Pudlar är bäst
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
6
7
8
9
10
11
13
15
16
17
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
<<
November (2017)
>>


Liten fotokavalkad

Det är lätt att tro, att Smilla vill ha Donnys boll. Donny, som är världens snällaste, finner det helt i sin ordning, men Smilla tigger i själva verket bara godis. Bollar är rent trams.

Efter många om och men lyckades jag i alla fall få två hundar på bild. De andra två pudlarna hade vid det laget dragit iväg med Donnys boll och hade ingen lust att posera.

Natti natti.

När natten kommer och det är dags att sova, så vill Smilla ha något att sticka in nosen under. Detta är "mormors" nattlinne, som legat i ett skåp i nio år. När jag tog fram det stack Smilla in huvudet i det och sniffade. Måntro, att hon kände igen doften. Förefaller rimligt.

22 Augusti 2010  | Länk | Smilla | 0 kommentar
Röd pudel

   

I Borås passade jag på att vara lite kulturell också. Där pågår en internationell skulpturfestival och guidade turer till en del av konstverken. Denna röda pudel måste naturligtvis förevigas. Den är mer än 1,5 meter hög. Tyvärr har man tvingats flytta den till inhägnat område pga vandalisering, så jag kom inte nära den.

Konstnär William Sweetlove från Belgien

Denna tvåbenta hundliknande varelse kallad Fauna (konstnär Tilda Lovell från Mölndal) är ca en meter hög. Den har hud av bark, golvmopp-svans  och en duk på huvudet, som ser ut som öron.

Tittar man noga, så hittar man bild av fotografen och och Astrid också.

Röd pudel var det ja. Minsann, är det inte så, att min Smilla håller på att förvandlas till en röd pudel!

Det var varmt i Borås och här är Smilla med ålderns rätt iklädd en PRO-keps som skydd för solen. Smilla fyller 14 år nu på söndag 2010-07-25. Då ska vi fira med Gorgonzola-Mascarpone-ost, Smillas absoluta favorit.

22 Juli 2010  | Länk | Smilla | 0 kommentar
2000-07-01

 

Denna bild av Smilla togs för exakt 10 år sedan vid Sibbarp då Malmö BK hade agilitytävling och utställning på samma plats, som The Poodle Show ägde rum i år.

Jag hade tänkt ta ett foto av Smilla där i år igen, men tyvärr skadade hon sig, så vi kunde inte åka till utställningen.

Om du tittar noga ser du bron i fjärran. Kanske är fotot taget i samma stund som den invigdes vid en ceremoni mitt ute på bron vid gränsen Sverige-Danmark.

Klaga inte på klippning /och pälsvård! Smilla skulle klippas veckan efter. På den tiden klippte jag ännu sämre än nu. Stackars Smilla! Hon har varit försökskanin på allting. Fast hon älskar mig säkert i alla fall. Det är det, som är det härliga med hundar.

1 Juli 2010  | Länk | Smilla | 0 kommentar
Maskrosprimör

I dag har Smilla ätit årets första maskrosblomma. När hon fick syn på den kastade hon sig fram och slukade den. Det gäller att vara om sig och kring sig. Det fanns bara en och alla tre älskar maskrosblommor. Om någon vecka kommer hela fältet att vara gult och mina pudlar gå omkring och mumsa i sig av vårens primörer. Framåt sommaren blir även maskrosornas fröställningar föremål för godisjakt - i synnerhet av Selina.

Smilla med vindrufs i det blekta håret (13 år o 9 mån)

28 April 2010  | Länk | Smilla | 1 kommentar
PUDELÅRET 2009

En liten sammanfattning av pudelåret 2009

Smilla har kämpat på. Hon är för det mesta riktigt pigg men då och då skrämmer hon upp mig genom att äta allt möjligt, som hon på olika sätt får tag i; Ett halvt kilo kokt kycklinglever, en liter kokt ris, söndertuggade vassa plastburkar, de andra pudlarnas kamptrasor mm mm.  En pipleksak i form av en liten hund blev först öronlös. Sedan amputerades tre ben och slutligen togs nästan hela huvudet bort. Det går åt mycket sparris i vårt hushåll! Och ändå försöker jag minimera möjligheterna för Smilla att komma över alla dessa "godbitar".

Donna Selina

I går var vi på BK och hämtade utmärkelser för prestationer 2009.

Selina blev Årets Agilityhund i Simrishamns BK för sjätte året i rad. Men konkurrensen börjar hårdna. Extra tufft är det ju när lillasyster tar till alla tjyvknep för att tränga sig fram. Ett slag under våren/försommaren låg Sagitta före på Barometern. Selina fick ont i ena bakbenet och kunde inte tävla ett antal veckor. Jag fick t.o.m. lyfta in detta spänstfenomen i bilen. Naturligtvis var jag jättebekymrad tills jag kom på hur skadan uppkom. När Sagitta inte kunde klara sig i busandet så nafsade hon helt enkelt Selina i hasorna. Vilken liten bandit!

Detta fick mig att tänka på en liten kille på 5-6 år, som en gång berättade för mig, att han alltid besegrade sin femtonåriga ganska långa syster. Jag blev lite förvånad men han förklarade att det bara var att kasta sig ner och hugga tag i smalbenen på systern så hon föll! Människor o hundar är inte helt olika!

Selina lyckades en gång under året göra ett felfritt resultat bland de tio bästa. Det hände på Kistamässan och hör och häpna, det var i en AGILITYKLASS!!!! Därmed kunde hon än en gång placera sig på listorna över Årets Agilitypudel och Årets Agilityhund. Det blir svårare och svårare. Selina är säkert lika bra som tidigare, men matten blir visst varken yngre, snabbare i huvudet eller snabbare i fötterna allt eftersom åren går.

Selina vann klubbmästerskapet för tredje gången. Förra året blev hon ju besegrad av "lillasyster" Sagitta. (Fast om man ska vara riktigt ärlig, så var det nog matten som hade bättre handling för Sagitta.) Nu har emellertid Sagitta blivit nermätt och tävlar i en annan klass.

Selina blev betrodd att tävla för Simrishamn i regionmästerskapet och där blev hon klubbens bästa poängplockare.

DM för Skåne kunde hon inte delta i pga löp.

 

Sagitta

Sagitta ställdes på Malmö Internationella. Det blev som vanligt en slät etta. Sagitta är ingen showpudel i ringen. Hon är vacker och får fin kritik och uppför sig perfekt men visar inte upp sig.

För Sagittas del har agilityåret varit ömsom vin ömsom vatten - kanske mest vatten, men hon har en stor potential.

På BK-mötet fick matte gå fram en gång till och hämta en liten mugg. Pris för att Sagitta blivit uppflyttad till Hopplass 2 under året.

Sagitta har också erövrat en pinne i Agilityklass samt blivit "bestulen" på en pinne.

 

Sen var det tid för nästa årsmöte. Denna gången i Pudelklubbens södra avdelning. 

Uppflyttningar i agility belönas fr.o.m. 2009, så Sagitta fick ett diplom och en väldigt stilig rosett i lila och guld. 

Matte var naturligtvis stolt, men det var även Doris Backe, som delade ut priset. Hon äger nämligen pappa, Leonardo da Maya (amerikan).  På diplomet står ju bara uppfödaren Laila Tuomaala, som har mamman Kertellas Black Alissa (engelsk lady).

 

10 Februari 2010  | Länk | Smilla | 0 kommentar
Promenad i snö

Första gången på klubben i snö för den här säsongen. De två yngre pudlarna fick efter kort koppelpromenad springa iväg och de försvann runt backen som skjutna ur kanoner.

Eftersom Smilla oftast bara stannar och försöker äta än det ena än det andra, så har hon i höst inte fått springa lös. Men i dag när jag släppte henne, rusade hon efter de försvunna kompisarna med absolut högsta möjliga fart. Efter en stund vände hon på huvudet för att kolla om jag var med. Det tror jag aldrig att hon gjort förr.

Det var så härligt att se Smilla galoppera ordentligt med svansen vajande. Ofta går och står hon lite kutryggig med svansen nere och matte blir så olycklig. Här vilade minsann inga ledsamheter. När vi kom tillbaka till bilen vid agilitybanan, så passade Smilla på att springa upp på den snötäckta balansen. Det resulterade i en kö av pudlar över bommen. Lite halt var det under snön, underkylt regn, så Smilla halkade ner när hon sin vana trogen skulle ta sats och hoppa sista biten.

Oj, så snopet! Efter balansen beslöt sig Selina för att ta gungan också. "Men vad är detta!?  Jag kommer ju inte ner!" (Gungan var fastfrusen i marken och vippade inte över.)

Jag försökte ta några foton. Smilla är aldrig lätt att fotografera, så det blev inte bättre än så här. Sen var minneskortet fullt. Typiskt!

21 December 2009  | Länk | Smilla | 0 kommentar
"Agilityträning"

Av olika skäl har vi inte varit på klubben och tränat sedan den 23 september.

Under tiden har det bara blivit promenader och förra veckan började Smilla sacka efter. Visserligen är de andra två helt vilda i synnerhet första kvarten. Smilla verkade inte vilja gå med oss och ideligen stannade hon upp för att undersöka diverse intressanta fläckar.

Jag blev naturligtvis orolig. En gång bar jag henne en bit och jag började fundera på hur jag skulle ordna så hon kan åka på något. Att lämna henne ensam hemma och gå ut med de andra känns inte bra.

I går åkte vi ut på klubben och de andra pudlisarna fick börja träna så smått. De var jättelyckliga och mycket duktiga båda två.

Redan på promenaden var Smilla pigg och glad men när hon fick komma ut på agilityplanen levde hon upp ordentligt. Balansbommen är nog älsklingshindret och hon springer riktigt fort över den. Hinderpinnar har vi inte utan Smilla hoppar lite smått ändå. Döm om min förvåning när hon sprang fram och försökte hopp genom däcket. Visserligen hakade hon upp sig lite med bakbenen. Men hon tog sig genom och förväntade sig godis - för dagen RÅ VOM!

Jag blev så himla glad över den förtjusning Smilla visade på planen.

16 December 2009  | Länk | Smilla | 0 kommentar
10-årsjubileum

Det är nu 10 år sedan Smilla och jag deltog i vår första agilitytävling.

Det var ett helt gäng från klubben som åkte. Vi träffades tidigt lördagsmorgonen den 9 oktober vid en vägkorsning utanför stan. Sedan åkte vi i samlad tropp till Eslöv. Vår instruktör, Christer, var med och han hade varit på tävling förr och kunde i alla fall sätta upp ett tält.

Det var en liten inofficiell tävling, men banorna omgärdades av en massa tält, där folk satt med hundar i burar, stolar och bord. Jag var helt fascinerad och tog ett foto av miljön.

Hemma i Simrishamn var det mildväder men ju längre in i det stora landet Skåne vi kom blev det mer och mer vitt på marken av frost.

Jag fick göra bekantskap med dagens domare, Jan Carlsson. Han hade kortbyxor! Jag kan minnas fel, men jag tror han hade sandaler. "Alla andra" tycktes känna varandra och snart förstod jag att det var hans grej. Den dagen hade han dock fått krypa till korset och hade vantar på.

Fy farao, vad jag frös denna dag! Fötterna var värst.  Att springa utan känsel i fötterna är ju inte särskilt behagligt, så med ideliga jämfotahopp försökte jag hålla liv i dem.

Vi hade bara gått nybörjarkurs. Smilla kunde alla hinder fast bara vänsterslalom. Jag hade för resten aldrig hört talas om någon högerslalom. Handling? Vad är det? Inte heller ganska erfarna förare var några strålande handlers på den tiden. Banorna i startklassen var normalt väldigt enkla, mest rakt fram i s-form eller m-form. Bordet, som alltid fanns med, kunde utgöra en naturlig vändpunkt.

Många hade faktiskt alltid hunden på vänster sida. Det innebar att föraren ibland måste ta yttervarv runt en böjd tunnel medan hunden fick en kortare väg. Smilla sprang i alla fall obehindrat på vilken sida som helst.

Nåja - sprang och sprang - Smilla rejsade mest omkring. Fast det visste jag ju inte inför vår första tävling.

Starten i första loppet var två hinder och sedan bordet. Natten och morgonen hade varit frostig, så det det filtklädda bordet var fortfarande halt av kvarvarande is. Smilla sprang med glatt mod och ganska god fart mot hindret. Sedan blev det rutschkana ut i det blå, vilken då utmynnade i ett äkta pudelrace. Disk! Vid den tiden hade man inte uppfunnit begreppet "köra banan färdig", så det var bara att lämna planen efter tre hinder. Lite snopet.

Mellan loppen gick vi till bilen och fikade. Jag kunde ju även gå in i klubbhuset och försöka tina upp de djupfrysta fötterna. Inte ägde jag någon hundbur. Vid banvandring fick Smilla vara fastsatt vid en skruv liggandes på en frottéhandduk och "vakta" min kappa och mössa.

Nästa lopp var svårighetsgrad klass 1 och där fanns även kontaktfältshinderna med. Fast jag tror inte vi hann pröva på något av dem, för vi diskade oss efter fyra hinder!

Sista loppet för dagen var klass 2. En öppen klass, där  även riktigt duktiga hundar fick vara med. På den tiden skaffade man på officiella öppenklasser kvalpoäng för att komma med på SM. Alla förstår ju, att det var alldeles för svårt för vår oss, men vad gjorde det?

Målet var nu att vi i logikens namn åtminstone skulle klara fem hinder! Det gjorde vi. Svårighetsgraden hade egentligen ingen betydelse för Smilla och mig. Det gick lika bra att köra "pudelfnatt" på en lätt som en svår bana.

Hundbur av stål, hundfällar, klubbdress med logga, värmande underställ och vattentäta skor lämpade för agility inhandlades tämligen omgående. Det gällde att vara rustad inför vinterns träning och tävlingssäsongen 2000!

Tänk, att en sådan tävlingsstart kunde leda till ett minst tioårigt beroende av agilitytävlingar! 

11 Oktober 2009  | Länk | Smilla | 0 kommentar
Smilla fyller 13 år

 

Mitt under Snapphanefejden fyllde Smilla 13 år. Tråkigt nog fick hon ligga ensam i husvagnen flera timmar medan de andra pudlarna tävlade agility. Men det blev kalkonköttbullar som kompensation och sen fick Smilla vara ute ensam med matte. Pigg och glad som vanligt särskilt när något ätligt vankas (Smilla - inte matte.)

Fotot från maj 2009 

27 Juli 2009  | Länk | Smilla | 0 kommentar
Midsommar 2009

Sedan någon månad hoppar Smilla inte längre över hinder. Hon har svårt att bedöma avstånd och hamnar lätt fel. Då får hon hoppinnen i magen och det ser otrevligt ut. Jag vet inte om det beror på att Smilla inte ser tydligt eller vad det är.

Smilla springer gärna över balansen och förväntar sig godis när hon hoppat sista biten ner. Det får hon!

Smilla gillar märkligt nog slalom också. Annars kunde man lätt tänka att den är ansträngande.

Efter agilitytävlingen fick Smilla springa fritt på Haravången. Då fick hon för sig att hon skulle jaga småfågel. Det gick inte särskilt fort men hon var ihärdig. Efter en stund hittade hon ett borttappat grisöra och övergick till den stillsammare sysselsättningen att långsamt och med välbehag knapra i sig örat.

21 Juni 2009  | Länk | Smilla
Smilla

Smilla har fått sitt namn efter Peter Högs roman "Fröken Smillas känsla för snö"

Smilla är min första pudel, en lugn hund brukar jag säga. Men sen slår det mig att hon minsann var ganska så vild i yngre år. Tänk bara första året vi tävlade agility och hon körde sina pudelrace mellan hinderna. Runt, runt i full fart med fladdrande öron.

Eller den gången matte trodde det bara var att åka och få ett tredje förstapris i lydnad. Tävlingsledaren kommenderade "Helt om och halt". Det var bara någon sekund kvar av momentet Fritt Följ. När Smilla skulle sätta sig fick hon syn på en pinne framför sig. Smilla, som normalt inte var ett enda dugg intresserad av pinnar, böjer sig ner, nappar tag i pinnen och sätter igång ett rejält pudelfnatt i större och större rundor in på angränsande plan där det tävlades i klass 3. Publiken var förtjust men matte skämdes förskräckligt. Nollat moment! Inte särskilt kul.

Fortfarande kan hon få ett eller annat pudelfnatt.
Smilla tävlade i agilityklass 2 och fick där 2 pinnar innan hon tröttnade på agility. Hoppklass var inte riktigt hennes grej eftersom hon var lite för långsam, men till tvåan kom hon i alla fall.
Som pensionär kör hon lite agility på träning och är fortfarande ganska duktig. Framåtkommandot är det bästa hon vet och då får hon bra fart mot målet.

Tillägg 20091015. Googlade på Smilla. Att det har grönländskt ursprung visste jag, men fick nu veta, att det lär betyda "Den som går omkring och ler och nynnar".

22 September 2008  | Länk | Smilla


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Berit Lönnerstam                                             Skaffa en gratis hemsida