Pudlar är bäst
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
December (2018)
>>


Årets näst sista dag

I dag var vi på klubben och pudlarna fick springa så mycket de orkade. Gissa, om de var lyckliga!

Dagens skörd av maskrosor inskränkte sig till två! Men det är ändå inte illa.

För en månad sedan hittade vi 12 maskrosor och en fröställning  speciellt för Selina.

30 December 2011  | Länk | 2011 Diverse | 0 kommentar
Träningstävlingar

TRÄNINGSTÄVLINGARNA I REGIONEN

Tisdag 2011-10-18 avslutades träningstävlingarna för året men samtidigt var det ett mycket viktigt medlemsmöte i Simrishamns BK, så jag kunde inte åka till Ystad. Kanske var det lika bra, för  utdelningen av den stora pokalen skulle bara väckt en massa minnen till liv med tårar som följd.

Tävlingens första år, 2003, vann Smilla mediumklassen så hennes namn står för evigt ingraverat på pokalen. Andra året kom Smilla på tredje plats.

Smilla förevigades naturligtvis med stora vandringspokalen och med den något mindre, som vi fick behålla. Fotot här nedan har usel kvalitet men är i mitt tycke ändå helt underbart. Alla hundar, som deltagit i minst fyra av de sex tävlingarna får ett litet minne. Selina fick ett sådant. Nu ska man inte förmänskliga hundar men visst ser avundsjuka Selina ut att vilja ha Smillas stora troféer i stället för hennes egen lilla ynkliga. Sen råkar jag ju känna Selina väl. Hon vill alltid ha det, som någon annan har!

Lägg också märke till Smillas frisyr! Jag höll på att odla utställningspäls på henne för att ställa henne i veteranklass (7år var gränsen på den tiden), men den pälsen blev inte klar förrän till vårens utställning. En fullpälsad Selina ställdes också någon vecka senare i unghundsklass och hon fick CK.

2005 fick varken Smilla eller Selina någon pokal. Smilla låg på tredje plats inför sista tävlingstillfället. Smilla och Selina gick båda i medium och jag körde bort Smilla från tredjeplatsen med ett bra lopp med Selina. Eftersom Selina inte hade någon framskjuten placering innan, så betydde det ingenting för henne men det minskade Smillas poängskörd precis tillräckligt för att knuffa ner Smilla till fjärdeplatsen.

Viss lärdom drog jag i alla fall av denna händelse. Vårt KLUBBMÄSTERKAP använder samma poängberäkningssystem och jag bestämde mig för att endast starta Selina i KM. Selina hade störst chans till seger totalt, men Smillas säkerhet i agilityklass skulle kunna innebära en repris från träningstävlingen – fast tvärtom. Det var fullt möjligt att ett bra ag-lopp med Smilla kunde ge Wilma totalsegern och det tänkte jag inte riskera. Taktiken utföll väl. Selina blev klubbmästare!

I rättvisans namn måstejag väl nämna, att Selina blev tvåa i träningsserien 2008. Smilla blev skapligt placerad även 2007 trots att hon bara deltog vid två tillfällen, en andraplats och en femteplats.

30 Oktober 2011  | Länk | 2011 Diverse | 0 kommentar
KLUBBMÄSTERSKAP I AGILITY 2011-10-22

KLUBBMÄSTERSKAP 2011-10-22

Vilken dag! Först var det Regionmästerskap och därefter  Klubbmästerskap. Jag sprang sju lopp, fyra med Selina och tre med Sagitta. Det gick verkligen över förväntan. Dessutom kunde jag gå obehindrat dagen efter.

Sagitta kom runt i alla tre loppen utan hinderfel varav ett totalnollat hopplopp! Otroligt! Vi, som diskat oss i parti och minut de senaste tre säsongerna. Sagitta blev klubbmästare för andra gången.

Selina gjorde två helnollade hopplopp. Det första resulterade i seger i Hoppklass Medium i RM. Det andra bidrog till att Selina blev klubbmästare för tredje året i rad.

Denna dag  var något av att sätta  ”PRICKEN  ÖVER  I”.

Ända sedan Smilla och jag började tävla agility har jag tagit hem titeln ”ÅRETS AGILITYHUND” i Simrishamns BK. Först tre år med Smilla och sedan sju år med Selina. (Det blir åttonde året i år.) Redan 2000 hördes uttalad avundsjuka och kanske en viss nedvärderande attityd. Smilla vann bara för att vi tävlade så mycket! Ändå var vi fem stycken, som tävlade ganska flitigt huvudsakligen i Skåne. Reglerna gjordes om inför både 2001 och 2002, men Smilla vann ändå. Då blev det ingen annan råd än att avskaffa tävlingen 2003.

Från början var det egentligen en barometer, men då den återuppstod 2004 hade Selina redan visat sin kapacitet. Då infördes en gräns. Endast 20 resultat fick räknas och de reglerna gäller fortfarande. Jag tror dock inte att Smilla och jag hade så många lopp per år. Det var först 2005, när Selinas framgångar kom och vi tävlade lag, som vi mera frekvent åkte längre än Skåne  - Blekinge.

Smilla blev aldrig klubbmästare främst beroende på att vi på den tiden alltid hade samma domare och Smilla var rädd för honom i slalom. Hon tvekade vid ingång och gick ur. Smilla var egentligen bombsäker på alla ingångar utom den svåra snett framifrån och hon fullföljde alltid annars.

Selina har segrat 2004, 2005, 2009, 2010, 2011.

Sagitta 2008 (då i medium) och 2011.

Det är inte just att vinna KM, som gör mig så stolt. Nej, men att jag lyckades med alla fyra loppen. Mina två pudlar var de enda, som kom runt i två lopp! Och banorna var inte lätta.

27 Oktober 2011  | Länk | 2011 Diverse | 0 kommentar
Regionmästerkap i agility 2011

För tionde gången anordnades detta mästerskap och liksom första gången var det Simrishamn, som stod för värdskapet.

Det var två månader sedan jag skrev något här. Jag har inte kunnat förmå mig till det sedan min älskade Smilla lämnade sin plats här hemma tom. I mitt hjärta finns hon förstås kvar för evigt.

Så många bitterljuva minnen har väckts till liv under den gångna veckan och nu försöker jag bara tänka på all den glädje mina pudlar skänkt mig på och utanför tävlingsbanorna. Fantastiska hundar med väldigt olika kynne. Skillnaden mellan Smilla och Selina ser man tydligt i deras respektive specialiteter i tävlingssammanhang. Sagitta är kanske lite av en kombination av dem. En gosehund utan like men ändå pigg och alert på banan med ett stort ego.

Vid det första Regionmästerskapet 2002 vann Smilla Agilityklass Medium.

I år vann Selina Hoppklass Medium med ett felfritt lopp, vilket hon för övrigt gjorde även 2004. Selina fyller 10 år om mindre än en månad, så det var väl en bra prestation.

Smillas plakett från 2002 och Selinas priser från 2004 och 2011

 

Precis som förra gången jag deltog lyckades min/mina pudlar bidra med 2/3 av Simrishamns totala poäng. Denna gången 8 av 12. Och jag känner mig ganska nöjd. Synd bara att Selina måste bära sig åt i agilityklassen. Nu hoppade hon av gungan före mitten. Det är andra gången i år. Den här gången noterade jag det så jag tog om gungan medan vi blev diskade förra gången för att jag fortsatte i tron att Selina var över mitten. Men det gjorde ingen nytta, för vi diskade oss på hindret efter i stället.

Sagitta, minstingen, debuterade i regionmästerskapet genom att till stor glädje och viss förvåning komma på tredje plats i Agilityklass Small (startade endast i den klassen). Banan var verkligen inte lätt och jag måste erkänna att jag känner mig väldigt stolt över den bedriften. Sagitta har ju inte ansetts duktig nog att vara med - inte ens som reserv. Sagitta hade inga hinderfel men vi fick tidsfel mest beroende på stor tvekan på gungan. Samma gunga, som vi tränat ett antal gånger de senaste veckorna med full fart över. Det var så klart mitt fel. På träning hade jag sprungit framåt med påföljd att Sagitta också sprungit. Nu stod jag där och fjantade igen med att tala lugnt och övertala henne att gå hela vägen. Sagitta blir då bara osäkrare och osäkrare. Urkorkat! Att jag aldrig lär mig! Det beror väl på att jag så gärna vill komma runt. Vi fick i alla fall inga hinderfel. Men jag trodde ju, att Sagitta kommit över "gungfobin"!  

Här ett foto av alla tre pudlarna påsken 2011.

23 Oktober 2011  | Länk | 2011 Diverse | 0 kommentar
Sagitta och Selina i Kroatien

I går fick jag höra, att en god vän skickat ett SMS till mig för ett par veckor sedan. Inte hade jag läst det, men nu fick jag veta innehållet;

Mina vänner hade bilat i Kroatien och plötsligt fick de syn på ett hotell, som hette SAGITTA.  Och gissa var det låg! Jo, i SELINA. Visst är det fantastiskt! Mina två yngsta pudlars namn på ett bräde. Naturligtvis SMSade de genast till mig och så förstörde jag det genom att aldrig kolla min mobil. Fast enligt vännen skulle jag ha sagt, att jag bättrat mig när det gäller mobilanvändning. Det var emellertid en missuppfattning.

För några år sedan lyckades jag programmera min mobil så att det gick att skicka SMS, vilket den bestämt nekat göra tidigare.

Efter ett antal år har jag skickat tre (3) SMS.

Det första: "Jag kan SMSa!"

Det andra: "Grattis!"

Det tredje: "Grattis!"

Man kan inte prcis påstå, att jag är mångordig när det gäller SMS! Men så tar jag väl igen skadan i andra sammanhang - pratmakare!

23 Juni 2011  | Länk | 2011 Diverse | 0 kommentar
Inte min dag

I går var det verkligen inte min dag.

Jag skulle köra med Smilla till veterinär i Skivarp ca 6 mils enkel resa. Ringvägen kring Ystad, Dag Hammarskjölds väg, är en 80-väg med mitträcke. Jag var ute i ganska god tid, men någonstans på den vägen blev det plötsligt stopp. Den senaste tiden har det så gott som dagligen gått att läsa om timslånga stopp på E65, men jag hoppades naturligtvis att det skulle vara kortvarigt.

Det kom flera ambulanser, brandkår och räddningsbilar. En stor, bred baddare bara öste på och hjärtat åkte upp till öronen när jag ett ögonblick trodde jag skulle bli påkörd. Jag flyttade bilen  ännu längre ut mot räcket.Där stod vi. Inga meddelanden på radio. Solen stekte och Smilla är ju gammal, så jag blev orolig trots att rutorna var nere. Kom på att jag hade sådana där vadderade aluminiumskydd i bilen, så jag plockade fram ett och täckte framrutan med bara en liten glipa för mig att kika framåt i. Det hjälper fantastiskt och jag kunde slappna av lite men oroade mig fortfarande för veterinärtiden.

Räddningsarbetet gick förvånansvärt fort. Två personer till sjukhus, två röda bilar lastade på bärgare och trafiken släpptes på.

Vi kom bara ca fem minuter för sent, men vi fick en "ny" okänd vet, som inte gav de sprutor jag förväntat mig förrän hon efter mina envisa krav konsulterat min vanliga vet. Hon var inte särskilt vänlig när jag frågade om det beställda kennelhostevaccinet, så det blev inget sådant för Smilla. Hon stack fel och fick börja om då Smilla skrek till.

På väg hem började Smilla se trött ut och bete sig "konstigt". I min lite missbelåtna sinnesstämning skyllde jag så klart på veterinären. Jag var ju hela tiden misstänksam och undrade om Smilla verkligen fått rätt sprutor. När vi väl kom hem så visade det sig, att den som skulle klandras här var jag själv. Smilla hade inte fått något vatten trots att jag hade vatten med mig och hon skyndade sig in för att dricka. Måste tillägga, att det inte var någon fara med Smilla. Hon var inte sjuk men hon längtade efter vatten.

Vi skulle ha agilitymöte klockan 19 så jag gjorde i all hast i ordning lite mat till mig. Alla hundarna stuvades in i bilen. Då upptäckte jag, att bilen stod i en mindre sjö, som kom från min bil. Först tog jag en pappersnäsduk och doppade i vätskan, som såg svart ut på asfalten, men jag kände ingen oljelukt. Jag kröp omkring och kikade under bilen. Jag öppnade motorhuven och försökte se var vätskan kom ifrån. Min skräck berodde mycket på att jag haft oljeläckage förra veckan, som verkstaden åtgärdat med att byta en slang och slangklämma.

Jag bestämde mig för att åka iväg men efter så där 100 meter erinrade jag mig, att jag inte hade mobilen med mig, så jag vände om för att hämta den. Nu stannade jag på andra sidan gatan och det blev omedelbart blött under bilen. Då tog jag ut pudlarna och gick på en dryg timmes promenad. Det var toppenväder men jag var ganska bekymrad hela tiden, så det förtog nöjet.

När vi kom hem igen hade både den lilla våta fläcken och den stora pölen torkat upp så jag blev lite lättad. Men vätskan måste ju komma någonstan ifrån. Vindrutespolaren funkade så troligen var det inte det systemet som läckt. När jag kört i värme så rinner det ofta ut lite vätska, som utvidagts, men i sån här mängd!

Nej, det var verkligen inte min dag men Smilla var pigg och glad och åt med god aptit trots alla Frolic hon genom den vanliga vettens försorg stoppat i sig. De träffades när vi skulle lämna stället och han matade med godis på löpande band. Smilla tyckte nog dagen varit bra.

14 Juni 2011  | Länk | 2011 Diverse | 0 kommentar
Amos

Amos, en jättesnäll och fantastiskt duktig hund, som stått mitt hjärta nära sedan vi träffades på Smillas och min första agilitykurs sommaren 1999.

Här har Amos och Tanja erövrat den första rosetten vid tävling i Örkelljunga i april 2000.

 

1 Juni 2011  | Länk | 2011 Diverse | 1 kommentar
Kallt

På promenaden i dag önskade jag, att jag tagit med vantarna. Men magnolian blommar sedan flera dagar. Det var tidig start för vår längdgrad.
2 Maj 2011  | Länk | 2011 Diverse | 0 kommentar
Skräckmorgon

I morse vaknade jag och hörde ett brummande ljud. Bor man i och äger ett gammalt hus och hör "konstiga" ljud, så blir man skräckslagen. Åtminstone blir jag det! Min första tanke är alltid: "Pannan!!!!"

Jag gick upp och kikade ut för att se, om någon bil befann sig på gatan utanför. Det lät lite som när oljebilen håller på och pumpar olja till något av husen. Men nej, ingenting syntes. Jag gick runt i huset och lyssnade för att kunna identifiera varifrån ljudet kom - utan framgång.

Slutligen skulle jag ta lite vatten och då fanns det inget vatten tillgängligt. En ny skräcktanke for genom mitt huvud och jag störtade ner i källaren. Inget läckande vatten på golvet. Inget annat konstigt heller.

Då bestämde jag mig för att försöka sova vidare trots att alla bekymrade tankar över den vattenlösa situationen for genom skallen. Ett ögonblick funderade jag på att starta datorn och se om något hänt i stan. Förra gången jag blev så här skrämd var det ju jordbävning!

När jag vaknade igen gick jag med darrande ben direkt till en vattenkran. Nu fanns det vatten! Lycka! Det visade sig att en vattenläcka gjort hela stan och omkringliggande byar vattenlösa på morgokvisten. Det var bara att låta vattnet rinna tills det blev klart. Sedan kunde frukostens havregrynsgröt tillredas. Allt frid och fröjd!

Fast var det brummande ljudet kom ifrån är fortfarande okänt.

14 Mars 2011  | Länk | 2011 Diverse | 0 kommentar
Inte isfritt överallt

I dag gick promenaden förbi den mosse, som gett namn åt gatan jag bor på, Mossgatan alltså. Till min häpnad var mossen helt täckt av is fortfarande.

13 Mars 2011  | Länk | 2011 Diverse | 0 kommentar
Allt med våren är inte kul

I dag är det ca 7 grader och det har börjat regna. Jag gillar inte regn.

Men nu lär väl den allra sista snöfläcken i trädgården försvinna.

9 Mars 2011  | Länk | 2011 Diverse | 0 kommentar
Ännu en vårdag

Vädret var behagligt. Temperatur var inte lika hög som i går men solen värmde ljuvligt.

Promenaden gick till stranden. Havet var nästan isfritt. Tänk, vad livet känns härligt bara för lite sol!

Smilla pinnade på bra. Trav hela tiden. Men jag blir lite orolig att hon tar i för mycket. Det blir mycket sovande efteråt. Nu efter nyheterna gick jag upp till datorn och det dröjde tre kvart innan Smilla märkte det kom tassande efter. Hon klev direkt upp i biabädden och sov vidare.

6 Mars 2011  | Länk | 2011 Diverse | 0 kommentar
Det börjar likna vår - banne mej!

I dag har det varit drygt 8 grader varmt - strålande sol och blå himmel. På långpromenaden behövdes inga vantar och jackan knäpptes upp nästan direkt.

Trädgården är näsatan snöfri. Vintergäcken har blommat ett slag. Krokusarna närmast husväggen håller på att slå ut.

I uterummet var det riktigt varmt. Synd bara, att det inte är "beboeligt" pga alla prylar från husvagnen och tävlingsgrejor, som har sin vinterförvaring där. Det är alltid bråttom då husvagn och bil ska tömmas, så det bara ställs in lite hur som helst. Jag måste nog ordna upp det lite så jag åtminstone kan sitta i en av fåtöljerna och njuta framöver.

5 Mars 2011  | Länk | 2011 Diverse | 0 kommentar
Handskfritt

I går var det en underbar dag. Rena rama våren. Hundpromenad på klubben. Inga handskar behövdes. Vi kunde gå nästan var som helst. Endast de ställen där det legat riktigt höga drivor var fortfarande snötäckta. "Mums", sa Smilla. Snö, och is på samma gång som det fanns stora härliga högar med kaninbajs.

Inga lösspringande pudlar nu. Jag glömmer aldrig den skräck jag kände förra året när Sagitta löpte och det helt plötsligt dök upp en borderterrierhane.

Smilla har verkligen fullt upp med att tala om för den lilla svarta, att hon inte ska tro att hon är något. Så mycket har Smilla inte sprungit på mycket länge. Hon försökte hänga med Sagitta hela tiden så att denna inte ett ögonblick skulle glömma, att hon är underordnad.

Det var i går. I dag stormar och regnar det. Enda trösten är, att vi hit intills inte fått någon snö.

10 Februari 2011  | Länk | 2011 Diverse | 0 kommentar
Första "träningen" för året

Nu har vi varit på klubben några gånger. Sången har fått lite lägre intensitet. Det är först när vi svänger ner på området, som de tjuter ut sin glädje.

I går fick Selina och Sagitta vara lösa på agilityplanen. Balanshinderna hade kommit ut och Sagitta valde genast att springa över bommen. Fullfart över, stanna på rätt sätt, vänta på OK och då springa och hämta godis. När Sagitta gjort det ett antal gånger, så frågade jag Selina om inte hon också skulle ta bommen. Då sprang hon över på precis samma sätt som Sagitta. Helt perfekt alltså. Jag var inte i närheten av balansen och jag gav inget kommando, men hon vet så klart hur den ska göras. Likväl har jag sedan länge slutat tro på detta beteende på tävling.

Jag gick fram med Smilla, så även hon fick springa över och få godis. Då först insåg Sagitta, att A-hindret också fanns!

3 Februari 2011  | Länk | 2011 Diverse | 0 kommentar
Äntligen på klubben

I går åkte vi äntligen till klubben och pudlarna kunde springa lösa för första gången sedan 22 december.

På vägen dit höll Selina och Sagitta konsert - du milde vilket oljud. Vid tillsägelse slutade de en kort stund, men sen kunde de inte hålla sig och började igen.

Hur kan de veta vart vi är på väg? Visserligen hade jag "hundträningskläder", men det har jag även om vi bara går ut på promenad.

De var i alla fall helt saliga, när de fick jaga varandra i full fart. Selina hinner numera inte med i Sagittas fart och blir ganska frustrerad över detta faktum.

Smilla får nöja sig med att gå lite lugnt med matte för att hon inte bara ska stanna och äta is, snö och diverse skräp.  När jag springer med henne, så pinnar hon på ganska bra. Sen vill hon ha godis.

Det fanns bara ett enda hinder ute, A-hindret. Det är det sista jag vill träna med min A-galna hund, så det blev ingen träning. Någon tycks tro, att gamla präktiga, galvanisera hopphinder kan rosta, så de var inplockade i boden och stod så långt in, att det kändes hopplöst att få ut dem.

Träningen får väl vänta till mars. Lite ledsamt men realitet.

21 Januari 2011  | Länk | 2011 Diverse | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Berit Lönnerstam                                             Skaffa en gratis hemsida