Im not a god, I was misquoted.
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Logga in
Ti On To Fr
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Januari (2018)
>>


Min top 100 del 7 - plats 40-31

Ja då var det dags igen. Listan med stort L. Spänningen är enorm. Ja...eller inte...
Den är i alla fall kul att göra..:)

40.
Psycho (1960)
Hitchcockdags igen. Nu mer skrämmande än vanligt. Jag tycker filmen är riktigt läskig och stämningen fantastisk. Nuförtiden tycker jag att skräckgenren inte är något vidare. Allt handlar om att skrämmas med effekter och överraskningsmoment. Även om detta lyckas innebär ju inte det att det är en bra film. I vissa fall undrar jag om det finns ett manus till att börja med. I fallet Psycho så är det ett jäkligt bra manus med vansinnigt bra karaktärer. Anthony Perkins insats som annorlunda hotellägaren Norman Bates är en av de bästa rollprestationerna någonsin. Jamie Lee Curtis är ju känd som The Scream Queen och slog igenom i diverse skräckfilmer som exempelvis Halloween, och här i Psycho visar hennes mamma Janet Leigh varifrån Jamie fått sin talang. Duschscenen är ju en verklig klassiker idag.

39.
Trading Places (1983)
(Ombytta roller)
Och av en rolig slump så har vi Jamie Lee Curtis, på platsen före mamma, i en av sina bästa roller. Här spelar nostalgin in en del måste jag säga, men jag skrattar fortfarande mycket varje gång jag ser denna.
Dan Aykroyd och Eddie Murphy spelar här på absoluta toppen av sina fantastiska förmågor.

38.
Rio Bravo (1959)
John Wayne har gjort många bra filmer och var en äkta filmstjärna. Men ärligt talat så är han inte den bästa skådisen. Detta gör dock inget för mig för han har sin egen stil och det fungerar på något sätt. Andra favoriter av hans filmer som dock inte är med på listan är "The man who shot Liberty Valance", "The Stagecoach" och "The Searchers". Men som sagt, det finns fler.
Rio Bravo är dock min absoluta favorit och har en väldigt skön känsla. Det är emellanåt en ganska långsam film, men en perfekt avvägd ensemble med Wayne och Dean Martin som hjältarna, hjälpta av en äkta comic relief i Walter Brennan som spelar den gaggige gubben Stumpy, så blir det mycket underhållande då med. Givetvis eftersom de har ett bra manus att gå efter.
Sedan är Angie Dickinson, som här spelar Feathers, en av mina abosluta favoritskådespelerskor genom tiderna.

37.
Strangers on a train (1951)
En film med ett klassiskt upplägg som utnyttjats även efter denna. Två personer träffas för första gången på ett tåg, de börjar prata och inser snart att de har varsin person de avskyr och gärna skulle röja undan. De pratar om att de vore det perfekta mordet om de mördar den andres person eftersom det då inte finns något motiv. Vad händer då om en av dem säger detta med glimten i ögat medan den andre är psykopat och tar det på väl mycket allvar...
En strålande Hitcockklassiker som alla bör se!

36.
The Rock (1996)
En väldigt skön och rörande film med härliga spektatkulära actionsekvenser och en fyndig idé. Detta kryddat med en perfekt dos humor och Connerys karismatiska pondus så kan det bara bli bra.
En viktig del av filmen är den fantastiska musiken som höjer stämningen ordentligt i vissa scener. Så många bra skådisar också, Ed Harris!!!, David Morse, Nicolas Cage, Michael Biehn, John Spencer, William Forsythe mfl...alla gör ett makalöst bra jobb.
Men trots allt "bara" på plats 36...jag anar att du kommer säga saker nu Staffan...:)

35.
Thunderball (1965)
Då fortsätter vi med ytterligare en Sean Connery-rulle. Åskbollen är lite speciell faktiskt som har blivit mycket bättre för mig på senare år. Jag har alltid gillat den, men ändå inte varit så klockrent tillfreställd när jag sett den. Problemet har varit att de gångerna jag sett den under uppväxten har varit på en halvdann videokasset. När jag till slut köpte den på dvd så blev det en helt ny film, man såg ju allt som hände och de långa undervattenscenerna blev allt annat än långdragna.
Adolfo Celi är med sin enögde Emile Largo härligt ondskefull som skurken och Claudine Auger en mycket bra Bondbrud. Jag har dock en annan favorit som i filmen spelar skurken Largos högra hand, men givetvis är en Bondbrud också hon...italienska Luciana Paluzzi som Fiona Volpe. Hon skulle faktiskt komma väldigt högt på en lista över favoritkaraktärer i Bondhistorien.
Connery har en väldigt skön kommentar när hon skjutsar honom i väldigt hög fart med bilen...

Bond: Do you fly here often?
Fiona: Some men just dont like to be driven.
Bond: No, some men dont like to be taken for a ride.

34.
The Lady Vanishes (1938)
Ytterligare en Hitchcock med en mycket bra premiss. En ung kvinna pratar med en äldre dam. Men efter att ha sovit en stund är damen spårlöst försvunnen och ingen på tåget har en aning om vem hon menar. Mystiskt och härligt.
En tidig film med starka engelska skådespelare.

33.
The Matrix (1999)
En riktig magisk film som tog andan ur mig när jag såg den på bio första gången. Jag såg den faktiskt själv mitt på dagen då jag slutade tidigt i skolan och kände för att se den.
Det var lite speciellt efter filmen och jag fick lite skumma tankar efter att jag gick ut i sommarvärmen och tittade på folkvimlet runt mig...tänk om... Det var en fräck känsla.

Jag är väldigt förtjust i boken Neuromancer av William Gibson och det känns verkligen som man inspirerats av denna i skapandet av The Matrix. Vissa har problem med användandet av vajrar i filmer, men jag tycker det kan bli väldigt effektfullt om det används på rätt sätt, och det gör man verkligen i The Matrix.
Även om inte Keanu Reeves hade varit mitt förstaval som Neo gör han ett bra jobb, men övriga skådisar är klockrena.
Sedan kan ju inte Carrie-Anne Moss i tight läderdräkt bli fel!

32.
Dersu Uzala (1975)
Det här den ultimata filmen om vänskap. Jag visste inte vad jag skulle vänta mig när jag satte i dvdn, men blev helt förtrollad. Kurosawas film blir ibland väldigt långsam men miljöer och skådisar gör att det inte blir det minsta långtråkigt. (Även om alla kanske inte skulle hålla med om detta.)
Det handlar om rysk militär/upptäcksresande som räddas av en sibirisk jägare som genom att föra militären tillbaka till civilisationen räddar honom från en säker död. Detta är grunden till en mycket fin vänskap.
Ryssen Maksim Munzuk (jägaren) är mycket bra i titelrollen.

31.
Fanny & Alexander (1982)
När man pratar svensk film så handlar ju mycket om Ingmar Bergman. På gott och ont. Känslan när man hör hans namn handlar ju mycket om mörka och pretantiösa filmer som bara kritiker gillar. Till viss del kan jag hålla med, men lik förbannat när jag gör en lista som denna så hamnar han så här högt och som bästa svensk.
Dessutom var flera av hans övriga filmer aktuella för top 100. Ger man hans filmer en ärlig chans så är de riktigt bra. Men visst, känner man för lite verklighetsflykt och humörhöjare så sätter jag ju hellre på en Jönssonligan.

Fanny och Alexander såg jag första gången i skolan och blev väldigt tagen. Jag lever ofta in mig i filmer väldigt mycket och här blir man verkligen en del av familjerna och i alla fall jag bryr mig välidigt mycket om dem. Humor och svärta blandas med en strålande balans. Jarl Kulle är ju helskön medan men troligen skulle gå över gatan om man mötte Jan Malmsjös biskop en sen kväll.
En väldigt stark filmupplevelse.


Ja nu börjar det faktiskt närma sig slutet (det har det i och för sig gjort hela tiden) och det är bara tre listor kvar.
Efteråt kommer jag dock skriva ytterligare en med lite missar jag känner att jag har gjort på vägen, både glömda filmer och någon felaktig placering.
Men det tar jag när det kommer.



Norman Bates (Anthony Perkins): She just goes a little mad sometimes. We all go a little mad sometimes. Havent you?

ur Psycho
30 September 2010  | Länk | Film | 0 kommentar
Min top 100 del 6 - plats 50-41

Ja då var det dags att ge sig på top 50. Nu börjar det bli riktigt tufft och det är jobbigt att vissa av filmerna nedan inte är bättre placerade än så här...men...det finns många bra filmer...

50.
The Bourne Triology (2002-2007)
Det här fick bli en trilogi för när jag ser den första (vilket är ganska ofta) så måste jag se de andra två i tät följd. Storyn är fyndig, skådisarna är fantastiska och det innehåller väldigt många "yes!!-ögonblick". Actionscenerna är härliga och verkligen på riktigt och inte några datoriserade effekter. Matt Damon är lysande i huvdrollen.

49.
The Treasure of the Sierra Madre (1948)
Det är väldigt kul att se Humphrey Bogart i annat än hårdkokta deckare som han gjort så bra många gånger. Här är det ennan typ av karaktär som är mer mänsklig och man får se vad girighet kan göra med en människa.
John Huston var en väldigt bra regissör och lyckas här verkligen på ett trovärdigt sätt visa den mänskliga naturen så att säga och hur man påverkas olika. Seriositeten blandas dock upp med flera humoristiska inslag. Dessa har oftast regissörens pappa Walter Huston i centrum som en skön comic relief, och han vann även en Oscar för bästa biroll.

48.
The Commitments (1991)
Alan Parkers härliga film som till största del har amatörer i rollerna. Väldigt många irländska musiker provspelade och det var bland dessa han valde de bästa. Detta även i icke-musicerande roller. Huvudrollsinnehavaren Jimmy Rabbite som samlar ihop bandet i filmen, spelad av Robert Arkins, sjunger dock Treat her right på soundtracket. Dessutom spelas hans syster av Andrea Corr från syskongruppen The Corrs.
En av de mest minnesvärda personerna i filmen är ju killen med den fantastiska rösten, Andrew Strong. Han fick rollen som Deco på ett lite annorlunda sätt dock. Han var 16 år när han hängde på sin pappa som ville provspela sig till en statistroll i filmen. Hans pappa fick inte rollen men när Andrew fick provsjunga så hade Alan Parker ett väldigt lätt val.

47.
Forrest Gump (1994)
Denna har jag alltid haft mycket högre på den här typen av listor, men nu hamnade den här. Jag har inte sett den på ett tag så den kanske hade hamnat högre om jag gjort det. Jag känner att det börjar bli dags för en titt snart.
Tom Hanks är ju givetvis fantastisk i huvudrollen och han backas upp av en suverän rollista. Zemeckis lyckas balansera det amerikanska sötsliskiga och det intressanta och hjärtevärmande på ett mycket bra sätt tycker jag.

46.
Octopussy (1983)
En stark Roger Moore-Bond. Lite blek skurk i Louis Jourdan men kul med flera svenska inslag. Maud Adams är ju bra i titelrollen, men min favorit är ändå Kristina Wayborn som skurkens kvinna Magda. Hennes riktiga namn är Britt-Inger Johansson och har förutom skådespelat även kört rally, tränat vilda djur och blivit korad till fröken Sverige (1970).
Ytterligare en svenska är med som en av Octopussys tjejer, Mary Stavin. Hon fick dessutom en talroll i nästa Bond, A view to a kill, som kvinnan Bond rumlar runt med i en isbergsförklädd U-båt i inledningssekvensen.

45.
Yojimbo (1961)
Toshiro Mifune är som vanligt lysande i en Kurosawa-film. Här blandas snygg samurai-action med på gränsen till buskishumor ibland. Men jag tycker det fungerar mycket bra. Den har även gjorts om i olika tappningar, exempelvis Clintans A Fistful of Dollars och Bruce Willis Last Man Standing.

Det kom även en bra fristående uppföljare året efter Yojimbo, med titeln Sanjuro, där Mifune upprepar sin roll.

44.
Oldboy (2003)
Vi drar från Japan i föregående film till Sydkorea där regissören Chan-wook Park dominerat med många bra filmer de senaste decenniet. Detta är min favorit bland hans filmer och som är film nummer två i hans så kallade hämnd-trilogi. Här är det fantastiske Min-sik Choi i huvudrollen som blir kidnappad och hållen som gisslan i 15 år utan någon som helst förklaring. Han vill givetvis hitta den som kidnappat honom för att hämnas, men gör även oväntade upptäckter ur sitt förflutna på vägen. Filmen höll mig förtrollad hela vägen fram till det oväntade slutet.

43.
Love Actually (2003)
Manusförfattaren Richard Curtis regidebut är en underbart varm film med sköna karaktärer och oslagbar rollista. Han har många lösa trådar som knyts ihop på ett mycket fint sätt. Jag var nära att börja nämna några skådisar som gör speciellt bra insatser men insåg snabbt att det skulle bli väldigt många...

42.
Still Crazy (1998)
En skådis jag ville nämna i föregående film kan jag ju nämna här istället som en av denna filmens höjdpunkter, Bill Nighy. Här som sångare i ett gammalt rockband från 70-talet som ska göra comeback och återupptäcka både sin musik och gamla konflikter.
Helena Bergström gör en helt strålande insats som Nighys svenska fru Astrid och skäller bland annat ut honom efter noter...på svenska.
Även detta är som den ovan en engelsk film och det innebär i vanlig ordning en suverän rollista även om det inte är lika stora namn här. Timothy Spall, Stephen Rea, Jimmy Nail, Billy Connolly mfl.
Väldigt mycket bra musik också.
Detta är en av de filmer jag ser flest gånger per år. En verklig humörhöjare.

41.
The Spy Who Loved Me (1977)
Jag avslutar dagens inlägg med ytterligare en Roger Moore-Bond. Många storslagna kulisser och ett skön samspel mellan Moore och Barbara Bach. Hon spelar en rysk agent och de tävlar om sina chefers beröm då de tvingas samarbeta. Bach är gift med Ringo Starr.

Richard Kiel fick ett stort genombrott i den metalltandade rollen som Jaws och var så populär att man valde att inte döda av honom, som det stod i manuset, utan låta honom återvända i Moonraker.
Ni ser ju även Richard Kiel på bilden där han försöker krossa mitt huvud uppe till vänster vid mitt namn här på bloggen. Bilden är tagen på en filmmässa i Göteborg.

Ja usch vad svårt det är att ha så här bra filmer så här långt bak.
Ha det gott nu till kommande tio filmer.



"Laugh and the world laughs with you. Weep and you weep alone. "
Dae-su Oh (Min-sik Choi ) ur Oldboy
26 September 2010  | Länk | Film | 0 kommentar
Min top 100 del 5 - plats 60-51

Då var det dags att komplettera första halvan av listan.

60.
The Breakfast Club (1985)
Jag har skrivit en hel del om John Hughes i denna bloggen och hans filmers genialiska manus. Här blandat med den givna dosen nostalgi. Brat-pack gänget strålar verkligen här och fungerar så bra ihop.

59.
Rebecca (1940)
En fantastisk film av Hitchcock med lite annan spänning än hans katt-och-råtta-filmer. Laurence Olivier och Joan Fontaine är mycket bra i huvudrollerna men den som ger mest intryck är ändå Judith Anderson i sin roll som otrevlig och skrämmande hushållerska.
Detta var Hithcocks första amerikanska film och skrämmande nog den enda som vann en Oscar för bästa film. Om jag fick bestämma hade det blivit många fler...
Helt enkelt en jäkligt bra psykologisk thriller.

58.
Billy Elliot (2000)
Jag är väldigt svag för engelska filmer som denna. Här är det en varm underdoghistoria som är otroligt välspelad. Vilken är en av delarna som gör engelska filmer så bra, då de inte lika dyrt med kvalitetsskådisar.
Det är rörande att se familjens sammanhållning när det väl gäller trots ett tufft livsklimat.

57.
Heat (1995)
En härlig thriller med många fantastiskt spektakulära scener och många bra rollprestationer. Flera karaktärer man verkligen bryr sig om.
Dessutom första filmen där Pacino och DeNiro spelar mot varandra och detta i en oerhört spänd fikastund.
(Sorry Staffan, detta är ju en av dina top 5 :)

56.
Die Hard (1988)
Denna är ju ganska lik föregående film men är för mig en härlig klassiker och även stilbildande då den här typen av hjältekaraktärer tidigare oftast hade stora muskler och var allmänt övermänskliga. Dirty Harry ligger ju närmare, men Willis blir ju mer misshandlad än vad Clintan någonsin blev. Här är det bara en vanlig polis, eller ja...att kalla John McClane en vanlig polis är väl en förolämpning.
Filmen är en härlig duell mellan två sköna skådisar, Bruce Willis och Alan Rickman.

55.
Battle Royale (2000)
Jag tyckte först att denna film lät väl sadistisk då det handlar om ungdomar som tvingas döda varandra på en ö i en tävling då bara vinnaren för leva.
Men regissören lyckas på något sätt istället göra det till en rörande film i alla hemskheter och efter vad jag har läst om boken som filmen är baserad på så lyckas filmen förmedla det författaren var ute efter. Detta var i första hand samhällskritik över det ökande ungdomsvåldet. Ungdomarna i rollerna är i de flesta fall mycket bra och läraren till eleverna som måste slåss spelas av veteranen Takeshi Kitano.
Bisarr men fungerande handling i härliga miljöer och snygga actionsekvenser.

54.
The Godfather (1972)
Som jag nämnt tidigare, i stort sett på samma nivå som tvåan men har något som gör att jag gillar denna mer. Marlon Brandos klassiska roll som härmats så många gånger är ju vansinnigt bra och han är uppbackad av en diger rollista.

53.
Diamonds Are Forever (1971)
George Lazenby tycker jag gjorde en underskattad roll i Bondfilmen "In her majestys secret service" som kom två år tidigare. Visst han är inte i klass med de bästa men filmen i sig höll väldigt hög klass. Men han fick mycket kritik för rollen och ville inte fortsätta spela agenten så Sean Connery kom tillbaka för ytterligare en film i serien. Han fick rekordgaget, för den tiden, 1,25 miljoner dollar för att återvända. Detta bland annat efter att nuvarande Professor Dumbledore, Michael Gambon, i Harry Potter-filmerna tackat nej då han själv kände att han var i för dålig form.
Jill St John är mycket bra som Bondbrud och var faktiskt den första amerikanska "leading ladyn". Men två av de mest klassiska skurkarna, de homosexuella skurkarna Mr Wint och Mr Kidd, är jäkligt bra och stjäl alla scener de är med i. Av dem var Bruce Glover (den mörkhårige) erfaren skådis medan den andra Putter Smith var en musiker som aldrig skådespelat men hade ett originellt utseende.

52.
Eldflugornas grav (1988)
Detta är en animerad japansk film som är en av de mest rörande fimer jag sett på många år. Jag har funderat på att skaffa den länge eftersom jag hade höga förväntningar på den men trodde aldrig jag skulle bli så tagen av den. Även om animeringen inte är lika fysiologiskt detaljrik som många amerikanska, så har man här istället en stor detaljrikedom i sättet personerna rör sig och hur de interagerar.
En film om verklig syskonkärlek.

51.
The Adventures Of Robin Hood (1938)
Kevin Costner, Russell Crowe, Patrick Bergin och till och med Cary Elwes har gjort rollen men de står alla i skuggan av Errol Flynn för mig. Även lady Marian i Olivia de Havillands tolkning är strålande. Den "riktiga" Robin Hood som regisserades av Michael Curtiz har en underbar humor och härliga actionscener som sig bör i den här typen av matinéäventyr.
Jag sitter med ett stort leende och småmyser hela tiden. Och även här är nostalgin viktig då jag har sett filmen många gånger sedan jag var ganska liten.

Ja som sagt då var första halvan avklarade och fortsättning kommer snart. Jag kan också tillägga att igår såg jag en sådan fantastisk film som åkte rakt upp till en åttonda plats på listan. Det är inte ofte det händer nuförtiden. Filmen är från 1985, men jag återkommer till vilken den är på den sista toplistan.


"-Little John: Itll take all the deer in Sherwood Forest to fill that belly! "
"-Friar Tuck: And twice that to fill your empty head!"

ur The Adventures of Robin Hood
22 September 2010  | Länk | Film | 0 kommentar
Min top 100 del 4 - plats 70-61

Då fortsätter listan, denna gång lite i komedins tecken...

70.
Heathers (1989)
Christian Slater slog igenom stort i några filmer i slutet av 80-talet. Detta är en svart komedi med en hel del samhällskritik. Filmen är lite skruvad men skådisarna är väldigt bra och lyckas hålla det på en perfekt nivå som gör att det hela fungerar. Slater och Winona Ryder glänser verkligen i de största rollerna och fungerar bra ihop. Manuset är genialt och jag tycker helt enkelt att det är en underhållande film med en rejäl dos av nostalgi.

Filmens svenska titel är förresten "Häxor, Läxor och Dödliga lektioner".

69.
Monty Python and the Holy Grail (1975)
Jag älskar Monty Pythons fantastiska sketcher och deras Flying Circus har så sanslöst många höjdpunkter. Denna filmen är helskön med sina kokosnötter istället för hästar och andra detaljer. Humorn fungerar lika bra på den stora duken och skratten är många.

68.
Office Space (1999)
Detta är en film jag inte hade så jättehöga förväntningar på. Den är skriven och regisserad av Mike Judge som i första hand är känd för Beavis & Butthead som var populära under 90-talet. Men filmen håller humorn på en mindre direkt nivå och igenkänningsmomenten är många. En favoritscen är när de går lös på en strulande skrivare med ett basebollträ.

67.
The Godfather Part II (1974)
En film som jag trodde skulle komma lite bättre, men för denna gången hamnade den här. Många ser denna som bättre än den första filmen i serien, men jag håller faktiskt ettan lite högre. Fast de är väldigt jämna och med en starkare avslutning på serien så hade jag räknat dem som en trilogi.
Makalöst bra skådisar givetvis.

66.
Spirited Away (2001) (japansk)
Ytterligare en film som jag satte in i dvdn med låga förväntningar, delvis pga att jag inte har gillat riktningen sättet att teckna har utvecklats. Men här tänker jag inte det minsta på det efter några minuter. Det är en så fantasifull och magisk film så jag bara flyter med i handlingen och köper världen som den utspelas direkt.
Hayao Miyazaki har gjort flera bra animerade filmer, men ingen når denna som även vann en Oscar före exempelvis Ice Age.

65.
Dogma (1999)
Kevin Smiths film där han med sitt manus tog upp sin egen troendekris. Han lyckas som vanligt på sitt eget sätt vrida till många tankar runt religion som många säkert har tänkt på tidigare, och sedan krydda med sin vanliga underbara dialog. Han har lyckats få med många bra skådisar och det är absolut en tänkvärd och, i första hand, rolig film.

Ett tips är också att söka på youtube efter en film där han protesterar mot sin egen film. Han tyckte det skulle vara kul att gå på premiären i sin hemstad New Jersey eftersom han trodde han borde känna igen några av dem som protesterade. Det var dock inte alls lika mycket protester som väntat innan och när sedan lokal-tv dök upp så använde han sig av sin kompis namn och spelade med.

64.
Almost Famous (2000)
Cameron Crowes delvis biografiska film från när han som ung Rolling Stone-reporter åkte med Allman Brothers på turné. Här är det ett fiktivt band, Stillwater, men karaktärerna är mycket intressanta och manuset fantastiskt. Kate Hudson är mycket bra i sin biroll och då unge Patrick Fugit som filmen egentligen hänger på gör också väldigt mycket av sin roll. Som vanligt är Frances McDormand mycket rolig som hans mamma och dominerar sina scener.

63.
Pump Up The Volume (1990)
Apropå nostalgi förresten. Detta är en av filmerna jag antagligen sett flest gånger sedan jag för första gången såg den några år efter att den kom ut. Jag kommer ihåg när jag köpte videon på Movie Line i Göteborg och det var min första film utan svensk text. Även om jag givetvis har köpt den på dvd så har jag fortfarande kvar videobandet. Christian Slater är precis som i Heathers fantstiskt bra och man förstår att folk dragit paralleller mellan hans och Jack Nicholsons stilar och sätt att prata.
Manuset är jäkligt fyndigt och musiken är minst lika viktig som det talade ordet. Sedan måste jag säga att jag var lite småkär i Samantha Mathis.

62.
Batman Begins (2005)
Jag var mycket glad när serietidngarna som jag läste när jag var yngre fick liv på vita duken. Men det verkade samtidigt som att varenda liten obskyr serie skulle filmas. Samtidigt så är en av mina absolut största filmbesvikelser Batman & Robin som jag tycker är en riktig kalkon. Därför var jag väldigt glad att Christopher Nolan hittat ett nytt och genialt sätt att tackla den här typen av filmer. Att helt enkelt göra den mer realistisk. Christian Bale är vansinnigt bra och övriga skådisar klockrena.

61.
The Man With The Golden Gun (1974)
Då till nostalgi igen. Alla Bondfilmerna är ju det för mig och denna är härlig med många sköna karaktärer. Eftersom jag växte upp med båder Sean Connery och, som i denna Roger Moore, som 007 så får jag säga att båda är "den riktiga Bond" för mig. Men när jag tänker på filmerna så föredrar jag Connerys "edge" framför Moores humor.
Men detta är ett absolut ett guldkorn i seren och givetvis extra kul med två svenskor i de största kvinnliga rollerna.

Och ni har eventuellt hört det förut...fortsättning följer...


"Mark Hunter (Christian Slater): Talk hard, I like that. Its like a dirty thought in a nice clean mind."
ur Pump up the Volume
19 September 2010  | Länk | Film | 0 kommentar
Min top 100 - plats 80-71

Ja då fortsätter min lilla lista helt enkelt.

80.
Oceans Eleven (2001)
En riktigt härlig måbra-film med skön stämning. Originalet Storslam i Las Vegas hade lite samma känsla men var samtidigt en ganska seg tillställning. Här lyckas man på alla fronter och kombinerar kemin mellan stjärnorna med en jäkligt smart film.
Även om uppföljarna inte håller samma klass så gillar jag båda. Ytterligare uppföljare verkar dock vara helt uteslutet, delvis på grund av Bernie Macs bortgång.

79.
Dumb & Dumber (1994)
En helt underbart rolig film med massor av sköna skämt. Jim Carrey hade ju ett väldigt flyt efter genombrottet, men att Jeff Daniels skulle vara en så komisk pärla hade inte jag väntat mig. Han är ju verkligen inte bara "the straight man" för Carreys skämt, vilket jag trodde på förhand.
Sedan tycker jag Mike Starr (deras storväxte förföljare) är mycket underhållande i sina, ofta komiska, biroller.

78.
Clerks (1994)
En film jag blev väldigt överraskad av första gången jag såg den. Den verkade lite kul så jag hyrde den och det startade min fascination för Kevin Smiths fantastiska manus. Tekniskt kvalitét på filmandet och sådant ska man väl inte undersöka för noga i Smiths filmer utan bara bli road av allt som kommer ur skådisarnas talorgan.
Jag säger bara..."Im 37!!"
Sedan kan jag rekommendera Smiths liveframträdanden. An evening with Kevin Smith och dess uppföljare. Han är mycket rolig att lyssna på och håller inte direkt igen när han berättar privata historier.

77.
The Twilight Samurai (2002)
En mycket rörande film som jag verkligen föll för. Den handlar om en lågt stående samurai som kämpar för att ta hand om sin familj efter att hustrun gått bort. Han hånas av sina medsamuraier, men så händer något som eventuellt kan hjälpa honom. Hiroyuki Sanada är mycket bra i titelrollen.
Intressant vinkel på samuraifilmen där man fokuserar på personen och inte själva fightandet.
Det är en japansk film kanske jag ska tillägga.

76.
X-Men (2000)
Jag såg väldigt mycket fram emot den här filmen när den var på gång eftersom det var min favoritserietidning när jag växte upp. Bryan Singer har verkligen lyckats fånga stämningen och karaktärerna från serien. Även om min favoritkaraktär inte fysiologiskt stämmer överens med förväntningarna så gör Hugh Jackman ett strålande jobb som Wolverine.
Denna filmen blir lite av en symbol på listan för superhjältegenren för det finns en hel del bra, speciellt då Spider Man-filmerna.
Hade Bryan Singer fortsatt sitt regisserande även i trean så skulle jag nog kunnat ha med X-Men som en trilogi då jag tycker att tvåan är helt i klass med denna. Men trean är en så fruktansvärd besvikelse. Även om det är ett bra filmhantverk så har Brett Ratner gjort det till en one-linerfylld historia som inte alls griper tag i karaktärerna som sina föregångare. Men det värsta av allt...man har helt gått ifrån handlingen i serierna. Vissa viktiga karaktärer är knappt med och ödet hos andra är också en stor avvikelse. Detta skötte Singer mycket bättre.
Så regissörsbytet mellan X-Men 3 och Superman Returns slutade med två halvdanna filmer. Den förstnämnda hade behövt Singers djup och Metallgutten hade behövts friskas upp med Ratners humor.

75.
The Three & Four Musketeers (1977-1978)
Här är underbar nostalgi och två av mina absoluta favoritfilmer under uppväxten och jag har sett dem så många gånger. Så jag blev väldigt lycklig när jag såg att de hade kommit på dvd. Nuförtiden väldigt välanvända dvder. Från början var det tänkt att det bara skulle bli en film men som delades upp i två utan att skådisarna informerades. Så det blev lite fnurror på trådarna innan de ekonimiskt kompenserades.
Regissören Richard Lester lyckas på ett strålande sätt balansera mellan humor och allvar, där man i versionen från 1993 med Sheen och Sutherland mfl hela tiden väljer humorn före allvaret när det krävs ett val.
Sedan så är rollistan helt makalös. En av mina absoluta favoritskådisar Oliver Reed har en sådan pondus och karisma och lyckas så väl i rollen som den känslomässigt ärrade karaktären Athos.
Men andra namn som måste nämnas är Michael York, Richard Chamberlain, Raquel Welch, Christopher Lee, Geraldine Chaplin (Charlies dotter), Faye Dunaway, Jean-Pierre Cassel (Vincents pappa), Roy Kinnear och till sist det komiska geniet Frank Finlay. Ja som ni förstår så tycker jag att skådisarna gör ett bra jobb...

74.
The Usual Suspects (1995)
Tidigare nämnde Bryan Singers regidebut är en mycket smart film med intressanta vändningar i jakten på Keyser Söze. Även här är håller rollistan en mycket hög klass med skådisar som inte alltid syns i de största rollerna.

73.
One Flew Over the Cuckoo’s Nest (1975)
Denna film har jag ofta haft högt på favoritfilmerlistor, så jag blev lite förvånad själv när den hamnade så långt ner som den gjorde. Och temat för de här tio filmerna verkar ju vara ett starkt kollektiv i form av otroligt bra rollistor, för det stämmer ju givetvis även in på denna film. Med Jack Nicholson uppbackad av namn som Danny DeVito, Christopher Lloyd, Sydney Lassick, Brad Dourif, Will Sampson och som den mästerligt elake sjuksystern Louise Fletcher.
En både rörande och rolig film.

72.
The Stunt Man (1980)
En film som jag såg för första gången ganska nyss och som jag verkligen föll för. Ett mycket smart manus där i stort sett varje scen tar filmen i en ny riktning. Den handlar om en man som flyr från polisen och stannar hos ett filmteam som stuntman för att gömma sig.
Han faller naturligtvis för den kvinnliga huvudrollsinnehavaren eftersom hon spelas av den underbara Barbara Hershey.
Stuntmannen spelas helt strålande av Steve Railsback, man hanmnar ändå i skugga bakom den karismatiske Peter OToole som den lite galne regissören till filmen i filmen.
Dessutom finns det en intressant dokumentär om inspelningen som var allt annat än problemfri. Jag har en gång listat de jag tycker borde fått en Oscar men som inte fick det och där var regissören Richard Rush givetvis med. Han gör ett jättejobb med att fånga genialiteten i manuset.
En kul detalj också, precis i början flimrar en smal och ung James Avery förbi som senare blev mer känd som Uncle Phil i Will Smiths The Fresh Prince of Bel-Air.

71.
The Blues Brothers (1980)
En av de absolut bästa musikalerna som gjorts. För det tycker jag faktiskt att det är, en musikal alltså. Den täcker i alla fall in alla kriterier för en sådan och har många fanastiska musiknummer med både klassiska artister såväl som det otroligt kompetenta Blues Brothers-bandet. Sedan var John Belushi en underskattad sångare.
Där var ju en person som kunde fått sig en otrolig filmkarriär om han inte gått bort så tidigt. Han kunde verkligen skådespela, och då inte bara komiska scener.
Det är ju också en härlig kemi mellan Dan Aykroyd och nämnde Belushi. Aykroyd har även varit med och skrivit manus.

Ja nu blev det mycket text denna gången, men det är lätt att gå igång när man beskriver så här bra filmer, särskilt sådana som inte är så kända som man vill tipsa om.

Och som tidigare...fortsättning följer...



"Eli Cross (Peter OToole): Sam, this picture is my child. What would you say if the studio said your daughter Jennifer would look better with her fingers chopped off?
Sam (Allen Garfield): Well, being an insecure writer, Id call my agent and get a second opinion. "

ur The Stunt Man

18 September 2010  | Länk | Film | 1 kommentar
Min top 100 - plats 90-81

Då var det dags för de nästa tio filmerna på min lilla lista. Det blev ju lite reaktioner senast och det är riktigt kul.
Skulle vara kul att se lite listor från andra...lägg dem isåfall i kommentarerna här nedan.

Men...

På plats nr:

90.
The Killer (1989)
Återigen en John Woo-stänkare med lite mer drama än den jag nämnde tidigare. En lönnmördare står i centrum och har ovanligt nog goda avsikter för pengarena han tjänar. Men givetvis uppstår problem för planen.
Även i denna film har Chow Yun Fat huvudrollen.

89.
The 39 Steps (1935)
En härlig agenthistoria med en som så ofta förut, för Hitchcock, oskyldigt anklagad man som måste avslöja en spionhärva. Hitchcocks känsla för spänning blandat med skön humor ser man tydligt här, i en av de sista englandsproducerade filmerna han gjorde innan han åkte över till USA för att jobba i Hollywood.

88.
Contact (1997)
Baserad på författaren och astronomen Carl Sagans roman. Jag har alltid varit väldigt intresserad av astronomi och har även pluggat några kurser i ämnet. Denna film behandlar astronomin väldigt bra till skillnad från många andra filmer (Deep Impact, Armageddon). Zemeckis är en mycket bra regissör och har verkligen förvaltat Sagans kunskaper på ett värdigt sätt. Sagan bidrog även med en del kunskap under inspelningen, men tyvärr dog han i cancer året innan filmen släpptes. Vetenskapen finns dock bara i bakgrunden och storyn är både rörande och spännande.

87.
Hamlet (1996)
Jag står utanför biografen Royal på Avenyn och suckar ikapp med klasskompisarna inför mastodontfilmen som väntar. Hela Shakespeares manus till Hamlet har fimats av Kenneth Branagh och detta kommer vi få uppleva under fyra timmar.
Efteråt är det flera som fortfarande suckar, men jag sållar mig absolut inte till dem. Jag tycker att tiden gick väldigt fort och vissa delar av filmen var en njutning att bevittna. Det är många kända skådisar och man kan lugnt säga att alla inte behärskar Shakespeares språk. Men när en person som Branagh sätter igång med sina monologer så flyter det på så fantastiskt och blir nästan som sång. Den brittiska Shakespeare-eliten, Richard Briers och Brian Blessed mfl, är ju med och överglänser de flesta av sina kändare kollegor.

Sedan måste jag ju slå ett slag för Laurence Oliviers version av Hamlet från 1948 också. En väldigt trevlig version.

86.
Guds Stad (2002)
En fantastisk brasiliansk film om livet i Rio de Janeiros tuffare områden. Skådisarna är till stor del amatörer och de sköter sig förvånansvärt bra.
En skakande och realistisk film.

85.
The Whole Nine Yards (2000)
Jag blev väldigt förvånad när jag såg denna pärla för första gången. Innan hade jag hört väldigt blandat om filmen, men den var klockren för mig och jag skrattar än idag stora delar av filmen.
Rollistan är makalös och alla är perfekta i sina roller. Amanda Peet måste jag nämna speciellt och hennes härliga roll som lönnmördarrookie.

84.
Låt den rätte komma in (2008)
...och snacka om förvånad när jag såg denna filmen. Jag var hänförd hela tiden och undandtaget några birollskådisar så är filmen så jäkla välgjord. Snygg och magisk.

83.
Shadow of a doubt (1943)
Återigen en Hitchcock där en mördare flyr från polisen och gömmer sig hon sin systers familj, som dock inte har en aning om hans brott. Men dottern som älskar sin "Uncle Charlie" börjar misstänka att allt inte står rätt till. Detta blandas med härlig humor då den lite töntiga pappan i familjen och hans kompis diskuterar hur man effektivast skulle kunna döda någon och komma undan med det.

82.
Notting Hill (1999)
En helcharmig film med två av genrens giganter. Sedan att den blandas med strålande engelska mindre kända skådisar höjer ordentligt. Speciellt Tim McInnerny (The Black Adder) och Rhys Ifans som rumskompisen Spike.
Sedan att geniet Richard Curtis har skrivit manuset gör ju givetvis sitt till också.

81.
Infernal Affairs (2002)
En härlig Hong Kong-thriller med ett jäkligt smart manus. Tony Leung och Andy Lau är mycket bra i huvudrollerna. Sedan att Martin Scorsese kopierade filmen, vissa scener rakt av, plus att han lägger till några scener som inte tillför någonting och vinner en Oscar!! Suck. Jag till skillnad från Tony Richardsson ÄR bitter!
Jag tycker det är som att vinna en oscar för bästa originalsång med en cover.
Se denna film istället för The Departed!!!

Ja detta var då nästa del och snart kommer ytterligare tio.



"Its not important how many people Ive killed. Whats important is how I get along with the people who are still alive."
Jimmy Tudeski (Bruce Willis) i The Whole Nine Yards
15 September 2010  | Länk | Film | 0 kommentar
Min top 100 - plats 91-100

Nu är jag äntligen klar med min lista över mina 100 favoritfilmer. Men det är fruktansvärt svårt att göra och vissa placeringar förändras från dag till dag, dessutom kan jag säkert ha glömt några flmer. Men det är i alla fall en klar indikation på mina favvisar.

Sedan har jag i vissa fall gjort det lite lättare för mig genom att räkna vissa trilogier som en. Exempel som förekommer är den första Star Wars, Sagan om Ringen och Back to the future. De är liksom en sammanhängande story. Dessutom tycker jag att kvalitén är på ungefär samma höga nivå på filmerna. I vissa trilogier, exempelvis The Matrix, så tycker jag att en film är så mycket bättre än de andra så jag måste skilja dem åt. Men men, nu till filmerna.

100.
Midnight Run (1988)
En film jag först såg för några år sedan för första gången. En mycket charmig och spännande film med en suverän rollista. Robert de Niro, Charles Grodin, Dennis Farina, Yaphet Kotto mfl.

99.
The Crimson Pirate (1952)
Nostalgi spelar en väldigt viktig roll för mig när jag listar filmer. För något som är viktigt för mig när jag ser en film är känslorna den väcker, och jag är alltid väldigt fokuserad och "inne i filmen". När det gällder denna filmen, Röde Piraten på svenska, så kommer jag ihåg att jag lånade den då och då från grannen som hade den på video. Jag kunde se den om och om igen samma dag. Burt Lancaster och hans, i verkliga livet, akrobatkompis Nick Cravat spelar pirater och är väldigt underhållande. Många jakter genom städer och ett jäkla gott humör. En film jag blir väldigt glad av.

98.
True Lies (1994)
Många har försökt att härma James Bond-filmerna, men bara blivit bleka kopior. Denna film är den som kommer närmast och är en mycket bra film. Jamie Lee Curtis stjäl varenda scen hon är med i och Bill Paxton som jag ha lite svårt för ibland gör här sin roligaste roll.

97.
Crouching Tiger, Hidden Dragon (2000)
Denna fantastiskt snygga film blev jag helt förtrollad av när jag såg den på bio. Jag har länge gillat asiatisk film och denna är ett bra exempel på varför. Dessutom två av asiens mest lysande stjärnor de senaste decennierna och ett av de stora framtidshoppen i Chow Yun Fat, Michelle Yeoh respektive Zhang Ziyi.
Lite kul på bion också när en kille i tonåren suckade lite besviket efter en halvtimme; "Pratar dom på kinesiska hela tiden?"

96.
Smala Sussie (2003)
Tidigare när jag har gjort listor så har jag inte haft med svenksa filmer på mina listor, men detta är jag ändrat på nu.
Den första på listan är regisserad av en svensk favoritregissör för mig, Ulf Malmros. Hans radarpartner Kjelle Bergqvist gör som vanligt ett mycket bra prestation, Tuva Novotny är helt underbar och de okända amatörskådisarna är chockerande bra i sina sköna roller. Dialekten gör sitt till för att höja filmen också.

95.
Hard Boiled (1992)
Återigen en av mina favoritskådisar Chow Yun Fat i huvudrollen. Det är svårt att förstå att vissa filmer benämns actionfilmer när man jämför med denna. DETTA är action! Vansinnigt spektakulära scener blandat med en klart godkänd story. Regissören John Woo är väldigt ojämn tycker jag, han har gjort allt från mästerverk som denna till kalkoner som Hard Target.

94.
Best in Show (2000)
Jag har flera gånger nämnt Christoher Guest och hans improvisationsfilmer här på bloggen. Jag är ett stort fan av hans filmer och sätt att göra dem. Denna utspelar sig kring en hundutställning och tar upp alla galna mattar och hussar.
Fred Willard är så jäääkla rolig.

93.
You Only Live Twice (1967)
En av många Bondfilmer på listan. Här snackar vi absolut om nostalgi då jag tidigt såg alla filmer om 007 i en tidig ålder. Denna med den bästa Blofeld, spelad av Donald Pleasence.

92.
Planet Of The Apes (1968)
Den riktiga och första filmen med Charlton Heston. En mycket tänkvärd, fantasifull och underhållande film.

91.
The Big Lebowski (1998)
Sista filmen för denna gången blir en av mina favoriter av Coen-bröderna. De förekommer också några gånger på den kommande listan. Denna film byggs upp av ett skönt manus tillsammans med en vansinngt bra rollista. Jeff Bridges är en fantastisk skådis och hans prestation här som flummaren The Dude är makalös. En av de bästa rollprestationerna som gjorts.
Peter Stormare har också en skön, men skum, roll.

Så detta var bara början på listan, men mer kommer inom kort.
Ha det gott
13 September 2010  | Länk | Film | 0 kommentar
Mer blodsmak och vassa tänder

Äntligen har jag fått sett hela Underworld-serien. Jag såg ettan tidigt och var sugen på tvåan och till slut även trean, men det är några filmer som jag helt enkelt har glömt att se. Skumt när det händer.
Jag tycker filmserien håller väldigt hög klass och effekterna är om man jämför med andra filmer i genren fantastiska. Tidigare när effekterna gjordes mer manuellt av kostymörer snarare än datorer så var det ibland skrämmande bra. Exempelvis An american werewolf in London. Sedan kan man jämföra med den fristånde uppföljaren An american werewolf in Paris med den pinsamma skillnaden att trots att de hade råd att använda sig av datoriserade effekter, bara kunde använda budgetvarianter. För hela filmen faller ju faktiskt när både utseendet och rörelsemönstret mer liknar ett dataspel eller animerade karaktärer.
Tänk exempelvis Lord of the Ring-trilogin med budgeteffekter. Hela magin bygger ju trots allt på trovärdighet även om det handlar om fantasy.
Har man inte råd att fylla filmen med smaskiga effekter så tycker jag man kan göra det som Låt den rätte komma in, hålla lite avstånd till situationen och även hålla det dunkelt.

Det finns ju en del bra filmer i vampyr- och varulvsfilmer.
Förresten kommer jag ihåg att jag läste en seriebok där en man förvandlades till en varulv. Den skrämde mig väldigt och störde mig på något konstig sätt. Serien heter Felix och är skapad av en svensk, Jan Lööf.

Men några filmtips då:

En som nonchalerats lite tycker jag är Dracula 2000. Visst den är lite lättviktig, men även fyndig. Till exempel den genialiska tanken att Dracula som inte gillar krucifix mm egentligen är Judas Iscariot.

The Lost Boys är ju väldigt mycket nostalgi för mig och riktigt underhållande i all sin 80-talsprakt.

Låt den rätte komma in som kom häromåret tycker jag är en fantastisk film dessutom, men den har väl de flesta sett. För mig är det en fullpoängare.

Sedan ska man inte förringa klassikerna. Nosferatu från 1922 tycker jag är förvånansvärt välgjord. Visst förtar stumfilmsskyltarna med repliker en del från stämingen men jag gillar verkligen FW Murnau vision i regin. En mycket intressant film, både ur spänningssynpunkt såväl som filmhistorisk dito.

När det gäller de mer varglika monstren så gillar jag både Dog Soldiers och Romasanta. Den första är mer en klassisk vem-dör-härnäst-action, medan den andra faktiskt är baserad på en verklig historia. Den tar upp en folksägen om en varulv som härjade i de mörka skogarna utanför den lilla byn Allariz i Spanien. Faktan bakom den riktiga historian är att det i mitten på 1800-talet förekom några bestialiska mord här och snabbt började skrönorna spridas. Jag tycker filmen berättar historien på att bra och intressant sätt. En bra film helt enkelt.

Sedan om jag ska återvända till nostalgiperspektivet så måste jag ju nämna Silver Bullet som skrämde mig oerhört när jag var mindre.

Till sist måste jag åter nämna An american werewolf in London som är en jäkligt bra klassiker.

Och missa absolut inte Underworld-serien.

Vad har ni för skrämmande favoriter? Både i och utanför ovan nämnda genrer...

1 September 2010  | Länk | Film | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Peter Edvardsson                                             Skaffa en gratis hemsida