Im not a god, I was misquoted.
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Oktober (2018)
>>


En bättre morgondag i asfaltsjungeln

Jag tänkte för att jag verkligen ska hålla igång min blogg igen så ska jag ha några fasta inslag jag slänger ut ibland. Exempel kan vara tips på filmer med tre-fyra olika inslag, ”Veckans gamla pärla”, ”Veckans icke-engelspråkiga klassiker” , ”Veckans mindre kända” och/eller ”Veckans filmpersonlighet” där jag tar upp någon person antingen framför eller bakom kameran. I denna blir den dock kombinerad med det icke-engelspråkiga tipset.
Ett annat exempel är tio-i-topp-listor som jag älskar att göra då jag är en riktigt list-nörd. Ni får även komma med förslag vad jag ska skriva om eller olika tio-i-topp-listor ni vill se. Det finns ju en flik med Topplistor här ovan där ni kan se alla listor jag gjort hittils.

Idag blir det lite tips.

”Veckans gamla pärla”
The Asphalt Jungle
Detta är en film från 1950, regisserad av fantastiske John Huston.
En man som suttit i fängelse i sju år kommer ut med en plan att stjäla juveler värda många miljoner. Han samlar ihop ett gäng kriminella på inrådan av en vän. Rånet består av en 11 minuter lång scen helt utan musik. Men efter några misstag är polisen dem på spåren och vem kan man lita på då. De känner inte varandra och misstankarna är många. Ska man se till sig själv eller samarbeta. Den är svart-vit, men snälla bli inte skrämda för det. Om man undviker svart-vit film kommer man alltid missa så många suveräna filmer.

Film noir betyder svart film och termen myntades av franska filmkritiker . Det är mörkt för det oftast utspelas i en dyster värld där korruption, mord och falskpel är vanligt. Även kameraarbetet är mindre precist då det ofta kan vara lite annorlunda vinklar och ofta djupa skuggor. Humphrey Bogart och Peter Lorre är ofta återkommande skådisar i genren. Jag har skrivit mer om film noir tidigare i bloggen om ni vill läsa mer. När jag tänker efter så är det nog inom kort dags för en top-tio för dessa fantastiska filmer från främst 1940- och 1950-tal.
Jag tycker att The Asphalt Jungle absolut är en av de bästa filmern inom film noir med fantastiska skådisar och klassiska scener. Sterlinh Hayden är en favorit och Marilyn Monroe spelare en liten men viktig roll.

”Veckans icke-engelsprågkiga”
A Better Tomorrow
Regissören John Woo (bilden) började sin karriär i Hong Kong med att på sätt och vis där skapa en ny genre. Tidigare handlade Hong Kongs populäraste filmer om martial art-hjältar som följt i Bruce Lees fotspår som ”de tre drakarna” Jackie Chan, Sammo Hung och Yuen Biao och även Jet Li och Michelle Yeoh för att nämna några. Här var ju även vajeranvändandet vanligt i främst slagsmål.

Den genre som Woo istället valde var gangsterfilmen där närkampsstriderna byttes ut mot stenhårda och snabbklippta skjutvapenstrider. Ansiktet för denna genre blev en av mina absoluta favoritskådisar Chow Yun-Fat. I västvärlden är han mer känd för Crouching Tiger, Hidden Dragon.

Handlingen i A Better Tomorrow är inte revolutionerande då det handlar om två personer i maffian Ho och Mark (Yun-Fat). Hos yngre bror Kit ska dock bli polis och därför vill Ho göra ett sista jobb innan han lämnar brottets bana (har du hört den förut). Komplikationer uppstår givetvis och och det är en mycket spännande film med fantasiska actionsekvenser och kanske framförallt karaktärer man bryr sig om.
En scen som har blivit väldigt omtalad är en fantastiskt vapenstrid i hamnmiljö. Jag tycker inte det finns många som kan hantera en sådan på sätt och vis rörig scen utan att det blir otydligt vad som händer. Den enda jag kommer på just nu är Michael Mann med filmer som Heat och Collateral.

Woo följde upp denna film med andra fantastiska titlar som A Better Tomorrow 2, Hard Boiled, The Killer och Once a Thief. Alla med Yun-Fat i huvudrollen.
Efter detta har han även gjort film i Hollywood. Men där jag tycker endast en film når upp till de tidigare nämnda HK-filmerna, och det är Face/Off med Nicolas Cage och John Travolta. Annars är det ganska mediokra filmer och jag tycker att Hard Target och Mission Impossible 2 är rent dåliga
I Hong Kong är han så stor att han gör det han vill göra och där lyckas han alltid hitta en mänsklig historia bland allt skjutande, medan Hollywood-producenterna bara vill ha hans actionspråk.

En annan regissör värd att nämna här också är Ringo Lam som med sin City on Fire hjälpte Woo att ge denna genre en extra skjuts. City on Fire är Tarantinos huvudsakliga inspiration för Reservoir Dogs. Måste även nämna Lams Full Contact. Och givetvis spelar Yun-Fat några av de största rollerna i båda Lams filmer.

Ja det får väl bli det för denna gång.

Ha det bra och kommetera gärna här nedan, antingen era favoriter i frågan, önskemål om sånt jag ska skriva om eller helt vanliga kommentarer.
12 April 2015  | Länk | Film | 0 kommentar
Bilder från en svunnen filmbarndom

Nu var det ett bra tag sedan jag skrev här, men suget har så sakteliga återvänt. Denna helgen satt jag ganska sent och tittade på min filmsamling för att hitta något att se, när mina ögon föll på Bonnie och Clyde med Faye Dunaway och Warren Beatty från 1967. Plötsligt fastnade en bild från filmen i mitt huvud. Det är en bild som är väldigt kraftfull och som jag vet finns kvar från när jag såg filmen när jag var mycket yngre än nu. Jag tror inte jag förstör filmen för någon när jag avslöjar slutet då deras öde borde vara kända för de flesta. Polisen ligger i bakhåll för dem och överöser gangsterparet med kulor och de träffas båda av mängder av bly.

Jag funderar nu lite på varför den bilden har fastnat så och det jag kan tänka mig är att trots att man sett många bli skjutna på film så är det sällan man ser en kvinna dö på det sättet. Faye Dunawar har i filmen en vit klänning och det skapar i och med explosionerna av de röda blodampullerna en väldigt effektfull bild tillsammans att hon i filmen skriker ut sin smärta.

I och med denna upptäckt låter jag mina ögon långsamt scanna min filmsamling för att se om jag fastnar likadant på några andra filmer. Jag märker att jag stannar till på vissa filmer men det då oftast är bilder som fastnat i efterhand och inte alls har samma effekt. Exempelvis dusch-scenen i Psycho är ju skrämmande och effekfull men den är så vanlig och jag tror till och med jag hade sett bilderna innan jag såg filmen, så det är inte alls likadant.

Istället ringer det, föga överraskande, många klockor när jag kommer till James Bond-filmerna. De har alltid varit favoritfilmer och jag hade säkert sett alla flera gången innan jag var tonåring. När jag sorterat bilderna i huvudet lite så är det några som står ut en aning.
Den första har likheter med Bonnie and Clyde då det rör sig om en försvarslös kvinna som i början av första filmen Dr No blir överraskad av tre män och iskallt skjuten till döds. Även här är det så tydligt med röd blodampull på vit tröja. Jag är ju faktiskt färgblind så det krävs väl så tydliga kontraster för att jag ska fastna för det kanske...
Nästa Bondfilm jag har är lite svår att skilja på om det är som jag nämnde med Psycho en efterskapad bild eller om det är från när jag såg den som yngre. Bilden jag tänker på är nämligen väldigt känd då det är när Shirley Eatons kropp är täckt med guldfärg.

När jag når en annnan Bondfilm med blicken så spelas det upp ett gammalt minne istället. För Bond var ju så jäkla cool för en kille i min dåvarande ålder när jag såg den första gången. Och för att återge Jerry Seinfelds tankar om superhjältar och filmhjältar när man är ung, detta är inga fantasier utan potentiella framtida yrkesval. För man vill ju verkligen bli som dem när man blir äldre. I James Bonds fall vill man även ha hans tuffa prylar och kanske framförallt...bilar. Filmen jag fastnade för i detta fall var Älskade Spion och Lotusen som han när han når havet bara fortsätter med och under vattnet förvandlas den till en undervattensbil. Minnet detta framkallar är när jag har varit hos tandläkaren. Ett tag gick jag dit varje vecka för att spänna en slags tandställning som jag inte kommer ihåg så mycket av. Däremot vet jag att jag oftast fick köpa ett tuggummipaket som innehöll bilder med fotbollspelare på spelkort och man samlade på dessa för att få ihop en kortlek. Eftersom det handlade om VM i Mexiko så kan jag med Sherlck Holmsk slutledning få fram att detta var 1986 och jag var tio år gammal. Men just denna vecka skulle jag istället få välja en leksak och eftersom jag redan då gillade Star Wars så drogs blicken genast mot figurerna från filmerna och speciellt wookien Chewbacca som jag länge velat ha. Men väl där fångades min uppmärksamhet istället av något annat, den vita bilen som kör under vattnet i James Bond... Det var inte ens något val vid den tidpunkten och strax var vi utanför affären och bilen vilade tryggt i min ficka. Men vad hände egentligen, Chewbacca hade jag ju tänkt köpa hur länge somhelst. Jag har ångrat detta ibland i efterhand men då var det inget val som sagt vilket har förvånat mig. Men en dag...en dag ska jag köpa Chewbacca. Jag ger inte upp så lätt.

Sedan det här med lust är ju intressant när man når en viss ålder. Tidiga kärlekskänslor eller vad man ska kalla det dyker ju även det upp när man ser film som ung. När jag scannar min samling så är det speciellt två titlar jag fastnar vid. En väntad och en mindre väntad måste jag säga.
Den väntade är när jag var lite yngre och första gången såg Ronja Rövardotter. Hon var ju så söt i sitt troll-lika hår och det såg så härligt ut att fritt springa runt i skogen. Detta var ju relativt tidigt för mig så här är det mer Ronja än Hanna Zetterberg som spelade henne och inte direkt någon specifik scen heller. Däremot när man som tonåring fick sådana känslor då handlar det ju lika mycket om skådespelerskan bakom. Jag har alltid sett Amanda Peterson i Can’t Buy Me Love som min första filmkärlek men det är faktiskt en annan jag fastnar mer för då hela situationen i filmen gör att hon känns mer som någon jag skulle gilla. Filmen är inte jättekänd men heter The Great Outdoors, eller Vrålet från Vildmarken på svenska. Huvudroller har John Candy och Dan Aykroyd och det handlar om att de tar med sina familjer till en sjöidyll under sommaren. Tonårssonen i Candys familj träffar där en tjej som heter Cammie och spelas av Lucy Deakins (bilden). Ja och man kan lugnt säga att även jag föll för henne.
Tyvärr så spelade hon inte in så mycket mer efter detta och efter lite sökningar ser jag att hon nu jobbar som advokat i New York och är gift och har två barn. Så ok det kommer väl aldrig bli vi...vem vill vara ihop med en advokat...

Till sist var det här med hjältar och förebilder. Man lekte ju ofta att man var vissa hjältar och andra coola karaktärer. Den film, eller i det här fallet, TV-serie som fag får starkast bilder från är faktiskt The Greatest American Hero, eller på svenska Titta Han Flyger. Då hade jag inte koll på handling på samma sätt som nu då jag var lite ung för den biten, men det coolaste i serien var att han fick en dräkt som gjorde att han fick superkrafter när han tog på sig den. När folk sköt mot honom täcte han ansiktet bakom armarna på ett specillt sätt och varje gång han flög kraschlandade han. Båda dessa saker sprang jag jämt runt och gjorde. Nu i efterhand vet jag att hans klantighet beror på att han tappade bort handboken för dräkten det första han gjorde och serien är riktigt underhållande än i dag.

Avslutningsvis måste jag säga att när det gäller förebilder så hade -70 och -80-talet flera machohjältar som Bruce Lee, Stallone och Schwarzenegger men de når inte upp till den coolaste av dem alla ...jag säger bara Zeb Machahan.

Ja det var som sagt kul att börja skriva igen och i detta fallet ett riktigt flummigt tema som bara en trött hjärna skulle komma på. Men det är ju andå som sagt en ny början på bloggen.
7 April 2015  | Länk | Film | 1 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Peter Edvardsson                                             Skaffa en gratis hemsida