Pudlar är bäst
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
6
7
8
9
10
11
13
15
16
17
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
<<
November (2017)
>>


Uppdatering 2012-12-30

 Uppdatering 12-12-31   Årets Agilitypudel södra

 

Söndag 30 dec

Jag är riktigt imponerad över Stojas fart i slalom.

Inget toppenväder men uppehållsväder så länge vi var ute. När jag tagit av träningskläderna smattrade det på taket. Nån gång ska man ju ha tur.

Det blev ingen träning för Stoja innan jag tog ut Sagitta också. Fast vi tränade på pipan. Det gick kalasbra. Stoja avbröt tom kråkjakt!

Sen kunde jag ändå inte låta bli en sväng på agilityplanen. Vilken slalom! Kontaktfälten sitter också riktigt bra nu. Ett slag hade Stoja för sig, att hon skulle hoppa av med bakbenen åt sidan men nu står hon kvar så fint.

Tänk, om vi bara hade en gunga! Jag är faktiskt jättearg på detta. Hur ska man kunna få fram tävlingshundar i agility utan gunga! Så otroligt korkat!

 

Fredag 28 dec

Strålande sol, nollgradigt och vindstilla. All snö borta så när som några drivor vid stengärdsgården.Marken lätt frusen och således torr.o

Först kom jag och lät Stoja springa för fullt. När vi skulle till bilen och hämta Sagitta så dök Lena och Ivar upp med sina två borderterriers.

Sagitta och Freja tog det ganska lugnt medan Klara och Stoja jagade varandra hejdlöst. Stoja är nybadad och nyfrissad med röda papper på öronen. Klara ville gärna bita i dessa. Oj, vad de hade kul.

Nere på agilitybanan fick Stoja ta högerslalom 8 pinnar medan Sagitta sprang bredvid och ställde sig i vägen. Jag föste bort Sagitta och Stoja fortsatte obehindrat. Jättekul. Sedan ytterligare en högerslalom i ganska god fart, fortfarande med en störande Sagitta bredvid.

Klara tog också slalom med all denna störning. Lite osäkrare och långsammare men bra.

Vi skickade våra hundar till däcket och Stoja tvekade aldrig. Klara var lite tveksammare men till slut gjorde hon också rätt.

När vi höll på och tjatade på Klara, så tog Freja och Stoja däcket sida vid sida. Då saknade vi verkligen kameran.

Sedan kom Ewa och skulle träna med cockern Love. Jag tog  ut Selina också. Dessa hundar hade aldrig träffats men alla sex lekte och hade trevligt medan gammelhunden Alice bara stod  hos matte och skällde.

En lyckad eftermiddag.

 

Lördag 22 dec

Nollgradigt och 11 sekundmeter var det i går och fy vad matten kände sig frusen. Pudelpäls skulle kanske inte vara så dumt. När nu väderläget fortsatt var det samma måste något göras.

Någonstans i gömmorna fanns en gammal men nästan oanvänd riktigt varm hundförardress. Anledningen till att den är oanvänd är, att jag känner mig som en Michelingumma i den. Finns det sådana gummor eller bara gubbar? Nej, men det är naturligtvis en modern hen!

Oj, så mycket fickor det fanns i den jackan! Det gick inte att komma ihåg var olika saker placerades. Men varm var den och med ett par extra värmande sulor i skorna så kändes det bra. Nästa gång kommer byxorna också fram.

Pudlarna var som vanligt jättelyckliga och sprang som galningar. Stoja fick träna lite. för första gången började vi med den svåra högerslalomen. Den satt som ett smäck och jag jagade på henne för att höja farten ett snäpp. Super!!!

Kontaktfält på A och balansbom tränades ett antal gånger. Nu med kommandot "ner och trampa" givet i god tid. Det gick jättebra.

Tänk om nu vår kära klubb hade fattat, att det behövs en gunga för att få fram en agilityhund. Jag blir både ledsen och arg, när jag tänker på det!

För fem år sedan ägnade jag hela vintern åt att träna gungan med den då unga Sagitta. Långsamt och systematiskt.

Ska jag verkligen bli tvungen att gå till annan klubb och lägga en massa pengar på bilresor? Det är ju ett vansinnigt slöseri med tid samtidigt miljöförstörande.

Fredag 21 dec

Efter en hel evighet var det barmark och vi kunde äntligen träna lite agility. Först blev det riktigt mycket springande på backen. Du milde, vilken fart de två svarta har!

Åtta pinnar slalom från båda sidor gick direkt, ganska fort och felfritt. Sen skickadeja Stoja till däcket, som hon tog utan tvekan ett par gånger. Stoja sprang omkring lite på planen och tog själv några hinder. Ett hinder låg på 50 cm. "Oj, det var visst lite högt!" Lösningen blev att ta avstamp på hoppinnen. Lite kontaktfältsträning på Aet gick perfekt.

Medan det varit dåligt väder har vi jobbat lite med fritt följ och utställningsspring i köket. Stoja gillar all träning och är SÅ positiv. Kanske beror det på godiset men kul är det.

Lördag 1 dec   Ännu en härligt solig dag. Naturligtvis kunde jag inte låta bli att träna bakombyte. Resultatet blev exakt som i går. Alla ansträngningar att få Stoja att svänga vänster utan snurr var förgäves. Jag provade med att kasta boll men trots att hon tycks veta, att hon ska svänga vänster så gör hon en snurr medsols i stort sett på fläcken och springer sedan till vänster och tar hindret.

Jag tänkte att beteendet var inlärt på just det hindret och gick ett stycke bort till ett annat hinder. Tog det tom i annan riktning men resultatet blev det samma. Här behöver jag medhjälpare.

Slalom 8 pinnar perfekt i båda riktningarna.

Stanna kvar gick inte, när jag tog av kopplet efter sättandet. Det var vad jag misstänkte. Det går självklart inte att slänga ifrån sig kopplet. Då nappar hon tag i det och kör ett pudelrace med hopsamlat koppel i munnen. Så jag stoppade det i fickan och "bad en liten bön". När vi började om med lös pudel gick det bra och jag vågade gå nästan till andra hindret. Kalas! Men nu får jag försöka klura ut ett bra sätt att starta ett lopp.

Ska jag bära in henne och sätta ner henne lös? Eller ska jag gå in med henne lös och hoppas, att hon inte racar? Ja, vad finns det för andra sätt? Ett vet jag säkert. Det ska inte bli något kast med liten hund!

Vi slutade med kontaktfältsträning på Aet. Det gick jättebra och nu har jag lagt in kommando också.

När Stoja sprang lös på planen passade hon på att frivilligt ta däcket i båda riktningarna ett flertal gånger. Hon vet verkligen vad hon ska göra med däcket. Kul!

Fredag 30 nov  En strålande eftermiddag. 1 plusgrad och ingen vind. framåt solnedgången blev himlen vackert rosa-guldfärgad.

Egentligen skulle jag inte träna - kanske lite kvarstannande - men jag kunde inte motstå lusten att köra 8-pinnars slalom ett antal gånger. Vänster lyckades alla gångerna medan vi hade två missar i högerslalom. Det berodde nog mest på att Stoja var väldigt uppvarvad. För första gången avbröt jag då det blev fel. Belöning uteblev och vi började om. Jag tror ju inte att hundarna vet, att de gjort fel, så jag brukar bara fortsätta som om inget hänt. Men eftersom hon studsade och lät på hennes speciella gapiga sätt, så valde jag att markera det.

Det stod två hinder bredvid varandra och det blev träning av bakombyte. Det är en försummad träning  även för Sagittas del.  Stoja och jag klarade det bra med vändning åt höger. Däremot blev det snurr varenda gång åt vänster. Mitt fel så klart.

Efter våldsam rastning av alla tre valde Sagitta och Stoja att leka på A-hindret. Då tyckte jag det var bättre att träna. De sprang parallellt och stannade sida vid sida (2 på och 2 av) för att få godis. De blev verkligen förtjusta i den träningen. Till slut undrade Selina, om inte hon fick vara med. De tre sista godisbitarna blev belöning till tre pudlar stående bredvid varandra!

Torsdag 29 nov Bana med 17 hinder, där raka tunnlar togs 5 gånger. Nu går det tom att skicka Stoja till tunnlar och det går med sådan fart. Inte något anfallande av tunnlar längre för Stojas del men nu har Klara börjat bråka med dem. Hon som varit så duktig på tunnlar tidigare.

För att ta det från början, så var Stoja så taggad, att jag fruktade  det skulle misslyckas med kvarsittning. Hon stirrade som förr på fötterna men satt kvar. Först såg det ut, som om hon skulle hoppa ramen (däcket hinder 2) men i sista stund ångrade Stoja sig och nästan backade i farten för att kunna ta däcket korrekt. Det kändes härligt.

Rätt ingång i vänsterslalom men sedan kom hon tillbaka ut ur platten. Vid första försöket utan veck på släpet fungerar det helt enkelt ännu inte. Vi körde banan ett par gånger och då gick det bra.

Så här fint har det nog aldrig funkat. Det finns hopp om att Stoja blir en agilitypudel. "Problemet" är ju, att jag inte hänger med!

Onsdag  Jag tränade lite ensam. Stoja satt kvar. En liten bana med hinder före 12-pinnars slalom. Därefter hopphinder och däck följt av ytterligare ett hinder. Full fart in i slalom och fart i slalom (perfekt).Däcket togs utan tvekan och vi vände om efter sista hindret.

Däcket en gång till, hopphinder och vinkelrät ingång i högerslalom. Ingången satt men hon fuskade med en pinne i mitten. Det är inte klokt så glad man kan bli för allt detta!

Tisdag 19 nov  I dag byggde vi en bana med 19 hinder. Stoja satt kvar och hon var SÅÅ duktig. Och jag blev jättelycklig.

Lördag. Vi började om med 2 pinnar och översvallande belöning med boll, som sedan byttes mot godis. Efter en stund gick vi vidare med 4 pinnar och samma belöning. Slutligen fungerade även 8 pinnar - både höger och vänster.

Dessutom toppenbra kvarsittande framför alla möjliga hinder på banan. Det börjar kännas lite hoppfullt. Så sent som i måndags misströstade jag fullständigt. Befarade faktiskt att jag aldrig skulle lyckas.

 

Fredag. Ensamträning. Kvarsittandet fungerade riktigt bra. Men högerslalom slutade med katastrof. Stoja vägrade att överhuvudtaget gå in i slalom. Det berodde på att hon vid ett tillfälle blev lite vild och tokig. Då sprang hon bakom mig efter ett hinder före slalom. Då fick hon en , visserligen ofarlig men dock, fot emot sig. Helt omöjligt med högerslalom, som hon ansåg närmast livsfarlig. Hon sprang på andra sidan slalom och stirrade på mina fötter.

Torsdag. Startsituationen börjar bli riktigt bra.

Onsdag började jag ensam träna kvarsittande. Jag hade bestämt mig för att använda mig av boll och kasta den bakåt som belöning när hon satt stilla. Det underliga och fantastiska var, att Stoja förmodligen är tankeläsare. Hon satt alldeles stilla med bara godis. Dagens träning gick bra både med och utan boll.

 

Tisdag 2012-11-13.  Dagen D. 

Stoja, fågeljägaren, och Klara, rymmaren, har tränat agility innanför flyttbart fårstängsel sen i somras. Nu börjar vi vilja göra små banor och det räcker sedan en tid inte med ett nät. Då och då när jag byggt någon flytig och fin bana till onsdagsträningen har jag tvekat på om jag skulle våga köra även Stoja. Hittills har jag avstått av rädsla.

Nu är antalet fåglar betydligt mindre än i somras. Stoja har en fantastisk inkallning - om det inte finns fåglar i närheten. Klara, som bara rymmer så där utan anledning , har tränats mycket och verkar vara mer pålitlig.

Med hjärtat i halsgropen beslöt Lena och jag, att i dag skulle vi chansa på att strunta i nät. Vi byggde en liten bana med 13 hinder inkluderande 4-pinnars slalom.

Det gick strålande. Inte minsta ansats från någondera att dra iväg. Banan klarades över förväntan. Det stora problemet för min del är, att Stoja vägrar att sitta kvar i starten minsta lilla sekund. Hon är klart värre än Selina någonsin varit!

 

17 November 2012  | Länk | Årets absolut senaste - träningsdagbok 30 dec | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Berit Lönnerstam                                             Skaffa en gratis hemsida