Pudlar är bäst
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
5
6
7
8
9
11
12
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
25
26
27
28
29
30
31
<<
Augusti (2019)
>>


Ingen debut i fortsättningsklass

Förra hösten debuterade Sagitta och jag med rallylydnad i Olofström. I år hade jag anmält Stoja till motsvarande tävling. Vi skulle göra vår första tävling i fortsättningsklass. Tyvärr var vädret inte så tilltalande. Prognosen var lite snö under natten, regn och svalt under dagen. Jag bedömde att det var för långt, 25 mil fram och tillbaka, att köra med sommardäck. Den risken är inte en tävling värd, så jag stannade hemma även denna lördag.

Därmed är tävlandet över för i år. En fördel med detta är att vi kan debutera i fortsättningsklass på klubbmästerskapet, som är en inofficiell tävling.

Väderleksutsikterna framöver är inte alltför ljusa, så jag bestämde mig också för att inte anmäla Sagitta till avancerad klass på adventstävlingen. Detta ger mig nu lite beslutsångest inför klubbmästerskapet.

Ska jag köra båda i fortsättningsklass? Det verkar jobbigt. Det blir tätt mellan starterna. Ska Sagitta gå i avancerad? Då har vi ingen chans att placera oss hyfsat. Men vad sjutton gör det. Det är ju bra att testa. Riktigt bra placering är ändå omöjlig med våra jätteduktiga ekipage. Jag säger bara Tove och Kalle, Tove och Bezzie!!!

10 November 2016  | Länk | 2015 - 2016 Stoja | 0 kommentar
Inte heldagsregn

Inte heldagsregn men regn hela dagen. Jag var iförd mina nya regnkläder och blev inte våt under dem. Stoja hade Smillas regntäcke på sig, så hon blev inte heller våt på kroppen förrän vid genomförandet av andra tävlingsklassen.

Första banan gick vi i uppehållsväder och jag hade sommarvästen på. När jag banvandrade inför andra banan regnade det riktigt rejält och jag övervägde att lämna w o. Men det vet man ju hur det går. Överväganden slutar så gott som alltid i deltagande. Vi hade startnummer 3. Stoja skulle först ha på regntäcket, träna lite på att gå på alla fyra och sen få av täcket inför start. Min mössa lades ovanpå Stojas täcke på marken (Milda makter vad mössan blev våt under dagen). Stoja skulle mutas lite med godis. Massor med blöta kläder, våta och kalla händer gjorde allting svårt och jag fick fullt sjå att bli klar för start. Jag tappade godis och Stoja måste ju få tag i dem alla för att kunna starta. Domaren lugnade mig med att jag fick ta min tid men Stoja och jag var definitivt inte så förberedda vid entrén på plan, som vi brukar vara.  

Vi skyndade oss tillbaka till bilen direkt och när vi kom tillbaka till den efter den korta utflykten, så stod bilen i en sjö och fick flyttas så vi inte behövde vada fler gånger. Inte mitt önskeväder precis!

Inför prisutdelningen passade solen på att skina från en molnfri himmel (men på hemväg regnade det lite igen).

Stoja och jag fick 94 poäng och 74 poäng på våra rundor. Vi fick en fin vinst och jag var ganska nöjd med dagen.

24 Oktober 2016  | Länk | 2015 - 2016 Stoja | 0 kommentar
Ny hundträningshall söder om Sjöbo

I dag invigdes en ny hundträningshall. För att komma dit måste jag köra genom vackra Fyledalen. Det hade en massa andra hundmänniskor också gjort och jag träffade en del gamla bekanta där. Innan jag kom hade de haft agilityuppvisning. Sedan fick vi se elitlydnad och därefter en sheltie med matte, som kommenderades i den nya startklassen i lydnad, som introduceras vid årsskiftet. Sist fick vi lite inblick i hur man tränar nosework.

Startklassens regler har jag laddat ner och börjat träna. Min förhoppning är att Stoja och jag ska klara av den någorlunda enkelt. Den omfattar bara sex moment och så ska helhetsintrycket bedömas.

Tre av momenten utgörs av olika typer av inkallning, en vanlig rak och en med hopp över hinder. Båda dessa, speciellt den över hinder, har jag gjort många gånger med Stoja sedan lång tid tillbaka. Den tredje varianten är att föraren går ut 5 m från sittande hund, lägger en apport och går ytterligare 8 meter. Sedan ska hunden kallas in varvid den hämtar upp apporten på vägen och slutligen avlämnar den sittande. När jag provade detta moment i köket, där det finns en trasmatta, så blev Stoja så exalterad att hon for fram mot apporten, lyckades snappa upp apporten och kom till mig på ”en flygande matta”! Det problem jag har är, att Stoja inte gärna vill sätta sig med apporten i munnen. Där krävs en del träning.

Följsamhet, med eller utan koppel på, påminner om rallyn, så det ska nog fixa sig.

Sättande under gång låter svårt men det är faktiskt väldigt likt rallyns moment. Ekipaget kommenderas att stanna och hunden sitter fot. Sedan går föraren runt hunden inom en halv meters avstånd, och går sedan vidare med hunden utan att stanna upp. Borde inte vara något problem.

Fjärrdirigeringen kommer att kräva mer arbete. Föraren går ca 5 meter från sittande hund. Därifrån skall hunden kommenderas att lägga sig ned med hjälp av handtecken och/eller ord (gammalt lydnadsmoment). Föraren går tillbaka till hunden och sätter den upp. Vi kan detta men inte på så långt håll som 5 m.

Sen har jag förstås bortsett från en icke oväsentlig detalj. I lydnaden finns det en person på planen, som kommenderar föraren! Det förekommer ju inte i rallyn, där vi bara sköter oss själva och följer skyltarna.

22 Oktober 2016  | Länk | 2015 - 2016 Stoja | 0 kommentar
Jubileet som kom av sig

I dag för 17 år sedan tävlade jag och Smilla, min första pudel, agility för första gången. I dag var det meningen att jag och Stoja, min fjärde pudel, skulle avsluta det här årets agilitytävlande. Så blev det inte för redan i går bestämde jag att avstå från att stiga upp mitt i natten och åka 12 mil enkel resa för att tävla i den kyliga morgonen med kraftig blåst och troligt regn.

En berättelse om den första tävlingsdagen 1999 finns här i bloggen under rubriken ”10-årsjubileum”. Den dagen var det nollgradigt och jag frös förskräckligt. I dag talade prognosen om sex plusgrader, vilket var alltför avskräckande. Värst var nog tanken på regn trots att jag numera har bästa tänkbara kläder. Jag har blivit allergisk mot regn i kombination med hundsport. Efter en vådlig vurpa, som Selina gjorde i en blöt tunnel för ett antal år sedan, har jag bestämt att mina pudlar inte ska riskera skador p.g.a. en tävlingsgalen matte. Senare har jag också blivit rädd om mig själv beroende på alla mina knäskador även om dessa inte orsakats av vare sig regn eller tävlande.

När jag anmälde till dagens tävling var höstvädret fantastiskt men i morse kändes det skönt att stanna hemma trots att jag gärna skulle firat jubileet med tävling.

9 Oktober 2016  | Länk | 2015 - 2016 Stoja | 0 kommentar
Nollat lopp även i år

Efter en bedrövlig agilityvecka bar det av till tävling i Forsakar. Det var en rejäl utmaning för mig, för det är inte lätt att skaka av sig bagaget med alla negativa tankar från tävlingen i Trelleborg, ytterst lite hinderträning och obefintlig träning av kontaktfältshinder.

Det började med banvandring i agilityklass, en till synes lätt bana, som innehöll minst tre försåtliga fällor. Den första bestämde jag mig för att ignorera i hopp att det skulle gå bra (visade sig hålla för vår del trots att många ekipage gick i fällan). För de andra valde jag en handling, som skilde sig från de flesta andras, just för att inte lura in Stoja i fel tunnelingång på böjd tunnel eller till fel hinder. Den strategin fungerade för oss.

Vid banvandringen väcktes ilskan från den gångna veckan till liv, när jag insåg att jag skulle behöva göra bakombyten vid både balansbom och A-hinder. Just dessa saker gjorde vi för första gången förrförra veckan och planen var att befästa dessa byten den här veckan, vilket vi således blivit snuvade på. Det var bara att chansa på att de skulle lyckas vid första tillfället på tävling. Och det gick vägen.

Inför start gjorde jag om alla rutiner, som jag använt vid tidigare tävlingar. Det blev inte perfekt men klart bättre. Vi kom runt banan med två hinderfel. Det första var identiskt med ett från Skurupstävlingen. På båda ställena hölls gungan på plats med hjälp av sandsäckar på foten, något som vi aldrig haft hemma på klubben vid träning. Nu ska det bli ändring på den punkten. Stoja tyckte (precis som i Skurup) att dessa måste kontrolleras innan hon sedan tog gungan perfekt, vilket medförde en vägran. Jag var ändå ganska nöjd då endast 14 av 40 startande kom i mål, varav en  enda felfri.

Sedan var det hoppbana. Den var flytig och fin. Med mitt val av handling  blev det fyra stycken bakombyten på hinder. Vilken makalös tur att vi tränade detta för ett par veckor sedan, för innan dess hade vi aldrig lagt något krut på sådana byten. Det gick riktigt bra och vi kom runt helt felfria utan tidsfel. 18 av 45 klarade banan och vi kom sist av nio felfria. Det blev ingen pinne, då endast 7 dylika delades ut och vi fick inget pris heller, för då hade vi behövt komma på åttonde plats. Strunt i det. Jag är nöjd och glad.

27 Augusti 2016  | Länk | 2015 - 2016 Stoja | 0 kommentar
Härliga Stoja

I går började Stoja på sitt livs allra första hundkurs. Vi går fortsättning/avancerad - kurs i rallylydnad. Den började med att vi fick gå en fortsättningsbana, som innehöll det mesta.

Stoja har aldrig, okopplad, gått en riktig bana utomhus med folk och hundar omkring. Jag har ju varit orolig för att hon kanske skulle utnyttja situationen och inte följa med mig men det gick jättebra och nu tror jag att vi skulle klara oss genom en tävlingsbana. En fantastiskt fin tysk sväng fick instruktören att ropa till. Kul! Jag slarvade och pekade med fel hand, höger, vid skylten "Ligg". Det resulterade i att Stoja la sig framför mig. Vi gjorde om och då blev det perfekt. Sväng 360 grader vänster blev inte hundra procent bra p.g.a. att jag förberedde Stoja dåligt. "Sitt, stanna kvar, föraren vänder 90 grader vänster, tar ett steg framåt och kallar in hunden, som sedan sätter sig vid förarens sida." Det gick finfint men den övningen har vi ju gjort många gånger på agilitytävling, när jag försöker lugna ner Stoja före start.

MEN så fanns ju "Åttans frestelser" med underbara gosedjur i fina färger och det kunde inte Stoja motstå. Hon tog det ena två gånger. Sen gick det bra även om hon kastade trånande blickar på den. Även efterföljande övningar blev OK men lite tvekande, då Stoja ville kika lite åt frestelsernas håll.

Kvalificerande resultat? Ja, troligen. Fast det beror ju på bedömningen av frestelserna. Annars helt klart ja. Vilken makalöst fin kontakt Stoja hade! Inte vid frestelserna förstås!

Sen jobbade vi jättemycket med hunden på höger sida. Stoja var jätte-jätte-duktig. Vi kan svänga från och mot varandra hur många gånger som helst. Tysk sväng gick strålande.         

Slutligen skulle vi gå några skyltar med Stoja på höger sida men då tappade hon helt fokus och kollade hellre på de agilitytränande ett stycke bort. Jag misstänker att jag helt enkelt hållit på för länge med högerövningarna, så Stoja var slut i huvudet.

Ett underbart lyckat kurstillfälle! 

24 Augusti 2016  | Länk | 2015 - 2016 Stoja | 0 kommentar
Frestelseträning

Promenaderna både i går och i dag har helt ägnats åt rallyträning. Sagitta och jag har nött på "sidbyte framför" i all oändlighet. I dag kunde jag faktiskt gå rakt fram med oförändrat tempo medan Sagitta bytte sida från vänster till höger. Dessutom jobbade vi lite med att vända 90  grader höger på stället och det gick t.o.m. bättre än hemma i köket!

Selina hänger med och kommer då och då för att få lite godis och Stoja vill vara med och träna. Stoja går bredvid och gör en del övningar, vilket renderar henne också en del godis. Alla nöjda och glada.

Framför allt gäller det dock att träna frestelserna med Stoja. Folk tycker att vi borde tävla fortsättningsklass direkt nu och jag säger, att det skulle nog gå bara inte frestelserna fanns. I går gjorde vi åttan utan frestelser i koppel, vilket gick väldigt bra, och sedan fyllde jag på med två bollar. Det blev genast betydligt knepigare men ändå någorlunda lyckat.

I dag skulle vi göra om samma övning. Precis som i går, så bygger jag in momentet i en bana. När jag la ut bollarna passade Stoja på att sno den ena bollen och drog iväg med den. Stoja lämnade dock snällt den till mig. Frestelserna gick väldigt bra i dag utom då Stoja vid ett tillfälle svävade ut runt konen.

Efter träningen skulle vi klippa gräset. Då kopplade jag Stoja när gräsklipparen kom ut på planen. Jag konstaterade då; "Men kära nån, vi har ju gjort alltsammans med en Stoja utan koppel!" Det var absolut inte meningen men glädjen var stor över den lyckade träningen.

22 Augusti 2016  | Länk | 2015 - 2016 Stoja | 0 kommentar
Ledsen och besviken

Lördagens agilitytävling var verkligen ingen upplyftande tillställning. Jo då, det var kul att träffa en massa trevliga människor, som jag inte sett på länge, men det var inget vidare väder. De första regndropparna kom på vindrutan precis när jag kom till Simremarken, där klubben ligger. Tidvis småregnade det.

Det riktigt tråkiga var emellertid Stojas beteende. Hoppklassen skällde hon sig genom och efteråt ångrade jag att jag inte avbröt loppet. Så får hon inte bära sig åt. Agilityklassen blev ännu värre. Stoja tog gungan bra och efter den sprang hon fram till en väldigt enkel tunnelingång men sprang tillbaka till mig rabiat skällande eller snarare skrikande och rusande runt mig. Efter en stund försökte jag fånga in Stoja och till slut lyckades jag och hon blev utburen.

Det här var mycket värre än något Stoja gjort tidigare på träning eller tävling och jag är verkligen rädd att det var början på slutet av hennes agilitytävlande. Jag körde hem utan att starta i eftermiddagens två lopp. Jag känner inte någon lust att visa upp en sådan hund. Vi är anmälda till Forsakar också och jag åker väl dit och ser hur det går.

Lite om tävlingen. Det var inte bara Stoja, som gjorde mig nedstämd. Redan vid banvandringen i hoppklass kände jag, att det inte ens var meningsfullt att starta på den banan.

Tredje hindret var en maxad oxer (Stoja slog i, rev inte men blev likväl väldigt frustrerad och okoncentrerad). Därifrån skulle hundarna in i en dold tunnelingång. Hinder fem stod snett lite "åt fel håll" för man skulle vända tillbaka direkt för att därefter ta slalom. Om föraren inte var på rätt ställe var risken för tillbakahopp uppenbar (och det hände oss.) Banans linje kändes definitivt inte naturlig. Det var jättelångt mellan hinderna, maximala SJU meter mellan alla hinder enligt banbyggaren. Det tycker jag är jobbigt långt men nu erinrar jag mig, att med de nya reglerna från 2017 får längsta avståndet vara ÅTTA meter för medium och large. Ingen lockande framtid. Banan innehöll tre långa, raka tunnlar. Just inte någon önskedröm och jag misstänkte att banan på eftermiddagen skulle vara ungefär likadan. Troligen bara vänd bak och fram med någon liten korrigering.  Jag fick lite känning i mitt högerknä och det bidrog också till beslutet att avstå från eftermiddagens tävlande. Turligt nog har jag inte ont i knät så här dagen efter.

Nu får jag slicka såren och så får vi se hur framtiden blir. 

 

 

21 Augusti 2016  | Länk | 2015 - 2016 Stoja | 0 kommentar
Solen lyser - höstfunderingarna glömda

På söndagen körde jag bara ett hopplopp med Stoja i Ystad. Det var en riktig "springebana", nå't som av naturliga skäl inte passar oss särskilt bra. Starten var en sådan, som vi gjort många gånger fast av någon underlig anledning har vi alltid svängt till höger för att som hinder nummer två ta bortre tunnelingången. Inte skulle det väl var svårare till vänster! Men si, det blev en disk direkt för Stoja trängde sig in mellan mina ben och tunnelkanten.

Vi gjorde om starten, flygande, och tog oss felfritt genom hela banan! Kul men lite förargligt.

Tiden sedan dess har vi tränat alla möjliga moment från helgens banor. Jag har gjort en lång lista över önskvärda färdigheter och systematiskt betat av den.

Bakombyten på hinder,

bakombyte på A-hindret (lite osäkert första gången),

bakombyte vid balansbommen (inga problem),

bakombyte vid slalom (Stoja kan det och fixade det även på söndagens bana.)

Slutligen gjorde vi i dag bakombyte vid gungan (Första gången blev Stoja osäker och gjorde en piruett på gungan - inte illa att klara det.) Sedan hade hon lärt sig och klarade det galant vid ett antal försök med byte åt både höger och vänster.

Alla bakombytena verkar var befäst kunskap nu. Tunnel nämnde jag inte men det har Stoja behärskat länge och kommer alltid ut åt rätt håll.

I dag vara huvudmålet att få Stoja att fortsätta springa framåt och ta ett antal hinder efter rak tunnel. Det gick strålande men vi bör nog tacka Sagitta för hjälpen. Hon hakade helt oförberett på och gjorde denna övning. Stoja stannade upp efter ett hinder men Sagitta älskar ju upplopp och sprang om Stoja och tog alla tre.

Vi körde massor med olika framåt på olika ställen på planen med kalasbra resultat. Får nu se, om det fastnat i Stojas hjärna.

Jätterolig träning!

15 Augusti 2016  | Länk | 2015 - 2016 Stoja | 0 kommentar
Höst på gång!

Resultat; Jag kom inte igång att skriva om helgens tävling förrän nu. Jag blir ju alltid lättare eller svårare deprimerad, när tanken på höst dyker upp i min hjärna. I dag har jag bytt till hösttäcke. Trist!

I helgen tävlades det agility i Ystad. Det var sådana där dagar, som jag alltid ser för min inre syn, när jag anmäler mig till tävling. Man går omkring och överallt stöter man på gamla bekanta och byter några ord. 

Det började med att en person kom fram till mig och frågade, om hon fick fotografera mig för att skicka till sin syster. Jo, det fick hon väl, även om det känns lite konstigt att posera, bara så där. Jag var klassföreståndare för systern och hon gick ut nian 1984! Mamma mia!

Nästa dag pratade jag med en pudelägare. Hon berättade om en händelse, som inträffade 2004 eller 2005 i Borås, där det var både hundutställning och agilitytävling. "Du hade en brun pudel, som jag blev så förtjust i. Jag hade ingen hund då och tänkte, att en sådan vill jag ha. Jag tog kontakt och pratade med dig och här är pudeln, som senare blev min. Fast hon är grå." Kul att höra.

Tävlingen nu då? Det handlade om mycken väntan men för första gången på evigheter fanns det en till tävlande från Simrishamns BK. Det är verkligen kul. Joppe, svensk-dansk gårdshund, är ett riktigt fartvidunder, vilket betyder att han inte är så lättstyrd. Risken finns alltså att det blir en del diskningar. Den här gången hade vi en supporter från agilitygruppen också. Och så var våra Stockholmska pudelkompisar med och tävlade med Sixten.

Stoja var lugn och fin hela tiden utom på banan. All stanna-kvar-träning  försvinner ur hennes medvetande. På framhoppningen var hon lika duktig som på klubben men inte på tävlingsbanan. Första hoppbanan var en riktigt rolig "tunnelbana" med åtta tunnlar, som inte var helt lätt. Både Joppe och Stoja blev diskade. Märkligt nog fick vi tre vägringar på tre tunnlar! Tunnlar, som Stoja är så duktig på! Jag får så klart ta på mig hela skulden. Jag var alldeles för otydlig och tog helt enkelt för givet att Stoja skulle ta tunnlarna. "Man skall aldrig ta något för givet!" Det har jag ju t.o.m. skrivit ett kåseri om.

Andra hoppbanan var grymt svår med hur många byten som helst. Framförbyten, bakombyten och blindbyten. Vi blev filmade. Det var en upplevelse att se den filmen. Visst vet jag att Stoja är snabb men hon sprang ju som en skållad råtta. Hade hon inte gjort en sväng till mig mellan varje hinder, så skulle det hela gått som en dans på väldigt bra tid. Nu gick det knappt att styra henne eftersom hon halva tiden befann sig precis framför mina fötter och då är det inte så lätt att få till de planerade bytena. Runt kom vi med en vägran, en beröring och drygt fem tidsfel.

Agilitybanan var normalsvår men Stoja bar sig åt som på hoppbanorna. Dessutom hoppade hon av balansbommen i bästa Selina-stil men lyckades ändå klara tiden. Otroligt!

Efter en underbart skön och trevlig dag med endast en liten regnskur slutade det med ett skyfall, och då menar jag verkligen skyfall, precis när jag skulle starta bilen för hemfärd. 

11 Augusti 2016  | Länk | 2015 - 2016 Stoja | 0 kommentar
Sitta- i - starten - träning med grupp

Av en ren slump hamnade vi på agilityträning i går kväll. Vi byggde en ganska lätt hoppbana - klassisk etta från några år tillbaka. Inga speciella konstigheter. Alla hundarna fixade den men Joppe, Sagitta och Stoja sprang alla förbi samma hinder. Antagligen hade vi förare samma, lite felaktiga, vinkel på vårt springande.

När jag skulle sätta in Stoja i bilen, så hade Sagitta låst in sig själv, Selina, mina bilnycklar, husnyckel och mobil i bilen. Jag hade helt aningslöst lagt nyckelknippan mellan buren och ryggsätet. Den platsen har Sagitta den senaste tiden valt som sitt favoritställe när hon är lös i bilen. Hon hade alltså trampat på fjärrkontrollen. Lite panik. Skulle jag behöva ringa efter bärgning? Sen insåg jag ju att vi hade nära hem. En träningskompis körde mig och Stoja hem, så jag kunde leta fram extranyckel till huset och sedan hämta extra bilnyckel. Det löste sig alltså smidigt.

Efter vår lilla utflykt visade jag gänget ett tredje sätt att handla för att byta sida med hunden efter staket av hopphinder och efterföljande sväng bort från staketet. Förra gången visade jag två sätt att byta men glömde varianten med blindbyte. Efter några försök lyckades mina läraktiga "elever" få till riktigt snygga blindbyten. Kul!

Stoja satt faktiskt kvar i starten med flera ekipage runt sig. Det är ett enormt framsteg men inför tävlingssituation lär mycket mer träning behövas. Nu var hon ju inte så upphetsad som i Skurup i lördags. Finns det ändå hopp? Tja, jag måste ju tro det.

Oj, vad roligt det är med entusiastiska agilitytränande förare och hundar på klubben! Att jag skulle få uppleva det igen!

12 Juli 2016  | Länk | 2015 - 2016 Stoja | 0 kommentar
Ja och nej

Ja. Stoja och jag körde två tävlingslopp och nu, ett antal timmar senare, känns mitt knä fortfarande helt OK.

Nej. Stoja satt inte kvar.

På uppvärmningen gick det alldeles utmärkt. Stoja satt hur fint som helst framför hinder och jag kunde göra precis som på träningen i går. Detta har varit helt otänkbart tidigare år men väl inne på banan var allt nästan som vanligt. Nej, kanske lite bättre. Hon försökte i alla fall inte slita sig från mig och dra iväg, men hon blir så upphetsad när vi går in på banan.

Agilityloppet hade gungan som andra hinder. Stoja sprang förbi uppfarten. Nej inte nu igen! För två år sedan hade hon ju en period, när hon först sprang förbi alla uppfarter för att sedan vända och ta hindret ordentligt. Den här gången hade emellertid Stoja fått syn på några intressanta sandsäckar, som höll gungan på plats. Dessa måste först kontrolleras och sedan tog Stoja gungan perfekt. Stoja och jag kolliderade tydligen efter slalom, något jag inte märkte. Sedan hoppade Stoja balansens nerfart med ett rejält skutt. Den var näst sista hinder och stod i en uppförsbacke. Inte en chans att jag skulle var med där. Resultat 15 fel.

Hoppklassen hade en makalös fälla mellan hinder två och tre. En kort rak tunnel låg vinkelrätt mot vår väg och så nära att föraren med nöd och näppe fick plats att passera. Vid banvandringen övervägde jag att gå på "fel" sida för att undvika fällan men det skulle bli lång väg längre fram, så jag valde den "farliga" sidan. Stoja tänkte ta tunneln men jag lyckades genom ett skri (från vildmarken) få henne att vända. Tio till femton centimeter från en diskning! Alla var inte lika lyckosamma. Åtminstone tre rejäla fällor när banor i klass ett egentligen inte ska ha några fällor!

Hela loppet gick egentligen perfekt utom att Stoja hade alldeles för hög fart ut ur en böjd tunnel så hon lyckades inte reda upp slalomen. Ingången var strålande men efter ett par pinnar klarade hon inte att hålla sig kvar i svängandet. Sen fick vi vägran när vi skulle göra om och så blev det 10 fel plus 83 hundradels sekunder för lång  tid. Vända och börja om två gånger tar tid.

Trevlig dag, där jag träffade många kompisar från alla mina 17 tävlingsår. Agility är fest!

9 Juli 2016  | Länk | 2015 - 2016 Stoja | 0 kommentar
Skrockfull?

 

Det är knappt jag vågar sätta dessa rader på pränt. Efter att inte p.g.a smärtande högerknä ha tränat agility sedan augusti i fjor så tryckte jag gasen i botten nu. Stoja och jag ska tävla agility i morgon, lördag. Det blev akut träningsbehov. I onsdags kväll tränade agilitygänget i Simrishamn. Tänk, att jag än en gång kan använda det uttrycket! Klubben lyckades således inte ta död på agilityn för gott men den har varit mer eller mindre i koma i drygt  tre år. Vi var sju förare med åtta hundar och då hade jag bara en pudel med mig, en person är skadad och två hade förhinder. Det var jätteroligt! Min lilla Stoja blev alldeles tokig av lycka och därmed "lite" svårstyrd. Vi körde en lagom svår, flytig och fin hoppklassbana.

I går tränade Stoja och jag ensamma på en tämligen svår bana ritad av domare, som skall döma i morgon. Det gick bra om man bortser från att jag naturligtvis inte kan vara med vid ingången i lång rak tunnel och sedan vara före Stoja efter densamma. Det krävs snabb förare och långsam hund för att klara den ekvationen.

Hoppsan! Vi måste ju träna startproceduren också! På med agilitykopplet, gå fint i bästa rallystil, gå fram till startpositionen och sätta Stoja fot. Jättelätt! Handen framför nosen "stanna", gå ifrån en liten bit, belöna, utöka avståndet, belöna, ta av kopplet, gå runt första hindret och belöna. Jo, ni läser rätt. Stoja satt kvar och väntade på godiset varenda gång!

Sen gick jag nästan till andra hindret, som var en tunnel, och där fick Stoja startsignal. Otroligt!!! Vi gjorde om denna procedur på olika ställen i banan. Samma resultat. Bland annat körde vi banan baklänges och det gick strålande på alla sätt.

I dag, fredag, byggde jag en ännu svårare bana av samma domare. Alla pudlarna var med och byggde. Agilitygänget har införskaffat en ny säckakärra i stället för den, som stals förra våren. Jag körde tunnlarna på den och Stoja övervakade detta mycket noga. Selina har övertagit Smillas gamla roll, vilket innebär att hon på eget initiativ travar genom alla tunnlar gång på gång. Det känns härligt att hon är så på hugget trots att hon vet, att hon inte kan hoppa och att hon inte kan ta Aet. Slalom går bra men inte så fort. Den gillade även Smilla men Selina avstår från balansbommen om inte jag är med. Det är bra, för Selina ser nog inte perfekt.

Jag var lite nervös inför startceremonin men den gick precis lika bra som igår. Jag tittar inte ett ögonblick på Stoja, när jag lämnar henne. Kan detta vara hållbart? Jag ger mig tusan på, att jag inte kommer att våga vara så självsäker i morgon på tävlingen trots att jag vet att jag borde göra exakt lika. Men så är det ju skräcken för att Stoja ska susa förbi mig och inleda banan alldeles själv med mig på efterkälken. Så har både Sagitta och Smilla gjort några gånger trots att de egentligen varit säkra kvarsittare.

Onsdag, torsdag och fredag har jag säkert sprungit totalt     10 - 11 hela banor.

 

8 Juli 2016  | Länk | 2015 - 2016 Stoja | 0 kommentar
UNDER MIRAKEL SKYDDSÄNGLAR

Alla de uppräknade orden passar in på min upplevelse i söndags. Min lilla, superglada Stoja blev överfallen av en boxer, som kom rusande direkt från en bil. Den morrade, tjöt och manglade ner henne i den otäcka stenbeläggningen på vägen. Gång på gång försökte Stoja undkomma den vrålande boxern, som varje gång på nytt kastade sig över henne. Jag var helt övertygad om att min underbara pudel skulle sluta sina dagar där. Vi var tre stycken, som just avslutat vår agilityträning. Vi gjorde vad vi kunde för att rädda Stoja. Jag lyckades få tag i Stoja och lyfte upp henne. Nu sliter boxern henne i bitar eller hugger mig, for det genom mitt huvud. Jag hann knappt tänka tanken förrän hunden vräkte omkull mig. Jag tappade greppet om Stoja men i samma ögonblick tror jag att en kompis bakifrån lyckades få tag i boxerns halsband.

Jag satt på den krossade stenbeläggningen och hade riktigt ont i armbågen. Stoja var skräckslagen och ville inte komma till mig. Den andra träningskompisen fick tag i henne och bar henne till mig. Stoja satt mellan mina knän. Jag höll om henne och kände samtidigt genom hennes kropp. Hon var blöt men föreföll mirakulöst nog helt oskadd. Fast rejält mörbultad var hon väl.

Min högra sida tog smällen. Höger skinka, lite på vänster sida på ryggen, höger lår, höger axel och armbåge gjorde ont men mitt ömtåliga högerknä klarade sig undan.

Jag kan nästan inte fatta att min kängurupudel (Träningskompis benämning på Stoja) springer och studsar precis som vanligt! Underbart! Fantastiskt!

27 Juni 2016  | Länk | 2015 - 2016 Stoja | 0 kommentar
Rallylydnadsdiplom

I dag har Stoja fått sin titel publicerad på "Hunddata".

Minns ni allt mitt tjat om priset på diplom i vintras när Sagitta fick sitt rallylydnadsdiplom?

Så här skrev jag; Sagittas diplom kostade 411 kr med porto! Tänk, vad pengar jag skulle lägga på diplom om jag skulle lyckas bra med både Sagitta och Stoja!

Stoja får följdriktigt inget nybörjardiplom. Nu har jag kommit på sättet att visa upp Stojas framgång på ett annat, helt kostnadsfritt, sätt. Jag tog helt enkelt en skärmdump från "Hunddata"!

Kalla mig gärna snål! Jag har småländskt påbrå (morfar) och så har jag själv bott i Småland i 20 år.

Vad vi ska använda de sparade pengarna till? Tja, vi får väl se! Något gott, kanske.

 

14 Juni 2016  | Länk | 2015 - 2016 Stoja | 0 kommentar
"Vilse i pannkakan"

Stoja var bara SÅ duktig! Tänk om matte inte gått vilse på rallybanan!

Det står GODKÄND på det gul(d)gröna bandet! 

Den gulvita leksaken fick vi som välkomstpresent och den prickiga, gula pipbollen vann vi men Stoja ville bara ha den gamla, gula bollen i bagageutrymmet.

Arbetande Pudelns Dag

Nybörjarklass med 5 mellanpudlar.

Mästarklass med en toypudel, en mellanpudel och en storpudel.

6 Juni 2016  | Länk | 2015 - 2016 Stoja | 0 kommentar
Fortsättningsövningar med båda pudlarna

Dags att testa tyska svängen med Sagitta på nya sättet utomhus. Vi gjorde den i en liten bana. Det kändes inte perfekt men definitivt bättre än tidigare och det viktigaste av allt var att Sagitta inte drog sig undan. Ett steg på rätt väg alltså. Måste bli filmning kommande träning!

Hoppet gick bra (lydnadshinder). Sitta kvar i vändning  är svårt, tycker Sagitta. Hon är så angelägen om att följa med hela tiden men det kommer att gå om jag bara tydligt talar om att hon ska sitta kvar. Fast risk för tjuvstart i väntan på inkallningen är överhängande.

------ 

I går var det genrep inför Stojas nybörjarklass på nationaldagen. Hon är väldigt säker på alla moment, så allt hänger på matte!

Lite fortsättningsövningar måste jag ju bara köra även med Stoja. Hoppet sitter som en smäck! Stoja är väldigt lättlärd. Snurren var lika bra som vanligt. Sidsteg höger är jättebra. Sidsteg vänster ser inte alls tokigt ut heller. Sitta kvar vid vändning är inte befäst. Stoja vill precis som Sagitta  helst följa med hela tiden. Mitt fel? Det är bara att jobba på!

Jag kan inte låta bli att tänka på ett samtal på agilitytävlingen häromdagen med en bekant med mycket duktig Pumi. Det är hennes man som kör agility och hon skulle försöka sig på rallylydnad. Så här sa hon: "Alla säger att kopplet är i vägen och att det ska bli skönt att slippa det i fortsättningsklassen! Jag säger bara, att jag är jättelycklig över kopplet. Annars skulle jag nog inte ha nå'n hund med mig!"

Lite mina tankar om Stoja fast nu börjar jag nog luta åt att hon stannar hos mig. Dock inte självklart med en starflock, som landar bredvid banan, eller en stjärtvickande sädesärla inom synhåll!!!

 

5 Juni 2016  | Länk | 2015 - 2016 Stoja | 0 kommentar
Frestelser och hopp

I dag har Stoja och jag tränat för fortsättningsklass. Vi gjorde en del moment utan koppel. Det gick som vanligt bra. Sitt-stå-gå runt fungerade dock inte förrän vid andra försöket.

Spännande moment! Vi började förbereda övningen med "Åttans frestelser" med kopplad hund och utan frestelser. Med andra ord gick vi i en åtta kring två koner. Som om det skulle vara något spännande! Vi gjorde samma övning utan koppel. Inga problem.

Stoja var med i koppel, när jag la ut två bollar som frestelser. Hon var då väldigt intresserad men när vi började gå i åttan, så var Stoja riktigt fokuserad på mig och försökte aldrig ta bollarna. Vi lekte med bollarna och sen gick vi några rundor till utan minsta problem.

Det andra spännande momentet var att en okopplad Stoja skulle hoppa över ett lydnadshinder. Erfarenheten från tidigare träning med Sagitta gjorde att jag valde att börja med lydnadshinder och inte agilityhinder. Första gången smet Stoja mellan mig och hindret. Andra gången sa jag "hopp" lite bestämdare. Då hoppade Stoja. Hon inväntade mig men hon kom inte in bredvid mig så bra som önskvärt. Antagligen var mitt kommando inte exakt. Tredje gången klämde hon sig åter mellan mig och hindret. Fjärde gången såg hela momentet ut så, som jag vill ha det! Stort jubel och slut på dagens träning.

 

2 Juni 2016  | Länk | 2015 - 2016 Stoja | 0 kommentar
Fortsättningkurs med Stoja i egen regi

Det där med egen regi är inget nytt. Stoja har aldrig gått någon kurs vare sig i agility eller rallylydnad

Stoja och jag har börjat träna för fortsättningsklass! Lite har vi förstås fuskat med innan. Snurr t.ex. är hon jätteduktig på. Eftersom hon, till skillnad från de andra två pudlarna, är "vänsterhänt", så är den snurren helt naturlig för henne medan Sagitta har funnit den svår. Sen ska vi inte tala om vad pensionären Selina tycker. Den är helt enkelt omöjlig!

Sagitta och jag har haft problem med att få till rakt sättande vid sidosteg höger. Alltså började Stoja och jag att jobba med det direkt. Hon bara älskar att träna och blir besviken vid avslut. Vi gör det ett par gånger då och då. I dag, tisdag kväll, är Stoja nästan lika duktig som Sagitta men Stoja får säkert bättre "utbildning". Så är det ju alltid med nummer två.

Stoja anamade också direkt inlärningen av sidosteg vänster. Nu är jag väldigt noga med linjen framför mina fötter, så vi inte hamnar snett framåt.

Det här är verkligen roligt. Men jag kan inte låta bli att oroa mig för hur det går att ha Stoja lös på bana utomhus och så måste vi fixa frestelserna. Hindret är ett frågetecken, agilitytokig som hon är. Resten ska nog gå bra. 

 

24 Maj 2016  | Länk | 2015 - 2016 Stoja | 0 kommentar
RLD N

I lördags erövrade Stoja titeln RLD N. Normalt brukar jag nästan direkt sätta mig och skriva om dagens upplevelse. Stoja var fantastisk både före och under vår tävlingsrunda och jag var så lycklig när vi lämnade banan. Ändå var det bara en lugn och stillsam glädje efteråt trots att jag omedelbart förstod att Stoja nu var uppflyttad. Folk kommenterade med glada tillrop. En mästartävlande bekant gratulerade och sa, att det var jättesnyggt.

Under uppvärmningen frågade jag en tävlande domare: "Hur bedöms det om hunden äter gräs?" Nu vet jag! Momentet "sitt - ligg - gå runt" tar ju en liten stund och Stoja passade på att mumsa i sig lite gräs medan hon låg och väntade. Det blev en minuspoäng för nosande.

Vi kunde inte ta snedsteg till vänster! Jo, det kunde vi väl men vi lyckades inte komma rakt fram till nästa skylt, tysk sväng. Det blev lite trängning från min sida och vi fick då minus ett för bristande samarbete men svängen gick så vitt jag förstår perfekt. Vi har lyckats få den riktigt snäv och fin på senaste tiden.

Jag brukar alltid säga, att saker behöver inte vara svåra för att man ska lyckas göra bort sig. Snarare är det tvärtom så, att man (menar egentligen jag) lättare slarvar med det enkla. Detta fick jag verkligen erfara vid en "rutinsväng" 90 grader höger. Jag glömde helt enkelt tala om för Stoja vad vi skulle göra. Resultatet blev att hon missförstod mig och försökte gå rakt fram till vänster om skylten när jag svängde. Det blev minus tre för bristande samarbete och så klart ytterligare en minuspoäng för sträckt koppel. Fy, så dumt!

En enda gång skuttade Stoja till!

Jag är en modig person eller ska jag kalla det dumdristig? Vi, Stoja och jag, har haft väldigt svårt att få till rakt sittande mitt framför mig i framförmomenten. Lite (väldigt lite) snett framför min högerfot. Jag har jobbat och slitit med olika styrmedel utan framgång. Plötsligt i fredags eftermiddag, då vi tränade mitt i gräsklippning med både traktor och åkgräsklippare på appellplanen, så fick jag en idé. Jag byter styrhand! Men då måste jag ju komma ihåg att flytta kopplet till vänster hand före alla sådana moment. Jag provade ett antal gånger och det satt som ett smäck.

Under uppvärmningen i lördags fortsatte jag med min nya stil. Det gick strålande och jag bestämde mig för att våga på banan också. Vad annat skulle jag göra? Byta tillbaka? Nej, det skulle väl bli förvirrande för Stoja.

Inte en enda notering med "sned" finns på protokollet! Stoja satt, låg och stod alldeles rakt i alla moment. Det är lördagens stora framgång. Nu gäller det "bara" att försöka hålla detta vid liv.

23 Maj 2016  | Länk | 2015 - 2016 Stoja | 0 kommentar
92 poäng igen

Det står RLD N på den högra rosetten

 

21 Maj 2016  | Länk | 2015 - 2016 Stoja | 0 kommentar
Hundkapp

Hundkappbanan i Tommarp, strax utanför Simrishamn, hade öppet hus på söndagen. Man fick gratis prova på att låta hundar springa efter hare. Vi passerade Tommarp på väg hem från den olycksaliga rallytävlingen i Lund. Planen var att vi skulle stanna till och prova på att jaga mekanisk hare. Oturligt nog kom det en liten regnskur, då vi passerade Sjöbo. Förra året åkte vi inte dit p.g.a. regn. Ja, ni vet ju att jag inte gillar regn, så det var inte så konstigt. Jag stannade i alla fall och gick in för att titta. Där träffade jag ett par agilitykompisar, som just hade provat.

En av kompisarnas hundar, en ettårig dansk-svensk, hade sprungit hela varvet på 400 m medan deras erfarna agilityhund av rasen borderterrier inte alls velat jaga en låtsashare. Husse sprang med hela varvet och då följde hunden med fast utan engagemang.

Det slutade dugga och jag hämtade ut Stoja. Andra hundar, en ettårig Italiensk vinthund och en 11-årig  Afghan, sprang efter släphare. Det är bara en raksträcka på 100 m. Efter det pågick ingen aktivitet på banan men Stoja var väldigt angelägen om att komma innanför staketet. Varför hon ville det förstod jag absolut inte.

Det blev vår tur. Stoja fick lukta på haren (ett skinn) och gripa i den men Stoja var måttligt intresserad. Jag försökte peppa henne men hon tittade bara lite då och då på haren. Maskinen startades, haren for iväg och jag släppte Stoja. Inte sprang Stoja efter haren! Hon sprang i stället i 90 graders vinkel till staketet. Där låg släpharen, något jag ej observerat. Den var alltså orsaken till Stojas stora längtan efter att komma in på tävlingsområdet. Stoja högg tag i den och sprang stolt, med huvudet högt till mig med haren. Hon var jättelycklig. Den mekaniska haren fick i ensamt majestät fara runt banan!

Vi provade med släpharen i stället och Stoja for iväg efter den som ett jehu. Vid slutet av banan for den upp från marken. Stoja fångade den och sprang stolt och strålande glad tillbaka till mig med släpharen.

Efter en stund bestämde "maskinskötaren" och jag, att vi skulle göra ett nytt försök med den mekaniska haren. Stoja satte full fart efter haren. När hon hade sprungit nästan 300 meter tyckte jag hon sackade. Orkade hon inte mer eller hade hon bara tröttnat på att aldrig hinna fatt haren? Plötsligt stannade hon och då ropade jag på henne. Hon kunde ju springa tvärs över fältet till mig men hon valde i stället  att i full fart springa tillbaka alla de 300 meterna till mig. Stoja verkade inte särskilt tagen, så det var nog inte orken, som felade.

Sen stod vi utanför staketet och jag pratade med en vinthundsägare medan en person skulle läras upp att sköta maskinen. Stoja var jättesur över att hon inte fick springa efter haren igen. Hon fick gå in och sitta bredvid haren, så jag kunde ta några foton.

Ytterligare något lärde jag mig. Den unga vinthunden tränades att springa även med munkorg och ägaren blev glad, då det lyckades. Hon berättade att de måste ha munkorg vid tävling. Jag trodde det var en försiktighetsåtgärd beroende på att det då var flera hundar på banan. Men nej, det är för att jordbruksverket kräver det. Om hunden smiter ut på gräsfältet kan den råka springa på en RIKTIG hare!

Observera att Stoja inte har focus på haren utan intresserar sig mer för "maskinförarna".

16 Maj 2016  | Länk | 2015 - 2016 Stoja | 0 kommentar
Låt oss glömma detta!

I dag tävlade Stoja och jag rallylydnad i Lund. Skönast vore att glömma det så fort som möjligt, inte därför att poängsumman blev 67 utan för att det kändes allmänt trist och negativt.

Jag tvivlar t.o.m. på att jag någon mer gång skall följa alla goda råd (av kunnigt folk) om hur vi ska förbereda inträdet på planen. Vi hade gott om tid för uppvärmning. Stoja var lugn och jätteduktig. Precis som på träning fredag och lördag gjorde hon alla övningar på ett mycket bra sätt. Hon har förbättrats kolossalt de senaste veckorna och är väldigt säker på alla moment.

Innan start fick vi gå in på ett speciellt förberedelseområde. Där låg strängar av högt klippt gräs (torrt). När jag skulle göra oss beredda, så konstaterade Stoja att där KUNDE hon absolut inte sätta sig. Hon och jag var lika envisa. Jag ville göra som jag lärts och Stoja vägrade sätta sig.

Sen blev det  ännu värre. Vi hade bjudits in och jag gjorde en sväng för att komma rakt på startskylten. Då fick jag frågan om jag hette Susanne. Nej, det gjorde jag ju inte utan Berit! "Vilket nummer har du?"--- "Men det ska ju vara 19 nu och inte 20." "Ja, men 19 är ju struken!" Efter en stund fick jag frågan: "Heter du Berit? --- Då kan du gå in."

Vid det laget hade jag tappat all kontakt med Stoja och vi befann oss i helt olika världar. Hade jag haft huvudet med mig borde jag naturligtvis gjort om hela min startprocedur igen och återskapat kontakten med Stoja. Vi hade ju stått stilla en lång stund med min koncentration helt inriktad på funktionärer. Min ringa rutin låg mig nog i fatet här. Stoja var störd av allt gräsklippet och ville inte sitta. Jag var väldigt störd i min uppladdning tillsammans med Stoja. USCH!

Stoja satte sig i starten efter viss tvekan, när hon insåg att gräset på planen var normalt. Hela rundan gick Stoja i stort sett på två ben och ville ha närkontakt med mig. Det var jättejobbigt och jag fick slita kopiöst. Domaren insåg tydligen detta för kommentaren var: "Mycket BRA jobbat." Naturligtvis blev jag besviken. Jag kände inte alls igen Stoja och detta var definitivt inte rättvist mot henne.

När vi stötte på domaren efteråt sa han att det var en glad hund. Ja, Stoja är en glad hund, men jag sa ingenting om att hon inte hoppade av glädje utan av frustration.

Det känns som om jag aldrig mer vill tävla där.

15 Maj 2016  | Länk | 2015 - 2016 Stoja | 0 kommentar
Självförvållat

Ytterligare tankar kring tävlingen första maj.

Eftermiddagens bana skulle nog kunna betraktas som något svårare än förmiddagens. Vänsterspiral, 270 graders vänstersväng i långsamt tempo och enkel slalom.

Alla ekipage jag såg var mycket duktigare efter lunch. Framför allt var det mycket mindre snusande. På förmiddagen fanns det många riktiga "dammsugarhundar". Jag vet inte om det kan ha haft betydelse att på morgonen precis innan tävlingen hade det regnat kraftigt. I det underbara sommarvädret var sedan allt torrt och fint på eftermiddagen.

Under lunchuppehållet hade jag fått en ny idé om hur Stoja skulle kunna springa utan studs. Vi hade tränat det ett antal gånger och ser man på. Det funkade även på tävling!

Stoja och jag fick 92 poäng och det kändes riktigt bra. Det såg mycket bättre ut nu, kommenterade en medtävlande. Därmed har Stoja nu två uppflyttningsresultat!

Fem en-poängare plus en bristande samarbete ( - 3 p) fick vi. Fast ska jag vara helt ärlig, så fixade jag de där tre minuspoängen helt på egen hand.

Precis när jag börjat med rallylydnad sa en god vän, tävlande i mästerklass, att hon tyckte riktigt illa om slalom med fem koner. Jag tyckte det var bra vid dubbel slalom och förstod inte problemet riktigt. Nu har jag ändrat mig.

Jag hade uppenbarligen slarvat vid banvandringen och hade inte lagt märke till att det var fem koner. Det är lätt att man bara kör "följa John". Skärpning krävs framöver.

Mitt i slalom upptäckte jag plötsligt att vi skulle komma ut till höger. I min värld  kommer man alltid ut till vänster i slalom, agilitymänniska som jag är. Jag blev helt förvirrad och började undra om jag gått in fel, vände på huvudet och kikade. Nej, det kunde inte vara möjligt och var heller inte fel. Efter viss tvekan fortsatte jag på rätt sätt men mitt halvstopp renderade oss tre minuspoäng.

Stoja följde snällt med och hade gladeligen kunnat få 95 poäng om bara matte haft huvudet med sig.

3 Maj 2016  | Länk | 2015 - 2016 Stoja | 0 kommentar
Minusrekord?

Så här dagen efter första maj och all glädjen, så funderar jag över rekordet för minuspoäng på ett enda moment. Vad kan det vara?

Första tävlingen blev Stoja och jag av med 10 poäng på "sitt - ligg" p.g.a. stararna. I går slog vi det med råge. Vad sägs om minus 18 poäng på näst sista momentet "sitt - ligg - gå runt"?

Vårt nya rekord berodde inte på att Stoja inte kunde göra momentet.

När vi kom dit hade vi fortfarande 89 poäng kvar! Det kändes hyfsat bra men då fick Stoja någon gudomligt god doft i näsborrarna. Jag hann inte reagera förrän nosen satt som fastklistrad i marken. Jag ropade "Stoja" flera gånger. Jag försökte med "kom, kom". Jag drog i kopplet och bekymrade mig för följderna. Slutligen stampade jag i marken men allt var förgäves. Det kändes som om en evighet förflutit. Då, plötsligt lyfte Stoja på huvudet och undrade vad hon skulle göra. Hon satte sig fint. Hon la sig lite snett (-1p). Jag gick runt Stoja och hon låg hur säkert som helst. Jag stannade upp ordentligt och så gick vi lugnt vidare och fick inte fler poängavdrag.

En runda på 88 poäng hade varit kalas. Men 71 poäng var ju i alla fall ett uppflyttningsresultat så jag blev ändå glad när poängen kom upp på anslagstavlan. Nr 17 av 29 startande.

2 Maj 2016  | Länk | 2015 - 2016 Stoja | 0 kommentar
71 och 92

På Söderåsen hade man dubbla chanser i nybörjarrally och mästarklass i dag.

Morgonpasset gav inte Stoja så stor möjlighet att komma ner i varv, då vi hade startnummer 7. Hon var ändå betydligt lugnare än på första tävlingen förra veckan. Resultat blev 71 poäng, vilket är kvalificerande. Det behövs minst 70 poäng för uppflyttningsresultat, så marginalen var inte så stor.

På eftermiddagen hade vi tillfälle att gå omkring hur mycket vi ville. Stoja lärde sig tom att springa utan studs. Det kändes riktigt bra och vi fick ihop 92 poäng så här på "Världsskrattdagen". Fast jag nöjde mig med att le på hemvägen.

Nöjda och glada var vi, både Stoja och jag.

1 Maj 2016  | Länk | 2015 - 2016 Stoja | 0 kommentar
Starar, starar, starar

Aprilväder. Kolla hagelkornen på pojkens huvud!

Stojas första tävling i rallylydnad

Väckning 04.44. Trots allt kändes det riktigt bra när vi var på väg till tävling i Sölvesborg i den nollgradiga ottan. Solen lyste och det verkade bli en fin dag. Naturligtvis körde jag som vanligt fel, hamnade mitt i ett villakvarter och fick ringa och få hjälp att hitta.

Stoja var jättelycklig och hoppig men så småningom blev hon någorlunda sansad. Efter banvandring fick vi göra om hela proceduren igen. Solen värmde ordentligt och jackan åkte av. När vi närmade oss startdags var jag lite svettig men eftersom jag ofta tränar iklädd väst, så beslöt jag att behålla den på. Ganska snart efter vårt tävlande blev det kallt och sedan kom, som fotot visar, regn, snö och hagel.

Min Stoja är ju en riktig fågeljägare. Även om jagandet avtagit med åren är hon alltjämt besatt av fåglar.  Precis när vi gått in på planen kom en flock starar in över området och landade ett stycke bort på gräset. Stoja hade inte riktigt tid med mig. Stararna måste kollas noggrant. Starar har för vana att sprida ut sig och systematiskt genomsöka området efter mask, så de stannade kvar.

Luften gick fullständigt ur mig. Jag kände mig som en ballong med punka. Stoja, som brukar vara så duktig i starten, ville inte sätta sig. Först tänkte jag ge upp men bestämde mig för att kämpa på. Har man åkt tio mil för att tävla så! Viktigt var förstås att inte komma i konflikt, för det skulle kunna straffa sig framöver. Det gick hyfsat bra med tanke på omständigheterna. Att gå mot stararna fungerade någorlunda även om Stoja så klart var väldigt splittrad. Men att vända från dem var inte populärt.

Första skylten med stararna bakom oss var "sitt - ligg". Sitta med stararna bakom!? "Men, det måste du väl förstå att man inte kan!" menade Stoja och satte sig i nästan 90 graders vinkel framför mig med full koll på fåglarna. När Stoja sen snyggt och prydligt la sig, så fick jag kliva över henne för att kunna fortsätta framåt. Vi gjorde så många fel på detta moment att sammanlagt 10 poäng försvann.

Protokollet visade, att när vi kom till sista momentet "sitt - stå" hade vi trots allt 76 poäng kvar. Detta moment är normalt Stojas paradnummer men nu gick hon runt framför mig i stället för att stå stilla vid min sida. Resultat minus 10 (fel övning) och därmed inget kvalificerande resultat.

Jag var faktiskt riktigt besviken och ledsen när vi lämnade planen. Varför skulle starflocken komma just när vi gick in? Fast sen blev jag ändå glad att vi lyckats så pass bra. Jag hade lärdomen från förra lördagen i färskt minne och lyckades hindra alla försök till nos utom två stycken vid startskylten. Det är jag stolt över. På grund av Stojas minst sagt splittrade intresse, så kändes alltihop väldigt segt, vilket också resulterade i flera minus för sent sättande och bristande samarbete.

Före tävlingen sa jag, att jag skulle skicka in resultatet till pudelklubben södra om vi fick minst 60 poäng. Och så får det bli! 

23 April 2016  | Länk | 2015 - 2016 Stoja | 0 kommentar
Jag tar mig för pannan

 

I går var Sagitta och jag på kurs igen. Vi gick en bana utan koppel och det gick bra om man bara bortser från att jag tappade bort mig och gick fel i spiral vänster,

I dag skulle Stoja få en rejäl duvning inför lördagens tävling. Jag byggde en liten bana vid husgaveln på klubben. Där var det nämligen lä. Precis när vi skulle starta, så kom det en äldre herre med en ung och mycket sprallig hanhund. Att döma av rörelsemönstret var det nog en Parson.

Ägaren hade ingen koll alls. Jag trodde hunden smitit. Han kom i full karriär mot Stoja och mig och som vanligt tog jag i ordentligt och försökte jaga tillbaka hunden till den visslande och lockande ägaren. Det upprepades ett stort antal gånger. Det var inte ens lönt att tänka på träning. Störning är väl bra men det får ändå vara nån måtta.

Då ropade mannen: "Varför är du så rädd för honom?"

"Jag är inte rädd. Jag försöker bara få hunden att gå till dig. Han ska inte vara hos mig." ....

"Jag har frågat och man får ha hundar lösa här!"

"Ja men nu försöker jag ju träna min hund. Det finns ett jätteområde bakom backen. Där brukar jag ha mina hundar lösa." ( Om där inte är andra hundar förstås.)

"Jag ska fundera på det!"

 Att jag inte exploderade är ett rent under. Jag stod alldeles stilla med Stoja och efter en god stund lyckades vi komma igång med vår bana och vi gjorde en hel massa moment. Det gick faktiskt överraskande bra. Tom den jätteviktiga springträningen funkade någotsånär.

Unghunden fortsatte att fara runt till synes utan minsta plan från förarens sida. Det höll den på med medan jag packade ihop mina skyltar och sedan körde därifrån.

 

21 April 2016  | Länk | 2015 - 2016 Stoja | 0 kommentar
Springträning med Stoja

Foto av lördagens instruktör samt mina träningskompisar från vintern och lördagen.

I lördags gick väldigt mycket bra men så snart vi skulle springa, så blev det "hopp och skutt".

Likadant i dag  ute på klubben. Jättekämpigt. Hemma i köket kom jag sen på, att jag kunde springa med vänsterhanden nere med godis. Då sprang Stoja riktigt fint! Tänk, om detta kan bli lösningen! Måste prova ute i morgon.

18 April 2016  | Länk | 2015 - 2016 Stoja | 0 kommentar
Våren är här

Stoja ville inte vara med på bild, gömde sig bak ryggen och måste lyftas upp.

Demonstrationsobjektet Calle, Malte, Stoja, Buster och Charlie.

I dag ordnade Forsakars BK uppstartsdag inför vårens tävlingar i såväl agility som rallylydnad med inhyrda tränare.

Märkligt nog kom bara fyra ekipage till träningen i rally. Jag tog Stoja med mig. Vi ska ju igång med tävlandet nu. När vi svängde in mot planen började Stoja tjuta. Jag tyckte det var lite konstigt eftersom hon aldrig varit där och tränat. Så småningom kom jag emellertid på, att vi var där och tävlade agility för ett och ett halvt år sedan.

En nybörjarbana stod klar att börja jobba med. Jag erbjöd mig frivilligt att inleda, vilket naturligtvis var obetänksamt eftersom Stoja behöver rejält med tid för att tagga ner. Jag är ju så van att ha Sagitta med. Det gick lite på skruvar. Kaninpluttar var tidvis vida intressantare än jag, så det blev riktigt slitsamt att få Stoja att koncentrera sig på mig. Bitvis gick det dock bra. Sven tyckte jag hanterade kopplet bra.

Vi blev filmade och det såg inte så illa ut ändå. Jag använde ingen belöning på banan. Sven förordar riklig och frekvent belöning vid träning. Gärna targethand med belöning i handflatan. Sven gav förvånande nog bedömningen att jag var rutinerad!

Efter genomgång och en massa tips var det dags att ta itu med en andra nybörjarbana. Sitt stå skulle nu bli rakt.(icke helt men jag var inte så missnöjd) Ligg var en "katastrof". Väldigt kort avstånd mellan moment är jättesvårt. Jag gjorde om och då blev det bra.

Jag var bättre förberedd och fick bara tre nos denna runda men jag fick verkligen jobba. Sven gjorde bara negativa kommentarer på två moment och han tyckte kontakten var toppenbra. Vid 270 vänster utropade han "Bra!"

Min bedömning är att Stoja och jag nog kunde fått mer än 70 poäng.

Sammanfattningsvis var jag nöjd med andra banan. Konstigt nog är det bara jag, som är fullständigt utmattad direkt efter en runda. Enligt Sven beror det på att jag är så intensivt engagerad i arbetet med hunden.

16 April 2016  | Länk | 2015 - 2016 Stoja | 0 kommentar
Vårdagjämning och utomhusträning

Söndagen bjöd på soligt och fint väder. Det blev en tur till brukshundklubben, där pudlarna som vanligt fick springa lösa och busa.

Stoja hittar alltid en gammal torr pinne, som hon springer omkring med i full karriär. Då och då lägger hon sig och tuggar på den, sliter av bitar och spottar iväg. Mitt i allt detta kom jag på att vi inte tränat att söka mina nycklar på länge. Jag gömde dem under IPO-aet. När jag bad Stoja leta, så la hon direkt ifrån sig pinnen och började spana. Vilken fantastisk "sökpudel" jag fått, som villigt och glatt avbryter leken för att försöka hitta mina nycklar. 

Allra sist fick Stoja träna rallylydnad. Först och främst ville jag testa sitt-stå. Inomhus går det alltid bra. Jag började jobba på samma gräsfläck som senast och det gick lika dåligt som då så snart vi kom till det momentet. Stoja ville bara sitta - inte ställa sig upp. Om jag fick henne att ställa sig upp, så åkte rumpan bums i marken igen.

Kan platsen vara förknippad med detta handlande? Vi flyttade träningen till agilityplanen och det gick faktiskt bättre!

Vad ska jag tro?

20 Mars 2016  | Länk | 2015 - 2016 Stoja | 0 kommentar
PARALLELLRALLY

I dag har vi gjort något fantastiskt!

Det började med att jag ville testa hur det var med Stojas sitt-stå. Funkade det inomhus i dag också? Jojomensan, det var perfekt. Det spelade ingen roll om jag visade med höger eller vänster hand. Härligt!

Då kom Sagitta och ville också delta i träningen. Det vankades ju godis, beröm, gemenskap och jubel. Klart man vill vara med då! Först gick de bredvid varandra, satt och stod sida vid sida. Vi gjorde lite olika moment. Inomhus har de aldrig koppel. När de satt framför kom jag på, att jag kunde dirigera en åt höger och en åt vänster och sen gå framåt med en pudel på var sin sida om mig. Som tur var hade Sagitta hamnat till höger. Hon klarar det bättre än Stoja.

Orsaken till att idén dök upp i mitt huvud var att jag plötsligt kom att tänka på Smilla och hennes halvsyster Fanny. Under en period tränade jag båda i agility. En gång hade vi en uppvisning, där jag körde parallella banor med dem, några hinder och en tunnel på vardera banan. Sedan hoppade båda pudlarna upp och lade sig på samma bord, som stod mellan banorna. Därefter vände de och körde tillbaka också. Det blev väldigt uppskattat.

Jag fortsatte att träna parallellrally och gå med en hund på varje sida om mig. Vi gjorde en hel del övningar; sitt, ligg, stå och snurr. Vi gjorde helt om också men jag kommer inte ihåg hur jag styrde. Det hela var ju helt improviserat. Jättekul!

14 Mars 2016  | Länk | 2015 - 2016 Stoja | 0 kommentar
Rallyvår

Både lördag och söndag var soliga och fina. På söndagen funderade jag inte över att jag har ett högerknä!

Nu drar snart tävlingssäsongen i gång och jag har fyllt i anmälan till nybörjarrally för Stoja den 16 april men inte skickat den. Inne senast gick det ju riktigt bra och jag återfick hoppet. Lite utomhusträning behövs, så jag plockade för första gången i år ut några skyltar.

Det var ju tur att det inte var tävling nu. Stoja var visserligen ganska lugn och gick mestadels fint vid min sida men störningar klarade hon inte särskilt bra. När jag tänker efter, så gjorde hon alla moment bra utom sitt - stå. Sitt - stå är normalt Stojas paradmoment tillsammans med vänstersvängar. I dag påstod emellertid Stoja, att hon aldrig fått lära sig hur man står. "Du menar väl sitt!" var hennes svar vid varje försök. Fullständigt omöjligt!

Vi fick börja från absolut noll. Sitta eller gå framför mig medan jag backade och sedan stå. T.o.m. det var svårt till att börja med.

Inte för att jag vet, om det är bra men jag tog till gamla knepet från Smillas lydnadsträning. Hålla upp i ljumsken. Och så belöna, belöna. Smilla hade ju ett fantastiskt fint ställande under gång, som mestadels renderade en tia.

När vi kom hem försökte jag träna i köket. "Sitt - stå, det är ju plättlätt," sa Stoja och gjorde det perfekt!

13 Mars 2016  | Länk | 2015 - 2016 Stoja | 0 kommentar
Avslutande rallyträning inomhus

Rallyträning igen. För fjorton dagar sedan gick det ju riktigt illa. I dag fick Stoja sitta i buren med skynke över. Hon var lite arg men det gick ändå ganska bra. Min förhoppning var att hon på detta sätt skulle vara mindre upphetsad när vi var på banan.

Vi var inte så många och vi hade ingen instruktör denna gång. Vi byggde en bana med det vi tycker är svårt, vänstersväng, sitt-gå runt, framför-runt till höger, dubbelslalom, sitt-ligg-gå runt, spiral, ligg, sitt-stå. Lite utfyllnad för att få ihop banan fanns naturligtvis också med.

Sagitta var duktig men det kändes inte perfekt. Andra rundan gjordes utan koppel och Sagitta kom ofta lite väl långt ifrån mig även om det inte var för långt. Men det var säkert mitt fel. Jag tyckte inte Sagitta hade den där fantastiska ögonkontakten. Det viktigaste av allt var dock, att den hemska känslan från förra gången var borta även om jag fortfarande är rädd att den kan ha satt lite spår i Sagittas hjärna.

Stoja och jag hade ett par missar i första rundan. Sedan gick vi ett varv utan koppel och det kändes riktigt bra. Hoppet om att kunna lyckas på tävling med Stoja började åter spira. Vi hade som vanligt mycket god kontakt.

Alla närvarande hundar lade sig väldigt snett på momentet "ligg".  Någon t.o.m. mer än 45 grader. Varför är detta så svårt? Stoja var nog den bästa med läggandet i sista rundan och det gladde mig naturligtvis. Stoja har finfin bakdelskontroll i vänstersväng.

Sista kvällen med inomhusträning kändes som helhet ganska lyckad.

6 Mars 2016  | Länk | 2015 - 2016 Stoja | 0 kommentar
Årets första vårdag?

Vilken underbar dag! Solsken, blå himmel och ingen vind.

Pudlarna och jag var på klubben en dag i förra veckan. När vi kom runt backen på väg ut mot Haravången blev Stoja jättearg och började skälla och morra samtidigt som hon gick på två ben. Hon hade upptäckt de nya IPO-hinderna och hon tyckte de gjorde intrång på hennes domäner. Jag släppte henne lös och hon närmade sig dem med stor misstänksam-het. Stoja blev en halv meter längre i kroppen, när hon stack fram nosen och luktade på det konstiga a-hindret. Hon förflyttade sig på detta sätt runt hindret och luktade på alla fyra hörnen.

Efter en stund försökte Stoja ta sig uppför det väldigt branta hindret utan ansats och det gick så klart inte men med fart nådde hon toppen. Sagitta försökte ett antal gånger men gav upp och Selina brydde sig lyckligtvis inte. Hon klarar inte längre agilityns A-hinder.

I dag gick vi åter mot Haravången och det resulterade i samma procedur som senast. Stoja hade uppenbarligen glömt bort hindernas existens men denna gång kom hon fort över ilskan/rädslan. Jag hade försett mig med kamera och det dröjde inte länge förrän Stoja kastade sig uppför a-hindret. Precis när jag satte fingret på avtryckaren såg jag, att Sagitta med full fart for över krönet i andra riktningen. Jag ser att Sagittas huvud skymtar bakom Stoja. Men jag vet ju att hon är där.

När både Sagitta och Stoja befann sig på hindret, så tyckte Selina att hon inte kunde vara sämre. Som tur var insåg hon sin begränsning och avbröt klätterförsöket efter bara två steg upp med frambenen.

Selina passade senare på att inviga den nyvidgjorda balansbommen i stället. Då anslöt Stoja också och det blev även detta år köbildning på bommen. Denna gången var inte Sagitta intresserad utan ägnade sig åt sorkjakt.

 

 

19 Februari 2016  | Länk | 2015 - 2016 Stoja | 0 kommentar
Tavlan fylld

I går var det årsmöte på Sim BK. Nästan intet nytt under solen. Låt oss hoppa direkt till utdelning av utmärkelser.

På väggen hänger många tavlor med utmärkelser till tävlingsekipage bl.a. olika kategorier av "Årets hund". Den med "Årets agilityhund" intresserar mig självfallet mest. Det var min första pudel, Smilla, som visade vägen till agilityn och det är jag henne evigt tacksam för.

Tavlan har plats för 14 plattor graverade med årtal, namn på hund och förare. Den börjar med Smilla 2000 och nu avslutas den med Stoja 2015. Däremellan finns två till med Smilla, många år med Selina och ett år med Sagitta.

"Nu är jag nöjd. Mitt namn finns på alla plattorna", sa jag vid utdelningen och ordföranden sa, "Det är väl värt en applåd". Och visst jag fick en stor applåd!

Foto Ida Johnsdotter

17 Februari 2016  | Länk | 2015 - 2016 Stoja | 0 kommentar
Stojas framsteg

I onsdags var det rallyträning i Olseröd igen. Efter två onsdagar då endast Stoja fått följa med, så tog jag med båda mina svarta pudlar. Sagittas kunskaper måste ju också hållas vid liv.

Precis som tidigare hade jag inte någon bur med in i hallen utan jag band upp båda vid samma ring. Vi byggde bana och banvandrade. Pudlarna skötte sig ganska bra, bara några pip hördes.

Jag gick en runda med Stoja och då vädrade Sagitta sitt missnöje till en början men sen tystnade hon. Därefter kom eldprovet. När jag tränar ute på klubben har jag alltid de icke-tränande pudlarna i bilen. Hur skulle Stoja kunna hålla sig lugn när Sagitta fick jobba? Helt makalöst bra! Stoja var faktiskt tystare än Sagitta!

Sagitta gick banan utan koppel. Lika bra att göra så. Om vi ska fortsätta, så är det ju lös hund, som gäller. Hon är verkligen duktig, min Sagitta.

Stoja var liksom förra gången ganska uppvarvad och jag var inte tillräckligt stödjande men vissa delar av banan gick ändå riktigt bra. Denna gången brydde hon sig till min glädje inte ett enda dugg om agilityprylarna vid väggen. Förra gången skulle hon helst vilja gå upp på gungan och hon kastade längtansfyllda blickar på tunnlarna. Så icke denna gång.

Stoja gick också en omgång utan koppel. Några riktigt bra och tajta svängar. Liksom Sagitta har hon för det mesta väldigt fin bakdelskontroll. Sen fick hon för sig att "sitt-ligg-gå runt" var överkurs. Det funkade inte heller med bara "sitt-gå runt". Väldigt märkligt vad en liten hund plötsligt kan få för sig.

Jag har kanske för stora krav men lyckad tävling med Stoja känns ganska avlägsen just nu. Den stora glädjen är att Stoja lugnt kan sitta uppbunden medan jag jobbar med Sagitta. Vilka framsteg!

Och så älskar hon ju att träna. När vi åker till hallen börjar Stoja "låta av förväntan" redan vid avfarten från stora vägen. Då har vi fyra ändringar av färdriktning och mer än en kilometer kvar.

 

1 Februari 2016  | Länk | 2015 - 2016 Stoja | 0 kommentar
Tävling med förhinder

Nej, det blev ingen rallytävling för Stoja och mig i går i Sölvesborg.

Fredagen bjöd på snöfall, töväder, rejält temperaturfall och halka. Jag skulle bli tvungen att köra hemifrån senast 05.00. Väderprognosen förutspådde - 12 grader lördag morgon, så jag tog beslutet att inte åka till Blekinge i mörka, kalla natten.

Det kommer många nya chanser för Stoja och mig att tävla och riskerna med färden är verkligen inte värda att ta.

Vi tränade en del inomhus och pudlarna - alla tre - är riktigt på hugget. Selina har hakat på mattes omvärdering av rallylydnad och kämpar tappert på med alla de konstiga övningar, som hon fortfarande anser vara direkt felaktiga. Exempelvis sitta framför, svänga runt bakom matte och svänga ut åt vänster från sittande framför. Selina vill bastämt göra den senare snurren åt motsatt håll. Då provar jag med att snurra Selina framför mig och det går bra men försök att få samma snurr att funka vid sidan stöter ändå på patrull.

Sagitta behöver lite nya utmaningar och jag har inte kunnat motstå lusten att börja med en del moment från fortsättningsklassen. En övning, som Sagitta finner märklig är att göra en snurr runt ut från matte medan matte går framåt.

Stoja är med och stör. Hon går bredvid med tindrande ögon och förmedlar sitt budskap: "Jag kan, jag kan" och så gör hon snurren snabbt och perfekt medan Sagitta med möda senare också utfört snurren kommer med framåt.

Vad det är kul att se hur stor frustration byts i lycka när belöningen kommer!

17 Januari 2016  | Länk | 2015 - 2016 Stoja | 0 kommentar
Fullständigt otroligt!

I kväll har vi varit på rallyträning i Olseröds hundhall.

Jag hade ingen bur med in, så när vi skulle bygga bana band jag bara upp Stoja i en ring tillsammans med två okända tikar. Hon satt som ett ljus hela tiden!

Banan gick ganska bra men jag jublade inte. Stoja satte sig i 360 grader vänstersväng. Ligg funkade inte förrän vid tredje försöket, men då blev det riktigt bra. Sitt - ligg (sista stationen) var tämligen misslyckat då Stoja inte hade fokus på mig utan på hundarna, som värmde upp utanför banan..

Andra gången gick vi banan utan koppel och det gick jättebra. Jag var väldigt skeptisk till att ens försöka utan koppel. Stoja är ju inte alls systematiskt tränad utan träningen kan mest liknas vid ett lapptäcke. Jag hade inte i min vildaste fantasi kunnat tänka mig detta enastående fina resultat.

Slalom, spiral, vänstersvängar, sitt-gå runt, ligg och sitt-ligg gick strålande. För att inte tala om sitt-stå, som var riktigt, riktigt snyggt.

Ska jag rent av pallra mig upp mitt i natten och åka till Sölvesborg på lördag? Tål att tänka på.

När vi plockade ihop banan satt Stoja uppbunden ensam vid samma ring och skötte sig perfekt.

Vilken pudel!!! Vilken kväll!!!

13 Januari 2016  | Länk | 2015 - 2016 Stoja | 0 kommentar
Ridhusträning

Nu har Stoja och jag varit på vår första rallyträning i ridhus. Det gick över all förväntan. Stoja kollade lite på underlaget och hittade något, som hon fann värt att närmre undersöka men då matte inte uppskattade det, så slutade Stoja snusa.

Vi tränade alla upptänkliga övningar. Fortfarande var framför med ingång höger och sitt innan vi gick vidare inte så populärt men jag bytte till att belöna med vänster hand direkt  för att få Stoja att sätta sig. Det fungerade  jättebra efter en del övande.

Allt annat gick som en dans. Jag kunde utan problem gå runt Stoja när hon satt och när hon låg. Stoja har så makalöst fin kontakt hela tiden, att jag verkligen njuter av att gå med henne. Vilka fantastiska vänstersvängar! Där är Stoja minst lika duktig som Sagitta och slalom går också väldigt bra. Ja, det var inte bara jag, som tyckte det! Vi spåddes en lyckad framtid med rallylydnaden.

Slutligen gav jag mig på att försöka få till den svåra starten från träningstävlingen. Stoja ville inte gå in mot hörnet nu heller utan hon ville helst bryta ut mot höger sida och gå bakom mig. Mycket peppande och godis fick henne slutligen att vilja/våga gå fram mot väggen för att sedan svänga upp till höger mot startskylten. Då kände jag mig nöjd och avslutade dagens mycket lyckade träning.

Tilläggas kan att eftersom vi använde delar av en mästarbana, så tränade vi i  förbifarten på att strunta i "åttans frestelser" också.

9 Januari 2016  | Länk | 2015 - 2016 Stoja | 0 kommentar
Runda nummer två på träningstävlingen

En dryg vecka efter tävlingen har jag hunnit tänkt en del. Jag har tex funderat ut ett sätt att ta sig an den knepiga starten.

Om jag låtsats starta en bit för tidigt och sedan bara svängt 90 grader höger för att komma rakt mot startskylten och behandlat den som en vanlig sittskylt, så hade det kanske gått bättre.

Som jag skrev tidigare, så gruvade jag mig för att Stoja och jag skulle genomföra banan en gång till. Det blev emellertid helt annorlunda och domarkommentaren löd: "Wow vilken skillnad :)"

Nu invänder ni naturligtvis, att det var väl inget konstigt med bättre resultat andra gången! OK, Stoja hade lugnat ner sig och acklimatiserat sig i hallen men i övrigt hade vi inte den ringaste nytta av ett dacapo. Stoja är ju väldigt duktig och kan de flesta moment även om hon är osäker på  "ligg direkt" samt "framför- runt höger - sitt - fortsätt framåt" och inte riktigt förstår att hon ska sätta sig innan vi går vidare. Stoja gillar inte heller "sitt - gå runt".

Sitt - gå runt misslyckades båda rundorna men andra gången var det enda tiopoängaren. Annars var det helt olika saker, som gav minuspoäng andra rundan.

Moment 7, 270 grader höger orsakade inga som helst problem första varvet men andra gången upptäckte plötsligt Stoja att det fanns en spegel rakt framför henne. Stoja blev jätterädd och stegrade sig som en häst. Blev hon rädd för den snälla pudeln i spegeln? Stoja, som älskar att träffa på pudlar!  Eller var det bara överraskningen? Resultatet blev i alla fall -4 p. En för sträckt koppel och tre för bristande kommunikation.

Ska jag vitsa till ovanstående bedömning, så var det absolut inte bristande kommunikation utan precis tvärtom. Stoja blev rädd och talade direkt om för mig, att det var fara å färde. Först trodde jag det skulle bli svårt att utan vidare fortsätta men det gick förvånansvärt lätt. Sitt - stå är ju svårt men Stoja brukar klara det bra och nu blev det bara en poäng för snett stående trots oron innan och således mycket bättre än första rundan, då det blev fyra minus. Logiskt? Nej, knappast.

Sista momentet var felfritt första rundan men renderade oss minus 9 på andra rundan beroende på ett sträckt koppel -1, snett sittande -1, snett liggande -1 och  mer än en halv meters avstånd mellan oss -3. Dessutom fick jag -3 för förarfel och jag vet faktiskt inte vad orsaken till detta var. Kan det möjligen ha med springandet att göra? Jag har ju haft problem med det tidigare. Vi sprang mot skylten och Stoja skulle sätta sig direkt från spring. Stannade jag upp för tidigt? Eller började jag inte springa igen direkt efter skylten? Jag vet bara att jag sprang i mål.

Jag var väldigt nöjd med rundan. Sen visade det sig att totalpoängen minsann blev 71 och vi kom på sjätte plats av 20 startande.

Stoja var jättelycklig båda rundorna. Hon viftade på svansen, småstudsade en liten bit snett framför mig på tre ben med höger framben upplyft och tittade upp på mig.

Vad kan vara roligare än att jobba med en superglad pudel?

Ganska stor del av hemfärden log jag säkert förnöjt för mig själv.

 

7 Januari 2016  | Länk | 2015 - 2016 Stoja | 0 kommentar
Rallytävlingsdebuten

Nu måste berättelsen om Stojas tävlingsdebut sättas på pränt annars blir det som vanligt. Jag lovar att skriva senare men det blir aldrig och nu har nyfikna kompisar efterlyst redogörelse.

Stoja blev som väntat väldigt glad vid ankomsten till Agilityfabriken. Buren packades upp och Stoja  lät sig motvilligt fösas in i den. Först förde hon lite oväsen men det måste vara något magiskt med denna bur så hon tystnade nästan direkt och jag kunde lugnt gå banvandring.

Vi fick bara 5 min banvandring. Banan var svår och kändes lite ologisk här och var, antagligen beroende på att utrymmet var tämligen begränsat. Jag var absolut inte säker på banan i sin helhet, för jag fick helt inrikta mig på de de mindre logiska ingångarna till slalom och särskilt spiralen.

Jag kunde haft mer tur med vår debutbana. Vi har ju specialtränat framför med olika ingångar. Stoja är bra på ingång vänster och bryr sig inte om huruvida hon ska sitta eller inte innan vi fortsätter framåt. Framför med ingång höger är besvärlig och sen ska vi inte tala om, ifall hon dessutom måste sätta sig innan vi går vidare.

Vad fick vi då? Jo, först ingång vänster utan sitt och direkt efter det ingång höger med sitt! Tvärtom skulle ju varit oerhört mycket bättre. Dessutom var avståndet mellan dessa moment superkort med minimal tid för att förbereda hunden för det svåraste momentet. Jag vill alltid tala om i god tid, att nu ska hon framför och det hanns inte med.

Vi fick startnummer 3, så vi hann knappt förbereda oss alls och för resten hade det inte så stor betydelse, för inomhus fanns det ingenstans att träna olika övningar. På varenda kvadratmeter fanns en hund med förare. Ute var det småfuktigt, nollgradigt, blåsigt och mörkt.

Starten var inne i hörnet till vänster med bansträckningen inåt lokalen, vilket innebar att vi inte hade någon möjlighet att gå fram mot startpunkten utan vi fick liksom starta direkt på en hundratjugograders sväng. En sådan start har vi definitivt aldrig tränat på. Start i högra hörnet har Sagitta och jag gjort på KM. Det var ganska svårt men oändligt mycket lättare än detta.

Jag försökte få Stoja koncentrerad på vad vi skulle göra. Det var inte lätt. Stoja var ganska uppe i varv och så såg hon hoppinnarna till agilityhinderna vid väggen i hörnet och de skulle först kollas in. Jag sa som alltid före start: "Nu ska vi jobba" Detta ignorerade Stoja och jag vet inte hur många försök jag gjorde att inleda med att få Stoja att sitta fot vid startskylten. Hade det varit på en officiell tävling, så hade jag blivit så stressad och skämts så mycket att jag startat lite halvdant men nu höll jag ut tills det lyckades hyfsat.

Medan vi höll på att göra oss redo för start förmedlade Stoja med viftande svans och tindrande ögon, att hon tyckte det var jätteroligt men att hon absolut inte fattade vad hon skulle göra.

Första momentet orsakade avdrag för både sträckt koppel och nosande (-2p). Nästa moment var det beryktade 1,2,3 steg framåt och den här gången kunde jag räkna rätt. Ett helt varv vänster gick så där (inget avdrag). Sitt-gå runt gav först avdrag för snett sittande och sen satt Stoja inte kvar, vilket innebar att det blev fel övning med totalt 11 poängs avdrag.

Slalom lyckades någotsånär och sen kom de båda framförövningarna. Vid den första fick Stoja syn på några pälstussar på golvet lite längre fram vid väggen och de måste undersökas (sträckt koppel och bristande samarbete, - 11p än en gång). Den andra framförövningen gjordes fel när Stoja vägrade sätta sig, - 10 p, föga överraskande.

Sväng 270 grader höger lyckades men sitt-stå renderade -4p, först snett sittande sedan ståendet mer än en halv meter från mig. 90 grader vänster gick bra (Stoja är liksom Sagitta riktigt bra på vänstersvängar) Sen kom vi till direkt läggande, vilket blev en ny felaktig övning med -10p. Jag vet inte vad som hände men förmodligen satte Stoja sig först och la sig sedan och jag påmindes om att vi tränat denna ganska svåra övning väldigt lite. Fy på mig!  När vi övat och jag pekat ner, så har Stoja oftast först doppat ner nosen och undrat vad jag pekat på. Detta fanns i mitt bakhuvud men det gjorde hon inte.

Därefter kom vi till springskylt och jag lyckades göra rätt den här gången. Ingången till spiralen var riktigt svår och då passade Stoja på att nosa på första konen. Sedan nosade hon på skylten i andra varvet i spiralen, -2p. Om hon rörde dem eller inte vet jag inte men hon övervägde det i alla fall.

Sista momentet sitt-ligg  gav inget avdrag. Detta fasade jag för eftersom Stoja skulle stanna direkt från springande och sedan lägga sig.  Helt fantastiskt att jag lyckades komma ihåg att springa hela vägen till mål!

Efteråt var jag fullständigt utmattad. Jag kände mig precis som första gången på kursen när Sagitta och jag gått en lite mer invecklad bana. Och nu skulle jag göra banan en gång till. Hemska tanke!

Jag beskrev rundan för en senare kommande kompis som en katastrof men mera luttrade personer protesterade och tyckte jag överdrev. "Har man fått 50 poäng första gången ska man inte klaga!"

Sen visade det sig att vi kom på tolfte plats av 20 så jag får väl ge mig och erkänna att jag bara är bortskämd.

3 Januari 2016  | Länk | 2015 - 2016 Stoja | 0 kommentar
Start

Stoja har startat sin rallytävlingskarriär. Därom finns en del att förtälja.Kommer senare.

31 December 2015  | Länk | 2015 - 2016 Stoja | 0 kommentar
Julträning

Vädret var fint både julafton och juldagen, så lite träningstid fick Stoja och jag.

Julafton hade vi fortfarande lite problem med ingång höger men när jag inte överhuvudtaget tog med sittmomentet efter runt bakom, så blev Stoja gladare och det funkade riktigt bra. Nu hade vi kopplet på igen men när det kärvade, blev det faktiskt bättre med kopplet släpande på marken.

Vi tränade långsamt tempo. Den här gången visade Stoja tendens att sätta sig i vänstersvängarna. Efteråt tänkte jag, att jag kanske ska försöka hålla vänsterhanden med godis framför nosen på Stoja för att hålla henne uppe. Fast risken finns kanske att jag tvärtom lockar henne att sätta sig. Handen måste nog långt ner. Får prova mig fram.

Juldagen tränade vi bara framför och ingångar och det gick hur bra som helst. Koppel hela tiden och en lycklig Stoja.

Vad som är mer oroande just nu är, att jag har ont i knät och knappast kan springa alls. Jag får ta tag i min träning igen. Det här duger inte.

25 December 2015  | Länk | 2015 - 2016 Stoja | 0 kommentar
Hoppfullt

Nu har Stoja och jag tränat rally några gånger till med speciell inriktning på att få "framförmoment" samt "sitt - stå" raka. I dag var det första gången med träning utan koppel och det gick faktiskt riktigt bra. Det kändes skönt eftersom jag anmält oss till officiell tävling i januari.

Stoja är ofta lite väl ivrig och vill gärna gå lite för långt fram i synnerhet i högersvängar. Med tanke på Stojas läggning, så vore väl inget annat att vänta. Det mest fantastiska är den enorma glädje och vilja hon utstrålar. Mot slutet av dagens pass gick det jättebra med positionen.

Framför och backa fungerade nästan hundraprocentigt. Rakt och fint med snabba sättanden. Stoja gick framåt direkt på "ett", något som jag liksom fått be om tidigare.

Sen dök det upp ett annan problem. Stoja blev väldigt osäker på att gå runt till höger efter "sitt framför". Flera gånger tvekade hon och tänkte vända i stället för att fullfölja svängen bakom. Kanske berodde det på att det inte fanns något koppel att följa.

Sitta framför och gå in till vänster har alltid fungerat men nu måste jag försöka få Stoja att ta ut svängen lite mer för att underlätta ett rakt sättande innan vi går framåt. Sagitta och jag hade samma problem med liten snäv sväng och jag hoppas jag ska få till det riktigt bra med båda pudlarna. Lite att jobba på.

Tysk sväng gick strålande utan koppel. Den blev riktigt tajt och fin.

Jag kände mig hoppfull efter träningen men när jag kom hem och öppnade brevlådan så blev besvikelsen så mycket större. Nu har julnumret av Pudelnytt för första gången inte kommit till jul!!!  Det är väl ändå ganska bedrövligt särskilt som manusstoppet flyttat fram till första november i stället för som förr - femtonde november.

Pudelnytt är numera omdöpt till Pudel-sent.

23 December 2015  | Länk | 2015 - 2016 Stoja | 0 kommentar
Mellandag

Mellandag? Det är ju före jul!

I dag var vädret bättre = inget regn. Det blev lite rallyträning men om det hade varit sista anmälningsdag i dag, så hade det nog inte blivit någon anmälan. Jag vet inte vad som hände men plötsligt ville/kunde Stoja ingenting. Hon visste inte vad "sitt" betydde. "Stå" var då så klart helt obegripligt. Vi gick till bruksstegen och hon fick gå över den och bli belönad. Hon älskar stegen och hon hade gjort den tidigare på promenaden. Sen tränade vi igen och det mesta funkade! Lite osäkerhet med ett par framförmoment fanns dock. Olika tempon satt perfekt. Sist körde vi agility och Stoja var strålande:

19 December 2015  | Länk | 2015 - 2016 Stoja | 0 kommentar
Alla nybörjarskyltar övade

Några korta träningar har det blivit den gångna veckanStoja börjar bli riktigt säker på sitt - stå. Vi har börjat med olika tempon och tempoväxlingar, så nu är alla skyltar gjorda. 

"Spring" skulle kunnat vara en stötesten för Stoja är ju en riktig studspudel men det var till min glädje inga som helst problem. Långsamt var allra först lite marigt då Stoja trodde vi stannat, så hon satte sig. När hon lärt sig att detta tempo finns, då var det enkelt för henne. Stoja kan t.o.m. svänga 360 grader vänster i långsamt tempo. Sen vet vi ju av bister erfarenhet att tempoväxlingar däremot kan vara problem för matten.

Det ser i alla fall väldigt lovande ut med Stojas rallylydnad. Fast det är ju inte önskeväder för träning även om det är varmt, 11 grader i dag. Tidvis regn, skulle nog meteorologen sagt, så pudlarna fick bara springa och busa så mycket de ville.

I dag kom en inbjudan till träningstävling i Agilityfabriken den 30 december och jag anmälde oss omgående. Ska bli spännande. Där har Stoja tidigare tävlat agility.

18 December 2015  | Länk | 2015 - 2016 Stoja | 0 kommentar
Stojas rallyframtid

Sagitta har blivit uppflyttad till fortsättningsklass. Nu är det dags att på allvar ta tag i Stojas träning. När Sagitta och jag har jobbat i köket, så har Stoja ofta varit med och gjort samma moment och det har hon gjort jättebra. Vi har varit på tisdagsträning i elljus och det gick också bra - över förväntan.

Stoja kan alla moment utom sitt - stå och snedsteget till höger, som vi aldrig försökt med. Märkligt nog fixar Stoja direkt ställande och jag har försökt göra exakt samma gest för ställande från sittande men nej, det har varit obegripligt för henne.

I fredags kväll, i köket, trillade plötsligt polletten ner. Stoja begrep vad "stå" innebär. Övningen lyckades vid varje försök - åtskilliga gånger. Problemet var bara att hon gärna ville gå fram ett steg och ställa sig lite snett framför mig.

På lördagens träning på klubben funkade det också med sitt - stå och jag kom på, att om jag inte belönade förrän vi hade börjat gå så blev det rakt också. Det är ju så jag gör under träning med Sagitta, belöning först när momentet är helt genomfört. Nu tror jag att Stoja fattat grejen med momentet. Naturligtvis är det inte helt befäst men det lyckades varje gång - även i bana.

Snedsteget var absolut inget problem. Det fungerade faktiskt bättre än för Sagitta.

Ska jag anmäla Stoja till tävling redan i januari? Hon klarade en bana med tio skyltar utan belöning. Vi körde banan flera gånger och skyltarna fick betyda allt möjligt så att alla moment genomfördes. Den enda missen var ligg - gå runt, där Stoja rörde sig lite grand vid första försöket. En svårighet är att hon aldrig varit i ett ridhus och ridhusträningen förra lördagen blev inställd.

Slalom och spiral hade vi inte med i går  men det hade vi vid förra träningstillfället och det gick hur bra som helst. Jag är väldigt optimistisk fast något sträckt koppel och möjligen lite vid sväng vid någon övning blev det.

Jag behöver inte bestämma mig förrän 26 december.

13 December 2015  | Länk | 2015 - 2016 Stoja | 0 kommentar
31 juli - kvällen före festen

Detta inlägget hade hamnat i fel kategori, så jag måste lägga in det så här i efterhand.

Åkte ut vid 19-tiden. Vi gick en runda och sedan fick Stoja prova kvarstannande med både Selina och Sagitta lösa på planen. Jag måste erkänna att det kändes lite dumdristigt så här kvällen före det stora provet men beslöt mig ändå för att göra detta försök.

Selina bestämde sig för ovanlighetens skull att vara med på träningen i stället för att leta kaninpluttar. Jag kommenderade Stoja att sitta och då kom Selina och satte sig bredvid. Selina har ju aldrig varit säker på kvarstannande och mycket riktigt så stack hon när jag var i höjd med första hindret. Döm om min förvåning och glädje när Stoja satt kvar tills hon fick kommando att hoppa. Fantastiskt!!!

En stund senare anslöt Sagitta. Selina hade redan tröttnat på agilityträning och ägnade sig åt annat. Sagitta och Stoja satt sida vid sida med en raksträcka framför sig. Jag gick nästan till tredje hindret och på klarsignal hoppade båda parallellagility. Underbart! De var så söta och duktiga. Båda skimrande svarta, nybadade och nyklippta.

Tilläggas kan att Stoja tränat starter av varierande svårighetsgrad varje dag denna veckan. Alla försök utom ett har varit lyckat.

31 Juli 2015  | Länk | 2015 - 2016 Stoja | 0 kommentar
Tisdagsträning

Som alla tisdagar var det i kväll allmän träning på klubben. Stoja var för första gången där i belysning och min lilla, annars helt orädda pudeltjej, blev jätterädd för skuggorna. Hon ville inte gå fram och hälsa på vänligt sinnade människor utan stirrade på skuggan på marken och gömde sig bakom mig. Efter en stund vande hon sig och då hittade hon en jätteapport, som hon kom släpande på. Jag tog den och bad henne apportera den. Det gick galant och hon lämnade den också på kommando. Härligt!

Sen fick Stoja träna rallylydnad. Hon var verkligen väldigt duktig fast hade lite svårt med markkontakten mellan varven. Alla moment lyckades till Christers belåtenhet (och förvåning?). Först gick stå jättebra men sedan funkade det inte alls. När jag behövde tips om övningar att träna så gav Christer (instruktör och domare) några förslag, de svåraste han kom på; Vänstersvängar superbra. Jag backade ett steg, två steg och tre steg och Stoja fixade momentet med bravur.

Vilken makalös pudel! Stoja har ju faktiskt aldrig tränat dessa moment.

Sedan hittade jag på några moment; Ett, två, tre steg framåt gick lika bra. Tysk sväng blev snäv och fin. Sitt-gå runt, ligg-gå runt var inga problem. Men jag tror kanske att det skulle bli för svårt för Stoja i ett ridhus. KM går ju i ridhus men jag är ändå lite tänd på att testa. Jag får ta mig en funderare.

27 Oktober 2015  | Länk | 2015 - 2016 Stoja | 0 kommentar
Rallylydnad på riktigt även för Stoja?

Fredagens träning var ganska ostrukturerad. Ska det bli på riktigt även för Stoja, så är det väl bäst att följa ungefär samma mall som gällt för Sagittas träning.

Måndagen bjöd på vackert väder utan alltför mycket vind. Jag plockade fram "högerskyltarna" men glömde spiral höger. Det var ju ingen match att klara dem.

Därför fyllde jag på och gjorde en liten bana med "högerskyltarna" plus sitt, sitt-ligg och sväng vänster. Det gick bra och andra rundan fick skyltarna betyda sitt-gå runt respektive sitt-ligg-gå runt. Även det var problemfritt. Min enda oro är, att jag går för fort fram. Å andra sidan har ju Stoja lärt en hel del i samband med Sagittas nötande på olika moment hemma i köket. Dessutom är jag förhoppningsvis lite bättre nu och vet hur jag vill visa Stoja.

Stoja var lite het även denna gång men ändå väldigt fokuserad. Det här kan nog bli riktigt bra. Måste nog se upp, så jag inte blir alltför övermodig vad gäller både Sagitta och Stoja.

13 Oktober 2015  | Länk | 2015 - 2016 Stoja | 0 kommentar
TRÄNINGSMANI

Träningsmanin har slagit ut i full blom. Nu startar rally-träning även med Stoja! I går började vi med att överhuvud-taget "gå fint", något som vi inte hållit på med i år efter det jag fick ont i knät. Därefter fortsatte vi med moment-inlärning.

Naturligtvis gjorde vi först 360 grader runt till höger ett antal gånger. Eller snarare runt - runt - runt tills matte blev yr i huvudet. Ganska lyckat resultat.

Sitta fot är Stoja bra på. Gå några steg och sätta sig likaså. Både gåendet och sittandet är hyfsat rakt. 1,2,3 steg framåt och sitt funkade direkt.

Sitt - ligg är ett riktigt bra moment bara jag är med och styr till rakt läggande. Det momentet ( smack i backen) kan säkert bli kalas även utan hjälper.

In framför - sitt- ingång vänster - sitt. Snacka om duktig pudel!

Och det bästa av allt; Stoja är så lycklig och visar det verkligen med den evigt viftande svansen, öppen mun med tungan utanför och småstudsande gång med frambenen mellan momenten (piaff ?). Fylld av förväntan hela tiden. Precis som med agilityn är entusiasmen på topp samtidigt som hon lätt blir alltför ivrig. En ny utmaning för matten men det ska bli kul och spännande.

10 Oktober 2015  | Länk | 2015 - 2016 Stoja | 0 kommentar
ÅHUS-tävling

19 september skulle Åhus ha agilitytävling. Domare blev bestämd i allra sista stund. Åhus ligger ju så nära och trots allvarliga dubier beträffande domaren (vis av erfarenhet) valde jag att anmäla mig till hoppklassen.

Mina farhågor infriades tyvärr. Jag hade lite ont i knät på förmiddagen och ansåg verkligen inte att den hoppbanan var värd att riskera knät för. Smärtan försvann före banvandringen (Så är det ju med mitt knä!) och jag har svårt att låta bli att starta, alltså provade jag. Dessbättre blev inte knät sämre.

Enligt min uppfattning var det till stora delar ingen klassettbana. Makalöst svår slalomingång. Varken höger eller vänsterhandling kändes frestande. Höger skulle vara bäst för fortsättning men risken att "springa hunden rakt förbi slalom eller genom någon av de första portarna" var överhängande, då det var den naturliga vinkeln för föraren. Vänster hade tre alternativ att förhålla sig till; bakombyte vid tunnel längre fram och lång väg för föraren till hindret efter tunneln, ytterkurva i de tre första hindren plus samma bakombyte, eller innerkurva med åtföljande bakombyte på slalom. Pest och kolera! Eftersom Stoja troligen skulle klara bakombytet i slalom, så blev den varianten mitt val.

Starten inklusive slalomingång och slalom gick fantastiskt. Bakombyte på tunnel har ingen betydelse eftersom Stoja är långt före mig men sen blev jag lite efter vid starten av ett staket med jätteavstånd mellan hinderna. De två första gick bra men hinder tre var vinklat, så hunden måste ut runt om (klass 1 - nej!) och där hann jag inte fram och styra. Disk. Dock är jag väldigt stolt över min Stojas prestation.

Lite statistik; I medium klarade 23 % banan men ingen felfri. Resultatet i large blev att 27 %  tog sig runt varav en nollade. Siffrorna talar ett tydligt språk!

22 September 2015  | Länk | 2015 - 2016 Stoja | 0 kommentar
Fest

I kväll har Stoja och jag firat. Vi har suttit i soffan och ätit Gorgonzola-mascarpone ost, som vi båda älskar.

Det fanns mycket att fira, så nu följer en "hel roman".

För första gången på tre och en halv månad startade jag och mina pudlar i en agilitytävling. I Åhus fick jag plötsligt ont i höger knä. Läkarbesök löste inte problemet men sjukgymnast bidrog till ökat välbefinnande och så småningom läkning. Tre lopp blev det i Ystad och knät höll. Verkligen värt att fira!

Stoja är en riktig utbrytardrottning. Flera olika burar och inhägnader ( stål och plast) med hänglås har prövats. När hon inte lyckades riva sönder buren provade hon att bita sönder dörren. Stoja får under inga omständigheter förstöra sina tänder, så jag klädde in grinden i plastburen med en matta. Jag tyckte jag satt fast den omsorgsfullt men det tog inte Stoja många minuter att riva bort den. Jag förankrade mattan ännu bättre men resultatet blev det samma.

I dag fick jag av goda vänner en för Stoja ny svart stålbur med överdrag. Stoja placerades i buren och jag satt framför och uppmanade henne att vara tyst. Varje gång hon hållit sig lugn en liten stund, så fick hon godis. Jag gick ett stycke bort och varje gång hon gnällde fick hon tillsägelse utan att få godis. Det avlöpte väl och efter någon timme kunde Stoja vara stilla och tyst i buren utan någon människa i närheten. Jag gick banvandring utan problem. Är inte detta värt att fira så säg!

I förberedelserna för första loppet ingick sitta-kvar-träning på framhoppningsbanan. Det gick väl så där. Stor besvikelse för vi har verkligen tränat intensivt  på detta moment med allehanda rejäla störningar och lyckats fantastiskt bra. Nu gick det inte ens särskilt lätt att sätta Stoja mitt på en gräsyta utan hinder i närheten. Hon bara gäckade mig och dansade runt mig en bra stund, så jag tvingades inse att en lugn sitta-kvar-start kunde jag glömma. Inget att fira!

Så blev det dags att tävla i hopploppet.  Stoja sprang på bra ända tills vi kom till slalom - Stojas riktiga paradhinder. Då återföll hon till att stoppa upp och skälla ut mig men som vanligt lyckades jag få henne att göra en lov mot mig så vi undgick vägran. Men det kostar ju tid. Slalom gick precis så bra som den ska och resten av loppet likaså. Ännu ett nollat hopploppp! Kompisar, som sett loppet, konstaterade att det blir pinne. Så blev det också. Vi kom på sjunde plats av femtio och jag blev överlycklig och sprang omkring och skröt om det hela eftermiddagen. Vår första pinne!

Agilityklassens start var ganska svår - något vi egentligen aldrig tränat. Först ett hinder sedan ett staket bestående av tre hinder, som gick toppenbra. Därefter nittograders sväng mot A-hindret, vilket Stoja tog perfekt. Sedan blev det bakombyte och en lång böj med hopphinder, långhopp, hopphinder och slalom. Jag var klart distanserad och sprang efter och gav instruktioner. Efter slalom snett ut till vänster och en u-sväng. Allt gick strålande men så kom vi till gungan och ett nytt återfall till gamla synder. Stoja sprang förbi uppfarten och började med sitt rabiata skällande. Vi stannade upp och hon fick lugna ner sig innan jag skickade upp henne på gungan, som hon sedan i vanlig ordning tog perfekt. Resten gick också bra bortsett från att Stoja hoppade bommens kontaktfält. Tio fel och klarad referenstid gav oss placering 17 av 44.  Inte så illa ändå! Det fanns mycket att glädja sig åt även om balansbommen alltid tas föredömligt på träning. I det fallet är hon precis som Selina var på träning respektive tävling. Kan det månne bero på att de har samma förare?

Första pinnen var det förstås som orsakade festen.

En sak till. När jag skulle välja på prisbordet, så vågade jag mig slutligen på att ta ett presentkort på en agilitystart i Ystad. Förmodligen kan den utnyttjas först 2016! Nu gäller det att hålla igång!

 

 

Stoja med den fina rosetten ville ge matte en puss men missade.

1 Augusti 2015  | Länk | 2015 - 2016 Stoja | 0 kommentar
Förhoppningarnas berg och dalbana

Senast jag skrev, så var jag på väg upp i det blå efter en lyckad träning utan smärta.

Fredag: Lena och jag  byggde färdig  den bana jag körde på torsdagen. Allt gick bra. Knät gav sig till känna ett par gånger men inget allvarligt. Stoja var SÅ duktig och min glädje gick i taket. På kvällen kändes allt fortfarande bra och jag anmälde Stoja även till agilityklassen i Ystad.

Natten och lördagsmorgonen kändes det bara bra men när jag kom till affären protesterade knät och jag "släpade" mig fram. Hemma fortsatte värken och jag blev så deppad och började misströsta över att någonsin kunna återuppta agilityn. Knät blev tejpat. Jag blev så trötta att jag gick och la mig och efter lite sömn kändes allt bra igen.

Lördag kväll: Jag åkte ut till klubben och gick en rejäl runda med pudlarna och sedan byggde jag starten på en klass 2 - bana. Stoja var fantastiskt duktig på kvarstannande och första försöket lyckades men sedan missade vi hinder två hur många gånger som helst (fler försök än tillrådligt men Stoja fick ju så enormt mycket godis och beröm för kvarstannandet).  Jag bytte strategi i starten och den funkade. Sedan körde vi lite starter på andra ställen och upplopp. Allt funkade.

Söndag: Nu har jag överträffat mig själv! Inga knäproblem medförde promenad och träning. Detta genomfördes trots att det började stänka redan på promenaden. I vanliga fall skulle jag skyndat mig att stuva in pudlarna i bilen men trots regn byggde jag bana och genomförde träningen. Jag är faktiskt lite stolt över mig själv. Lite småont runt knät. Tejp tog omedelbart bort  smärtan och jag blir mer och mer övertygad om att det inte alls är någon åkomma att åtgärda för en ortoped. 

19 Juli 2015  | Länk | 2015 - 2016 Stoja | 0 kommentar
Spirande hopp

En förhoppning börjar så smått spira. Därför kan jag inte låta bli att börja skriva om den och hoppar över alla andra väntande händelser att berätta om.

I dag är det exakt tre månader sedan ingenting hände men högerknät började smärta. Jag har anmält till tävling 25 juli och det är bara en dryg vecka dit. När anmälan gjordes kändes det som en oändlighet dit men nu har ingen riktig träning gjorts. Främst beror det nog på rädsla och jag har gjort som strutsen felaktigt påstås göra; stuckit huvudet i sanden.

Nu har träningen börjat. Jag byggde en halv ettebana från Kalmar - en riktig springebana.  Knät hade fått ett rejält knäskydd  men det gjorde ont redan vid banbygget. Till all lycka försvann det onda innan banan var klar. Det är ju så där konstigt smärtan beter sig. Stoja och jag körde den både fram och tillbaka flera gånger och sedan jag och Sagitta några gånger. 

Stoja gjorde naturligtvis inte det hon brukar göra på tävling, så en riktig värdemätare blev det väl inte. Stoja satt kvar i starten ( tjyv en gång ) och jag kunde gå till hinder tre och starta henne. Det motverkades av att Stoja vid flera försök inte kunde tänka sig att självständigt dra vidare från kort rak tunnel direkt till böjd tunnel (jag var så klart på efterkälken). Efter lite träning fungerade det. Det mest fantastiska i dag var dock att Stoja tog målraka på fyra hinder med mig låååångt efter! Stort jubel och mycket belöning! Detta gjorde hon vid varje försök!

Jag fick inte ont och fortfarande sex timmar senare känner jag ingenting i knät.

16 Juli 2015  | Länk | 2015 - 2016 Stoja | 0 kommentar
Säsongens första officiella tävling för Stoja

Min första stora önskan är att Stoja skall sitta i starten. Min andra är att vi kommer runt utan att diska oss. Som nummer tre kommer att vi gör ett nollat lopp. För det fjärde skulle det vara kul om Stoja sökte hinder rakt fram och gav tusan i att springa in framför mina fötter och skälla ut mig.

Stoja var lite lugnare än vid tidigare starter i år. Det gick att sätta ner rumpan på marken men ack så kortvarigt. I går kväll kom jag plötsligt på att jag förra året använde snake med karbinhake. Den är lite enklare att ta av, vilket förenklade lite.

Vi kom runt i båda loppen utan disk.

Vi klarade felfritt hopplopp.

Vi klarade tiden i båda loppen. Agilityklass resulterade i fjortonde plats av 29 och hoppklass nr 10 av 33. I agility-klassen fanns en vid båge av hinder. Där sökte Stoja hinder väldigt bra men tunnel och fram på sista hindret funkade inte. Hoppklassen blev en enda mardröm av snurrande och skällande. Jag fick ta Stoja runt mig och ta ny sats mot däck, tunnel och hinder för att inte åka på vägringar. För en gångs skull lyckades jag improvisera, fånga upp Stoja och lösa problemen någorlunda. Fyra gånger blev det sådana stopp och ändå klarade vi tiden. Tänk om vi slapp dessa onödiga fördröjningar!

Slalom i båda loppen gick strålande - både vänster och höger.

Alla tre kontaktfältshinderna tog Stoja direkt utan tramset från i höstas. Detta framsteg är jag verkligen glad för men Stoja hoppade av gungan innan nerslag. Balansbommen resulterade i Selina-avhopp, vilket betyder att Stoja hoppade av högt upp ner framför mina fötter. A-et blev felfritt men Stoja fjantade sig efteråt i bästa Selinastil i stället för att dra fram mot tunneln. Nästa tunnel blev det vägran på och därmed fick vi ihop 15 fel.

Det saknas med andra ord inte moment att träna på men dagens lopp var onekligen ett rejält steg framåt och jag är nöjd med dagen.

Det här med agility är otroligt. Före start fick jag sånt där otrevligt knäont, som jag får ibland och det var tveksamt om jag skulle kunna springa. Jag sa till en medtävlande: " Jag springer så länge det går!" Under loppet märkte jag inte av smärtan men när jag kom hem efter bilfärden hade jag så ont, att jag med möda kunde ta mig uppför trappan. Det blev smärtstillande salva och värmebehandling och nu i kväll känns det ganska bra igen.

18 April 2015  | Länk | 2015 - 2016 Stoja | 0 kommentar
Lyckad agilityträning i Olseröd

VILKEN DAG!

Hela vägen hem hade jag ett stort leende på läpparna.

Dagen började med nybörjaragility för pudlar. Tredje träffen. Två svarta mellanpudlar och två gråa storpudlar och deras mattar har gjort jätteframsteg i agilitytränandet. Det var så himla kul och jag var så lycklig och glad. Mera om detta kommer under egen rubrik.

Sedan kom gråa storpudeln Frasse, tibben Malinda och blandisen Lexus för att träna tävlingsagility tillsammans med mina fullständigt agilitytokiga mellanpudlar Sagitta och Stoja.

Ett önskemål inför dagen var att gungan skulle vara med. Frasse gillar INTE gungan. Han kryper nästan som ”spårkrypet” uppför gungan. Jag tror tom att han darrar lite – så rädd är han. Lexus och Malindas husse är lite orolig för gungan med påföljd att Lexus stannar upp vid mitten, tar sig försiktigt fram mot toppen men backar sedan tillbaka flera steg.

De fick börja med att jag höll gungan i toppen och har gott godis som lockbete längst fram vid kanten. Sen släpper jag ner gungan med lite olika hastighet. Efter några försök, så ökade farten markant. Frasse fick betydligt rakare ben. Lexus sprang ända fram och backade bara ett enda litet steg. Malinda var ganska orädd.

Ett gemensamt drag hos väldigt många nybörjarhundar (tyvärr även hos mer avacerade för den delen) är att de bara kan ta sig genom slalom till vänster om föraren. Alla tre har en ganska snabb slalom. Nu hade jag fått en idé. I hallen finns en inlärningsslalom, som kan vinklas. Vi började med att hundarna fick springa rakt genom en allé av pinnar först till vänster och sedan till höger om föraren. Så snart de fattat vad, som förväntades av dem, så blev det full fart. Bredden i allén krymptes och det gick ändå fort. Vi fortsätter denna träning nästa gång.

Förarna, inklusive jag själv, fick prova på blindbyte efter rak tunnel. Det blev ganska lyckat. Lexus har blivit fena på bakombyte vid böjd tunnel. Nu vid tredje träningstillfället tvekade han inte en enda gång. Första gången var det nästan omöjligt!

Min Stoja stannade kvar riktigt bra i starten och hon gjorde egentligen inte ett enda misstag på hela träningen. Sagitta var som vanligt jätteduktig med allt utom att hon sin vana trogen drog framåt själv fast  jag ville svänga. Antagligen var jag sen och otydlig och det funkar inte på Sagitta när hon har möjlighet att dra framåt.

Allra sist tog Frasse faktiskt högerslalom i bana!

Undra på, att jag log hela vägen hem!

Så fort som Stoja springer, så är det inte förvånande att hon blir lite suddig.

6 Mars 2015  | Länk | 2015 - 2016 Stoja | 1 kommentar
Agilityträning i Olseröd

Storpudel Frasse, mellanpudel Stoja samt blandisen Lexus och tibben Malinda ingick i denna grupp. Alla verkade trivas jättebra i den fina hallen och träningen gick toppenfint.

Frasse hade aldrig tränat bakombyten men med lite list, så fick vi honom att köpa idén.

Det fantastiska med Frasse är, att han fyller 10 år nu i april och har precis börjat med agility (Inte riktigt sant för i sin tidiga ungdom gick han visst på kurs). Sen har han blivit LP1, LP2 och LP3. Det innebär att Frasse får tävla lydnad i elitklass. Han har tävlat spår elit i ett antal år och blivit Årets brukspudel fyra gånger i pudelklubbens södra avdelning och tog hem vandringspriset för gott 2014 tillsamman med husse Bengt-Åke.

Lexus gillar inte bakombyte vid böjd tunnel, så det blev den viktigaste övningen för honom och hans husse Greger denna lördag.

Malinda brukar ta små rövare med matte Lena och nu fick hon springa med husse. Det gick kanonbra. Full fart och full koncentration tom när Stoja smet från mig och ville vara med och hoppa. Tala om störning!

Stoja fick jobba extra mycket med att ta "fel tunnelingång" ett antal gånger, Det är svårt men det gick bättre och bättre.

Vi övade ganska mycket "mellan" också med bra resultat.

Svårast var en knepig tunnelingång (definitivt klass 2-svårighet) Problemet var förstås att det dröjde innan jag fick ordning på min handling. Sen gick det bra.

Stoja var riktigt duktig på att sitta kvar. Hon tjuvade bara en gång (första?)

Fotona blev lite suddiga. Det är svårt med rörelse i bilden och så är de mycket beskurna och har därmed väldigt låg upplösning. Jag hade tidigare inga foton av Stoja på agilitybanan men nu kan jag till min glädje konstatera att hon gör en riktigt snäv sväng över hindret. Bra! 

                       

 

9 Februari 2015  | Länk | 2015 - 2016 Stoja | 0 kommentar
Pilatesbollträning

Redan i mars 2014 köpte jag en pilatesboll och lät mina pudlar försöka ta sig upp på den. De började med att kliva upp på en låda. Sedan fortsatte de med att gå upp på pilatesbollen. Den är 55 cm hög, så det är svårt för dem att gå upp utan mellansteg. När de blir riktigt säkra på att balansera på den, så går det kanske.

Tränandet fick ett abrupt slut när Selina rullade bollen framför sig och lyckades få en hörntand i bollen så luften pös ut.

Nu efter aktivitetsdagen kom jag på, att JAG kanske behövde träna själv också och då inköptes en ny boll. Nej, jag ska inte stå på den!

Stoja älskar verkligen all träning och är i princip omättlig. Hon balanserar bra men när hon hittat den optimala placeringen föredrar hon att sätta sig ner. Lockar jag med godis, så reser hon sig igen.

För att jag ska kunna flytta mig en bit bort och fotografera, så behövs lite hjälp. Därför stöder bollen mot badkaret.

10 Januari 2015  | Länk | 2015 - 2016 Stoja | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Berit Lönnerstam                                             Skaffa en gratis hemsida