Pudlar är bäst
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
5
6
7
8
9
11
12
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
25
26
27
28
29
30
31
<<
Augusti (2019)
>>


Sagittas nosarbete

Den senaste veckan har jag vid några tillfällen försökt få Sagitta intresserad av nosework. Nu tror jag faktiskt att polletten trillat ner.

I dag blev det riktig konkurrens mellan Stoja och Sagitta om vem, som skulle få leta doft i köket. Sagitta har fått nå’n slags snabbkurs, så hon är inte lika systematisk i sitt letande som Stoja men hon är enormt taggad. I kväll var hon dessutom jätteduktig och markerade väldigt tydligt.

Sagitta låter rejält, när hon låter nosen jobba. När hon kommer nära och försöker identifiera exakta placeringen av doftburken hörs hennes sniffande på långt håll. Jättefestligt!

Efter Sagittas sökande ville alla pudlarna ha belöningsgodis, Då passade jag på att använda smeller för att även få Selina att lukta och bli belönad. Det verkade faktiskt som om hon förstod idén. Måste följa upp i morgon.

2 December 2017  | Länk | 2017 Sagitta | 0 kommentar
Del tre

Lördag eftermiddag. Dags att ta itu med andra rallybanan för dagen. Den föreföll att vara betydligt svårare än förmiddagens. Efter att ha umgåtts med pudelkompisarna ett slag glömde jag faktiskt helt bort förmiddagens misslyckade runda. Sedan kom Ritha, min mentor, för att peppa och filma. Regnet hade upphört.

Tre pudelsystrar med mattar

Allt var ju inte heller värdelöst på bana ett. Backningen gick strålande, vilket gladde mig oerhört. Allt vårt slit med backandet gav alltså utdelning. Sagitta tog inte någon frestelse men vi fick -3 för positionsfel. Sagitta föreföll inte helt fixerad vid frestelserna utan klarade de efterföljande momenten. Sagitta kraschade rakt in i hindret, – 10 poäng (kompisar sa att det berodde på att hon titta på mig i stället för hindret). Hon stannade och skakade sig av obehag men vi lyckades ta oss samman och fixa en tämligen svår skylt direkt efter och sedan kom den hellyckade backningen som tredje efter hindersmällen. Ja, det smällde verkligen till så att åskådare blev oroliga att Sagitta skadat sig.

Bana nummer två gick så, som jag beskrivit våra tidigare resultat. En rejäl miss med -10p samt två markeringar i kolumnen för enpoängsavdrag och en trepoängare. Resultatet blev alltså totalt 85 poäng och tredje uppflyttningsresultatet i avancerad klass. Sagitta är i Mästarklass! Härligt! Spännande och lite nervöst.

Vid prisutdelningen, som jag såg till att inte missa, fick jag jättemycket beröm. I protokollets ruta för helhetsintryck och kommentarer står det; Fin handling. Lovande ekipage. Det var ju underbart att läsa men jag blev lite full i skratt. Jag var garanterat den äldsta föraren och Sagitta var troligen den äldsta hunden i tävlingen.

 

24 Oktober 2017  | Länk | 2017 Sagitta | 0 kommentar
Del två

Lördag och dags att åka till Lund för tävling

Alla morgonens förberedelser inför avfärd är klara. Jag får fler och fler fjärilar i magen. Kommer bilen att starta? Jag sätter i startnyckeln och vrider om. Motorn går i gång direkt. Färden till Lund gick bra.

Under dagen skänkte jag då och då bilen en tanke. Jag kan direkt avslöja att hemfärden också gick bra. I dag, måndag ringde jag verkstaden. Chefen där tyckte att det bara var att köra på och hoppas att det aldrig händer igen och i varje fall inte på länge, länge!

Första rallybanan föreföll lätt och jag tänkte att det borde gå bra men hej vad jag bedrog mig. Sagitta var inte särskilt samarbetsvillig och jag konstaterade efteråt att även om det inte gått uselt, så var det i alla fall inte bra. Jag missade prisutdelningen men det gjorde inte så mycket för de, som inte var godkända, kunde hämta sina protokoll i en låda i klubbstugan.

Jag gick till lådan men hade inte glasögonen på, så jag kunde inte se vilket protokoll som var mitt. Kom man bara ihåg sitt startnummer hittade man protokollet för det numret stod överst med mycket stor stil. En hjälpsam person hittade ett protokoll och gav mig. Jag gick iväg för att begrunda det och redan vid dörren fick jag en fullständig chock. SÅ mycket poängavdrag hade jag aldrig sett i mitt rallyliv. Totalpoäng 22!!! Men det kan inte vara möjligt! Nej, det här projektet lägger jag ner! Jag gick till paviljongen för att träffa en del pudelkompisar där och få lite stöd. Då kom det en människa rusande efter mig och ropade: ”Du har nog fått fel protokoll!” Jo, det var nummer 18 från en annan tävlingsgrupp och jag fick gå tillbaka och leta upp rätt protokoll. Det var inte bra men betydligt bättre, 52 poäng. Det var ändå det sämsta Sagitta någonsin fått - med råge.

Även detta protokoll var hemskt. Men p.ga. det andra så klarade mitt psyke av detta förvånansvärt bra. Vanligtvis brukar nästan alla övningar gå bra och så har vi kanske någon riktig tabbe med mycet avdrag. Här fanns både dyrbara tabbar och MASSVIS med mindre missar spridda över hela protokollet. En förskräcklig syn!

Tre pudelsystrar fanns på plats och de blev fotograferade, Bessi, Sagitta och Stella. Bessi var bara sällskapsdam medan Sagitta, som är äldst, och Stella hade tävlat. Stella hade fått sitt tredje kvalificerande resultat i nybörjarklass och därför fått en stilig röd rosett med texten RLD N (kom inte med på bild).

23 Oktober 2017  | Länk | 2017 Sagitta | 0 kommentar
Tävlingsshelg

En berättelse i tre delar

Del ett

Sagitta är anmäld till dubbla klasser både lördag och söndag i Lund respektive Lomma. För att detta ska bli rimligt ur körsynpunkt och för Selinas skull har husvagnen fyllts med allt, som behövs för en tvådagarstripp. Det kräver mycket planering och en hel del spring ut och in.

Fredag kväll körs bilen fram och efter lite trixande är husvagnen kopplad och allt är klart för avfärd vid sextiden lördag morgon. El kopplas in så batteriet ska vara fulladdat och kylskåpet kallt. Till sist ska jag bara flytta ekipaget några centimeter så bromsklossen bak husvagnen (den står i en liten uppförsbacke) kan tas bort så att den inte ska glömmas kvar på gatan. Jag sätter mig i bilen och sätter i startnyckeln. Alla lampor på instrumentpanelen tänds som vanligt men när jag vrider on nyckeln svartnar allt. Bilen är helt ”död”. Trots att jag egentligen vet att batteriet är OK kopplar jag in starthjälpen. Det gör naturligtvis ingen nytta. Panik, panik! Jag blir verkligen ledsen. Dessa tävlingar är SÅ viktiga för mig. Jag rusar in och ringer assistansen. Killen där vill först skicka en bärgningskille. Om denne inte lyckas fixa bilen får vi försöka ordna hyrbil.

Jag går ut och inväntar bärgaren, kopplar åter in elen i husvagnen och får för mig att jag skall försöka starta bilen än en gång. Och, kan man tänka sig, då startar bilen! Detta är ju orimligt! Jag startar bilen minst en gång till. Sen rusar jag in för att avstyra bärgningshjälpen.

Hur ska det gå på morgonen? Kommer bilen att starta? Kommer jag till Lund? Kommer jag från Lund? Jag bestämmer mig för att avstå från att ta med husvagnen, då jag inte tycker om tanken att bli stående någonstans med en icke fungerande bil med husvagn. Jag har ju varit med om bärgning av ett sådant ekipage och tre hundar en gång. Om den spännande händelsen kan man läsa i blogginlägg från 2 juli 2009.

Jag är helt förvirrad men går och lägger mig tidigt. Jag ska ju stiga upp kl 05.00.

22 Oktober 2017  | Länk | 2017 Sagitta | 0 kommentar
Uppflyttning till Mästarklass

RLD N  RLD F  RLD A  Black Basic Reliable Runner "Sagitta"

21 Oktober 2017  | Länk | 2017 Sagitta | 0 kommentar
Frestelseträning

I söndags tävlade Stoja och jag fortsättningsklasser. Två upplevelser, vars hågkomst det hade varit bra om jag kunnat förpassa till någon plats utanför hjärnan. Arg, ledsen, besviken ja rent av förbannad är känslor jag inte vill bevara i minnet.

När jag åkte hem var jag övertygad om att jag aldrig skulle sätta min fot på en rallybana igen. Men så hade jag ju anmält Sagitta till sju tävlingar och jag är för snål för att avstå tävlandet. Fast mina känslor är inte bra nu heller.

På lördag är det dags att tävla och i dag tränade Sagitta och jag i småregn. Sagitta är ju besatt av frestelser, speciellt gosedjur och alldeles speciellt stora pipgrisen. Jag byggde banan och la ut två gosedjur i frestelsen och hängde ett på ena konen. Sagitta var med och blev jätteglad men fick veta i bestämda ordalag att de är ”förbjudna”.

”Får jag inte ta dem, så ska jag i alla fall sitta nära och bevaka dem”, tyckte Sagitta som nyligen skenvalpat. Jag gick banvandring och Sagitta satt som en staty mitt på banan. Inte ens när jag gick till bilen, där pipgrisen fanns, för att hämta kameran flyttade hon sig ur fläcken.

Visst är hon för söt!

19 Oktober 2017  | Länk | 2017 Sagitta | 0 kommentar
Backa, backa, backa!

Och så dessa frestelser!

Även Sagitta tränade naturligtvis i går. Uppvärmningen bestod av övning i backandets ädla konst. Vi använde mitt senaste träningstips och det fungerade verkligen bra i dag. Till vänster var det perfekt och högersidan kom inte långt efter i kvalitet.

Sagitta fick gå Stojas frestelsebana i högerhandling. Det var bra men ingen topprestation. Sagitta var alltför upptagen av frestelserna, vilket tar ner hennes tempo jättemycket och jag måste efter varje moment påminna henne om att vi ska gå vidare. I slalom försökte hon smita över till vänster, vilket påminde mig om att jag hela tiden måste tala om att det är höger som gäller. Kanske berodde det mest på att vi vände bort från frestelserna.

Jag lade in momentet backa i banan och till vänster gick det galant. Till höger backade Sagitta ut lite, lite grand i första steget och då började vi om med ännu tydligare markering med min högerhand. Då lyckades det också. Finns det hopp?

Senare på dagen pratade jag med Zizi, min gamla agilitylagkompis. Hon har tävlat lydnad på elitnivå och även haft en hund i rallylydnadens mästarklass. Hon gav mig ett tips om träningen av frestelserna. Det ska verkligen testas för utan fungerande ”Åttans frestelser” har Sagitta inte totalfokus på banan.

14 Oktober 2017  | Länk | 2017 Sagitta | 0 kommentar
Årets sista agilitytävling

Ingen kan påstå att jag tävlar mycket agility! Tre gånger har jag och mina pudlar tävlat officiellt i år. Till min stora glädje har vi lyckats över förväntan. I Ystad genomförde Sagitta ett felfritt hopplopp och fick pinne. Åhustävlingen slutade med en sensationell andra plats och pinne för Stoja, felfritt så klart annars blir det ingen pinne. I dag sprang Sagitta återigen ett felfritt lopp. Vi kom på sjätte plats men det delades bara ut fem pinnar. Sagitta var mycket nöjd med sitt pris, som bestod av tre hopbundna  tuggben och en fin dyna. Tuggisarna bar hon omkring med högt huvud, stolt som en tupp. Vid hemfärden bäddade hon ner dem ordentligt på sin plats i bilen. När vi kom hem och packade upp dynan ville Sagitta direkt ha den att ligga på. En riktigt lyckad dag för Sagitta!

Så här skrev jag om Sagittas tävlande inför denna säsongen:

”Målet är att tävla några gånger 2017. Självklart är det kul med något bra resultat men Sagitta är lika lycklig oavsett hur det går. Hon nöjer sig säkert med att bara träna också.”

Målet uppfylldes med råge. Härligt! Fem lopp, två nollade, ett utan hinderfel men tidsfel, ett med många fel och ett diskat. Diskningen var en jättetavla av matte och ingen skugga över Sagitta, som gjorde precis vad matte ville.

Jag är faktiskt lite stolt över att varje gång jag och mina pudlar tävlat, så har någon av dem varit bästa hund från Simrishamn. I dag startade jag bara i ett lopp med var och en och vi blev både bästa och näst bästa ekipage! Sagitta felfri och Stoja fem fel med totalt sex lopp av simrishamnarna.

Utöver officiella tävlingar genomförde Sagitta också ett makalöst bra tunnelrace i Tollarp i början av sommaren.

Simrishamnsgänget i Svedala.

Jag med Stoja och Sagitta, Jessica med Joppe, Åsa och Alice med Sandy.

30 September 2017  | Länk | 2017 Sagitta | 0 kommentar
Rallytävling

I lördags tävlade Sagitta och jag rallylydnad avancerad. För första gången startade vi med hunden till höger. Det gick bra men redan första momentet resulterade i två minus (sen och sned). Moment 4 var tre stegs backning på höger sida och jag var väl inte särskilt optimistisk för vid uppvärmningen markerade Sagitta att det var väldigt besvärligt. Mycket riktigt. Sagitta började med att gå snett ut från mig på de två första stegen och sedan satte hon sig i det tredje. Det har hon aldrig gjort förr vare sig på träning eller på tävling (-10 p).

Sidbyte framför gick jättebra och ”sitt skicka över hinder” var som vanligt, vilket betyder att Sagitta lätt och smidigt kom till min vänstra sida. Tyvärr flöt hon sedan ut från mig fullständigt omotiverat. Jag är så himla dålig på att reparera oförutsedda händelser och jag schabblade till det ordentligt och lyckades göra helt fel på nästa moment (-10p). Redan under godkändgränsen på 80 poäng. Jag fortsatte jobba ändå men när jag i moment 12 hör domaren säga ”halv” bakom mig (= minus poäng), så tappade jag helt koncentrationen för jag kunde direkt konstatera, att visserligen var jag mer än en halv meter från skylten men sedan skulle ju Sagitta gå mellan mig och skylten. Då kunde avståndet mellan Sagitta och skylten på inga villkor bli längre än den tillåtna halvmetern. Med andra ord, ett uppenbart feldomslut. Nu hade det ju ingen betydelse men tänk om det varit den avgörande poängen!

Sån’t borde jag naturligtvis inte bry mig om. Vanligtvis hör jag inte domarens kommentarer men denna domare med skrivare stod mitt i banan och befann sig vid tillfället ca 1,5 meter bakom mig. ”Mental träning”, sa min mentor lakoniskt när jag beklagade mig.

Låt oss titta på det som var bra i stället. Allt utom tre moment! Kommentaren från domaren var ”Jättebra” samt det obligatoriska(?) ”trevligt ekipage”.

25 September 2017  | Länk | 2017 Sagitta | 0 kommentar
Lydnadstävling

I går gjorde Sagitta och jag ett försök att få uppflyttningsresultat i lydnad startklass. Tyvärr misslyckades det men vi fick i alla fall vår första tiopoängare efter debuten i lydnadsklass 1 2008. Då fick vi 3 stycken efter att ha tränat i fjorton dager. Sagitta var då 17 månader.

Det här året introducerades en ny klass, startklassen, som skulle vara enkel, generöst bedömd och uppmuntra folk till att börja med tävlingslydnad. Jo pyttsan! Jag är ingalunda den enda, som gått på en nit. Så vitt jag kan se, så är bedömningen mycket hårdare än för nio år sedan. När man tittar på resultaten så hittar man tävling efter tävling, där ingen eller några få lyckas få de där 160 poängen. I går var det två av 14, som klarade det – två bordercollies. Tävlingen jag missade för en tid sedan p.g.a. Sagittas skada på kinden resulterade i 2 av 43! Både förra helgen och denna fanns det minst två tävlingar i Skåne, där inget ekipage lyckades bli uppflyttat. Nu har jag och flera bekanta fått nog – åtminstone för nu.

För nio år sedan var det en ploj, när jag anmälde till Pudelklubbens lydnadstävling. Nu har vi tränat seriöst under en längre tid men lyckats sämre vad avser fullpoängare! Totalt är vi bättre men det beror ju på att vi nu tränat alla moment.

På tävling kan vad som helst hända. Det är verkligen synd att vårt apporteringsmoment  i går inte filmades. En liten animering av händelseförloppet blir som följer.

Jag satte Sagitta i startposition, uppmanade henne att sitta kvar, gick fem meter och lade ner den 5 cm höga apportbocken i det minst 5 cm höga gräset, gick ytterligare åtta meter, vände mig om och uppmanade Sagitta att utföra apporteringen. Hon satt naturligtvis kvar lugnt och tryggt. Jag var jätteorolig att hon inte skulle se apporten.

Sagitta småsprang försiktigt fram till apporten. ”Undrar just om jag vågar ta den”.

 ”OK, jag provar väl men den verkar lite farlig (hennes egen tränings apport)”.

”Det kanske löser sig, om jag smygar försiktigt framåt mot matte”.

När Sagitta var ca en och en halvmeter från matten stannade hon, rätade upp sig, stod blickstilla och funderade.

”Undrar just vad jag skulle göra med den här apporten!”

Matten försökte få Sagitta att komma närmre men hon funderade vidare.

”Vill du att jag ska lägga mig ner?”…. ”Ja men då gör jag väl det”. ”Matte verkar ändå inte nöjd”. ” Då spottar jag väl ut apporten på marken!"

Äntligen sprack mattens stenansikte upp i ett brett leende och momentet avslutades med att matten tog upp apporten. Sagitta blev sig själv igen och vi fortsatte med fjärrdirigering och det sista, hellyckade hoppmomentet.

Efter tävlingen briljerade Sagitta med att sitta kvar fast jag gick iväg utom synhåll till bilen för att hämta godis och sedan in i klubbstugan för att hämta servett. Det var absolut inget problem.

11 September 2017  | Länk | 2017 Sagitta | 0 kommentar
VILKEN HELG del 2

Det var första gången på evigheter som vi bodde ordentligt i husvagnen flera dagar. Tidigare var de vana husvagnboende pudlar men nu var de fullständigt galna. Så snart jag öppnade dörren skulle de prompt ut, alla tre på en gång. När jag var inne gick det bra att få bort dem från dörren med vanliga tillsägelser. Om jag var ute och skulle hämta en pudel, eller för den delen bara ta mig in själv, då blev de fullständigt hysteriska. Ingen lydnad över huvud taget på dem i dessa situationer. När jag skulle hämta Stoja för prisutdelning trängde de sig ut i omgångar. Jag stod utanför som en inkastare. Till slut var alla ute. Panik! Selina är döv och måste först infångas, vilket inte var så lätt. Vilken pärs!

Lördagen var en fantastiskt fin sommardag men på kvällen, när Sagitta och jag skulle göra den rallyträning vi inte hunnit med under veckan, då kom regnet. Jag försökte få den vackra himlen på bild.

Söndagen blev också den en fin dag ur flera synvinklar. Sagitta och jag tävlade Avancerad klass i rallylydnad. Den magiska poängen är 80. Vi lyckades skrapa ihop 81! Därmed har vi två av de tre kvalificerande resultat, som behövs för uppflyttning till Mästarklass.

Naturligtvis var jag glad för uppflyttningsresultat men samtidigt var jag bekymrad. Sagitta var ju jätteslö på agilityn på lördagen och på rallyn var det inte heller något riktig go i henne. Kompisar, som tittade på, tyckte det såg fint ut men jag kände inte igen min pudel. Allting gick lite i slow motion. Alla sättande kändes sega och vi fick två enpoängare i avdrag för det, något vi aldrig brukar ha.

Första skylten var ”sitt, stå, ligg” (-2). Andra momentet ”läggande under gång, gå runt hunden” blev verkligen ingen hit. Sagitta stannade men ville inte lägga sig. Jag gick runt henne och tjatade ner henne. Hon la sig nog sådär långt om länge även om hon vek in ena frambenet på ett sätt, som hon aldrig gör annars. När Sagitta äntligen låg, så satte hon igång och kliade sig på insidan av bakbenet. På denna övning samlade vi på oss 13 minuspoäng. Då hade vi alltså minus 15 poäng redan efter två skyltar! 16 återstod.

Då såg jag  verkligen inte ljust på tillvaron men kämpade vidare, vilket jag fick beröm för på helhetsintrycket. Efter det gick vi dock felfritt så när som på -1 för ett sent sättande och -3 när Sagitta vid ett sidbyte först funderade på att felaktigt gå runt skylten. Jag lyckades avstyra det och då hade vi gjort av med 19 poäng och vi var således kvar på rätt sida 80 poängsgränsen.

Man har 100 poäng med sig in på banan och det gäller att inte göra av med för många poäng innan målgång. I avancerad klass gör hunden övningar både på höger och vänster sida om föraren. Nybörjarklass och fortsättningsklass genomförs med hunden på vänstersida, vilket är det vanliga från början i all hundträning. De flesta hundar tycker det är konstigt att gå på ”fel sida”.

Lite bilder från husvagnen.

 Selina bor under bordet. Här har hon somnat från tidningsläsandet

Sagitta myser i sitt hörn på soffan

Stoja "sover" hoprullad på soffan. I själva verket väntar hon bara på att få intaga sängen och sova på riktigt.

 

8 September 2017  | Länk | 2017 Sagitta | 0 kommentar
Nya skyltarna

Stoja kollar vid målskylten direkt efter banbyggandet

Det är ganska länge sedan jag skrev ut och laminerade rallyskyltar och i dag byggde jag för första gången en hel bana med mitt eget material. Längst bort i högra hörnet finns frestelsemomentet och där ska riktigt härliga mysdjur placeras ut. I övrigt är banan klar. Jag banvandrade med stor omsorg som om det vore tävling. Sagitta satt eller stod mestadels för sig själv och tittade på medan Stoja troget följde varje steg jag tog. Jag säger alla kommandon högt och Stoja försöker hänga med och göra allt jag säger. Det är rent rörande att se hennes stora allvar.

Forts följer

Banan byggdes för Sagitta och var för avancerad klass.

25 Augusti 2017  | Länk | 2017 Sagitta | 0 kommentar
Vill ni se en stjärna? Se på mig!

Så skulle Sagitta kunna säga. Ni kanske inte vet att Sagitta är en av de minsta stjärnorna på vår stjärnhimmel. Sagitta betyder pil och är Pilen i stjärnbilden Skytten.

Sagitta fyllde tio år i februari och är således veteran sedan flera år. Vi tävlar inte särskilt mycket men Sagitta debuterade i rallylydnadens avancerade klass (den tredje svåraste) i slutet av maj. Debuten blev lysande - som en stjärna. Vi vann klassen med 96 poäng (av 100 möjliga), vilket är uppflyttningsresultat eller enligt rallyvokabulären "kvalificerande resultat".

I början av juli var det dags för Sagitta att prova på att tävla lydnad i den för året nya startklassen. Det gick väldigt bra och med lite mindre otur och bättre flyt i arrangemanget kunde vi nog fått till de där 160 poängen, som man måste ha för uppflyttning till nästa svårighetsklass. Domarens slutomdöme löd så här: ”Det såg riktigt bra ut!” Dessvärre fick vi 159 poäng, vilket är bra men alltså inte tillräckligt bra.

I lördags startade Sagitta i första agilitytävlingen på flera år. Till min stora glädje fick vi till ett riktigt kanonlopp. Vi gjorde ett felfritt lopp och hamnade på plats sex av 35 startande, vilket gjorde att vi fick rosett och pris. Priset blev ett presentkort till en timmes träning i uppvärmd hall, så vi kanske kan bli ännu bättre. Viktigast och finast var väl ändå att vi fick s.k. uppflyttningspinne.

Inget dåligt facit för de senaste 10 veckorna för min lilla stjärna!

 

8 Augusti 2017  | Länk | 2017 Sagitta | 0 kommentar
Våga eller inte våga?

Nej, det blev aldrig frågan om att avgöra huruvida jag vågade eller inte vågade åka och tävla lydnad startklass i går kväll. (Naturligtvis hade jag vågat!) Sagitta bestämde genom att två dygn före tävlingen riva av ruvan på ett litet obetydligt sår på kinden så våldsamt att det bildades ett djupt, otrevligt sår i stället.

Jag blev jättebesviken. Vädret var strålande i går, vilket betyder mycket för både Sagitta och mig, men det blev självklart ingen tävling. I kväll hade det nog gått bra för såret har åter läkt och ser fint ut. Nu gäller tratt på, så Sagitta inte kan göra om bravaden.

En kompis använde det gamla klyschiga uttrycket ”Det är en mening med allt”. Om jag vore mer fatalistiskt lagd skulle jag nu instämma efter att ha kollat resultatlistan. I den grupp vi lottats fick endast 3 ekipage uppflyttningsresultat! Otroligt låg procentsats med ca 20-25 startande! 13 -14 %.

Varför vet jag inte hur många startande det var? Efter tävlingen kunde jag konstatera att man slagit samman båda grupperna till en prislista trots att det var två olika tävlingar med var sin domare! Mycket märkligt! (8 av 45 = 18 % i den sammanslagna gruppen blev uppflyttade men bara 3 av dem tillhörde min grupp.) Generellt brukar 30-35 % klara kravet i så stor grupp.

Antingen var närvarande sydskåningar m.fl. ovanligt dåliga i går eller också var det ovanligt hård bedömning. När den här nya "Startklassen" introducerades, så sades det att bedömningen skulle vara generösare än i tidigare klass 1. Den skulle värva fler tävlande till lydnaden! Läser man riktlinjerna för bedömning, så ställs absolut lägre krav men de flesta domare dömer som de alltid gjort eller t.o.m. hårdare.

För 9 år sedan tävlade jag med Sagitta i klass1. Då gjorde hon som Stoja gjorde nu i startklass, satte en tass på mig vid ingången efter hopp över hinder. I övrigt inga fel. Då fick vi en poängs avdrag. Nu fick vi 2 poängs avdrag. Upp och nervända världen!

Det pågår en lång och häftig diskussion på fb om tävlingen som, utöver detta med de otillåtna sammanslagna grupperna, fick fantastisk bra omdömen på arrangemanget.

Jag sparade i alla fall körkostnaden! Ska jag använda den till lite gott?

29 Juli 2017  | Länk | 2017 Sagitta | 0 kommentar
Var är apportbocken?

På den tiden jag tävlade agility med Selina i klass 3 var jag mycket noggrann med banvandringarna. Bland annat så gick jag ofta ner på knä i vissa lägen, speciellt för att se samma som Selina såg när hon kom ut ur en tunnel. Det hade enorm betydelse för hur jag skulle agera för att situationen skulle lösas på ett bra sätt.

I förrgår vid apporteringsmomentet misstänkte jag att Sagitta kanske inte skulle se apportbocken, vilket ju besannades när hon snubblade över den. Därför bestämde jag mig i dag för att försätta mig i Sagittas position och ta ett foto. Jag befinner mig bredvid Sagitta ca 5 m från apportbocken med kameran i höjd med Sagittas ögon. Resultatet blev faktiskt värre än jag tänkte i tisdags. Stackars Sagitta! Hon är ju dessutom blind på vänster öga. Det var svårt för mig att hitta apportbocken. Här är fotot ändå rejält förstorat. Du som läser detta, ser du den?

 

Detta gav mig en ordentlig tankeställare. Vad ser en liten hund, som har ögonen 40 cm över marken? Gräset behöver kanske inte vara särskilt högt för att ställa till problem. Gräset på fotot är ca 5 cm högt. Både Sagitta och Stoja har då och då vid träning "struntat" i att ta apportbocken. Kanske har de helt enkelt inte sett den!

Det gäller verkligen att få hunden att vara riktigt observant när jag lägger ut apportbocken! Jag ser ju inte min egen hund men har iakttagit andra tävlande, där hunden kikat lite på annat intressant i omgivningen medan matte/husse går iväg och tex lägger ut apportbocken.

 

27 Juli 2017  | Länk | 2017 Sagitta | 0 kommentar
träning för startklass

I går tränade vi på klubben. Vi gjorde alla momenten men inte i rätt ordning. Allt gick jättebra. Det enda speciella som hände gällde apporteringen.

Gräset var högt och jag misstänkte att Sagitta inte skulle se apportbocken. Därför hanterade jag den överdrivet tydligt så att Sagitta skulle se att jag la ut den. När jag kommenderade "apport" sprang Sagitta med väldigt god fart rakt över apportbocken men snubblade över den. Då vände hon på en femöring. "Hoppsan, den skulle jag ju ha med mig." Sagitta greppade den blixtsnabbt och jättefint, satte åter fart mot mig, överlämnade den perfekt och intog elegant utångsposition. Fantastiskt bra!

Efter lydnaden blev det rallylydnad. Vi gick genom de moment vi lärde lite extra om på vår träningsdag förra måndagen. Där fick jag flera stycken riktiga aha-upplevelser och detta satt fortfarande i Sagittas hjärna.

Slutligen blev det dags för det obligatoriska backandet vid vänster sida. Just nu verkar det sitta som en smäck. Jag har ju dessutom själv blivit helsäker på back, back, back, lyft och så framåt igen. Känns väldigt bra.

Som ett litet PS tilll träningen kan jag tillägga att jag är så glad att jag inte är i Vilsta på Pudelnationalen. Jag hade bokat husvagnsplats i god tid men fegade ur i våras. Efter det här med rallystatuterna så hade det funnits risk att jag alltför tydligt talat om vad jag tycker. Speciellt som jag hade mött en av de ansvariga i både lydnad och rallylydnad. Det vore lite onödigt.

26 Juli 2017  | Länk | 2017 Sagitta | 0 kommentar
159 - nojan

Nu har vi, Sagitta och jag, tränat för start i startklass varenda dag i "evigheter" utom i går, då det regnade. Det allra värsta är att jag ofta tänker: "Vad gör jag för fel? Gör jag bara samma sak = fel sak om och om igen? Blir vi verkligen bättre av det?"

159 poäng med Stoja och 159 med Sagitta. 160 poäng är ju den magiska gränsen, som skall uppnås. Inte är det konstigt att jag känner mig nojig! Kommande fredag är det meningen att Sagitta och jag ska tävla igen. Hur ska jag våga?

Träningen går mestadels bra men nästan alltid händer något oväntat. En dag sprang Sagitta förbi apporten. I dag hade hon fint tempo både före och efter gripandet. Hurra!!! Men då fick hon för sig att i dag, just nu, ska jag avlämna apportbocken vid sidan. Det tränar vi aldrig på, så det blev snett sittande. Inte så lyckat alltså. Ett nytt försök gjordes, där jag påminde Sagitta om att avlämnandet sker framför. Då blev hela momentet nästan perfekt.

Ett par godisbitar fanns kvar och då övade vi lite backande vid sidan. Vänster sida. Strålande bra! 

 

22 Juli 2017  | Länk | 2017 Sagitta | 0 kommentar
Lydnadstävling

Äntligen var det dags för Sagitta att debutera i lydnad startklass. Sagitta anmäldes till tre tävlingar men de två första fick ställas in då Sagitta inte mådde helt bra.

Dagen före tävlingen gick alla moment hur bra som helst utom att Sagitta helt sonika sprang förbi apportbocken utan att ens ”se” den. Hur är nu talesättet? Dåligt genrep - bra premiär. Gäller tvärtom också? På väg till Åhus stannade jag på vår klubb och jag kunde inte avhålla mig från att testa apportering. Dumt!!!  Sagitta sa, att sån’t trams tänkte hon inte ägna sig åt. Jag kastade apporten. Jag lekte och skojade med Sagitta. Det brukar få henne på humör men så icke denna gång.

Sagitta och jag hade startnummer 15. Varje ekipage tar ca 5 minuter men denna domaren har genomgång med varje tävlande efteråt, så det blir mer. När nr 12 gick av banan tänkte jag sätta igång och värma upp Sagitta, bygga upp kontakten och glädjen. Då visade det sig att både 13 och 14 var strukna ochdet var vår tur och vi skulle in bums. Gå in med en helt oförberedd hund! Gissa vad jag tyckte!

Nej, jag sa inte mycket men jag gick iväg till den stora stenen, där jag hade min ryggsäck med leksak och supergodiset. Det var nödvändigt av minst två skäl. Jag hade en godissnusdosa i fickan och det sägs vara förbjudet på planen enligt de nya reglerna från 2017. Det sa domaren vid genomgång. Det är en av alla dessa tolkningar, som irriterar mig och många andra. Det har varit en kolossalt häftig och lång diskussion i en lydnadsgrupp på fb och jag hade i förväg bestämt mig för att vara hundra procent ”laglydig”. Det andra skälet var att jag hade min apportbock i väskan och med den är det precis tvärtom. Den måste med in på planen! Jag gjorde mig ingen brådska utan gick långsamt i båda riktningarna och jobbade med att få Sagitta i topphumör. Det var säkert svårt när matte innerst inne var tvärilsk.

Fy, så dålig start på tävlingen. Efteråt fick vi fylla i ett formulär och utvärdera arrangemanget. Det fanns en del frågor, som skulle betygsättas från 1 till 6 (Har jag för mig fast varför i all världen? Det normala vore väl 5.) Där var också en ruta för fritt tänk och tyckande. Vad kunde göras bättre? Jag tyckte!

Det var ju evig tur att jag skulle tävla med Sagitta och inte Stoja. Jag hade inte ens varit i närheten av entrén då, för med Stoja måste jag jobba med förberedandet mycket längre tid och längre bort från andra tävlande och planen. Med en sådan förberedelse hade Stoja inte haft mer än en tass i marken. Sagitta är ju betydligt lugnare, så det gick hyfsat bra. Dessutom var det lång förflyttning till startpunkten inne på den halvt inhägnade planen.

Första momentet, följsamhet, var inget särskilt bra moment även om jag inte tyckte det var så dåligt som domaren tyckte.

Inkallning, fjärrdirigering och hopp över hinder fick vi nior på. Domaren lyckades hitta fel på alla tre momenten.”Något seg” i fjärren. Han sa: ”Inkallningen var bra och jag hittade inget annat än att du rör axeln, så det blir ett dubbelkommando”. Det lät ju nästan som om han hade velat hitta mer, tyckte jag. Hoppet samma axelrörelse från mig. Ja, det var axeln inte handen eller armen, som man ser många omedvetet styra med. Måste väl steloperera axeln till nästa tävling. Och så får jag filma mig, så jag kan se vad jag gör. Månne det är något jag lagt mig till med i rallyn! Han har dömt mig en gång förr och varken han eller de andra tre domarna har noterat det.

Apporteringen fick en katastrofal inledning. Själv tycker jag att det närmast var ett tekniskt fel, som jag kunde protesterat mot men jag fann mig inte. Om något sådant skulle hända igen, så är jag förberedd och tänker inte acceptera förfaringssättet. Fråga är skickad till lydnadsgruppen på SBK.

Vid genomgången efteråt sa domaren att jag haft dubbelkommando vid avslutet även på apporteringen (antagligen samma axelrörelse) men sen kom han på, att det hade jag visst inte haft. Han sa till skrivaren att stryka det i protokollet. Det var väl bra men om poängavdraget inte stryks så gör det ju ingen nytta att domaren upptäckte sitt misstag. Han drog 1 poäng för det felet i de andra momenten och eftersom vi fick 7,5 och ingen ändrad siffra fanns, så kan ingenting ha ändrats. Eftersom Sagitta avlämnar apportbocken sittande framför mig, så har vi inte ett sådant avslut som vid inkallningen och hoppet. Därför heller ingen axelvridning. Domaren gillade inte heller Sagittas tempo. Hon la verkligen inte på ett kol men genomförde momentet klanderfritt i övrigt.

Slutligen sa domaren: ”Det såg riktigt snyggt ut!” Det var ju kul och vi fick 9p på helheten.

MEN det räckte inte till uppflyttning. Vi fick 159 poäng och det krävs ju 160 för det.

Fy, vad jag är sur! Den poäng, som skulle ändrats, hade givit en totalsumma på 162 p. Dessutom hade vi ju strulet vid starten av apportmomentet, som var helt onödigt och orsakade ett avdrag på minst 0,5 p på momentet vilket blir totalt 1,5 p.

Låter jag gnällig? Må så vara! Men det är befogat gnäll! Och jag tvivlar på att det blir något mer tävlande efter den tävling vi redan är anmälda till. Varför ska jag lägga ner pengar på att bli arg och besviken när min fina Sagitta är hur duktig som helst?

9 Juli 2017  | Länk | 2017 Sagitta | 0 kommentar
Två halvsystrar tävlar lydnad

I Åhus tävlade Sagitta (10 år) och Stella (9 år) lydnad startklass. De har samma pappa, Leonardo Da Maya.

Det lustiga är att Stella och Stoja är också halvsystrar. De har samma mamma, Splash Super Charge.

Mina två pudelflickor, Sagitta och Stoja, har däremot inte en gen gemensamt så långt jag kan följa deras släktträd.

Hur det gick med tävlandet skall jag berätta om en annan dag. Domarens omdöme var i alla fall "Det såg riktigt snyggt ut." Poängbedömningen för helheten blev 9p, vilket jag är mycket nöjd med.

7 Juli 2017  | Länk | 2017 Sagitta | 0 kommentar
Tristaste agilitytävlingen någonsin

I lördags tävlade Sagitta och jag inofficiell lydnad startklass som en liten förövning till officiella tävlingen nästkommande helg.

Följsamhet heter första momentet. Men, det är nog ingen bra beteckning på vad vi höll på med! Sagitta nosade, släpade efter, trängde mig vid sväng vänster och avslutade med snett sittande. Ingen bra början men sen spottade vi upp oss och fick 9,5 poäng på inkallningen, 10 poäng på sitt under marsch och 9,5 på hopp över hinder. Apropå spotta, så var det just vad Sagitta gjorde. Hon spottade ut apporten PÅ mina fötter. Varför gör mina pudlar så totalt oväntade saker på tävling? Vi har gnetat som tusan med apporten för att Sagitta varit så sölig fram till mig för avlämnandet men spottat ut apporten har hon ALDRIG gjort.

Fjärrkontrollen, där jag ska få en sittande Sagitta att lägga sig ner efter det jag på fem meters avstånd kommenderat henne att göra det. Sagitta gjorde sig ingen brådska utan satt på rumpan, gick ett steg fram med vänster fot, ett med höger fot och slutligen med vänster igen och då var hon nere i liggande ställning. Det uppskattade inte domaren utan gav 8 poäng med kommentaren ”långsam”. Sagitta gjorde ändå vad hon skulle och resten av momentet klanderfritt. Upplysningsvis kan man få max 10 poäng på en övning.

För en dryg månad sedan tävlade Stoja officiell lydnad för första gången. Då fick hon totalt 159 poäng. Det behövs 160 poäng för att bli uppflyttad till nästa klass, så jag blev ju inte så glad (Även om jag var jätteglad för Stojas prestation).

Jo, man kan få halva poäng också! Sagitta fick 159,5 poäng i lördags. Jag bara skrattade. Vad ska man annars göra?

Sen hade jag anmält oss till ett tunnelrace. Det bestod av ett starthinder och ett sluthinder. Däremellan 16 stycken tunnelpassager. När vi gick in som startnummer 37 kom vi i mål felfria på en andra plats efter en sheltie. Gissa om vi fick applåder! Jag var verkligen nöjd. Alla hundraser tävlade mot varandra och när alla 50 ekipagen startat hade vi blivit besegrade av en eller kanske två bordercollies också. Vad har min lilla small-pudel att komma med mot bordercollies, som lyckas? Absolut ingenting  !!!

Ett så lyckat race och så kallar jag tävlingen för uslaste någonsin! Jag känner mig fortfarande jättestolt över Sagittas och min prestation. Det trista var att vi aldrig fick veta hur vi placerat oss. Ett enda pris delades ut och det är helt OK, för tävlingen ordnades till förmån för barncancerfonden. Men resultatlistan skrynklades ihop och slängdes. Snacka om antiklimax!

13 Juni 2017  | Länk | 2017 Sagitta | 0 kommentar
Frestelser

I dag byggde jag en bana, där det fanns frestelser på två ställen. Vi gick den så att vi passerade frestelser med underbara gosedjur sex gånger. Dessutom fanns det en dubbelslalom. Stoja var jätteduktig medan Sagitta som vanligt blev ganska störd av frestelsernas blotta existens. Ingen av dem tog någon frestelse och jag var nöjd med passet.

7 Juni 2017  | Länk | 2017 Sagitta | 0 kommentar
Hela startklassen genomförd

Min hemmagjorda apportbock av internationellt snitt är nu klar. Sidorna är kvadrater med sidan sex cm. Greppbiten är 11 cm lång och har en diameter på 15 mm. Vikten är 40 gram. Någon kallade den för en papillon-apport eller chihuahua-apport. 

I går provade vi den på klubben. Jag hade värmt upp med att kasta den stora apportbocken några gånger och en glad Sagitta sprang och hämtade den. Jag har också lagt mig till med ett litet ”falsettläge” på min röst. Sedan bytte jag rakt av till att gå ut och lägga den lilla apportbocken på tävlingssätt. Sagitta galopperade fint både före och efter gripandet av den! Då tillstötte nästa komplikation. Med den stora apporten har vi tränat avlämnande framför. Nu skulle Sagitta plötsligt gå in vid sidan som i inkallningen och hoppet. Vad skall jag nu göra???

Jag måste säga, att min Sagitta är fantastisk. Alla tre pudlarna var med och sprang lösa på rastningsrundan. Då började jag jobba med Sagitta. Vi värmde upp med många korta fotgåenden, tempoväxlingar, svängar, halter och vändningar på stället. Slutligen gjorde vi hela programmet (utom hopp och apport). Allt gick strålande. Fjärren med lösa pudlar runt om gick bra.  Inkallning och sättande under marsch var lätt som en plätt.

Efter lydnadspasset promenerade vi vidare för att senare träna lite rally också. Sen gick vi till lydnadshindret på appelplanen. Jag satte Sagitta och gick runt hindret. Då passade båda de andra pudlarna på att placera sig i vägen på samma sida, som jag var. Sagitta satt helt lugnt och väntade tills det fanns en smula utrymme för henne att hoppa. Jag kallade in över hindret och Sagitta satte sig perfekt vid min sida. Sedan avslutade vi med den ovan beskrivna övningen med apporten medan Selina och Stoja satt i bilen. Konkurrens om apporten är förbjuden.

En mycket lyckad träningsstund.

6 Juni 2017  | Länk | 2017 Sagitta | 0 kommentar
Om debuten i avancerad klass

Debuten i avancerad klass blev ju lyckad, vilket jag tidigare skrutit med. Jag var ända fram till färden till Sjöbo tveksam om huruvida jag verkligen borde anmält oss. Inte var vi klara.! Men jag hade ju betalt, så det fick bli en träningstävling trots att jag avskyr att få dåliga resultat uppvisade på hunddata. Förmiddagsrundan kändes bra och det visade sig ju vara en korrekt känsla. Gissa om jag var lycklig och glad!

På eftermiddagen var det dags att gå in på planen igen. Jag mådde inte bra och banan var, enligt min bedömning, för svår för en debutant som jag.  I princip en svår mästarbana, där mästarskyltarna bytts ut. Två frestelser, som var så krångliga att fem mästare hade gått fel i dem, och en pudel fanatiskt intresserad av frestelser. Vi gick förbi utanför banan flera gånger och Sagitta tycktes inte bry sig.

Jag blev övertalad att starta och vara beredd att snabbt plocka fram gosedjuret ur fickan om Sagitta blev för intresserad. Det var nästan det enda jag tänkte på och övrig förberedelse var minimal.  Det var väldigt korta avstånd mellan skyltarna, definitivt inte 3-5 meter, och min hjärna var för trög för att fixa det. Jag hann inte med sidbyte framför utan blev stillastående ett ögonblick (Förarfel-3 p). Sagitta ville inte lägga sig under gång (Fel övning -10 p)och matte visste plötsligt inte hur man i högerhandling gör höger om på stället (Förarfel -5 p). Sen hade fick vi 2 x 3 minuspoäng i slalom!!! Andra halvan av banan var felfri. Sagitta brydde sig inte om frestelserna vare sig på utväg eller hemväg!!! Och matte gick rätt i åttan!

Totalpoängen blev 71. Hade vi gjort denna tävling förra året, så hade Sagitta nu haft två uppflyttningsresultat. Ända sedan de nya reglerna blev kända har jag varit riktigt, riktigt sur över ändringen. Jag förstår inte varför vi, jämfört med tidigare tävlande, ska få fler och svårare övningar, högre kvalificeringspoäng och hårdare bedömning. Allt för att hindra för många att komma upp i mästarklass!

Jag tänker så klart på motsvarande hantering av näst högsta klassen  (tvåan) i agility, där man av samma skäl ändrade reglerna så att det inte längre skulle räcka med att vara felfri bland de 15% bästa utan endast 10% för uppflyttning.

När jag fick protokollet stod det 61 poäng. Åskådande kompisar blev lite förvånade (de hade trott på mer poäng) men jag brydde mig inte speciellt. Sen, när jag upptäckte felräkningen blev jag inte gladare utan argare. Nån som förstår varför? Kompisar tyckte jag borde vara positiv eftersom vi ju var så duktiga att vi enligt tidigare normer hade fått kvalificerande resultat. Så olika man kan se på saken!

Nu tio dagar efteråt har jag väl förträngt det hela något så när.

 

 

5 Juni 2017  | Länk | 2017 Sagitta | 0 kommentar
Startklassövning

För många år sedan på Oxie BK. Vi skulle träna agility men Sagitta hittade en apportbock, som någon lagt på balansbommen.

Nästa projekt för Sagittas del är att hon är anmäld till lydnadstävling startklass i Sölvesborg. Sagitta ”kan” alla momenten men apporteringen gör mig smått deprimerad. Hon springer glatt ut och greppar apportbocken fint men sen börjar eländet. Sagitta verkar inte förstå vad hon egentligen ska göra sen, alternativt att hon tycker det förväntade är jätteläskigt. Vägen till mig är inte helt rak och hon smyger fram som om hon är på väg till stupstocken. Sagitta har alltid gillat apporten. Hon håller den blickstilla i munnen. Redan vid vår hittills enda lydnadstävling vid 17 månader fick hon en tiopoängare. Hon lämnar apportbocken jättefint och hon har fått massor med beröm, så jag förstår ingenting.

Nu hade jag fått en del tips om hur det skulle bli fart och glädje i apporteringen. Jag började med att kasta ut en leksak, som liknar en skallra eller en liten apportbock. Sagitta sprang ut och tog den men drog iväg med den. Då lockade jag henne till mig och vi bytte leksak. Jag kastade ut den en gång till. Sagitta sprang fram, luktade och tittade på den men brydde sig inte om att ta den. Jag kastade en annan, greppvänlig leksak men den behandlades likadant. Slutligen kastade jag en tredje, vilken rönte samma öde. I stället sprang Sagitta fram till mig, hoppade upp och markerade på fickan, där hon visste att den riktiga apportbocken låg! Hon propsade verkligen på att den skulle användas!

Jag kastade apportbocken och Sagitta satte full fart för att hämta den samt återvände snabbt och fint. Hon satte sig framför mig och avlämnade apporten. Massvis med glädje från mig, beröm och godis. Detta upprepades några gånger och sen funderade jag på, om jag skulle våga gå ut och lägga apporten så som det sker i tävlingsmomentet. Jag gjorde det fast med lite mer ”bus” från mig. Resultatet blev strålande och jag avbröt träningen med apporten och lekte lite med Sagitta. Sagitta blev då JÄTTESUR och ville sen inte gå med in. Hon ville bara ha apporten, som låg i min ficka.

Säg inte att det alltid är lätt att förstå hundar!

 

2 Juni 2017  | Länk | 2017 Sagitta | 0 kommentar
Debut i avancerad klass

Jag lovar och lovar men löftena ej hållas. Det har hänt jättemycket de senaste veckorna men viktigast just nu är Sagittas debut i rallylydnadens avancerade klass i dag.

Till min enorma glädje gick det så här;

Sagitta och jag tittar beundrande på beviset för vår prestation, statyetten i guld.

Visst ser jag nöjd ut! Och Sagitta slickar sig om munnen - hur det nu ska tolkas.

För fjorton dar sedan tävlade Stoja och jag för första gången i rallylydnadens fortsättningsklass. Stoja var jätteduktig om man bara bortser från hennes besatthet av gosedjur i frestelsen.

Den kanske mest fantastiska händelsen var nog ändå när Selina femton och ett halvt år gammal var på klubben och gick över balansbommen samt sprang genom den röda tunneln massvis med gånger. Hon var så lycklig och glad.

28 Maj 2017  | Länk | 2017 Sagitta | 0 kommentar
Start-träning även för Sagitta

I går tränade Sagitta också lite lydnad. Huvudmålet för hennes del är ju också apporteringen men av precis motsatt anledning. Sagitta måste bli gladare. Därför bestämde jag mig för att lägga apporteringen direkt efter inkallningen, som hon verkligen gillar.

Utöver att Sagitta redan var på humör att springa fort, så småjoggade jag ut med apporten och vidare till vändningen. Det fick verkligen effekt och Sagitta utförde apporteringen med mycket god fart! Nu har hon lärt sig att på uppmaning skutta in till fotposition efter avlämnandet.

Vi verkar vara på god väg mot en fin apportering fast nu tuggade Sagitta lite på apporten. Sagitta, som alltid tidigare hållit den blickstilla i munnen. Kan det vara tempot, som triggar till tugg? Det har jag ju hävdat för Stojas del medan andra lydnadskunniga har andra teorier. Nu har jag bestämt att vid nästa träningstillfälle ska jag försöka få till ett gladare kommando i högre tonart. Det kan kanse också höja upp värdet på momentet. Normalt är jag tyvärr ganska monoton  i tonfall till skillnad från en riktigt duktig kompis, som spelar väldigt mycket på olika sätt att använda rösten.

Säg den glädje, som är beständig! Direkt efter apporten tog jag fjärrdirigeringen, ett paradnummer för Sagitta. Efter att i stor glädje ha sprungit till mig i två moment, så fortsatte hon med det i fjärren också. ”Oj då, skulle jag inte komma i full fart nu”, tycktes Sagitta fundera.

Sagitta är nog tillräckligt säker på fjärrdirigeringen, så jag inte behöver oroa mig alltför mycket men i programmet kommer den ju efter apporteringen.

 

24 April 2017  | Länk | 2017 Sagitta | 0 kommentar
Mästarklassträning

Mästarklasskursen fick en regnig början. Sagitta såg verkligen ynklig ut när all päls hängde i stripor kring henne men hon gjorde ändå sitt bästa. Matte däremot var lite ringrostig. Ställande under gång gå runt var första skylten jag provade på. ”Stå”, sa jag och Sagitta gick med i rundan. Då tog jag till en annan beprövad variant. ”Sitt, stå, gå runt” och allt funkade så Sagitta kunde få belöning. En bra stund senare kom jag på att jag inte säger stå utan stanna för att få Sagitta att stanna stående. Jag gjorde rätt och Sagitta gjorde rätt! Så enkelt är det. Redan när jag tävlade med Smilla år 2000 använde jag kommandot "stanna" för ställande under gång!

Sättande under gång gå runt är en ny skylt, som vi bara tränat ett par gånger i köket. Ingen match tyckte Sagitta. Härligt.

Skicka till kon är ju det bästa Sagitta vet men nu skulle hon i högerhandling springa till den högra konen av en hel rad koner. Vid banvandring varnade Gitte för att hunden kunde sikta på andra konen i stället därför att föraren vrider axlarna åt vänster. Jag var naturligtvis en besserwisser och sa att man så klart pekar med vänster hand för att det ska bli bra. Vad gjorde jag när det blev vår tur? Alldeles rätt gissat. Jag pekade åt vänster med höger hand och Sagitta gick klockrent på den kon jag faktiskt pekade på – fel kon.

Som helhet var det ändå en ganska lyckad premiär. När vi i god tid anlände till Åhus passade jag på att köra genom en del moment i lydnadens startklass. Sagitta var duktig - som vanligt.

 

1 April 2017  | Länk | 2017 Sagitta | 0 kommentar
10 år

Min lilla fina Sagitta har fyllt 10 år!  Åren går! I sedvanlig ordning firade vi med Gorgonzola/mascarpone ost, som vi alla fyra älskar.

"Den första gång jag såg dig"

27 Februari 2017  | Länk | 2017 Sagitta | 0 kommentar
Avancerad klass - debut

I går hade vi klubbmästerskap i rallylydnad.

Sagitta debuterade i avancerad klass. Förra lördagen tränade vi i samma ridhus, där vi nu skulle tävla. Det gick riktigt dåligt. I princip fungerade väl bara ”åttans frestelser” men eftersom Sagitta har svårt att hålla ögonen borta från frestelserna, så får det ändå betraktas som lovande. Mina förhoppningar var inte alltför höga inte minst med tanke att Sagitta löper och aldrig gillar att lägga sig i ridhus.

Första momentet var snurr och det har fungerat bra ganska länge nu. Därför blev jag väldigt förvånad när hon inte ville snurra. I somras slutade jag att använda ordet snurr och i stället säger jag runt. Andra gången jag använde kommandot rusade Sagitta fram mot den kon, som var sist i spiralen och först i slalom (-10). Jag blev närmast chockad, ropade ”nej” och lockade tillbaka Sagitta. Hur kunde detta hända? Om Sagitta åtminstone rusat mot någon frestelse!

Slalom gick bra sen var det sidbyte till höger genom att hund och förare skulle vända från varandra, bra.

Därefter den nya skylten med "ett steg stå, två steg sitt, tre steg ligg". Detta har gått bra på träning men efter stå blev Sagitta helt förvirrad, gick fram, tittade upp på mig och satte sig sådär 80 grader snett (-1). Sagitta var i vägen när jag skulle ta tre steg framåt och förmodligen räknade jag fel, för vi fick fel övning (-10).

Sedan övningen med ”sitt, hunden stannar kvar medan föraren vänder till vänster och tar ett steg framåt för att sedan kalla in hunden”. Jag tyckte vi gjorde rätt men det blev fel övning (-10), så förmodligen tjuvstartade Sagitta samt (-1) för snett sittande.

Moment 6 var det svåra ”läggande under gång, föraren runt hunden”. Dessutom  på höger sida. Det blev felfritt!!!

 ”Stå framför, ingång höger” funkade bra. Och nästa övning trodde jag var perfekt men vi fick förarfel stort steg (-3). Även på hemväg i bilen var jag beredd att svära på att jag gjort rätt. Först efter att i dag ha kollat momentbeskrivning för en annan övning, så insåg jag att JAG förväxlat två övningar. Snopet! Tur att jag bara vidhållit detta inför mig själv!

”Sitt, ligg, Stå”, ”spiral vänster”, ”sitt, skicka över hinder”, ”helt om vänster” och ”åttans frestelser” gick klanderfritt.

Backa tre steg gav inte heller några poängavdrag men jag tyckte det var bedrövligt snett och tvekande. Precis så som jag inte vill det ska se ut. Jag har dock sett mycket sådant backande så...

Och så har vi denna övning, som jag tidigare fått minus på trots att jag tycker den borde vara världens enklaste, ”ett diagonalt steg till vänster”. Nu fick vi fel övning (-10) och jag begriper absolut ingenting. Måste fråga någon kunnig person om olika tänkbara misstag att göra.

Totalt fick Sagitta och jag alltså 55 poäng och jag kände mig ganska nedslagen. Ordentlig eftertanke gör att det nu ändå känns ganska OK och jag kommer trots allt att våga anmäla till tävling. 33 minuspoäng var ju helt och hållet nina misstag.

I bilen hem gick det plötsligt upp ett ljus för mig! Jag har ju hållit på jättemycket ute på klubben med att skicka Sagitta runt en kon på ganska långt avstånd. Jag säger då ”konen, runt”. När jag skulle göra det lätt för Sagitta att göra snurren, så lutade jag mig ner mot henne och sa ”runt”. Då kastade sig Sagitta förtjust framåt vänster om konen för att runda den! Och så får stackars Sagitta veta, att hon gör fel! Ett så trist missförstånd.

Hoppas Sagitta fortfarande kommer älska att springa runt konen!

19 Februari 2017  | Länk | 2017 Sagitta | 0 kommentar
Konen - runt

Vädret var inte över sig men en del mindre rundor gick vi på klubben. Orsaken till smårundorna var att jag försökte hålla mig lite i lä.

Selina är ju halvdöv, så jag har med hjälp av godis fått henne att då och då gå till mig. Annars går hon bara rakt fram och rätt som det är har hon ingen aning om var jag är och då ökar hon farten framåt.

I dag fick Selina en snilleblixt. ”Om jag går fot hela tiden, så måste jag få massvis med godis. Jag är ju hos matte hela tiden!” Hon gick och tittade upp på mig som en strålande duktig lydnadshund men i själva verket var det bara en uppmaning till mig att ta fram snusdosan med godis!

I dag har Sagitta (i viss mån Stoja) åter tränat att runda en kon ett stycke bort. Nu klarar Sagitta hela tolv meters avstånd och matte jublar efter rundningen.

Om jag försöker skicka Stoja ensam, så springer hon kanske fem meter. Sedan ser hon lite förvirrad ut och vänder tillbaka till mig. Men om hon ser Sagitta springa iväg följer hon efter och får del av jublet och åtföljande godis.

Nu skall jag inte vara orättvis mot Stoja. Hon har bara kommit till att hon klarar ca sex meter och det är hon bra på.

31 Januari 2017  | Länk | 2017 Sagitta | 0 kommentar
Vinterträning

I kväll har Sagitta och jag tränat rallylydnad i Olseröd.

Vi byggde en bana, fortsättningsklass. Jag höll i banskissen och jag gick vilse redan vid banbyggnaden, så vi fick improvisera för att få ihop den. Hallen är liten och man får trycka ihop banan rejält. Vansinnigt tätt mellan skyltarna blev det och vi gick hela tiden runt frestelserna, som låg i mitten. Detta tyckte jag om.

Banan var inte lätt. Först gick jag den med Sagitta till vänster. Vi har inte tränat sen 24 november, och det gick inte särskilt bra. Vi fick göra om många moment men frestelserna klarade vi under banan. Precis som vanligt for Sagitta iväg och skulle ta en frestelse direkt när vi gjort banan klar.

Sen gick vi banan två gånger med högerhandling. Det gick riktigt bra. Enda missarna var, när Sagitta precis som vid förra träningen smet över till vänster sida vid sväng kring yttersta konerna i spiralerna. Vi gjorde om spiralen med godis och då gick det bra. Snurren fungerade till höger men var absolut omöjlig till vänster! Tänk, om jag kunde förstå!

Vid andra rundan gick spiralerna bra (utan godis)men då la Sagitta sig snett en gång. Den nya övningen med steg framåt tillsammans med stå, sitt, ligg gick jättebra i till höger men inte till vänster! Märkligt! Fast hemma i köket tränar vi förstås nästan bara högerhandling.

Jag kände mig i alla fall väldigt till freds på hemvägen.

26 Januari 2017  | Länk | 2017 Sagitta | 0 kommentar
Efter Selina kommer Sagitta

Sagitta och jag poserade för vi skulle vara med i en agilitytidskrift

Nu gäller det presentation av agilityekipage i Simrishamns BK. Sagitta är en 10 år gammal mellanpudel, således veteran sedan flera år.

Vi har hållit på med agility sedan Sagitta var en liten valp. När jag fick ont i höger knä för snart två år sedan började vi träna rallylydnad. Det visade sig att Sagitta gillade det också. Hon blev snabbt riktigt duktig och nu ska vi debutera i avancerad klass.

Sagitta tävlar i agilityklass 2 och har två uppflyttningspinnar i hoppklass 2. Under 2016 tävlade vi inte en enda gång, beroende på att jag tröttnat på att Sagitta anser sig ha tolkningsföreträde när det gäller att bestämma i vilken ordning hinderna ska tas.

Sagitta är duktig på slalom och hon är väldigt förtjust i upplopp, d.v.s. att på egen hand ta en rad av hinder rakt fram. Sagitta älskar A-hindret och balansbommen men avskyr gungan.

Målet är att tävla några gånger 2017. Självklart är det kul med något bra resultat men Sagitta är lika lycklig oavsett hur det går. Hon nöjer sig säkert med att bara träna också.

Vi tränar agility för att Sagitta älskar att hålla på med agility och fort skall det gå. Och så är ju matten agilitynörd.

Sagitta tävlar på Snapphanefejden 2009  (fotograf Daniel)

Jag glömde berätta att innan Sagitta blev gammal nog för att tävla agility fick jag plötsligt för mig att vi skulle tävla lydnad – en gång. Vi tränade i fjorton dagar och det är naturligtvis på tok för lite men vi fick i alla fall ihop 110 poäng, vilket är godkänt (tredje pris). 

10 poäng på inkallning, apport och tandvisning. 9 poäng på hopp över hinder. Vi hade tränat platsliggning tre gånger! På tävlingen satte Sagitta sig upp men flyttade sig inte, så det blev 5 poäng. 

22 Januari 2017  | Länk | 2017 Sagitta | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Berit Lönnerstam                                             Skaffa en gratis hemsida