Pudlar är bäst
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
5
6
7
8
9
11
12
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Augusti (2019)
>>


Tävlingsdags

Så är vi, Stoja och jag, anmälda till en tävling i avancerad klass. Vi startade visserligen i avancerad helgen efter uppflyttningen men detta blir den riktiga debuten i avancerad. Förra året hade vi inte tränat avancerad mer än vid något enstaka tillfälle eftersom jag var indisponibel så gott som hela året.

Nu får jag bara hålla tummarna för att jag klarar av att träna på allvar fram till tävlingen. Sen gäller det att jag är OK när det är dags. Ingen yrsel den dagen, tack! Ryggen, höften och det sedan många år krånglande knäet måste vara hyfsat smärtfria. Ja, det är inga små pretentioner!

Och så har vi ju den andra huvudrollsinnehavaren, Stoja. Hon ska helst vara på rätt humör och i mesta möjliga mån hålla alla fyra tassarna på marken. Det är svårt när hon är riktigt på hugget. I går frågade jag min lugna pudel i hemmet: ”Ska vi åka och jobba?” Du milde vilken reaktion! Hon for upp och börja kråma sig, hoppa och studsa alltmedan hon vrålade ut sin lycka. Då är hon helt ohanterbar.

13 Augusti 2019  | Länk | Stoja 2018-2019 | 0 kommentar
GULMARKERAD PUDEL

Häromdagen följde jag en lång tråd i en rallygrupp om reaktiva hundar på tävling. Visst har jag vetat att hundar, som behöver stort utrymme, ska vara gulmarkerade men jag har aldrig funderat speciellt på det.

Min Stoja har ju ända sedan första dagen hos mig haft ett knallgult halsband medan Sagitta har ett regnbågsfärgat gjort av ett spännband inhandlat på Bauhaus. Stoja hade ett något blekare gult koppel. Jag gillar gult och vänner kallar Stoja för den gula. De säger: ”Du får aldrig byta färg till Stoja!”

När Stoja skulle börja tävla rallylydnad i april 2016 letade jag febrilt efter ett kort, mjukt, gult koppel. Det var omöjligt. Gult är tydligen ingen populär färg på koppel! Slutligen erinrade jag mig att jag för väldigt länge sedan av ett speciellt skäl köpte två skarpt gula (nästan too much även för mig) utställningskoppel till Smilla.

Jag letade upp dem och de passade precis för mina behov till rallylydnaden. Tänk, att dessa tre år har jag gått omkring och kanske skrämt upp alla medtävlande med min knallgul-markerade vilda pudel! Min tokglada pudel, som älskar allt och alla!

Stoja blev RLDN i maj 2016 och fick då även gula rosetter!

10 Augusti 2019  | Länk | Stoja 2018-2019 | 0 kommentar
STOJA 8 år

I dag fyller min tokiga Stoja 8 år. Hon är alltid tokglad. Jag tror aldrig jag stött på en gladare hund. Det har hänt att jag träffat folk, som undrat hur gammal hon är. Jag svarar åtta. Månader? Nej, år!

Födelsedagen firades på sedvanligt sätt. Hundarna får rå vom till dagens första måltid. Matte frossar på sitt sätt. I dag blev det varmrökt lax med massvis med goda grönsaker till lunch. Som mellanmål får vi alla Gorgonzola/Mascarpone ost. Orättvist nog får matte mest medan pudlarna bara får små smakbitar.

Det var Smilla, som såg till att osten blev en tradition. Hon älskade den. Från början var det Magor, ofta kallad gorgonzolatårta i Italien, men den är svår att få tag i. Smilla var helt tokig i Magor och de andra pudlarna har i tur och ordning följt upp traditionen. Stoja, som ju är tokig i största allmänhet, är nog största älskaren av osten. Eller också är det bara så, att Stoja inte är lika väluppfostrad som de andra varit/är när det gäller tiggande.

Stoja var sju månader då hon kom till mig för att bli agilitypudel i stället för den tilltänkta karriären som utställningspudel i Amerika. Jag minns väldigt väl uppfödarens ord; Hon saknar helt hyfs, så det får du ge henne själv!

Se sån stil jag har!

Första dagen i Stojas liv i Simrishamn togs ovanstående foton. Stoja var bara tränad till en enda sak. Hon stod som en perfekt utställningspudel på trimbordet. I övrigt hade hon levt ett underbart fritt liv i skogen utan koppel. Det visade sig att hon inte bara ställde upp sig på trimbordet utan även när hon tillfälligt stannade upp i springandet. Hon hade säkert blivit UCH men denna vilda hund gillar agility mest av alla aktiviteter vi provat, så bytet var nog väldigt lyckat.

Jag skulle försöka ta en matchande närbild i dag men det visade sig inte vara så enkelt.

4 Augusti 2019  | Länk | Stoja 2018-2019 | 0 kommentar
Ny hundbekantskap

Häromdagen träffade vi Jack Russell tiken Sally samt hennes matte Berit och husse Ove. Sally var en toppenhärlig bekantskap och mina pudlar accepterade henne direkt. Sally är väldigt försiktig och avvaktande men trots det, vågade hon sig på att helt sonika smyga fram och lukta Sagitta i baken. Sagitta kan vara lite småtuff mot yngre hundar men hon kvitterade med att omgående lukta Sally i baken och så var presentationen klar.  Ja det är så hundar gör! Stoja är inte så noga med rutinerna så det är aldrig något problem att bli kompis med henne – om det inte är en stor hund.

Sally fick prova att springa genom tunnel. Det var inget problem alls och dessutom klarade hon tämligen enkelt att ta först ett hinder, sedan två och slutligen tre i rad. Jag har ju genom åren jobbat med att introducera massor av hundar på det här sättet. Det är fascinerande att kunna konstatera att i stort alla har exakt samma beteendemönster.

Ett hinder är inget problem men sen funderar hundarna på att springa förbi hinder två på sin väg till en väntande matte/husse. När det så kommer till tre i rad då fuskar de nästan säkert och rundar minst ett hinder. Sally var inget undantag men hon gjorde det bara en gång och bara ett hinder. Det är väldigt bra.

Tyvärr har jag inte något foto men det kommer.

26 Maj 2019  | Länk | diverse 2018 | 0 kommentar
Knäbäckshusen

Stenshuvud syns i bakgrunden

I samband med påskhelgen bestämde jag och Kerstin, en av ”pudeltanterna”, att jag och mina pudlar skulle besöka henne och hennes två pudlar i Knäbäckshusen. Knäbäckshusen är ett väldigt vackert ställe strax söder om Stenshuvud, där jag varit någon gång för väldigt, väldigt länge sedan.

Det skulle bli jättekul men jag var samtidigt lite nervös. Vi skulle så klart ta oss ner till havet och promenera på stranden. Hur skulle jag klara det? Jag hade ju inte varit ute i naturen på riktigt sedan skadan.

Vi gick först en bit på vägar, sedan gick vi nerför en sluttning och slutligen nerför en hög trappa. Det gick bra och när jag släppte Sagitta och Stoja på stranden blev de väldigt glada. Glad är ett understatement när det gäller Stoja. Hon blev tokig av lycka och bara rusade fram och tillbaka i absolut högsta möjliga fart.

Sagitta samt de vana strandvandrarna Tabby och Ceasar tog det lite lugnare. Samtidigt måste man vara ärlig och tala om, att Stoja som vanligt var den lydiga, som tvärvänder så snart jag nämner hennes namn medan de andra tre tyckte att de själva bestämde var de skulle vara. De måste hälsa på andra hundar vi mötte men det gick bra. Alla människor och alla hundar var trevliga bekanta. En turist kom och frågade om vi inte kunde fotografera honom med Stenshuvud i bakgrunden.

Kerstin tog foton av mig och pudlarna men tyvärr hade jag ingen kamera med mig.

Dessa fyra pudlar känner varandra och är goda kompisar sedan flera år men Sagitta och Stoja är likväl noga med att vara närmast mig.

Konkurrensen mellan Sagitta och Stoja om var de skulle stå på stammen var stor. Sagitta upptäckte plötsligt att Stoja stod närmast mig och trängde sig in emellan.

Resultatet blev att Sagitta inte syns alls men det var inte det vkitiga för Sagitta. Hon är ju närmast matte!

Vi skulle ju tillbaka till huset också. Strandkanten var ganska hög men det gick bra. Naturligtvis hade jag släpat med mig en krycka, min snuttefilt, men jag använde den aldrig. Däremot ställde den till problem eftersom jag glömde den lite här och var så jag fick gå tillbaka och hämta den.

Sen fikade vi och pudlarna lekte på tomten. Det var en helt underbar eftermiddag.

19 Maj 2019  | Länk | diverse 2018 | 0 kommentar


12.000 webbutiker! | alltomklader.se
(c) 2011, nogg.se & Berit Lönnerstam                                             Skaffa en gratis hemsida