Pudlar är bäst
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok Logga in
Ti On To Fr
1
4
5
6
7
8
10
12
13
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<
Februari (2019)
>>


Jag vill inte att min matte går iväg!

På besök i Stockholm

Stoja har blivit helt förryckt. Förr kunde hon lugnt stanna hos Yvonne medan jag var borta. Hemma ylar alla tre pudlarna någon minut sen blir det tyst. Nu höll de på nästan oavbrutet en hel dag med korta avbrott för lite sällskaplighet och chans till godis. Stoja var överlägset värst.

"Matte, varför går du iväg?"  Stoja stirrar mot grinden.

Stoja ylar ut mot hallen och undrar när jag kommer tillbaka från konferensen. Hon tjänade inte ihop särskilt många popularitetspoäng den dagen!                                                         

22 December 2014  | Länk | 2012-14 Splash Rambling Rose | 0 kommentar
Agilityträning

Lördagen den 6 december

Pudelklubben arrangerade agilityträning för Annika Ingvarsson. Fyra klassettekipage och några ännu ej tävlande deltog i den lite mer avancerade gruppen. Stoja utmärkte sig som vanligt på senare tid med att göra diverse ofog som att sno åt sig nummerskyltar och springa omkring med dem. Två gånger blev hon utburen från planen – utvisning för obstruktion. Matte var både bekymrad, uppgiven och sur men publiken hade kul!

Stoja utmärkte sig också med bra prestationer. Hon klarade tex bakombyte vid lång rak tunnel. Detta syns på foto, där Stoja är på väg åt höger i bild mot suddig matte till höger. Motsatsen visas av en annan pudel, som vänder åt vänster trots att även hennes suddiga matte springer till höger.

Matte gjorde ett desperat försök med en vettig start men sitta i starten var inte nå’t som föll Stoja i smaken. Kolla bara hennes uppsyn vid avtagning av koppel!

Jag fick några bra tips av Annika, vilka resulterade i att Stoja och jag till sist gjorde ett riktigt, riktigt bra lopp.

Så mycket har jag väl aldrig sprungit på hårt underlag och det kändes rejält  på söndagen i lårmusklerna vid förflyttning neråt i trappan. Först på tisdagen var det som vanligt igen. Men det var en givande  träning, så det var OK med lite ont i låren.

14 December 2014  | Länk | 2012-14 Splash Rambling Rose | 0 kommentar
Nästa blåbärstävling

Inte sjutton hade jag hittat någon lösning på startproblemen! Tvärtom var det ännu värre i dag! Nu klarade jag knappt att få av kopplet  och resultet blev, att jag från andra loppet gick tillbaka till "Selinastarten". "Kast med liten hund" har den kallats av häcklarna. Fast det enda som kastas är väl egentligen kopplet.

Resultatet i första hoppklassen blev ett nollat lopp, med tiden 31,5 /35 (åttonde plats där sjutton kom i mål.). Stoja satt väl någon sekund i starten. Lite småskäll vid tunnlar men bra drag. Folk tyckte inte jag var tillräckligt glad för ett nollat lopp. Min enda tanke är ju bara den eviga frågan om varför hon måste "bära sig åt" så fort hon kommer in på en tävlingsbana.

Andra hoppklassen gick så gott som på räls. Trycket var kolossalt och många trodde resultatet skulle räcka riktigt långt. Vi blev "bara" femma men det viktiga är inte placeringen. Jag tävlar bara med mig själva och jag var till 150 % nöjd.

Sen var det dags med agilityklass. När jag kom ut frågade någon. "Nollade du?" svaret blev: "Ja, om du sätter 10 framför". Det var helt förfärligt fast 100 fel hade vi väl inte före diskningen. För övrigt vet jag inte när vi blev diskade för det är omöjligt att hålla reda på hur allt fjantet bedöms. Jag kunde inte hejda Stojas studsande innan start. Jag kunde nästan inte fånga och lyfta upp henne. Starthindret, däcket, togs perfekt men sen började skällandet och farandet fram och tillbaka. Stoja skällde på mig, på tunnlar, på gungan och balansbommen. Mitt i allt eländet så gjorde hon en alldeles strålande slalom och tog därefter Aet av bara farten. Platten for hon bara genom och muren var inget problem.  

Lopp nummer fyra blev betydligt bättre och disken kom inte förrän vid näst sista hindret, gungan. Starten, flygande, var fantastisk. Vilken urladdning! Muren, lången och platten. Sen en helt vanlig böjd tunnel med bara en synlig öppning rakt fram. Nej, där måste det skällas. Efter tunneln var jag med och pekade ner på uppfarten till Aet, som gick bra. Skäll direkt efter Aet, sen full fart in i slalomen. Efter slalom ytterligare en lätt böjd tunnel, där måste det skällas och springas fram och tillbaka innan den passerades. Vid balansbommen pekade jag återigen på uppfarten men jag minns inte exakt hur det gick. Efter balansen fanns en böjd tunnel, där det kunde vara tveksamt med val av ingång. Skäll men det gick någotsånär. Sen kom gungan. Jag var noga med att peka på uppgången men här hjälpte det inte.

Stoja sprang fram en halvmeter på "utsidan" och nappade åt sig den lilla nummerskylten och tog ett race med den i munnen - disk. Efter viss tvekan kom hon och lämnade den till mig. Stoja tog sedan som vanligt gungan perfekt samt fixade sluthindret, ett däck, utan minsta tvekan.

 

30 November 2014  | Länk | 2012-14 Splash Rambling Rose | 0 kommentar
Blåbärstävling i Hässleholm/Agilityfabriken

När vi hade tävlat där hade jag så mycket att göra. Vinterdäcken skulle på inför resa till Stockholm. Stoja skulle få vita, vackra tänder. Alla pudlarna skulle badas. Massor med förberedelser inför resan och jag hann inte skriva något om tävlingen. Minnet är gott men kort har någon sagt. Det stämmer kanske för jag var övertygad om att dagen var så minnesvärd att det inte skulle bli något problem att återge händelserna. Väl hemma igen från Stockholm pockade en massa "måsten" på.

Nu minns jag bara att vi kom trea i första hoppklassen, vann andra hoppklassen och diskade båda agilityklasserna. Stoja var fullständigt omöjlig med starten och det blev bara värre och värre för varje klass. I flera dagar gick jag omkring och ältade startsituationen i sista klassen    och ställde mig frågan om hur jag skulle angripa detta nya problem.

Jag lovar ideligen att jag ska berätta mer. Så även i dag. Ibland rinner det ut i sanden. Det återstår att se hur det blir denna gång men flera spektakulära händelser timade.

21 November 2014  | Länk | 2012-14 Splash Rambling Rose | 0 kommentar
Ystad 25 oktober

Till min stora förvåning hittade jag ingen text här - var helt säker på att jag skrivit om Stojas och mina bravader denna dag.

Som vanligt orkade jag inte stiga upp "early in the morning". Är jag inte tvungen, så är somna om ett lättvalt alternativ.Det blev alltså inget tävlande för Sagitta. Jag tog bara Stoja med till Ystad men när jag kom gående upp mot agilityklassbanan skulle banvandringen för Sagittas lopp precis börja. Jag fick förklara att jag hade fel hund men det blev lite skämtande om att ingen mer än jag ser skillnad på mina två svarta.

Agilityklass 1 var svår - tyckte jag. Därför blev jag lite förvånad när hela loppet fram till näst sista hindret gick som en dans helt felfritt med bra fart. Men där tog gläjen slut. Balansbommen var näst sista hinder. På den skaffade vi oss 30 fel. Ja men det går väl inte invänder vän av ordning. Jo, först sprang Stoja förbi uppfarten (5 fel) och sedan sprang hon upp men hoppade av igen (5 fel). Därefter gick hon i sakta mak över balansbommen men hoppade av före kontaktältet (5 fel). Sista hopphindret tog Stoja fint på framåtkommando! Vi hade slösat bort jättemycket tid på balansen och fick nästan 15 tidsfel. Det bli summa 30 fel.

Hoppklassen gick hyfsat bra utan hinderfel. Vi kom i mål som femte ekipage och tid skulle bestämmas. Jag låg på knä och skulle sätta på koppel, när tiden ropades ut ill 40 sek. Jag tittade frågande mot sekretariatet, som kom på att min tid inte meddelats. Då hör jag speakern säga: "Berits och Stojas tid blev 40,08 sekunder. Fy vad surt! Åtta hundradelar från ett felfritt lopp! Lite svårsmält! 

Men summeringen av dagen var ändå väldigt positiv.

 

 

30 November 2014  | Länk | 2012-14 Splash Rambling Rose | 0 kommentar
Forsakar

Nu blev det sådana här nyttiga priser!

Disktrasor!

På söndagen var det dags att tävla i Forsakar för första gången. Vilken vacker plats! Jag har varit där och beundrat det lilla vattenfallet i naturreservatet men jag visste faktiskt inte att Linderödsåsen, som var kuliss till denna tävling, är så pass hög här. Kontrollerade att den är nästan 200 m.ö.h. Slutpunkten Stenshuvud är ju mer bekant för mig, då den går att se från brukshundklubben hemma i Simrishamn.

Hoppklasserna var grymma springbanor. Den första med två korta tunnlar, platt tunnel och två långa böjda tunnlar. Sekvensen kort rak tunnel följd av slalom förhindrade ett nollat lopp. Stoja återföll till att springa förbi slalom och skälla.

I andra hoppklassen var alla tunnlar raka! Ännu mer spring! Där gick det riktigt bra men tyvärr blev det vägran på platten, då jag var otydlig samtidigt som jag tvärade ganska mycket för att vinna steg och därmed tid. Nöjd bortsett från tjuvstarten. Stoja tog upploppet med fyra hinder!!!

Agilityklasserna tänker jag gå förbi med tystnad. De var orimligt svåra med riktiga fällor i parti och minut.

Det värsta denna dag var fyra tjuvstarter. Nu har jag verkligen fått något nytt att fundera på. De artiga inroparna sa så här: ”Varsågod och gå in! ” Min Stoja förvandlades direkt till en draghund, som inte kunde komma in på banan fort nog. Det var nästan omöjligt att ens trycka ner rumpan mot marken. ”Varsågod!” tolkade hon säkert som ”Nu gör vi det”. Startar! Och det omedelbart!

15 Oktober 2014  | Länk | 2012-14 Splash Rambling Rose | 0 kommentar
Första gången på Hässleholm HBK

FÖRSTA  ROSETTEN !

Dagens tävling inleddes med en agilitybana, där starten skördade många offer i largeklassen. Vid banvandring kunde jag konstatera att banan inte var riktigt så svår, som jag trott.  Men utan sittande hund i starten kunde det bli svårt med hinder två. Stoja satt fint och vi kom igång bra. Hinder nummer 3 var A-hindret, som klarades med glans men hinder 7 var gungan och där sprang hon först förbi någon halvmeter (när ska detta beteende försvinna?). Bakombyte på hinder funkade, snygg ingång och snabb slalom. Nästa klätterhinder var balansen. Först springa förbi sedan upp och hoppa av - disk - sedan jättehopp på nerfarten. Vi fullföljde loppet, som slutade med upplopp på tre hinder. Stoja tog det!!!

Hoppbanan beskrevs av många som ”skitsvår”. Åtta byten! Framförbyten är inte lätt med kombinationen snabb hund och långsam förare. Bakombyten har hittills inte varit Stojas och min paradgren. Trots det valde jag fem bakombyten. Alla gick bra! När vi kom i mål, så trodde jag faktiskt att vi var felfria. Då hörde jag speakern säga att vi hade fem fel. Men tiden var i alla fall jättebra!

Naturligtvis blev jag besviken men glädjen över det fina loppet, femteplatsen och första rosetten överskuggade allt.

Vid studier av resultatlistorna konstaterade jag att vi tom var snabbare än pinnvinnande largehundar! Då ska man ha i åtanke att våra fem fel berodde på att vi ådömts en vägran. Jag tog två steg för mycket framåt efter slalom och tvingades backa ett steg och ta ett steg i sidled för att fixa nästa hinder. Då backade Stoja också med vägran som resultat.. Det innebär att Stoja tappade all fart och fick börja om från stillastående. Vilken pudel jag har!

13 Oktober 2014  | Länk | 2012-14 Splash Rambling Rose | 0 kommentar
Tävling i Svedala

In i DIMMAN eller Tillbaka på ruta 1!

Trots den dystra rubriken fick vi för andra helgen i rad ett pris. Fast det är kanske inget pris att skryta om. Alla, som klarade sig runt banan, fick pris.

Stoja med priset

Det började som alla agilitymorgnar. Upp vid fyratiden, fixa allt med tidig frukost för mig och pudlarna, packa matväska, bära allt till bilen och slutligen få ut tre lyckliga och helgalna  pudlar. De vet ju att det är tävling på gång!

Eftersom jag har en benägenhet att köra fel, så är färdtiden alltid rikligt tilltagen. All extra tid försvann emellertid i dimman. Ett antal mil i 40 km/h. Det var inte kul!!!

Det började med agilityklass. Stoja satt kvar, vilket var en förutsättning för lyckad början, men sen började eländet; Skälla och springa förbi tunnelingång, hoppa upp på Aet och hoppa ner och upp igen – disk. Skälla på nästa tunnel, springa förbi gungan en liten bit, skälla på balansbommen. Då hade matte fått nog.

Slalomen var fin och ett staket gick bra.

Hoppbanan var jättesvår med svåra byten, där jag inte hittade några bra linjer (något som jag förvisso inte var ensam om). Det blev tjuvstart, som fick passera. Efter slalom gjorde jag ett byte för att om möjligt få en bra vänstersväng. Stoja tog första hindret efter slalom men när jag skickade henne till långhoppet var pudeln bara borta. Jag tittade lite extra till höger där hon borde vara. Ingen pudel! Jag tittade till vänster, dit hon ibland kommer om vi missförstår varandra. Ingen pudel! Jag vänder mig helt om. Pudeln befinner sig då mellan slalom och det nyss hoppade hindret med nosen i marken ivrigt spårande någonting! Jag ropar och Stoja spårar sig mot mig (jag lyckas styra henne förbi förra hindret och undviker därmed disk). Då kommer hon förmodligen till den punkt, där hon avvek från linjen. Stoja vänder igen och börjar spåra mot agilityklassbanan i full fart. Flera andra hundar hade sprungit över till andra banan och jag ropar bestämt – kanske argt – och hon vänder.

Jag stod i stort sett kvar på samma fläck, där jag var då pudeln försvann. Vi fortsätter, som om inget hänt! Vi klarar mirakulöst nog den svåra sekvensen (staket med fyra hinder med stora avstånd) och kommer till den sista riktigt svåra bytet utan vettig linje. Vi klarar den också och kommer i mål med bara de 5 fel, som blev vid tvärvändningen! Vi fick många applåder. Antingen tyckte publiken att Stoja är en häftig pudel eller kanske tyckte den att mitt tålmodiga väntande var värt en belöning. 

Vi fick förstås nästan 16 tidsfel fast det fanns hundar med sämre tid utan konstiga utflykter. Vi kom på fjortonde plats och fick en pipleksak, som alla pudlarna vill ha. Alltså får ingen av dem ha den!

Ska jag vara glad för att vi klarade alla svårigheterna eller...? Vad for i Stoja? Stoja, som aldrig vill lämna mig!

11 Oktober 2014  | Länk | 2012-14 Splash Rambling Rose | 0 kommentar
Lyckad söndag

PLÖTSLIGT HÄNDER DET

Nej, jag har inte vunnit på Triss. Bättre upp! Stoja och jag tog oss genom alla fyra agilityloppen i Trelleborg på söndagen!

Det andra hopploppet blev felfritt och vi fick vårt första pris.

 

28 September 2014  | Länk | 2012-14 Splash Rambling Rose | 0 kommentar
OM INTE OM FANNS

Åhus igen. I Åhus trivs nog Stoja.

Som vanligt började det med agilityklass. En agilityklass, som verkligen inte var lätt men rolig att köra. Det var heller inte många ekipage, som tog sig genom banan. En felfri large, två medium och fyra small. Endast fyra mediumhundar kom i mål.

Tillbaka till rubriken. Om inte OM fanns, så hade Stoja haft sin första agilitypinne. Vi körde ett lopp, som var felfritt på hinder. MEN så trampade Stoja med en kvarts tass på platta tunnelns släp efter hon passerat den = disk.

Starten gick inget vidare, för Stoja tjuvstartade. Egentligen borde jag ta tillbaka henne men mitt tävlingsbegär segrade över förnuftet. Hopp, böjd tunnel och så var frågan om det skulle bli repris på de båda loppen i Hässleholm. Fart ut ur böjd tunnel och sedan slalom. Jo, jag vet, att man inte ska tänka så men den känslan satt djupt. Skillnaden var bara att här var det en svår slalomingång, 90 grader runt pinnen. Som jag jobbade på banvandringen för att hitta det optimala stället att placera mig mellan tunnel och slalom!

Slalomingång och slalom gick strålande. Framförbyte efter slalom, styrning över långhopp, maxfart på mina fötter för att klara rakan med rak tunnel, hopp, platt tunnel och sedan ett hopp, som skulle tas bakifrån. Stoja är väldigt bra på dirigeringen "runt hopp" men denna hinderplacering var inte sådan, att jag vågade lita på avståndshandling. Jag safade och ropade in Stoja med påföljd att hon backade och satte en tass på platta tunnelns släp. Det var så marginellt att jag inte var säker på om hon gjorde det men jag såg i ögonvrån att domaren inte riktigt brydde sig längre.

Vid detta runtenomhinder gjorde de flesta framförbyte men jag är alltid osäker på att hinna. Finns det då något hinder inom räckhåll att ta i min rörelseriktning, så avstår jag ALLTID framförbyte. Jag såg också flera hundar i alla storleksklasserna ta den tunnel, som jag oroade mig för.

Det fick bli bakombyte på ett hinder och sedan framförbyte för att vända 180 grader in i en böjd tunnel. Stoja köpte bakombytet jättebra. Problemet var bara att jag bytte ett hinder för tidigt, så tunnelingången var ruskigt nära, när jag fick skicka ut Stoja till ett hinder längre fram. Underbara Stoja gick direkt på kommandot "ut hopp" och jag fixade under tiden framförbytet.

Efter tunneln var det A-hindret. Väldigt ofta på träning har Stoja hoppat nerfarten. Senast i fredags jobbade vi mycket med det. Stoja kan "trampa" men hon har också ett hyfsat bra "running contact" , vilket hon helst vill göra. Denna gången stannade hon strax efter toppen och vägrade flytta sig. Jag lockade och lockade och så sprang hon ner jättefint.

Efter ett "ut-och-tillbaka-hopp" skulle Stoja ta första ingången på en böjd tunnel. Alla gjorde framförbyte och först följde jag strömmen på banvandringen men insåg så småningom att risken för styrning till bortre tunnelingången fanns samtidigt som jag kanske inte skulle hinna över till andra sidan för att styra till gungan. Om jag blir sen där, så döljer jag gungan och riskerar att Stoja springer förbi (något hon gjort flera gånger på tävling) eller tar den på snedden. Jag gjorde på mitt eget vis och det gick perfekt.

Efter gungan låg böjd tunnel och efter den krävdes framförbyte för att ta ett hopphinder från rätt håll. Sedan återstod balansen och sluthindret. Stoja gick upp fort och rakt, tog nerfarten perfekt och sög på hindret "fram".

Jag var jätteglad men det tog tid att smälta den nesliga diskningen. T.o.m domaren sa: "Det var synd. Hon var så duktig."

Det var varmt och skönt och jag sprang i t-shirt men sen kom regnet. Vid det här laget vet alla att jag inte tål regn. Jag funderade tom på att åka hem men övertalades att stanna. Banvandring i regn på en förfärlig springebana med rakor innefattande rak lång tunnel, supersvåra framförbyten, jättesvår slalomingång, riskfylld slalomutgång och svårt hinder efter slalom.

Mer om detta lopp senare.

 

 

 

22 September 2014  | Länk | 2012-14 Splash Rambling Rose | 0 kommentar
Otroligt!

På söndag ska vi tävla, Stoja och jag, och det känns onekligen lite osäkert. Hemma på träning -ja borta också- är Stoja väldigt säker på det mesta men hur ska vi kunna träna bort hennes tokerier, som plötsligt slår till på tävling?

I går överträffade i alla fall Stoja mina förväntningar. Det stod fyra hinder efter varandra inte rakt och fint utan lite snett här och där.

Eftersom Stoja löper, så placerade jag henne på matta för att träna det också. Jag gick förbi alla hinderna, vilket var mer än 20 meter. De andra två pudlarna hade inte fått order att sitta, så de sprang iväg, en vid sidan av hinderna och en över hinderna. Stoja satt kvar och startade inte förrän hon fick klartecken. FANTASTISKT!

Sedan provade jag med hinder plus slalom rakt fram. Hon satt på mattan och jag gick förbi mer än halva slalomet och Sagitta kom och tog slalom. Stoja satt kvar och sedan klarade hon inkallning i slalom. Kan man inte bli lycklig så säg?

19 September 2014  | Länk | 2012-14 Splash Rambling Rose | 0 kommentar
Ja - ja!

NEJ! Det är valtider men jag tänkte inte göra reklam för socialdemokraterna. 

Efter tävlingen i Höör insåg jag att jag måste göra något för att förbättra framåtsändandet. Först skulle jag hitta ett bra ord, som jag inte använt tidigare. Valet föll på JA!  Ja, Ja, Ja tände verkligen Stoja och hon lärde sig snabbt att dra framåt på denna uppmaning.

Vi kom till Hässleholm och började med agilityklass. Tyvärr så var det en av alla dessa banor, där starten är krånglig och hunden snarare skall bakåt än framåt -typ klass 3 eller åtminsone klass 2. Sen kan banan vara klass 1 för resten. Jag undrar alltid hur domare tänker när de gör sådana banor för nybörjarhundar. Hundarna ska ju längta efter att komma igång och många hundar blir låga av att vända bakåt direkt. Även duktiga hundar i klass 3 kan känna så. För min vilda pudel skapar de förmodligen inga negativa känslor.

Två hinder fram och sedan snett bakåt. Jag satte Stoja och skulle förflytta mig fram och styra bakåt efter hinder 2. Redan vid första hindret susade Stoja förbi mig och tog hinder 2 samt ett hinder rakt fram, som hon utsett till nummer 3. Vi hade ju övat mycket på "framåt". Nej, jag sa inte "JA!".

Inte nog med att vi diskade oss. Stoja fortsatte med väldigt mycket ohörsamhet, jättehopp snett ut  mot mig från balansbommen i värsta Selinastil.  Sedan skällde hon ut mig, tog ett hinder och en blixtsnabb böjd tunnel. Efter tunneln stod slalom precis rakt fram. Rena barnleken för en slalomsäker Stoja. Men, inte denna gång. Full fart förbi slalom med rabiat skällande samt åtföljande hopp och studs kring mig. Jag lyfte  upp Stoja och vi lämnade banan.   

Det allra värsta var väl ändå, att det blev något av en repris på hoppbanan. 

En halvknepig inledning på banan, som vi dock fixade någorlunda bra efter kvarstannande i starten. Därefter sög Stoja bra på hinder och böjd tunnel. Full fart ut ur den tunneln och en enkel slalomingång rakt fram - identisk med den på agilitybanan. Till min förskräckelse gjorde Stoja precis likadant en gång till. Hon rusade förbi ingången och började ett rabiat skällande, nafsande och studsande runt mig. Det var med viss möda jag lyckades få tag i Stoja så jag kunde bära ut henne en gång till.

Detta händelseförlopp gjorde mig faktiskt smått deprimerad och jag valde att inte åka till Hässleholm på söndagen.

Hur skulle jag hantera situationen? Hur går vi vidare i träningen?

13 September 2014  | Länk | 2012-14 Splash Rambling Rose | 0 kommentar
Höör

Agilitytävling i Höör

Först gällde det agilityklass. Den började med ett hopp och sedan balansbom. Hur skulle jag placera mig för att undvika problemet från Ystad? Där sprang hon en liten bit förbi alla klätterhinder innan hon backade och tog hindret. Nu gick det bra. Stoja satt kvar.

Sen var där ett svårt framförbyte, som vi inte fick till. Resultatet blev att Stoja sprang snett upp över uppfarten på Aet, ramlade ner och sen tog hon Aet baklänges. Disk.

Efter några hinder i vänsterböj skulle vi till slalom. Jag minskade farten, släppte fram Stoja och skickade in henne i slalom medan jag gjorde bakombyte. Det fungerade super. Jättelycklig! Slutligen tog hon gungan absolut perfekt. Ett mycket bra lopp.

Hopploppet var en riktig springebana – inte min dröm precis. Stoja vägrade sitta kvar och jag fick ta i ordentligt. Hon tog kopplet och skulle dra men så småningom satt hon i alla fall under protest.

Till min stora glädje så sög Stoja fantastiskt framåt på både hinder och tunnlar. Full fart ut ur en tunnel och en jättefin slalomingång och farten genom slalom var hög.

Efter slalom försökte jag göra framför byte (något vi inte övat) men lyckades inte helt utan drog Stoja förbi hindret så hon höll på att sticka direkt till en tunnel. Jag lyckades precis i sista momangen stoppa henne och efter vägran klarade vi oss vidare.

Banan slutade med ett upplopp  på tre hinder. Stoja sög på två men snurrade sedan innan hon tog sluthindret.

Vi kom runt med 10 fel (en vägran samt förmodligen en beröring i samband med vägringen). Tiden klarade vi med tre sekunders marginal trots alla incidenterna.

Jag var verkligen glad efter dagens tävling.

31 Augusti 2014  | Länk | 2012-14 Splash Rambling Rose | 0 kommentar
Dag 2 i Ystad

Nytt användningsområde för en av mina många keramikmuggar - ställ för fyra färgglada diskborstar! 

Det enda sättet att garanterat få pris i Ystad under förrförra helgen var att diska sig i klass1. Det gjorde Stoja och jag i alla fyra loppen.

Värmen var förskräcklig. Allting, inklusive hundburarna, flyttades runt i anslutning till tältet för att om möjligt få lite skugga och lite hjälp av vinden. Inne i tältet var det olidligt hett trots att det har öppningar på alla fyra sidorna.

Stoja och jag började med agilityklass. Starten var två hinder fram, sedan 90 graders sväng mot ett hinder och sedan Aet. Stoja satt säkert kvar medan jag gick fram till och lite höger om andra hindret och det gick enligt planerna. Sedan tänkte jag göra bakombyte för att svänga vänster. Vi kom rätt men inte alls så bra som jag hoppats. Även denna dag sprang Stoja några steg förbi balansen innan den togs.

Efter balansen var det en svår passage, där jag skulle göra framförbyte för att svänga 180 grader. Då sprang Stoja för första gången ifrån mig på banan och börja spana på något och lukta på marken. Jag blev så förvånad, att jag inte ens noterade vad hon kollade på. I samma ögonblick blev vi nämligen av någon anledning diskade. "Varför?" frågade jag och den danske domaren svarade:"Tredje vägran." Stoja hade inte ens varit i närheten av det hinder vi skulle ta härnäst, så jag begrep noll. Eftersom Stoja gått ifrån mig, så lyfte jag upp Stoja och lämnade banan.

Hoppbanan bedömde jag som svår. Starten var en box, där man sedan skulle tillbaka och ta en böjd tunnel. Stoja smet i starten, stack förbi första hindret och tänkte ta tunneln direkt. Jag lyckades med några centimeter till godo hindra detta. vi började om och sedan gick starten som smort.

Nästa svårighet var en böjd tunnel, där de allra flesta förarna i largeklassen försökt hinna från höger sida av tunneln till vänster sida innefattande 180 graders riktningsförändring för att få en fin slalomingång. Väldigt många blev nersprungna av hundarna men turligt nog såg jag ingen skada. Chansen att jag skulle lyckas med en sådan manöver bedömde jag som obefintlig. Lösningen var att vänta ut Stoja, skicka in henne i slalom och byta bakom. Svårt men kanske genomförbart. I vilket fall som, så ska hon lära sig klara denna handling, så det är lika bra att försöka.

Stoja ändrade på min plan genom att , som så ofta förr, springa en liten bit förbi tunnelöppningen likadant som med balanshinderna. Då hann jag ju över och fick en lätt slalom. Men till vilken nytta? Några hinder längre fram stack Stoja på exakt samma sätt förbi ingången till platta tunneln och disken var ett faktum

Upploppet bestod av tre hinder med däcket i mitten. Det däcket hade skördat offer men Stoja tog det galant. En bra avslutning på loppet och därmed helgen.

 

 

 

17 Augusti 2014  | Länk | 2012-14 Splash Rambling Rose | 0 kommentar
Eldprovet

Mer kommer senare om hur jag tänkte och gjorde. Sådana här löften borde inte ställas ut. Erfarenheten visar att jag inte är så bra på  att uppfylla dem. Men beträffande hoppklassen lyckades det fullt ut.

Tävlingsdag 1 i Ystad. Stoja och jag skulle testa resultatet av de senaste veckornas träning.

Före första loppet gick Stoja och jag omkring och tränade på "fint". Man kan säga, att det gick fint. Jag kunde tom stå och prata med folk medan Stoja hela tiden hade alla fyra tassarna i marken. Stoja gick väldigt mycket vid min sida och tittade förväntansfullt på mig. Vi gjorde en provstart med hinder med perfekt resultat.

Agilityklassen hade lite knivig start, som jag oroade mig en del för. Många insåg inte dragningskraften hos en tunnel utan åkte på disk direkt efter hinder två. Jag valde istället att gå på höger sida och sedan efter de inledande hopphindren göra framförbyte till rätt ände av den där lockande tunneln. Det gick enligt planerna men så småningom kom vi till Aet och då gick Stoja först förbi en liten bit. Sedan hoppade hon av högt uppe på nerfarten. (vägran och 5 fel) Sen gjorde Stoja likadant på balansbommen och gungan.

Detta var ett väldigt märkligt beteende, som jag inte   hade kunnat föreställa mig. Stoja sprang förbi uppgången till alla tre balanshinderna med ca en halv meter innan de sedan togs. Tre vägringar och disk! Faktiskt lite snopet.

 

Hoppklassen hade också en start, som bekymrade mig mycket. Ja, inte själva starten utan hur vi skulle ta oss fram för att kunna ta hinder 4 på ett bra sätt. Jag gick banvandring på tre olika sätt och inget av dem kändes klockrent. Valet av handling visade sig dock ge ett hyfsat bra resultat.

Sedan fanns det ytterligare två ställen, som jag tyckte var svåra för att vara en etta. Det första av dessa ledde till disk och det andra till en otrevlig krock mellan Stoja och mig.

​Slalomingången var mycket svår om hunden är snabb. Vi kom i nästan 90 grader från höger (sett från slalomen) i en vid båge av hinder och helst skulle föraren över till vänster sida om slalom för att få en vettig fortsättning. Jag bedömde chansen för mig att hinna göra ett framförbyte som ytterst minimal. Jo, det går så klart men hunden blir då stoppad och får börja on från noll innan slalom. Stopp och oflyt är det värsta jag vet, alltså var detta inget val för mig. Efter slalom skulle vi 90 grader till vänster för att omedelbart svänga ännu mera vänster och det framförbytet efter slalom, som skulle behövas för en bra fortsättning, behärskar Stoja och jag inte ännu (Vi har inte ens tränat det någon gång.)

Valet måste bli bakombyte på slalom men det var ett ruskigt tvärt byte (svårare än vi tränat). För att lyckas fick jag inte komma för långt fram innan Stoja kom in i slalomen. Det var en svår tajming. Jag kom för långt fram med påföljd att Stoja gick rakt genom första porten och vi fick börja om med slalomen. Då var jag ju på rätt sida om slalom och ingången blev bra. MEN så gick Stoja ur sista porten. (Säkert mitt fel). Trogen min filosofi så skickade jag bara in Stoja igen i sista porten och körde vidare med åtföljande disk.

Upploppet var inget upplopp utan tre för oss ganska svårt vinklade hinder. Stoja tänkte först gå framåt på hinder två men ångrade sig, svängde höger och smällde rakt in i mitt knä. Det kändes otrevligt och jag blev lite rädd. Här var det hundradels sekunden från att jag skulle gjort misstaget att ömka Stoja. Lyckligtvis fann jag mig och skojade med henne i stället. Det var ju sista loppet för dagen och jag vill inte hon ska ha en dämpande och obehaglig avslutning med sig därifrån.

 

 

 

2 Augusti 2014  | Länk | 2012-14 Splash Rambling Rose | 0 kommentar
Söndagsträning

På söndagskvällen, när det bara var 22 grader, så körde vi ett litet agilitypass.

Det där med "fint" fungerade klart över förväntan. Nästan klanderfritt.

Kvarstannande hade några skönhetsfläckar men efter omstart kunde jag gå fler hinder än jag försökt tidigare. Vid flera tillfällen gick det perfekt och jag gick nästan till hinder tre. Härligt!

Svårighetsgraden var också betydligt högre. Sagitta var nämligen med på träningen men fick gå omkring och göra vad hon ville. Ibland körde Sagitta några hinder och ibland var hon bara i vägen. Snacka om störning!

Som helhet var träningen väldigt lyckad.

28 Juli 2014  | Länk | 2012-14 Splash Rambling Rose | 0 kommentar
Kanske, kanske, kanske...

Lördag kväll blev det träning igen. Viktigast av allt var Stojas (och min) startträning. Den gick strålande. Inte en endaste liten incident. Håller på och intalar mig, att jag kan göra så här på lördag – utan att bli hyperstirrig.

Jag började med ytterligare en ny grej. Kommandot ”fint” infördes och belönades i massor. Ja, det är naturligtvis inte första gången jag försöker få Stoja att ha alla fötter på jorden! Precis som sittakvarövningen, så har försök med ”fint” gjorts i snart två år. Ingenting har gått särskilt bra men nu verkar det som om Stoja helt plötsligt blivit mottaglig för, börjat lyssna på och bry sig om sådan "tråkig" information.

Hoppet spirar hos matte.

 

 

26 Juli 2014  | Länk | 2012-14 Splash Rambling Rose | 0 kommentar
TÄNK OM ...

För några veckor sedan skrev jag om startträningen med Stoja. Jag hade precis börjat ha henne kopplad vid inträde på banan och sedan ta av och kasta iväg kopplet. Inför tävlingen i Osby hade vi bara tränat detta vid ett enda tillfälle med varierande framgång. Då vågade jag inte utmana ödet och åka till Osby. Detta visade sig vara ett klokt beslut.

Nu behöver jag inte belöna vare sig för att Stoja ska sätta sig, för att få kopplet avtaget eller för att kopplet kastas iväg. I kväll gick jag dessutom ifrån henne till min startpunkt med ryggen mot henne. Jag tror nästan att Stoja satt säkrare på detta sätt än när jag ängsligt backat från henne mer eller mindre ”vädjande” om kvarstannande. Egentligen är det väl naturligt. En hund kan ju inte känna sig trygg med en matte, som tydligt visar osäkerhet.

Tänk om detta skulle lyckas! Jag hade helt gett upp hoppet om att någonsin få Stoja att sitta kvar. Nu går det i varje fall på träning. Sen beror det som vanligt på mig hur det ska gå på tävling. Nästa helg är det tävling i Ystad. Det blir eldprovet. Jag blir nervös bara jag tänker på det. Om jag misslyckas där, så kan det vara kört. Åtminstone känns det så och det är ingen god början.

Dessa åtta dagar behövs för mental träning av matten. Sen ska vi inte tala om mattes kondition!

 

24 Juli 2014  | Länk | 2012-14 Splash Rambling Rose | 0 kommentar
Stoja är en listig pudel

Stoja är en listig pudel och jag har verkligen fått anstränga mig för att finna ett sätt att hålla henne innanför kompostnätet på tomten. Gång på gång tog hon sig ut och sprang rundor på gatan. Jag trodde vaje gång att jag löst problemet men nix. En sen kväll tidigt i våras kom en ung man in med henne, när han blivit tvungen att stanna bilen på gatan. Hans sätt att öppna kompostnätet fick mig att inse hur Stoja tog sig ut. Nu skulle hon inte lyckas fler gånger!

Plötsligt i dag upptäckte jag att Stoja var försvunnen. Jag visslade och hon kom direkt. Någon hade varit inne på tomten och sedan "stängt" med karbinhaken utan att sätta kompostnätet ordentligt på plats!!! Det var bara för pudlarna att promenera ut. Eftersom det var så varmt, så föredrog de äldre pudlarna att stanna kvar inomhus.

Jag blev så vansinnigt ARG. Att bära sig åt på detta sätt är ju att utsätta hundarna för livsfara. Oförsvarligt!

Sen har jag ägnat stor del av dagen åt att komma på hur man får människor att fatta, att de ska sätta tillbaka nätet som det var placerat. Hur svårt kan det vara? 

10 Juli 2014  | Länk | 2012-14 Splash Rambling Rose | 0 kommentar
Stoja är som ett plåster

En underbar sommardag. Lena och jag byggde en klasstvåbana. Som vanligt deltog Stoja intresserat. När vi var klara, så satte jag på Stojas tävlingshalsband med vidhängande koppel och Stoja blev jättelycklig.

Jag placerade Stoja i startposition och tog av halsbandet men insåg, att jag före start borde gå och lägga bajspåsen i tunnan. En okopplad Stoja följde med i ett fullständigt frivilligt fritt följ, där hon gick så nära mig, att jag nästan inte kunde flytta fram mina fötter. Stoja tittade hela vägen på mig minst lika fint som en elitlydnadshund. Det är fantastiskt att ha en hund, som är så angelägen om att träna agility att hon inte kan vika en tum från min sida.

Nu skulle vi ha både publik och tre åskådarhundar, varav en avundsjukt skällande pudel. Stoja bevärdigade dem inte med en blick utan satt i starten och stirrade på mig precis som vanligt. Hon lyfte baken från marken men satte sig omedelbart vid tillsägelse.

Vid starttecken satte Stoja igång i ett rasande tempo. Hinder nummer åtta var en slalom med halvsvår ingång. Den togs utan minsta tvekan och fort gick det. Framför hinder nummer 11, kort tunnel, fick hon plötsligt ett fullständigt rabiat skällanfall. Ofta har jag trott att sådana anfall beror på för sent eller otydligt kommando från mig men denna gång har jag väldigt svårt att tro på den förklaringen. 

Stoja blev helt snurrig och småsprang jättelänge runt en mycket tråkig och ointresserad matte. Jag förstår överhuvud taget inte vad, som utlöste beteendet och vad syftet kunde vara. Efter en stund hade Stoja lugnat ner sig och satt sig framför mig. Vi började om från början och det gick bra med starten igen.

Det där med plåsterepitetet kom sig av att Stoja har ett plåster på sidan efter det att hon av någon anledning gnagt hål på skinnet. Jag gissar att hon fått en fästing, för jag såg henne "nagga" i pälsen och sedan var där ett blödande sår. Första dagarna hade Stoja en elastisk binda runt sig för att hindra ytterligare gnagande. Märkligt nog så bryr hon sig inte om plåstret utan det får sitta där. När Lena såg det, så kallade hon Stoja för plåstret.

 

 

4 Juli 2014  | Länk | 2012-14 Splash Rambling Rose | 0 kommentar
Backlash - säg den glädje som varar för evigt!

Jag byggde en ganska utmanande bana. Stoja övervakade i vanlig ordning byggandet. Hon följer mej hela tiden. Hon är med när tunnlar bärs ut och helst vill hon hoppa in i dem medan de är i luften.

Så skulle träningen börja. Stoja ville över huvud taget inte sitta alls vid starten. När vi kommit så långt att kopplet kastades, så stack hon efter det, Hon skällde på det där rabiata sättet, som var brukligt förra året. Detta resulterade i att Stoja kopplades, leddes till bilen och lyftes in i buren medan Sagitta fick träna.

Efter Sagittas träning började vi om med startträning på ett annat ställe på planen. Visst funderande fick mig att avstå från att kasta kopplet. Det hamnade i stället i min ficka. Det hjälpte inte utan Stoja fortsatte vara motvalls. Vi tog en ny paus i agilityträningen och gick iväg och provade lite lydnad i stället. Inte heller det var särskilt framgångsrikt.

Vid tredje försöket (kopplet i fickan) lyckades vi komma igång och bara ta två hinder för snabb belöning. Några sådana korta starter gick bra och sedan gick vi till den nybyggda banan.

Vi kom igång riktigt bra men sedan började Stoja skälla och hoppa mot mig vid en svår hinderpassage. Stoja får inte tillåtas hålla på så utan jag stannade omedelbart och det tog väldigt lång tid för henne att bli tyst och stilla. När hon lugnat ner sig och satt sig, så belönades hon omedelbart.

Efter det körde vi banan med fint resultat. Slalomingången var riktigt svår och första gången var Stoja osäker och det blev fel.  Vi gjorde om och det gick strålande. Stoja är nu så snabb i slalom att jag springer hela vägen. Underbart!

Fast träningen som helhet var ju inte särskilt lyckad.

Ett annat orosmoln finns. Stoja har inte fattat att balansen och gungan ska tas från början. Alla mina andra pudlar har alldeles av sig själva valt att springa runt så att uppfarten blir rak. Ändå har Stoja fått den mest omsorgsfulla träningen på det momentet. I dag var hon extrem och sprang snett fram mot gungan med sådan fart att hon for över på andra sidan. En gång hoppade hon upp nästan på mitten. Det blir till att fundera ut någon ny metod för denna inlärning.

 

3 Juli 2014  | Länk | 2012-14 Splash Rambling Rose | 0 kommentar
Distansdiskning

DISTANSDISKNING 

Vad är det?  Är det vanligt? Nå'n, som hört om det?

Agilityträning på distans har jag hört talas om men distansdiskning var ett för mig okänt fenomen ända till i går. 

Jag hade anmält mig och pudlarna till åtta inofficiella lopp i lördags men eftersom jag blev tveksam om det lämpliga i att tävla med Stoja i det aktuella startträningsläget tillsammans med prognostiserat heldagsregnande gjorde, att jag aldrig åkte till tävlingen.

Nu har tävlingsresultatet arkiverats och där står det, att jag diskat mig och mina pudlar i sju lopp. Stoja hade strukits i ett lopp. Visserligen diskar vi oss ofta men detta känns ändå lite taskigt. Ryktet bättras ju inte precis på!  

30 Juni 2014  | Länk | 2012-14 Splash Rambling Rose | 0 kommentar
Mer glädjande

Det har gått elva dagar sedan min förra lovsång till Stoja. 

Varje träningstillfälle har kvarsittande i starten gått riktigt bra. Trots att Stoja är så taggad att hon mestadels vill hålla vänstertassen i luften och tyngdpunkten så långt fram att baken ibland lättar från marken, så sitter hon kvar. Om hon reser sig upp, så sätter hon sig omedelbart vid uppmaningen "sitt".

I dag var det dags att införa koppelavtagning i starten. Tidigare har Stoja alltid varit lös på träningen. Stoja satte sig med koppel på. Jag tog av kopplet och belönade. Jag slängde kopplet bakom henne och belönade. Tänk, att det gick så bra direkt! Sedan blev starten lika bra som tidigare. Sen gick vi tillbaka och satte på kopplet.

Proceduren upprepades ett antal gånger på olika ställen bland hinderna på planen. En gång tog Stoja tag i kopplet och skulle börja fnatta runt men hon lydde snabbt och kom med kopplet och så kunde vi träna starten med lyckat resultat.

Härliga framsteg! 

27 Juni 2014  | Länk | 2012-14 Splash Rambling Rose | 0 kommentar
OM JAG KUNDE SJUNGA

OM JAG KUNDE SJUNGA...

Stoja har på riktigt fattat vad ”sitta kvar” betyder! Flera gånger har hon suttit tillsammans med pålitliga Sagitta, ibland även med Selina. Fyra träningsdagar i följd har Stoja suttit kvar i starten.

I dag var hon ensam ute på träning. Varje försök lyckades!

Att Stoja desutom klarade de första nio hinderna i en klasstrebana förämrar ju inte dagens träning!

16 Juni 2014  | Länk | 2012-14 Splash Rambling Rose | 0 kommentar
Fotomodell på bruksstegar

"Själv är bästa dräng".

Som alla läsare vet, så gillar jag ordspråk och talesätt. Jag behövde foton till en artikel om arbetande pudlar i Pudelnytt. Efterlysning utgick bland ett flertal bekanta. Det kom några foton av lydnadspudlar men ingen brukspudel. Agilityfoton har jag redan några med mina egna pudlar.

Vi åkte ut till brukshundklubben och jag kommenderade först upp Stoja på lilla bruksstegen, så jag kunde ta några foton. Det visade sig vara lättare sagt än gjort. Jag ville ha rörelse i bilden men jag blev nästan alltid för sen och pudeln var utanför bilden eller hade redan lämnat stegen. Tur att Stoja mer än gärna tar stegen om och om igen!

Min lilla Stoja har ju från första stund hos mig markerat att hon egentligen är en utställningspudel. Även här ställde hon upp sig perfekt på stegen.

Hur skulle det vara med en ny tävlingsgren? Utställning på stege. Där ligger vi nog bra till .

 

 

 

 

Medan vi ändå tränade bruks, så fick det bli lite jobb med tungapporten också. Stoja bara älskar den. Nåde de andra pudlarna om de försöker närma sig!  Vid två tillfällen galopperade Stoja med den - inte någon lätt galopp utan full fart.

 

12 Maj 2014  | Länk | 2012-14 Splash Rambling Rose | 0 kommentar
Inofficiell agility i Ystad

12 Maj 2014  | Länk | 2012-14 Splash Rambling Rose | 0 kommentar
Hemmatävling

Träningstävling i Simrishamn

Det var en lagom svår hoppbana, där Stoja och jag tog oss runt med två vägringar. Min glädje var stor. Fyra någorlunda vettiga lopp i rad. Ska det verkligen lossna lite nu?

Tråkigt nog var det åter en tunnel, som var största problemet.

Slalomingången blev ganska besvärlig pga lite misslyckat framförbyte innan slalomen. Men Stoja kastade sig in med så våldsam fart att hon fick tvärnita efter första porten för att inte gå ur. Det har hänt förr och hennes slalom gladde.

Vägringar tar tid, studs och skäll tar också tid men vi klarade referenstiden. Placering blev 5 av 8 och vi slog en klass 3 hund.

12 Maj 2014  | Länk | 2012-14 Splash Rambling Rose | 0 kommentar
Äntligen!!!

På väg till Åhus för agilitytävling lyssnade jag på Mifforadio. Där spelades en sång, som innehöll strofen ”I have a dream”. Jag lyssnade inte mer på texten för min hjärna gick genast igång. Visst hade jag en dröm, drömmen att mitt lilla yrväder och jag äntligen skulle ta oss runt en bana. Jag började direkt att ta ut framgången i förskott och satte igång att formulera blogginlägget om det lyckade loppet.

Då slog det mig att min lilla dröm var väldigt futtig vid tanken på Martin Luther Kings fantastiska tal ”I have a dream ...” 

Och så slog min dröm in! Inte bara en gång utan två gånger! Det var helt otroligt. Först klarade vi agilityklassen med fem fel (miniminihopp från A-hindret, som var tredje hinder från slutet). Sedan lyckades vi även ta oss igenom hoppklassen. Där var Stoja mycket busigare och hoppigare, så vi fick två vägringar och massor med snurrande. Plötsligt sprang hon bara med mig förbi en lång rak tunnel. Det blev 15 hinderfel och 7 tidsfel men vad gjorde det? Vi kom i mål!

På eftermiddagen körde vi öppenklass och döm om min enorma förvåning när vi nästan klarade den egentligen alldeles för svåra banan. Vi blev diskade för att Stoja struntade i sista slalompinnen och jag bestämt mig för att aldrig göra om slalom i ett sådant läge. Allt gick utan vägringar (fast mycket snurrande och skällande). Det fanns ett ”mellan” och ett ”nästan mellan” och jag gjorde två lyckade framförbyten av sådant slag jag aldrig försökt mig på på träning.

20 April 2014  | Länk | 2012-14 Splash Rambling Rose | 0 kommentar
Maskrostid

SÄSONGENS FÖRSTA MASKROS

Årets första maskrosor åts i januari. I dag hittade vi bara en och Stoja var snabbast och fick tag i den.

Förra veckan plockade jag ljuvligt doftande violer. Idag fanns det vårlök på backen vid agilitybanan.

I går på utställningen i Strömsnäsbruk såg Stoja uppfödarmatte Doris för första gången på ett år. Vilken krigsdans hon utförde runt Doris! Efter några varv sprang hon fram till mig. Såg ut som hon sa:"Lugn, jag har inte glömt dig men just nu är min gamla matte viktigast" och så studsade hon runt Doris igen, lät som bara Stoja kan, hoppade och slog med tassarna på henne. Och så en sväng bort till mig osv.

25 Mars 2014  | Länk | 2012-14 Splash Rambling Rose | 0 kommentar
Det här var väl ingen match!

I går träffade vi storpudeln Frasse, som blivit Årets brukspudel i södra avdelningen tre gånger (och Årets lydnadspudel en gång). Han skulle hämta sitt vackra vandringspris i bruks, som han erövrat för alltid.

Frasses matte och husse blev väldigt förtjusta i mina mellisar och deras enorma energi men de var lite oroliga att de är för små för diverse moment i elitspår. Selina och Stoja demonstrerade då med förtjusning sin skicklighet på stegen och fick applåder.

Sen nämndes tungapporten och jag sa, att jag aldrig testat med den.

Naturligtvis var jag tvungen att prova i dag. Först frågade jag Sagitta, som ju är väldigt förtjust i andra apporter men den tilltalade inte henne.

Selina tvekade inte en sekund. Hon bara tog den ur min hand och gick iväg med den.

Så fort Selina släppt apporten ifrån sig så kastade sig Stoja fram och snodde den samt galopperade bort från Selina med den. Galopperade!

Vilka pudlar jag har!

 

Tillägg den 10 mars. I dag tyckte även Sagitta att tungapporten var OK. Förmodligen var det för att förekomma Stoja som hon tog den, sprang iväg med den så där 20 meter, la ner den och satte sig att stolt bevaka den.

9 Mars 2014  | Länk | 2012-14 Splash Rambling Rose | 0 kommentar
Nu är det klippt!

"Se, vilka ägor jag har!"

26 Februari 2014  | Länk | 2012-14 Splash Rambling Rose | 0 kommentar
I brist på agilityhinder

I brist på agilityhinder

2014 inleddes med att lära Sagitta hoppa upp på klubbens prispall av plåt. Sagitta är ju ganska våpig. Om jag lyfter upp henne på prispallen, så ser hon ut att ha ”en nära döden upplevelse” och att frivilligt hoppa upp har varit otänkbart.

Mycket gott godis och de andra pudlarnas skuttande upp och ner fick så småningom effekt. Nu springer Sagitta spontant fram och tillbaka över prispallen. Somliga tar tid på sig! Sagitta är snart sju år gammal!

I dag har vi haft en underbart  solig dag. Man kunde se havet runt om horisonten från Stenshuvud i norr och söderut tills träd hindrade utsikten. Sedan Stoja flyttade till Simrishamn för snart två år sedan och rymde ut på landsvägen, har pudlarna inte varit lösa längst österut på appellplanen. I dag gick vi dit.

Selina älskar att gå över bruksstegarna och nu fick jag för mig, att Stoja skulle få prova. Sagitta tycker naturligtvis att stegar är ganska läskiga men hon tar sig över. Någon entusiasm visar hon dock inte.

Jag var medveten om, att det inte var en optimal inlärningssituation med tre lösa pudlar men Selina var fullt upptagen med att kasta omkring ett äpple, som hon hittat på appellplanen. Sagittas intresse för även den låga stegen är ju minst sagt måttligt, så jag räknade med att Stoja skulle få träna i lugn och ro.

Stoja visade inga betänkligheter över uppfarten men sen var det nog bara hägrande godis, som fick henne att fortsätta över stegen. Stoja kom snabbt på en teknik att ta sig fram. Inför nerfarten såg hon lite bekymrad ut och då kom Sagitta och blandade sig i det hela trots uppenbar rädsla. Hela Sagittas kroppshållning utstrålar obehagskänsla. Det blev lite krångligt men jag lyckades få ner båda välbehållna.

Sen fick Stoja göra om det. Hon tog hela stegen i ett svep utan minsta tvekan. Vad har jag gjort? Har jag nu fått en stegtokig pudel till?

Selina är fullständigt besatt av stegar. Hon kan hålla på att gå fram och tillbaka i evigheter. På en agilitytävling för några år sedan hade arrangörerna tagit bort uppfarterna på den höga bruksstegen. Selina blev alldeles vansinnig över detta påfund. Hon ställde sig nedanför och vrålskällde. ”Stegar är till för att gå på”, tyckte Selina.

10 Januari 2014  | Länk | 2012-14 Splash Rambling Rose | 0 kommentar
Nyårsafton

Nyårsafton 2013 var en underbar dag och alla pudlarna fick springa så mycket de ville. Det blev också tillfälle att äta årets sista maskros.

Här har Stoja tagit paus i gröngräset.

31 December 2013  | Länk | 2012-14 Splash Rambling Rose | 0 kommentar
Pudelfnatt i Vårgårda

Nu har Stoja tagit över familjerekordet i pudelfnatt från Smilla

Klass 1 i Tångahallen. Banan började med hopphinder och balansbom rakt fram. Stoja kan ju inte sitta kvar, så det fick bli ”Selina-start”. Med balansen som andra hinder är det inga problem att få Stoja att sätta full fart i starten. Hon galopperade över bommen med matten kämpande bakefter. Kontaktfälten var fina och 90-graders sväng till hopphinder gick bra. 180 grader till kort rak tunnel där jag måste komma före till tunnelingången med ett framförbyte var ingen lätt sak med Stojas vilda fart.

Efter tunneln såg hunden ingenting. Flera hundar i small hade bara rusat rakt fram under balansen ut mot publiken men jag lyckades få Stoja att svänga upp för att sedan ta slalom i 90-graders vinkel. Hon gick in rätt men farten var så uppskruvad, att det var med nöd och näppe hon klarade andra porten. Efter några portar var hon åter på väg att komma för långt fram om nästa pinne. Då blev det för mycket för Stoja. Hon gick ur och började studsa, skälla och nafsa i mina armar. När jag lugnat ner henne fortsatte vi utan att göra om slalom = disk. Jag bestämde ju efter tävlingen i Trelleborg, att aldrig mer ta om slalom. (Jo, kanske längre fram när Stoja förhoppningsvis blivit lite mer sansad.)

Resten av loppet utom en tunnelingång gick helt strålande. Bakombyten, framförbyte, skick till däck med efterföljande bakombyte samt framåt till sista hindret. Aet och gungan med bra kontaktfält. Allt fungerade.

MEN så kom vi i mål och jag böjde mig ner och tog kopplet. Då fick Stoja syn på en vackert röd plastkon, som stod på banans plastmarkering. ”Den står säkert där speciellt för mig!” for det nog genom Stojas hjärna. Vi använder ofta röd boll som belöning. Hon kastade sig fram och tog ett rejält grepp om konen och satte igång världens pudelrace över agilityplanen. Domaren hade redan blåst för nästa start och jag skrek för full hals: ”Vänta!!!”

Efter en stund satte hon sig mitt på planen fortfarande med den röda konen i munnen. Den matchade verkligen Stojas röda tottar. Tyvärr blev jag som vanligt vid sådana incidenter väldigt frustrerad och tog i för fullt med ett ganska argt: ”Kom hit!” Väl medveten om att det var verkningslöst försökte jag småspringa bort från Stoja men det var inte många meter till nästa bana. Stoja såg definitivt ut som om hon kontrade med: ”Den lätte går jag inte på!”

Stoja satt alldeles stilla. Jag gick lite längre bort men det fick ingen effekt förrän jag kom in bakom sekretariatet. Då blev Stoja orolig att jag skulle försvinna. Mammig som hon är, så kom hon rusande, fortfarande med konen i munnen. Jag kunde fånga in henne och liggande på knä över Stoja sätta på reservkopplet, som jag alltid har i fickan. Konen hade hon kvar i munnen.

Det hade varit kul med ett foto av Stojas bravad. Därför försökte jag arrangera ett hemma på agilityplanen. Det gick väl så där. Stoja jonglerade lite med konen, la sig ner och gnagde på bottenplattan men det blev bara ett litet race med konen i munnen.

 

Varför måste den där förbaskade elstolpen så ofta förstöra mina foton?

12 Oktober 2013  | Länk | 2012-14 Splash Rambling Rose | 0 kommentar
Minsann

Minsann

jag tror hon kan!

Kan vad då?

Bli en agilitypudel!

Fast ingen vet när.

I dag har vi tävlat i Hanaskog. Hoppbanan var verkligen svår. En massa saker, som vi aldrig tränat.

Slalomingången tex. Den var väl OK, om man hade en "hålla- handen- hund". Men jag har ju en "skickehund" = första vägran. 

Ett staket, där det var stört omöjligt för mig att komma "rätt" till en tunnelingång, som hunden inte såg. Stoja kan ju springa ut och ta tunnelingångar, som inte syns, men här såg hon inte ens tunneln förrän den dök upp som en total överraskning bakom mattes ben. Här blev det disk för Stoja skällde på tunneln innan hon tog den. Såklart blev hon inte diskad pga skallet! Men hon sprang förbi, nafsade mot tunneln och skällde flera gånger.

MEN starten gick som en dans. Trots flygande start tog Stoja en "zick-zack-raka" med fyra hinder och tunnel med mig långt efter. Sen var det bakombyte till en stjärna, som gick hur bra som helst.

Slutet var också helt perfekt. Vid utgången av diskningstunneln såg Stoja inte heller någont hinder men hon vände upp snyggt och tog bl.a. ett hinder med skick och bakombyte samt avslut "framåt" till sista hindret.

Agilitybanan väljer jag att glömma så fort som möjligt. Den var inte heller särskilt "ettelik". Jag säger bara "Starten!".

Stoja fick fullständigt tokfnatt. Skällde och bar sig åt. Det slutade med att hon blev utburen när matte fått nog av skällandet och studsandet.

28 September 2013  | Länk | 2012-14 Splash Rambling Rose | 0 kommentar
Tävling i Trelleborg

Tävling i Trelleborg

På förmiddagen var det klass 1 och Stoja skulle i elden. Men först skulle hon slutmätas och det gillade hon inte. Första gången mättes hon två gånger av en domare, som kunde hantera henne. Mätningarna visade på 34,8 cm och 34,9 cm, vilket innebar att Stoja tävlat i smallklassen. Nu påstod mätande domare att Stoja snarare var 38 cm, en rejäl tillväxt på en vuxen hund. Nej, 38 är hon inte men nu tävlar vi i mediumklassen.

Först var det agilityklass. Starten var svår men jag kunde skicka in henne i hinder nummer tre, som var en böjd tunnel och så kunde jag springa förbi och möta henne efter däcket. På så sätt kom vi på rätt sida om slalom för en bra fortsättning efter slalom. Stoja är duktig på slalom och började med en fin ingång  men sen gick hon ur efter några pinnar. Detta scenario existerade inte i min föreställningsvärld. Vi började om och hon gick ur igen. Jag ville knappast tro mina ögon. Stoja blev riktigt uppbragt över att behöva börja om och satte igång att skälla och hoppa på mig. För var gång hunden går ur slalom fick vi fem fel och varje beröring renderar oss fem felpoäng, så det blev många fel. När vi börjat om tre gånger och hon struntade i sista pinnen, så körde jag bara vidare och vi blev diskade.

Sen tog hon alla kontaktfält och var duktig. Fast när Stoja kom snett mot ett 40 cm högt hinder, så tyckte hon att det var för högt, stannade upp och knuffade ner pinnen. Nu måste vi hem och vänja Stoja vid höga hinder!

Hoppklassen gick i mitt tycke bra. Här valde jag högerslalom pga att det var en svår tunnelingång efter slalom. Stoja gjorde en felfri, strålande slalom men sen sprang hon förbi tunneln och fram mot sekretariatet sen fjantade hon sig åter vid ingången så det blev ytterligare en vägran. Då blåste domaren för disk! Fast jag tyckte bara det var andra vägran. Strunt samma för lite senare sprang Stoja av någon anledning förbi platten också. Jag var väldigt nöjd trots disken.

9 September 2013  | Länk | 2012-14 Splash Rambling Rose | 0 kommentar
Träningen flyter på

Ännu en fin sommardag som gjord för träning. Idag byggde jag laghoppbanan medium från SM. Jag fick improvisera fr.o.m. hinder 13, som var en tredje lång tunnel. En sådan hade jag inte tillgång till.

Först fick Sagitta köra medan Selina sprang omkring och kvittrade med Quittra, som hon varit inne och stulit i bagageutrymmet i bilen. Först blev Sagitta lite arg på Selina men sen gick det bra. Sedan fick jag lura av Selina leksaken för att kunna jobba med henne. Hon börjar bli riktigt på hugget igen.

Slutligen var det Stojas tur. Kvarsittandet var som i går - inte pålitligt alls. Men efter många träningar både utanför och på planen lyckades jag få henne att sitta länge så hon kunde få flera belöningar.

Två böjda tunnlar hinder, 2 och 3, med "ryggarna" mot varandra var en kul grej. Vilken fart in i första tunneln! Vid andra tunneln såg hunden alltså inte ingången. Stoja förstod inte min visning, blev lite frustrerad och hoppade på tunneln som hon brukade göra för länge sedan. Vi gjorde om det. Jag var tydligare och det gick strålande.

Vilken slalomingång och VILKEN SLALOM!!!! (höger)

Sen ska vi inte glömma ingång 90 grader till vänsterslalom, som jag kanske tycker är bland det svåraste.

Stoja tar kommandot "runt" väldigt bra och jag lyckades styra till vilken tunnelingång jag ville. 

Jag var så himla glad. Stoja avbröt ansats till fågeljakt och stannade kvar på agilitybanan.

Sen "hjälpte" hon till att bära in tunnlarna. Det innebar, att hon flera gånger hoppade upp i tunneln medan jag bar den. Stoja hade så kul och det jobbiga bjöd jag gärna på.

Jag var klar men när jag höll på att låsa hänglåset blev det ändå fågeljakt. Slut i moll. Vad ska jag ta mig till?

 

20 Juni 2013  | Länk | 2012-14 Splash Rambling Rose | 0 kommentar
Lyckad träning utan fågeljakt

I dag byggde jag början (8 hinder) av en klass 2-bana. Därefter en svår slalomingång (höger) med fart från tunnel, ett hinder och därefter 90-graders sväng in i slalom. Det gick finfint. Sedan hittade jag på bana med en stor vid båge med hinder. Den sekvensen fixade Stoja med glans. Jättekul!

Balans och A-hinder strålande nerfarter. Tyvärr har jag inte lyckats lära henne att ta raka uppfarter på balanshinderna och där finns risk för fem fel. Får väl ta tag i den detaljen på allvar.

Alltid ska det komma något bakslag. I dag hoppade hon av gungan före kontaktfältet två gånger, så vi fick börja om med noggrann nerfart och det gillade hon inte riktigt. Då började hon skälla så där rabiat, som hon gjorde förr vid tunnelträning. Jag fick henne dock att låta bli det tämligen omgående.

Kvarsittandet var inte lika säkert i dag vare sig utanför agilitybanan eller på den. Det var däck som första hinder och det gick bra fast Stoja var på hugget och stirrade åter på mina fötter. Det inger absolut inte förtroende.

19 Juni 2013  | Länk | 2012-14 Splash Rambling Rose | 0 kommentar
Ännu mer lyckad träning

Det hade effekt att ta itu med hoppandet på mig. I dag sprang Stoja inte i zick-zack mellan hinderna utan direkt till nästa hinder.

Full fart från tunnel till slalomingång. Kalas!

Drag på alla tunnlar numera.

Sitta kvar går bara bättre och bättre!

Nu har jag anmält Stoja till två lopp i Osby.

MEN så slutade det ändå med fågeljakt, vilket gjorde mig jättedeppad.  Stoja bara sprang och sprang utan att ta minsta notis om mig. Bitvis var jag lite orolig att hon skulle dra mot vägen. Hon är ju fullständigt besatt av jagandet. Tungan hänger som en slips och hon blir dyblöt om öronen och på bröstet.

När jag äntligen fick tag i henne, så bröt jag helt mot mina principer. Jag högg tag i henne och så hade vi en riktig brottningsmatch och jag hoppas att Stoja förstår vad jag tycker och att jag menar allvar. Sen gick vi in i en flock med hundratals starar och Stoja höll sig "på mattan".

Nästa flock gick det inte lika bra med och vi hade ytterligare en brottningsomgång, där jag tvingades ligga ovanpå henne för att hålla henne kvar. Hon är ju hal som en ål och jättestark.

Sen gick Stoja lugnt vid min sida utan att dra men jag kände och såg, att hon ändå inte var helt pålitlig. Hon är alltid på span. Ska jag någonsin lyckas få Stoja att sluta med fågeljakt?

Man glömmer lätt men Smilla jagade ju också fåglar. Första gången följde hon efter ett andpar rakt ut i havet tills jag bara såg mössan på henne. Sädesärlor brukade hon jaga  iväg men hon avstod när hon insåg, att det var omöjligt att få tag i dem och jag var aldrig orolig. Stoja har en helt annan intensitet i jagandet.

18 Juni 2013  | Länk | 2012-14 Splash Rambling Rose | 0 kommentar
Lyckad träning

Dagens träning gick fantastiskt bra och det var med ökad tillförsikt matten åkte hem.

Ett antal "sitta kvar" med stort lugn.

Bakombyte vid rak tunnel.

Bakombyte vid hinder.

Framåt över tre hinder.

En räcka hinder i vid båge utan att jag sprang med.

Två riktigt svåra slalomingångar, en vänster och en höger, samt fin fart i slalom.

Full fart över gungan.

Det enda, som inte fungerade friktionsfritt var "trampa" på balansbommen. Märkligt eftersom Stoja normalt är bombsäker på det momentet.

Vi övade också på att få Stoja att avstå från hopp PÅ matte och tillhörande gläfsande. Jag har ju inte riktigt vågat ta itu med dessa ovanor av rädsla för att ta bort glädjen. Nu är emellertid Stoja så pass intresserad av agility, att t.o.m. svaljakten avstods i dag.

17 Juni 2013  | Länk | 2012-14 Splash Rambling Rose | 0 kommentar
Inför "Pudelns dag"

Nationaldagen firar vi med "Pudelns Dag" på Hässleholmsgården. Naturligtvis skulle de båda svarta badas och klippas. Sagitta blev jättefin. Selina tvättades av i ansiktet, så det gick att raka nosen. Hon har ju inte snyggats till på länge pga operationen och det var hennes tur att badas den dagen vi fick fara till djursjukhuset. Hon var otroligt pälsad överallt, så förändringen blev rejäl.

Sen skulle Stoja piffas upp. Jag hade rakat huvud och hals samt börjat på svansroten. Då la klippmaskinen av. Jag försökte fixa den men den får nog anses ha tjänat färdigt efter 10 år. Det var inte kul med ytterligare oväntade utgifter! Stojas frisyr blev så där men hon är fin.

Så skulle vi ju träna lite också inför uppvisningen i morgon. Stoja vet inte riktigt vilket, som är roligast. Svaljakt eller agility. Hon stannade mitt på gungan och spanade, hon som brukar kasta sig över i full fart. Vi körde en liten rundbana och hon var jätteduktig. Riktigt fina slalomingångar på påda sidor - sned och svår vänsteringång. Hon är ju jätteduktig och om hon uppförde sig, så skulle vi lätt klara klass 1. Lite spännande att se hur det går i morgon!

Sagitta var riktigt på hugget och flög fram som en vind.

Jag körde ett varv med Klara också. Vi höll alla på att tappa andan. Vilken raketstart och sedan fin 12 pinnars slalom! Tyvärr hoppade hon ramen på däcket, så det blev omträning på däcket. Tros det hoppade hon ramen igen, så det fick bli mer däckträning. Nästa gång är det lika bra att börja om från början med löst däck.

Selina får naturligtvis inte göra någon agility i morgon. Det finns risk, att det blir problem att hålla henne lugn. Vi får kanske göra lite rallylydnad för att blidka henne.

5 Juni 2013  | Länk | 2012-14 Splash Rambling Rose | 0 kommentar
Dubblerad etta i Osby

Jag har skrivit det förr. Visst är det lite tokigt att stiga upp före 04.00, åka hemifrån 05.30 och köra tolv mil för ett ganska givet resultat. Allt annat än fyra diskade lopp med Stoja skulle vara en sensation.

Vi började med en trevlig men inte helt lätt hoppbana. Efter halva loppet hade vi diskat oss på grund av tre vägringar på tunnlar. Den första tunneln och de två sista tog I alla fall Stoja. Slalom (höger) gick bra.

Andra loppet var ett agilitylopp, som jag bedömde som en "nästan tvåa". Tunnel under balansen. Väldigt nära uppfarten låg tunneln så, att föraren nästan riskerade snubbla över balansen på väg till ett hinder, som var snudd på "från fel håll" och sedan tillbaka till balansen. Många diskade sig genom att hunden tog balansen i stället för tunneln. Stoja tog tunneln (!) men tyckte att omvägen ut över ett hinder var onödig och tog direkt balansuppfarten trots att jag stod vid hindret och kallade. Disk.

Vänsterslalom gick också bra.

Kontaktfältet på balansen var fint. Gungan hade jag betämt, att jag skulle hålla från sidan liksom i Rönne men det hann jag inte med. Stoja satte full fart över gungan, rusade ända till toppen, väntade till den slog i marken med mycket skrammel (Jag hade testat på banvandringen hur den smällde.) och sprang sedan vidare. Jag berömde. Aet togs perfekt. Ett litet staket mot slutet fixade Stoja. Många diskade sig, för det låg en tunnel rakt fram från första hindret i staketet. De följde inte föraren utan valde tunneln. Snacka om fälla!

I detta loppet tog Stoja alla tunnlarna!

Andra hopploppet var en katastrof. Hinder tre var slalom med ingång, där första pinnen skulle rundas - så där 80 graders vinkel (!) Stoja vägrade gå fram mot slalom och gjorde i stället en flertal utflykter åt olika håll. En av dem resulterade i hopp över ett hinder. Stoja gick försiktigt fram och kollade på domaren. Det har hon inte brytt sig om i tidigare lopp. Efter många om och men fick jag in Stoja i slalom men hon gick ur ganska snart igen. Vi började om med samma resultat. Tredje gången gillt. Efteråt kom jag på, att domaren Marie stod mitt emot, där Stoja skulle springa runt pinnen. Kan det ha varit orsaken? Däck, platt tunnel och tunnlar gick bra. Vi fick lämna banan pga överskriden maxtid.

Sista agilityloppet var väl inte speciellt ettelikt. Aet stod som en fälla efter hinder två och det kunde så klart inte Stoja motstå. Slalomingången kändes nästan som lämpad för trean. Jag har aldrig sett något liknande i tvåan. Vi klarade den med vissa problem och vänsterslalom gick fint. Kontaktfälten på balans och A-hinder var bra men jag valde en annan väg än via gungan. Jag ville inte utmana ödet. Första gången klarades den ju galant men varför ta risker medvetet?

 

12 Maj 2013  | Länk | 2012-14 Splash Rambling Rose | 1 kommentar
Träning dagen efter Rönne

Av naturliga skäl var det en något bekymrad matte, som åkte till träningen dagen efter Rönnetävlingen. Hur ska vi fixa en vettig start?

Det är ändå inte det allra allvarligaste problemet med Stoja. Nu har inte bara kråkor, sädesärlor och en massa andra fåglar satt igång vårbestyren. Favoriterna, svalorna är på plats! Jag ägnade en hel del tid åt att försöka stävja fågeljagandet. Flertalet gånger vann jag över fåglarna men ibland tog det för lång tid. Slutligen fick hon sitta kopplad mellan mina fötter. Målet var, att Stoja inte skulle göra en ansats till att vilja dra iväg. NU lyckades det mycket bra men hon visste alltför väl, att hon var kopplad.

Starträning visade sig vara en väldigt enkel match utan hetsen kring en tävlingsplats. Men jag vet faktiskt inte hur jag ska gå vidare.

Vi tränade också framåt med snett stående hinder. Det gick väldigt bra utan target.

Gungan gav vi oss inte på men Sagitta fick prova den. De nyutsläppta kvigorna beundrade också den vackert blå gungan, som har en fastskruvad mässingsskylt med mitt namn på.

I dag har vi fortsatt antijakten med ganska bra resultat. Mot slutet av agilityträningen, mellan två moment, passade Stoja på att smita runt staketet. 

Träningen gick bra, både stanna kvar, slalom, snedställda hinder och balans. Slutligen tränade vi gungan. Stoja fick sitta kvar medan jag gick till nerfarten, laddade med godisburk, tog tag i gungan och slutligen ropade in henne. Stoja sprang med kanonfart upp och det börjar kännas bra. Nu ska vi gå vidare med lite "nergungning".

4 Maj 2013  | Länk | 2012-14 Splash Rambling Rose | 0 kommentar
Inofficiell i Rönne

Här skulle Stoja få springa tre lopp. Trots att vi inte kunnat träna gungan fullt ut någon enda gång, så hade jag med viss tvekan anmält till Ag1.

Först H1. Stoja var het och jag kunde inte sätta ner henne. Vi fick ta en Selinastart, vilket jag egentligen inte ville börja med. Men något annat var ogenomförbart och jag ville ju köra. Det gick hyfsat i starten - hinder, hinder i sväng och sen bortre tunnelingången. Mycket skäll och mycket studs före slalom, där Stoja sprang förbi och bort till skylten. Efter tillsägelse kom hon tillbaka till mig, skällde lite på mig innan hon gick rätt in i slalom. Sen struntade hon i sista pinnen och jag fortsatte till platta tunneln. Det var en i mitt tycke mycket behagligare platt än hon någonsin träffat på. Den var i tyg och mökblå men det blev två vägringar innan vi kom vidare. Sedan gick resten av loppet ganska bra. Slutraka är Stoja faktiskt bra på även om den inte är i klass med Smillas och Sagittas.

Sedan Ag1. Jag har faktiskt glömt hur starten såg ut men den gick bra. Stoja gick rätt in i slalom och fullföljde utan problem, kanske för att jag stöttade med att säga slalom, slalom. Därefter kom platten även denna gång och nu var det ingen tvekan. Efter några hinder stod Aet och det utfördes strålande. Jag lyckades få in Stoja i rätt tunnelingång och efter det ett staket, där första hindret pekade rakt upp på Aet. Visst hade jag sett det men räknade kallt med att Stoja skulle följa med mig. Antingen rörde jag mig inte rätt eller också var det bara så, att Aet är bäst i världen. Smack och Stoja stod på toppen! Disk!!!

Ner och fullfölja staketet och därefter stod gungan. Eftersom vi redan var diskade så beslöt jag att hålla gungan från sidan så det blev näästan som på träning. Det gick bra men sedan skulle vi springa vinkelrätt förbi Aet. Denna fälla (Fälla nr 2 i en inoff klass 1!) hade jag noterat men hann inte med att förhindra att Stoja sprang rakt över kontaktfältet i sidled. Rejält diskade! Avslutning med balansbom, som togs korrekt och ett sluthinder, som Stoja gillar. Mycket nöjd matte.

Sist öppen hopp (alltså klass2-svårighet). Det här var inte lätt för stackars matte, som fick gå banvandring i åtta minuter och då försöka hitta bra lösningar för tre pudlars lopp. Resultat: varken hackat eller malet. Jag kände mig fullständigt desorienterad. 

Nu hade Stoja verkligen kommit på, att det är RIKTIGT, RIKTIGT Kul med agility. Jag höll henne i famnen och före start höll hon på att slita sig loss från mitt inte särskilt hårda grepp. Det urartade till rena brottningsmatchen, där Stoja skrek, rev och försökte sparka sig lös. Trots ren panik i starten gick det bra.

Sagitta hade redan diskat sig genom fel tunnelingång i börja av loppet och Stoja gjorde precis likadant, ostoppbar med ganska hög fart.

Väldigt svår slalomingång, där ingen handling föreföll solklar för någon av mina pudlar. Stoja skällde åter men tog sedan slalom på ett fint sätt. Efter en sväng med hinder skulle vi till en böjd tunnel. Då det var risk för fel ingång (Selina gjorde det sedan i sitt lopp), så drog jag antagligen lite mycket åt höger. DEt resulterade i att Stoja sprang förbi ingången och fick backa för att komma in. De avslutande tre hindren togs som vanligt bra.

Själva springandet i banan ska nog lösa sig på ett tillfresställande sätt men hur i all sin dar ska vi fixa starten?

När jag gick från banan med en kolugn, nästan fotgående Stoja, så var där en dansk åskådare, som kommenterade henne. Vilken fart, glädje, vilja och framåtanda!

3 Maj 2013  | Länk | 2012-14 Splash Rambling Rose | 0 kommentar
Officiell tävling i Lomma

När Stoja kom in på området och fick syn på agilityhinderna började hon gny och gnälla. Snacka om att vara förtjust i agility!

Vid tiotiden skulle mätningen äga rum. Spänningen var stor. Skulle det gå att mäta Stoja? Och vilken storlek skulle det bli? Kvällen innan mätte jag och fick henne till 35 cm. Nu var alltså frågan om Stoja är över eller under 35 cm. Magnus var mycket metodisk i att ta undan pälsen och Stoja var samarbetsvillig. Första mätningen 34,9. Sen tyckte Stoja att det räckte med petande på ryggen och skulle bara hänga på mig. "Nu fick jag henne till 37 -men det måste ju vara fel. Kan jag inte mäta, så placerar jag henne i medium", sa Magnus. Vi bytte så att jag stod framför och det gick jättebra för det är hon ju van vid från utställning. Resultat 34,8 cm och jag hade ytterligare en smallhund.

Sen skulle vi ju tävla också. Det gick nästan att sätta ner Stoja fast jag fick hålla henne i pälsen. Sen bar det iväg lite för snabbt. Två hinder gick bra sen en lätt böjd tunnel, där Stoja såg ut att gå in men hon ångrade sig, när jag fortsatte springa. Då hon kom ut igen fick hon syn på nummerskylten, som var en vit kon med handtag. Stoja tog den i munnen och skulle dra iväg men släppte efter tillsägelse. Så småningom tog hon tunneln och vi fortsatte i ganska svår högersväng, som egentligen krävde bakombyte. Där blev det snurr men OK. Platta tunneln dammade hon genom jättesnabbt. Direkt efter var det slalom med 45 graders vinkel på ingången. Nästan alla largehundarna hade tagit andra porten men Stojad tog rätt. Tyvärr så var hon säkert helt "blind" i solen och rusade rakt igenom. Och vad fanns det där? Jo en nummerskylt, som omedelbart skulle angripas. Vid tillsägelse släppte hon men sedan hoppade hon baklänges över ett hinder, som stod alldeles intill slalomen. Disk! Tredje sista hindret var en lätt böjd tunnel, där jag skulle göra bakombyte. Det har ju aldrig funkat vid första försöket på träning men nu gick det bra.

En debut utan mersmak skulle man kunna säga.

3 Maj 2013  | Länk | 2012-14 Splash Rambling Rose | 0 kommentar
Agilitydebut

AGILITYDEBUTEN ÄR AVKLARAD
Nervositeten var stor. Hur skulle Stoja bete sig? Vi har ju bara tränat med högst två hundar  och två människor närvarande. Vi har aldrig kört en hel bana.


Hur skulle det gå med tunnlarna? Skulle Stoja anfalla dem och skälla ut dem?
 

Skulle Stoja bara springa kring mina fötter och skulle jag i värsta fall snubbla över henne och falla omkull?
 

Skulle Stoja göra som Smilla på första tävlingen dvs sätta igång ett riktigt pudelrace?
 

Eftersom vi tävlade inomhus kunde det inte bli som vid Selinas debut i Åhus, där hon stannade upp och började äta av en gigantisk hög med kaninpluttar.
 

Det fanns inte någon belönings/koppellåda, så Stoja kunde inte göra om Sagittas debutbravad heller. Efter första loppet upptäckte hon att det fanns godis i koppellådan. Resultatet blev, att i nästa lopp sprang Sagitta direkt från hinder två till lådan vid målet.
 

Alla mina farhågor kom på skam. Visserligen skällde Stoja både på mig och på tunnlarna men hon gick aldrig till riktigt anfall mot tunnlarna. Hon studsade en del kring mina fötter, men jag lyckades undvika fall och Stoja blev mer och mer fokuserad för varje lopp.
 

Första loppet tog sin rundliga tid med alla snurrar och allt skällandet. Som vanligt ville inte Stoja springa in i tunnlarna. När hon väl kom in gick det i full fart. Direkt efter en böjd tunnel stod slalomen. Jag lyckades fånga upp henne och styra mot slalom. Det var en rejält sned ingång, där hon  rundade  första pinnen med god fart. Oj, vad jag blev glad! Sedan följde jag hennes slalom med hjärtat i halsgropen. Det gick fint men hon struntade i sista pinnen och vi sprang vidare mot nästa tunnel och så var vi diskade. Allt annat klarade hon. Det slutade med upplopp på tre hinder och det tog Stoja fint.
 

I andra loppet blev det en del snurrar och därav kanske en vägran vid en tunnel men vi kom i mål med en fjärdeplacering. Hoppen var som vanligt inga problem.  Jättekul!
 

Sista loppet var rent strålande. Hög fart och riktigt sug på alla tunnlarna. Sen diskade vi oss med två hinder kvar. Det var en sekvens, som inte liknade något vi tränat. Stoja valde då att satsa på ett hinder ganska långt bort och ta de två sista hinderna i bakvänd ordning. Det låter förmodligen inte riktigt klokt men jag blev jätteglad över denna utflykt. Jag har ju varit rädd för att få ”en –hålla-handen-pudel” och det vill jag absolut inte ha. Fullt ös är vad jag eftertraktar. Sen får det hellre bli diskningar.

Lite bus blev det ändå till slut. När Stoja gick i mål i sista loppet fick hon syn på att kopplet låg lite längre fram. Snabbt som sjutton stack hon dit och samlade ihop det i munnen på sitt patenterade sätt. Sedan sprang hon en runda bland hindren med sitt röda koppel och vägrade bli infångad. Jag lyckades lura henne att ta tunneln och sista hindret och där tog friheten slut. Men hon var lika glad för det och pussades direkt.

Det var en bra dag. Jag nästan sjöng på hemvägen.

Inspektion av nya gungan

Senare på dagen åkte vi ut på klubben och tränade tillsammans med Lena och Klara. Jag byggde början och slutet på sista banan med den där missade sekvensen. Jag var tydligare och Stoja förstod direkt och gjorde ett strålande bra slut.  Härligt!

Lena ville hellre göra på ett annat sätt men det resulterade i snurr och vägran. Min variant köpte även Klara.

14 April 2013  | Länk | 2012-14 Splash Rambling Rose | 1 kommentar
Dagen efter

Vi var på utställning i går. Det var riktigt kul. Först på morgonen när vi kom till Strömsnäsbruk (min födelsebygd), så var jag riktigt uppspelt. Matte beklagade sig över att jag inte hade så mycket golvkontakt, så hon beslöt sig för att bara vara jättetråkig och låta mig hållas i någon slags uttröttningstaktik.

Efter några timmar gick jag omkring ganska lugnt och tittade på all aktivitet omkring mig. Plötsligt fick jag syn på Doris, uppfödarmatte. Då blev jag jätteglad och så var alla tassar i luften igen. Förskräckligt tråkigt att hon hade så många andra pudlar att dona med! Det skulle dröja länge innan det blev min tur att bli finfrissad.

När jag hade fått "håruppsättningen" klar och pälsen finklippt, så fick matte en liten lektion i utställande. Instruktion:"Inte kopplet i nacken!" Och så sprang matte iväg med mig halvt hängande i kopplet. Nya förhållningsorder: "Släpa henne inte i kopplet! En liten lätt knyck i kopplet talar om vad ni ska. Sen kan kopplet hänga ganska löst. Prata inte med henne - inga tillsägelser och inget beröm!"

Matte tränade på med mig och lyckades följa instruktionerna riktigt bra. Jag travade fint och tittade på matte trots allt intressant i omgivningen. Jag fick träna på att stanna och stå fint också. Även detta gick hyfsat - utanför ringen alltså. Det var skoj, för när det blev bra fick jag godis.

Inne i ringen blev det annorlunda. Vi skulle springa sist. Matte glömde naturligtvis alla instruktionerna. Ingenting blev som på träningen. Jag började nästan genast att galoppera. Matte saktade in för att få ner mig i trav. Då kom vi ju på efterkälken och jag satsade stenhårt på att försöka komma ifatt de framförvarande. Matte höll emot. Ja, hon t.o.m. SA till mig - trots ordern att inte tala med mig. Det var ändå inte till någon nytta. I sista stund hann jag fatt de andra pudlarna med matte hängande efter i kopplet.

Efter en stund blev det dags för mig att stå på bordet. Där skötte jag mig, enligt min egen uppfattning, väldigt bra. Domaren fick titta mig i munnen, klämma, peta och trycka lite här och var. Jag gillade honom, så det var helt OK. Han tyckte, att jag hade vackra mörka ögon, fina fötter, fin front, korrekt svansansättning och att jag var "correctly balanced".  Trots att jag bara travade de sista fem-sex metrarna fick jag "moves OK".

Ringsekreteraren visade ett stort rött kort* och jag anar, att matte drog en lättnadens suck. Men tänk, om matte kunde bli lite bättre så hon kan visa upp alla mina företräden! För jag vet att jag är vacker! Och så är jag GLAD!

* Rött kort betyder inte utvisning utan det talar om, att jag är Ecellent!

18 Mars 2013  | Länk | 2012-14 Splash Rambling Rose | 0 kommentar
Ett år har gått

Nu har min yngsta lilla pudelflicka bott hos mig i ett år. Hon är lika vild, som då hon kom, men hon stjäler inte mat från bordet längre - åtminstone inte så jag märker det.

När Stoja kom, så kunde hon bara springa fort, trava fint och stå vackert. Hon travar fortfarande lika fint när hon känner för det men det där med vackert stående har nog försämrats en del. Vi övar alldeles för sällan.

 

 

 

Lite nya färdigheter har tillkommit. Det förefaller som om Stoja älskar agility över allt annat och det gör natuligtvis matten glad. Alla hinder klaras utan minsta tvekan även om det kan bli fel då och då speciellt då matten glömmer att dämpa Stoja så att hon blir någorlunda jordnära (inte i hoppen förstås). Stanna kvar i starten lär bli en rejäl nöt att knäcka. Fokus framåt i stället för på matte är något annat att arbeta med.

Senast på träningen dök det upp ett problem, som jag  överhuvud taget inte insett, att det fanns. Vi jobbade på agilityplanen och ett annat ekipage höll på med lydnad uppe på backen. Det gick jättebra men så plötsligt, så visslade den andra föraren på sin hund. Stoja lyssnade omedelbart och drog som ett streck runt stenmuren och upp på apellplanen. Eftersom hon går på pipa, så vände hon lika snabbt på min vissling. Inte visste jag, att hon lydde alla visslingar!!! Hur ska det gå när domaren blåser till start?

Lite lydnad  - med betoning på LITE - har vi tränat. Sitt, ligg och stå även med tillägget stanna kvar. Stoja har som alla mina andra tre pudlar en riktigt snygg inkallning. Fast Stojas är i motsats till de andras inte testad på tävling och säkert inte lika befäst pga brist på målmedveten träning.

Foton från 5 mars 2012 och från 9 mars 2013.

 

 

9 Mars 2013  | Länk | 2012-14 Splash Rambling Rose | 0 kommentar
Finputsning

Finputsningen av frisyren fortskrider.
22 Oktober 2012  | Länk | 2012-14 Splash Rambling Rose | 0 kommentar
Redo för tävling

Redo att börja utställningskarriären.
22 Oktober 2012  | Länk | 2012-14 Splash Rambling Rose | 0 kommentar
Utställningsdebut

Så hade det blivit dags att äntra utställningsringen för första gången. Uppfödare Doris skulle stå för handlingen. Jag satt på läktare i Qpoolen (Hässleholm) och var jättenervös.
Min lilla juvel uppförde sig perfekt. Det gäller att gå fort - inte springa för då blir det bara pudelstuds. Pudeln ska så klart inte gå utan trava vackert!

Det var fem tikar i juniorklassen och det var ingen dålig konkurrens så vi trodde inte på någon bra placering.

Döm om min häpna förtjusning, när domaren flyttade fram henne till första platsen inför sista varvet!

Jo, Splash Rambling Rose fick excellent med CK och vann klassen!!
Jag blev glad men det tog en bra stund innan det riktigt gick upp för mig och jublet infann sig.

Doris hade en fin dag. Hon visade fram vinnaren i både juniorklassen och öppenklassen, två egna uppfödningar i svart respektive vitt. Tyvärr så blev det inget tredje cert.

Förhoppningsvis kommer foton, som visar min klängros i sin fulla elegans. Det har hänt något som gör, att jag inte kan lägga in foton i texten eller redigera inlägget. Därför finns de tillgängliga bilderna tagna från läktaren i Fotoalbumet.
Nu har två "närbilder" också lagts in i enskilda inlägg i bloggen. Visst är hon fin!
21 Oktober 2012  | Länk | 2012-14 Splash Rambling Rose | 0 kommentar
Varför hade jag ingen kamera med?

Först gick vi på promenad och mitt lilla yrväder for runt hej vilt. Plötsligt stelnade hon till och stirrade ut i kohagen. Efter en stund lyckades jag identifiera föremålet för intresset. Ett kanadagåspar traskade runt i fjorårsgräset. Deras kamoflage var nästan perfekt. Koppel på. Annars hade det garanterat blivit gåsjakt.

Senare upptäckte jag till min förvåning hundratals skinande gula maskrosor i en sydsluttning. Inte väntade jag mig detta redan nu. Vemodet grep tag i mig med sådan kraft vid tanken på hur mycket Smilla älskade denna stund då årets första maskrosor fick avsmakas.

Efter promenaden skulle Stoja träna lite. Jag hade gjort upp en noggrann planering men den sprack direkt. Hon är verkligen inte som mina andra pudlar. Fast lite likheter med dem alla har hon ändå.

Häromdagen ansåg jag, att Stoja var tillräckligt säker på två pinnar slalom och jag utökade till fyra pinnar.  Selina och Sagitta angrep problemet ungefär lika. De provade olika sätt att gå mellan de fyra pinnarna tills det blev rätt. Stoja stod bara en lång stund och tittade förundrad på förökningen av pinnar. Slutligen beslöt hon sig helt sonika för att bara strunta i de två nya. Hon gick förbi  dem och tog de två ursprungliga precis som hon gjort tidigare. Hela min strategi var förfelad och jag gav upp för tillfället och fick försöka kläcka en ny idé. Det tog en stund men den funkade och nu går det ganska bra med fyra pinnar.

Första gången hon kom i kontakt ned en röd tunnel var Sagitta med och de sprang efter varandra genom tunneln. Nästa gång kom Stoja på, att om hon knuffade med nosen på tunnelns sida, så rörde den sig. Det var jätteroligt och hon hade inga som helst planer på att springa genom den. Hoppa på den var också kul, tyckte Stoja.

I dag skulle jag gå systematiskt till väga. En godisburk placerades under Stojas överinseende efter tunneln. Stoja är van att springa till godisburken. Jag tog Stoja till tunnelöppningen, släppte henne och uppmanade henne att springa genom tunnln för att äta godiset. Vad hände? Jo, hon backade genom hela tunneln tills hon kom ut. Då vände hon och sprang fram till godiset. Detta upprepades flera gånger tills jag gav upp.

Stoja fick då hoppa över ett litet hinder fram mot godisburken. Det gick direkt. Jag vet inte, om hon åt godiset, som låg ovanpå burken, men hon tog burken och satte i gång ett riktigt pudelfnatt. Så gjorde Selina också en gång i tiden och då blev targeten en metallplatta med godis. Jag hade naturligtvis ingen metallplatta i dag utan det enda användbara jag hittade i bilen var varningstriangeln i dess fodral. Den placerades efter hindret med godis på. Det funkade bra ett par gånger.

Så var det dags att göra ett nytt försök med tunneln och varningstriangeln. Nu gick det jättebra. Stoja valde själv att sprina genom tunneln och belöna sig några gånger. Därefter övergick hon till att först springa genom tunneln och sedan kasta sig mot tunneln så att den gav efter och rörde sig som en orm. Det var en fantstisk belöning tyckte Stoja. Sen utökade hon självbelöningen med att nafsa och skälla på tunneln efter att först ha sprungit genom den.

När den elaka matten förbjöd pudeln att anfalla och bita tunnln  tog hon kopplet, som låg på marken ett stycke bort, och gjorde ett rejält race med kopplet släpande efter henne.

Då tyckte jag det var dags att avsluta dagens övningar. Man ska ju alltid sluta med en lyckad övning och jag lyckades få Stoja att hoppa fint över hindret och ta godiset på varningstriangeln.

Stoja är så utmattad, att hon inte gick efter mig till datorrummet på andra våningen. Det är garanterat första gången detta inträffat på de fem veckor hon bott här.

I brist på annat foto; Den första gången Selina och Stoja lekte gick det vilt till.

12 April 2012  | Länk | 2012-14 Splash Rambling Rose | 0 kommentar
Slalomträning

Mycket riktigt, lika bra att börja med svåraste hindret. Här nånstans ska man komma ut från slalom och belöningen skulle nästan kunna ligga här. Fast det lär inte bli en pinne.

Slalom med två elrör i kontorsljusstakar i köket det är vad som gäller till att börja med. Jag fick göra det ett par gånger häromdagen men jag fattade ingenting trots kycklingmage som belöning. I dag insåg jag plötsligt hur jag skulle gå för att få det åtråvärda godiset. Ganska många lyckade försök faktiskt.

Det var inte riktigt sant att jag började med slalom för jag hade redan sprungit fram och tillbaka genom en röd tunnel ute på agilityplanen. Tänk att få godis för att göra nåt så skojigt. Jag vore väl inte pudel, om jag inte också någon gång funderade på att hoppa över tunneln!

17 Mars 2012  | Länk | 2012-14 Splash Rambling Rose | 0 kommentar
Jag är ny familjemedlem

Hej! Jag är ny i familjen och matte tror jag ska bli en agilitypudel.

Här är jag på agilityplanen för första gången. Det är lika bra att börja med det svåraste hindret.

Själv har jag alltid trott, att jag ska bli en utställningspudel.    Se sån stil jag har!

Dessutom tycker jag, att jag är oemotståndligt söt.

Det bästa jag vet är ändå att springa det fortaste jag kan. Här jagar jag min nya kompis Sagitta och jag lovar, att det gick undan.

Härmed är min presentation klar.

Nej, jag måste tillägga det allra viktigaste. Jag anser att hela världen finns till bara för att älska mig.

4 Mars 2012  | Länk | 2012-14 Splash Rambling Rose | 1 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Berit Lönnerstam                                             Skaffa en gratis hemsida