Selina tog sin första pinne genom att bli tvåa på Skåneveckan, en jättetävling juli 2003.

I går skulle Selina ha fyllt 17 år. Födelsedagar firas alltid med Gorgonzola-Mascarpone ost. När jag var i affären var jag faktiskt på väg att köpa ost men jag hejdade mig. Av och till under dagen for massor med tankar genom huvudet om hur jag skulle formulera lite minnesord men det slutade med att jag inte kunde få dem på pränt. Selina gjorde så många fantastiska saker i sitt liv, så det finns massor att skriva om henne, men det får vänta ytterligare en tid.

Sista fotot av Selina. I husvagnen vid Agilitytävling i Åhus  septenber 2017.

I dag hade min fantastiska Selina blivit 16 och ett halvt år. Hon hade säkert levat än i dag om inte jag så olyckligt skadat mig i februari och tvingats avsluta hennes liv innan jag kunde åka till sjukhuset för operation. Veterinären kom hem.

Tyvärr blev det ingen lugn och fin avslutning av Selinas liv. Hon satt på golvet och fick favoritgodiset, rå vom, men hon åt inte upp allt för hon kände förmodligen stressen i luften. Selina var en kämpe hela livet och gav sitt yttersta i varje situation. Hon kämpade in i det sista för att fortsätta leva. Hon satt i Monicas knä och jag stod bredvid och klappade henne. Det var förfärligt och jag kan fortfarande se Selinas kamp, något jag får bära med mig. Jag har inte kunnat förmå mig att skriva detta tidigare och tårarna skymmer min blick så jag knappt ser vad jag skriver.

I dag, andra dagen på det nya året, fick Selina åter göra lite rallyövningar i trädgården. Precis som förra gången var det först lite svårt för Selina att tro att det verkligen var hon, som skulle med ut. Även i dag protesterade Selina när vi efter avslutat pass skulle gå uppför trappan. Då tog jag av kopplet så hon själv fick bestämma när hon ville gå in. Det dröjde inte så länge förrän hon kom efter.