Pudlar är bäst
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
27
28
29
30
31
<<
December (2019)
>>


Så här kvällen före...

Åkte ut vid 19-tiden. Vi gick en runda och sedan fick Stoja prova kvarstannande med både Selina och Sagitta lösa på planen. Jag måste erkänna att det kändes lite dumdristigt så här kvällen före det stora provet men beslöt mig ändå för att göra detta försök.

Selina bestämde sig för ovanlighetens skull att vara med på träningen i stället för att leta kaninpluttar. Jag kommenderade Stoja att sitta och då kom Selina och satte sig bredvid. Selina har ju aldrig varit säker på kvarstannande och mycket riktigt så stack hon när jag var i höjd med första hindret. Döm om min förvåning och glädje när Stoja satt kvar tills hon fick kommando att hoppa. Fantastiskt!!!

En stund senare anslöt Sagitta. Selina hade redan tröttnat på agilityträning och ägnade sig åt annat. Sagitta och Stoja satt sida vid sida med en raksträcka framför sig. Jag gick nästan till tredje hindret och på klarsignal hoppade båda parallellagility. Underbart! De var så söta och duktiga. Båda skimrande svarta, nybadade och nyklippta.

Tilläggas kan att Stoja tränat starter av varierande svårighetsgrad varje dag denna veckan. Alla försök utom ett har varit lyckat.

1 Augusti 2014  | Länk | Sagitta | 0 kommentar
Klubbmästerskap 2010

19 Oktober 2010  | Länk | Sagitta | 0 kommentar
Åhus - Ålahoppet

19 Oktober 2010  | Länk | Sagitta | 0 kommentar
Pudel SM 2010

19 Oktober 2010  | Länk | Sagitta | 0 kommentar
Träningstävling - agilityklass

19 Oktober 2010  | Länk | Sagitta | 0 kommentar
Trelleborg och Eslöv

19 Oktober 2010  | Länk | Sagitta | 0 kommentar
Hässleholm

19 Oktober 2010  | Länk | Sagitta | 0 kommentar
Oxie - ettan

19 Oktober 2010  | Länk | Sagitta | 0 kommentar
Inoff i Kristianstad

Inte går det att klaga på farten. Jag vill ju ha en turbopudel. Problemet är bara, att matte inte har turbo att ta till vare sig i tanke eller fötter.

Starten i den öppna agilityn bestod av två hinder och sedan bortre tunnelingången. Jag gick förbi tunneln och kallade in. Det gick strålande men sen kom Sagitta ut som en kanonkula ur tunneln och flög direkt tillbaka över hinder 2 - det enda hon såg. Trots att jag var medveten hann jag bara öppna munnen och stod där med fånigt gapande mun utan att ha fått fram ett ljud.

Resten av banan blev också lite lätt parodisk. Sagitta var klart överladdad och kastade sig ut från Aet. När jag tog om hoppade hon igen och jag fick handgripligen sätta henne på plats för att sedan ge OK-kommando.

Fyra hinder senare hade plötsligt min bråttomhund tid att stanna och slicka i sig något i tunneln. Flera hundar hade parkerat där, men inte trodde jag att Sagitta skulle göra det. Jag blev verkligen förvånad när hon inte kom till balansen utan blev kvar i tunneln. Bommens nerfart tog hon i alla fall lika perfekt som vanligt. Alltid något!

 

Lopp nummer två var en öppen hoppklass. Domare Dag hade fått till en en svår start, där jag obönhörligt skulle få Sagitta långt före mig utan möjlighet att hinna fram och styra bort henne från hinder rakt fram, som inte skulle tas. Mycket riktigt blev det disk där, men från hinder åtta och till mål gick allt perfekt.

Speciellt glad blev jag över hur Sagitta svarade på bakombytet vid näst sista hindret. Fast det var också väldigt skojigt att det fungerade så fint att kalla in från platten till böjd tunnel när jag befann mig bakom tunneln. Något sådant har jag aldrig gjort med Sagitta varken på träning eller tävling.

 

Sista öppenhoppet var något lättare. Å andra sidan fick ju Selina massor med fel på den banan!

Jag var lite orolig att Sagitta (i likhet med en del andra hundar i medium och large) skulle nobba ett hopphinder, som skulle tas ut från banan, och springa förbi direkt till en tunnel. Men min lilla tokfia struntade totalt i tunneln, tog hopphindret och drog sedan iväg mot Aet, som stod mer än tio meter bort utanför banan. Jag ropade och hon kom tillbaka och gjorde hela banan felfritt med ganska god tidsmarginal. Vi kom tvåa och jag var jätte - jätte- glad.

Sen kan man ju fråga sig varför vi bara nollar öppenklasser. Har det kanske nåt med psykologi att göra?

När jag skulle välja pris fanns det återigen ett litet rött paket med texten "ÄNDHÅLLPLATS". Min kommentar blev då: "En sådan har jag redan vunnit och jag har ju bara en ända!" Trots det valde jag ett sådant paket fast gult.

Texten här ovan går inte att läsa, så jag tog ett separat foto av priset.

Sagitta fick därutöver lite tuggpinnar, grisöra och en tandborste. Om Sagitta hade vetat om den senare, så hade hon säkert bett mig ta något annat. Tandvård är inte vår lättaste gren.

25 Augusti 2010  | Länk | Sagitta | 0 kommentar
Nytt försök i Ystad

25 Augusti 2010  | Länk | Sagitta | 0 kommentar
Bruten trend - men otur

Inte vet jag om den rätta benämningen är otur, men trenden med diskade hopptvåor är i alla fall bruten.

Vid banvandringen var vi många, som oroade oss speciellt för en sekvens. Lång rak tunnel, ett hopp i vinkel, kort rak tunnel, ett hopp i vinkel och raka spåret till en lång böjd tunnel på normalt avstånd. Ja, ja, ja, för femtioelfte gången. Jag vet att jag inte får tänka så. Alla tänkte så, och alla tänkte det högt! Tunneln skulle inte tas utan hunden skulle svänga vänster och springa parallellt med tunnelöppningarna och ta två hopphinder för att sedan ta tunneln från andra hållet.

De med långsammare hundar satsade på framförbyte före tunneln för att styra förbi den felaktiga tunnelingången. Även förare med blixtsnabba hundar bestämde sig lätt desperata för att försöka sig på detta konststycke. Det låg över huvud taget inte inom möjligheternas ram, att jag skulle hinna dit efter så lång ren springväg för både hund och förare, där jag skulle vara ordentligt på efterkälken. En sådan manöver skulle tvärtom lura in Sagitta i den felaktiga tunneln.

Så återstod endast valet att stanna upp när Sagitta tog hindret efter tunneln och ropa "Sagitta" för att få henne att vända upp mot rätt hinder. Men hur ofta har Sagitta brytt sig om ett sådant beteende från min sida? Praktiskt taget ALDRIG. Inte på träning och definitivt inte på tävling! Finns det hinder rakt fram och i synnerhet då tunnel, så ger hon järnet och kastar sig framåt. "Framåt"  är en favoritgrej och hon har ju blivit tränad att dra rejält framåt. Fast då ska jag ha gett kommandot "Fram!" (Smilla var ju också en framåthund, och hon hittade ständigt raksträckor mitt i banan och drog mot mål, så jag är luttrad sedan länge.)

OTROLIGT! FANTASTISKT! UNDERBART! Sagitta lyssnade och gjorde rätt. Nu tror ni förstås att vi blev nollade och fick pinne, men som vanligt inträffar då något fullständigt oförutsett. Sagitta, som är så säker och duktig på slalom, gick ur den med två pinnar kvar. Inte gick hon ur för att dra mot tunneln till vänster (den långa raka jag nämnt tidigare) utan åt höger - bara så där utan anledning. Eftersom jag aldrig tränar på att rätta till om något sådant inträffar, så är jag dålig på det.

Jag försökte men gjorde fel, vilket jag upptäckte genom att Sagitta kom ut på fel håll. Det var bara att försöka igen. Då blev Sagitta frustrerad och  mycket upprörd och började studsa och skälla i värsta Selinastil. Gissa om detta tog tid! Men vi lyckades sent omsider.

Resultat; 5 hinderfel men över elva tidsfel. Det var ändå en överlycklig matte som kom i mål. Vi hade undvikit disk i hopptvåan för första gången i år. Men det viktiga var ju att jag uppenbarligen gjorde rätt och att Sagitta lyssnade så bra. Det förstärkte mina positiva tankar inför fortsatt tävlande.

Agilityklass 1 hade gungan som hinder 2. Det är ingen idealplacering eftersom Sagitta inte har någon högre fart innan och då blir det en ganska lusig överfart men över kom hon. Sedan blev det verkligen fart på henne och den sekvens jag oroat mig för flög hon bara genom. Men så kom vi till sista svårigheten och då var det slut. Sagitta gick inte ner så, som jag vill på Aet, och då kom vi i otakt. Det gjorde, att Sagitta vände och trampade upp på Aet i stället för att följa med mig 180 grader bakåt. Eftersom jag aldrig utfört detta moment med Sagitta, så hade jag provat ett stort antal gånger på framhoppningen med perfekt resultat. Tja! Det är alltid lätt att vara efterklok. Det andra alternativet på lösning av problemet hade förmodligen gått bättre. Jag som så förfärligt gärna vill ha den där pinnen!

 

 

 

8 Augusti 2010  | Länk | Sagitta | 0 kommentar
Ä N T L I G E N !

Halmstad

Agilityklass 1.  Vi har ju specialiserat oss på disk vid hinder 17 eller 18. I väntan på banvandring skojade jag om att eftersom det bara fanns 17 hinder på banan, så skulle vi kanske klara oss i mål.

Efter Aet skulle vi svänga 90 grader höger men Sagitta såg en tunnel låångt bort rakt fram. Jag hade i o f s också sett tunneln men inte bedömt den som en överhängande fara. Sagitta kastade sig framåt i full fart. Jag skrek "HÄÄR!" för full hals, men jag såg redan hur disken var ett faktum. Då det återstod ca 15 cm till tunneln vände Sagitta. Oh, så lycklig jag blev! Det har aldrig hänt förr - att Sagitta valt mig före en härlig lockande tunnel. Slalomingången var svår men den klarades galant. Hinder och tunnel gick fint. Vi svängde ut i en loop till vänster och vände höger mot gungan. Gissa hur det kändes i maggropen! Ja, jag vet, att man inte får ha sådana tankar men försök själv låta bli!. Sagitta tog gungan med hyfsad fart och sedan var det bara två hinder kvar. VI KOM I MÅL!!!! Inga hinderfel, men utflykten hade tagit tid - för mycket tid - så vi fick 2,06 tidsfel. Men vad gjorde det! Vi kom på plats 7 av 57 startande och fick pris.

Jag har inte tur med prisutdelningar. Just när den ägde rum, så sprang vi hoppklass 2. Mitt öde delades med en tjej från Karlshamn. Vi stod och väntade vid prisutdelningsplatsen länge men blev tvungna att ge oss. Hennes pappa fick ta pris till oss båda. Han sa, att man tyckt att pristagarna var oväntat skäggiga!

Oturligt nog fanns det ingen mer agilityetta i helgen, Nu när det börjat bli bra, så är det alltför sällan vi får chansen att "följa upp". Simrishamn, Ulricehamn och nu i Halmstad.

Hoppklass 2 var svår båda dagarna. Värst var det på söndagen. Då hade Jocke överträffat sig själv och gjort en tvåa, som bitvis var svårare än trean. Speciellt starten var hemsk. Nu efteråt har jag hittat ett sätt att klara den på, men det hade inte spelat någon roll, för vi "diskade" två gånger till under loppet.

1 Augusti 2010  | Länk | Sagitta | 0 kommentar
Oxie

I Oxie var det endast hoppklass 2 som gällde för Sagittas del. En dansk domare hade gjort en riktigt svår bana men till min stora glädje gjorde Sagitta ett makalöst bra lopp fram till hinder 18, där jag inte lyckades stoppa upp henne i en stjärna, som inte skulle tas som en stjärna. Det var många andra, som gjorde likadant där. Men vi var felfria dit med mycket god fart och inga stoppar.

Hela loppet var Sagitta lugn och balanserad med hög fart. Jag var så lycklig och känner en viss tillförsikt inför kommande lopp. I Simrishamn gjorde Sagitta två strålande lopp med vardera ett litet misstag i styrningen från min sida, där jag inte hann vända upp kroppen. I Ulricehamn ett väldigt bra ag-lopp bortsett från återfallet till gungeländet. Och så nu detta fantastiska lopp.

Dagen efter stod banan kvar och vi kunde träna på den. Sagitta hittade en apport, lite väl stor, men hon bevakade den noga.

Jag har ju en hund, Smilla, som avskyr apporter så länge ingen annan av pudlarna vill ha den. Och så har jag två apportälskare, som båda vid tävling har blivit ytterst förgrymmade över att inte få behålla apporten utan tvingats se den återlämnad till tävlingsledaren.

 

Sagitta bevakar sitt fynd

1 Augusti 2010  | Länk | Sagitta | 0 kommentar
Nej, vad är detta?

Just när vi skulle banvandra för hoppklass 2 small passade himlen på att öppna sig. Det var inte måttligt vilket skyfall, som drog fram över Ulricehamns brukshundklubb i nästan exakt 8 minuter! Snacka om timing!

Sagitta hade startnummer 2 och man kan lugnt säga, att banan var blöt. Som vanligt satte jag Sagitta i startposition. Hon brukar sitta som en ängel men jag hann bara en meter bort innan hon reste sig och skakade sig omsorgsfullt med en blick, som tydligt sa: "Vad är detta? Menar du, att jag ska sitta i en vattenpöl?" Den för en gångs skull konsekventa matten menade detta och satte om Sagitta.

Banan var väldigt klass-tre-lik och vi diskade oss på hinder 12. Vi var ingalunda ensamma om detta. Full fart ut ur en lätt böjd lång tunnel. På normalavstånd snett fram fanns en likadan tunnel, men den skulle inta tas utan hunden förväntades svänga lite mer till höger och ta en slalom i stället. "Ha, ha, jag tar tunneln!" sa Sagitta. Dessförinnan var loppet kalasbra, så matten var ganska nöjd ändå.

Del 2

Efter en massa velande hit och dit bestämde jag mig för att starta i Ag1. Solen hade lyst en stund och marken, otroligt nog, torkat upp så att jag kunde byta från mina drypande våta skor till torra sandaler. Vid hinder 3 fick jag kramp i båda vaderna. Det gjorde fruktansvärt ont och jag fick uppbjuda all energi för att kunna fortsätta. Alla tankar kretsade kring möjligheten att springa vidare allt medan Sagitta hade full fart över balansbommen. Trots att jag glömde ge kommando om nerfarten stannade Sagitta 2 på 2 av och inväntade den halvhaltande matten. Oj, vad glad jag var.

Men lite senare var det min tur att undra:"Vad är detta?" Sagitta gick tvekande upp på den mycket våta gungan. Hon luktade på mattan och bestämde sig för att den var äcklig och hoppade av. Då jag såg flyktbeteendet från förra året i Sagittas blick och uppsyn kände jag den gamla hysterin komma smygande i min hjärna. Vad som helst men hon får inte börja springa iväg igen, så jag småröt halvt panikslagen "Kom här!" Sagitta kom och gick tvekande upp på gungan, funderade på att ånyo hoppa av och tog något steg framåt men inte mer. Kanske var jag för dominant, men Sagitta fick under inga omständigheter återfalla i flyktbeteendet.Jag fattade i sista stund beslutet att trycka ner gungan, så vi kunde fortsätta. Resten av loppet gick lika bra som före gungan trots min kramp. Loppet slutade med ett upplopp och Sagitta drog in i mål.

Nu när Sagitta inte gjorde någon utflykt och inte diskade genom att suga på fel hinder, så hände detta. Jag var lycklig över mycket i loppet, men skräcken inför nästa agilitylopp och gungan kom smygande i mitt huvud.

Smärtan efter krampen höll i sig i minst fem dagar. Väldigt otrevligt.

 

22 Juli 2010  | Länk | Sagitta | 0 kommentar
Höörs vårtävling

Tidigare har jag kallat Sagitta för fartdåre. Vad ska jag då använda för epitet nu? Tempot skruvas upp allt eftersom hon får  mer och mer självförtroende. När Sagitta får startkommando flyger hon fram som utskjuten med katapult. Om banan är flytig går det riktigt bra men om Sagitta upptäcker att det blivit fel, så får hon fullständigt fnatt och börjar fara omkring hur som helst. Det hände i den öppna agilityklassen, som var lite som förra veckans öppna hoppklass.

Redan när jag banvandrade kände jag att det var övermäktigt. Var det jag, som överförde mina känslor till Sagitta? Vad ska jag göra i sådana fall?  Ska jag helt enkelt strunta i att starta på en sådan bana? Eller ska jag redan vid banvandring försöka hitta på en egen bana? Det är i alla fall uppenbart, att det bara är dumt att låta Sagitta komma in i rent hysteriskt springande.

Forts följer

13 Maj 2010  | Länk | Sagitta | 0 kommentar
DM första maj

Första maj 2010 - dagen då Sagitta bestämde sig för att i hopploppet behövde hon absolut inte någon förare. "Kan själv" var hennes motto för dagen.

Nyfriserad, lugn och samlad - Men skenet bedrar.

Det började med agilityklass där starten bestod av tre hopphinder vinklade i 90 grader. Inkallningen över dem gick perfekt, men sen stod gungan på tur. Sagitta gick upp, hoppade ner på mina fötter, hoppade upp igen och gick över lite tveksamt. Balansen togs inte lika perfekt som förra helgen men ändå OK, vilket var nödvändigt eftersom hon skulle ut och ta nästa hinder "bakifrån". Aet blev ännu slarvigare och därför kom disken i nästa sekvens. Slalom stod som tredje sista hinder och risken fanns väl att Sagitta skulle upprepa sitt agerande från Karlshamn. Mycket riktigt så drog hon iväg mot mål före sista pinnen, men nu var jag beredd och hann kalla henne till mig. Jag blev jätteglad över att det gick att avbryta hennes planer att ta upploppet utan att ha fullföljt slalom.

Öppna hoppklassen var rejält svår och enligt min åsikt bitvis mer eller mindre befriad från naturlig linje och saknade således flyt. Den var inget för oss. Min bedömning var inte så tokig för 69% av smallhundarna blev diskade

Redan starten, som jag trodde skulle gå bra, blev ett riktigt fiasko. Sagitta rusade förbi mig och tog sluthindret som tredje hinder i stället för att välja den tunnelingång jag inbillar mig, att jag styrde mot. Sedan fortsatte hela loppet i ett enda flängande hit och dit. "Oj då, skulle jag inte dit. Ja, men då hoppar jag väl här i stället!"

En sekvens på sex hinder funkade perfekt. När vi började närma oss målet och Sagitta fortsattte att, som jag upplevde det, fullständigt ignorera mig, plockade jag upp henne i famnen. Det blev till en brottningsmatch med en pudelål eller kanske ålpudel. Den sista stavelsen skall ju beskriva vad det verkligen är! Pudeliknande ål eller en ålliknande pudel?

Sagitta ville minsann inte lyftas upp och avbryta sin fantastiskt roliga sysselsättning. Det blev en hård kamp och goda vänner tyckte jag behövde hjälp gick och hämtade kopplet i målfållan. Det tog en bra stund, innan Sagitta hade slappnat av så mycket att jag kunde låta henne komma ner på marken och sätta på halsbandet.

1 Maj 2010  | Länk | Sagitta | 0 kommentar
Kristianstad

Officiell lagtävling, där man utökat med två öppenklasser på förmiddagen att öva på.

Agilityklass svårighetsgrad 2. Normalsvår start och gungan som hinder fyra. Sagitta valde att springa lite, lite förbi den för att kika lite på domare Nisse. Hon kom direkt och tog gungan med sedvanlig lusfart och sen störtade hon i väg så jag absolut inte hann styra i banans svåraste sekvens (där jag även diskade Selina).

Efter den missen bröt fnattandet loss riktigt och matte tog i och blev lite sur och tillrättavisande två gånger. Det har inte hänt förr eftersom rädslan varit stor att ta bort fart och glädje, men Sagitta är rätt tuff och tålde det.

Därefter en rent magnifik balansnergång, som gjorde matte lätt lyrisk. Ett hinder stod rakt fram och många duktiga klasstreekipage diskade sig där, men Sagitta väntade till nästa kommando, svängde vänster och fortsatte rätt.

Hoppklassen var ganska svår. Många tyckte den var riktigt, riktigt svår. Slalom var tredje hinder och jag lyckades lura in Sagitta i andra porten. Eftersom jag redan i Staffanstorp bestämde att i dagsläget inte ta om, så fortstte vi bara och blev därmed diskade. Sagitta gjorde därefter ett helt perfekt lopp med fantastiskt flyt. Loppet slutade med upplopp över tre hinder på raken så Sagitta fick bara dra där. Vilket lopp och vilken glädje!

1 Maj 2010  | Länk | Sagitta | 0 kommentar
Tillbaka där gungeländet började

I maj förra året kräktes en liten pudel på gungan strax före vår start i agilityklass 1. Före den tävlingen var Sagitta en tämligen välartad agilitypudel. Jag minns - numera med ett lit snett småleende - när Martina, som är med i landslaget, kommenterade vår start i Oxie i början av agilitykarriären. Sagitta tog pinne nr 2 och Martina kom och sa: "Det såg bra ut - lugnt och kontrollerat."

Efter incidenten med kräket på gungan var ingenting längre särskilt kontrollerat. Gungor är äckliga och skall undvikas. Även hopplopp utan gungor ledde alltför ofta till pudelfnatt och hela säsongen blev förstörd.

Hur skulle det gå nu? Dagen började med agilityklass. Starten var strålande, balansbommen perfekt, Aet likaså, full fart över ett hinder och genom en böjd tunnel. Ut ur tunneln upp på gungan med god fart, som dämpades där men det gick ändå bra. Slalom var näst sista hinder och vi var fortfarande felfria. Då struntade Sagitta i att runda sista pinnen och kastade sig fram och tog målhindret. Och förhoppningen om pinnen förbyttes snabbt i en disk! Sagitta vände sig glatt om och tyckte hon var så duktig. "Upplopp är skojiga matte!"

Tävlingen var bara klass 1, så det var bara att åka hem efter ett enda lopp.

Klart att matte blev grymt besviken. Det vore dumt att förneka, men samtidigt var lyckan stor över de perfekta kontaktfälten och att Sagitta klarade gungan.

1 Maj 2010  | Länk | Sagitta | 0 kommentar
Åhus inofficiella Vårtävling

Namnet Åhus skapar många positiva tankar i mitt huvud. Det var där Selina (17 månader gammal) började sin agilitykarriär på den inofficiella vårtävlingen 2003. Jag vann dubbelt i den öppna hoppklassen med Smilla som etta och Selina som tvåa trots att det fanns klasstrehundar med. I bilen på hemvägen gick det inte att prata vettigt med mig.

Selina tog sin andra pinne i hoppklass 1 fyra månader senare i Åhus. Nästa vårtävling fick Selina inte tävla i hoppettan då hon var uppflyttad. Men hon vann tre klasser! Något liknande har aldrig hänt mig.

Förra våren var det Åhusdebut för Sagitta. Ettorna var officiella men Sagitta var nyuppflyttad i hoppklass, så det blev bara start i agilityklass. En månad tidigare hade incidenten med "kräk-gungan" inträffat och sedan dess hade Sagitta vägrat att över huvud taget sätta sin fot på någon gunga under tävling. Då gjorde hon det ofattbara. Sagitta tog vippen och blev felfri men fick ingen pinne. Tiden räckte inte till pga en lusig gunga, men matten var jättelycklig.

Vårtävling 2010. Upp till bevis! Veckans träning hade ingett vissa förhoppningar. Förbjudna tankar. "Man ska inte ropa hej!" har jag lärt mig.

Först agilityklass 1. Starten gick bra. Kalasfin slalom. Gungan stod parallellt med slalomen och Sagitta hade säkert haft tid att kasta ett getöga på den, så i stället för att svänga med mig till vänster valde Sagitta att rusa i full fart åt höger mot balansen. Diskrisken var uppenbar men jag lyckades ropa tillbaka henne.

Sagitta tog däcket lite snett åt vänster men att vända tillbaka mot nästa hinder, som hade riktning mot gungan tilltalade henne inte. Hon sprang åt motsatta hållet fram mot staketet och betedde sig som i Skurup. I denna stund hade jag lite svårt för det där med att tänka positivt. "Milda makter, nu bajsar hon!", blev i stället bilden jag såg framför mig. Jag gick mot henne beredd att plocka upp. Jag lyckades emellertid behålla LUGNET och ropade ganska kontrollerat men väldigt bestämt: "Kom här!"

Till min obeskrivliga lättnad vände hon tillbaka, passerade mig, hoppade över två hinder och sprang upp och ställde sig på gungan. Jag var ju riktigt på efterkälken eftersom jag varit på väg åt andra hållet och jag blev rädd att Sagitta skulle bestämma sig för att hoppa ner från gungan innan jag hann dit. Efter all träning i positivt tänkande så lyckades jag frammana bilden av att Sagitta skulle stå kvar eller t.o.m. gå framåt. Jag sprang fram, höll den knutna handen framför henne, berömde så där riktigt barnsligt och lockade henne över gungan.

Sedan sprang hon i full fart igen, och då går det verkligen undan. Ut ur en tunnel, över ett hinder och upp på den älskade balansbommen. Jag var rejält efter, så jag hojtade: "Ner o trampa!". Bommen är 11 meter lång och jag var säkert bara halvvägs, när Sagitta passerat hela. Underbara, fantastiska hund! Hon tvärnitade precis som hon blivit lärd med framtassarna på gräset och baktassarna på bommen. Då blev mattes hjärta riktigt riktigt varmt. Resten av banan gick också bra och Sagitta kom i mål utan fel på hinder.

Trots tre stora problem, som tog mycket tid, överskred Sagitta bara den av domaren bestämda tiden med 2,81 sekunder och vann klassen. Gissa om matte var glad!

Sedan var det Öppen agilityklass. Sekvensen med slalom, däck, två hopp och gunga var likadan som i ettan. Jag var snabbare med styrningen efter slalom och Sagitta tog däcket direkt, vände upp och förflyttade sig snabbt till och upp på gungan. Sen kom tveksamheten, men med beröm så gick det ganska bra. Ett mycket bra lopp där Sagitta (eller jag ) bara gjorde ett enda misstag vid hinder 17, vilket ledde till diskning. Fast jag var jättelycklig ändå. Vi var ju där för att träna gungan i tävlingssituation.

Sist gällde det Öppen hoppklass. Ett fantastiskt bra lopp utan minsta problem tills vi kom till upploppet, som inte såg ut riktigt som vanligt. Hinderna stod inte parallellt utan vinklade, men borde hoppas rakt fram ändå. Jag insåg redan vid banvandringen att jag missat träna en sådan kombination. Sagitta blev lite tveksam och "frågade" inför varje hinder och det kostar tid. Ändå blev Sagitta trea och för första gången slog hon storasyster Selina på tid! De tävlar ju inte i samma storleksklass men på samma bana.

Sammanlagt fem lopp och fyra rosetter. Placeringar: Sagitta 1+3 och Selina 2+2. Hela hemresan hade jag ett leende på läpparna.

18 April 2010  | Länk | Sagitta | 1 kommentar
Vårträningen igång

Nu har vi varit och tränat fyra dagar i rad. Första dagen, i måndags, var pudlarna fullständigt galna av lycka.

Vi körde svåra starten från Malmö. Naturligtvis gick den strålande med Selina - nu när det inte gällde något.

Även Sagitta fixade den, men hon sitter ju i starten Tränade ett antal lite svåra starter och de funkade perfekt.

Och så var jag beredd att sätta igång med grundläggande träning på gungan, men det var inga problem alls.

Tisdag fortsatte vi med liknande träning. Det mesta gick jättebra, men jag kom på, att jag nog slarvat lite med basic-träning.

Onsdag började jag med lite grundläggande träning i bakombyten. Först svarade inte Sagitta så bra, men efter två olika småbanor, så satt det perfekt.

Torsdag blev det lite "mellanträning" med bra resultat. Jättesvåra slalomingångar är ingen match för Sagitta. Hon klarade den svåra från Staffanstorp där jag skickade fram henne framför mig och där jag sedan bytte till hennes vänstra sida. Hon brydde sig inte ett dugg om sidbytet.

Gungan tog hon hur många gånger som helst med förtjusning. Varje gång jag sa "En gång till", så rusade hon fram till och upp på gungan. Sen går det inte lika fort sista halvan, men vissa förhoppningar tänds.

Fredag bara kort träning. Allt gick bra inklusive gungan.

Tävling i Åhus. Efter vissa beymmer tog Sagitta gungan i båda loppen. Långsamt och tveksamt - men ändå.

Nu måste jag göra lista över vad, som ska tränas. Fick idéer.

Mer bakombyten

Framåt efter platten

Framåt över vinklade hinder

Framåt över förskjutna hinder

Trampa efter gungan. Annars risk för inlärning av slarv

UT hoppa, UT tunnel

RUNT hopp

Inkallning till olika tunnelingångar.

15 April 2010  | Länk | Sagitta | 0 kommentar
Tävlingssäsongen 2010 inledd

Svenska Pudelklubbens södra avdelning arrangerade en inofficiell agilitytävling i ridhus i Staffanstorp.

Först var jag inropare hela förmiddagen och sedan skulle jag köra fem lopp. Detta efter en hel vinter utan någon träning och fullständigt obefintlig kondition för matten. Dagen efter var det svårt att gå!

Sagitta hade inga problem med konditionen utan var i besittning av en massa överskottsenergi. Hon sprang fortare än nånsin, ibland rätt och ibland fel. Det blev disk i alla tre loppen, men oj vad hon var lycklig.

Den som tror, att Sagitta under vintern glömt bort att gungor bör undvikas, den har helt fel - tyvärr.

Vi var fortfarande felfria när Sagitta kom i full fart ut ur en böjd tunnel, tog ett hopphinder och upptäckte, att gungan stod näst på tur. Då tvärvände hon och tog tunneln tillbaka samt ytterligare en tunnel och några hopphinder innan jag lyckades få henne att komma till mig. Jag lyfte upp henne på gungan och lät den vippa över. Sedan släppte jag henne och sa "däcket", "tunnel", "fram" och så var Sagitta i mål efter ett makalöst upplopp.

I nästa lopp såg det likadant ut. Skillnaden var att det var inget upplopp utan vi skulle svänga till vänster och ta ett par hinder efter gungan. Det tyckte Sagitta var en helt onödig omväg till mål, så när jag släppte henne på gungan kastade hon sig fram mot mål. Väl i mål såg hon att jag stod kvar vid gungan. "Men hallå, varför kommer du inte? Då får jag väl hämta den slöa matten!"

Starten på den banan var svår - det var en klasstvåbana- och många hundar diskade sig där, men Sagitta och jag fixade den. Sagitta fick emellertid alldeles för hög fart fram mot slalomet, så ingången blev fel. Eftersom Sagitta praktiskt taget aldrig gör det felet, så hade hon heller aldrig på tävling blivit återkallad för att göra om ingången. Det gjorde henne helt tokig. Hon gick in rätt men struntade i att fullfölja slalom eftersom hon hade bråttom framåt. Vi gjorde om det gång på gång med samma resultat ända tills jag blev lite småsur och verkligen uppmanade henne att ta pinne för pinne.

Nu har jag i alla fall lärt mig, att det är bättre att strunta i felet och ta disken direkt utan att krångla med Sagitta, för detta var ingen positiv upplevelse och agility ska vara kul.

16 Mars 2010  | Länk | Sagitta | 0 kommentar
Söderåsens klass 1 och klass 2

Nu tycker jag att jag fått bekräftat att jag inte var ”ute och cyklade” när jag gnällde om referenstiden i vårt lopp i Ag1 på Snapphanefejden.

I helgen tävlade Sagitta och jag på en likvärdig bana. Samma för alla storleksklasserna. Samma koefficient - 2,9 – användes hela tiden. Vi hade lägre fart här mest pga hennes fortsatta misstänksamhet mot gungan. Precis som vanligt höll jag Sagitta på kontaktfälten men vi blev ändå nollade!

Jag var jättelycklig trots att tiden inte räckte till pinne.

Här blev det alltså fler nollor än pinnar medan endast 4 av 75 fick pinne på Snapphanefejden pga en koefficient långt över 3 för small. (Med "rätt" koefficient hade 8 av de 15 möjliga fått pinne.) Vi kom på placering 6, och jag var jättenöjd med min lilla Sagitta. Som jag skrivit tidigare behöver vi ingen pinne, men nollade lopp vill vi ha.

 

Hoppklass 2: Ja, där går det fort och ofta fel. Sagitta är som en vessla och mattes hjärna hänger definitivt inte med, men vad mycket hon kan. Slalomingångar t.ex. Ut och ta hinder på egen hand. Men styra till rätt tunnelingång är svårt, för Sagitta "låser sig" ofta i ett tidigt skede och sedan susar hon bara in, nästan tränger sig fram mot vad hon tycker är rätt.

 

17 Augusti 2009  | Länk | Sagitta | 0 kommentar
Ystadstävlingen

Vi fick inga placeringar, men Sagitta var helt fantastisk. Inte en antydan till pudelfnatt, bara så focuserad och med full fart. Matte var JÄTTEGLAD och nöjd.

Än en gång visade Sagitta att hon älskar upplopp.Då är det så härligt att se henne. Hon bara ligger som ett streck i luften. Hon hoppar inte - hon flyger.

9 Augusti 2009  | Länk | Sagitta | 0 kommentar
Snapphanefejden

Andra dagen tävlade Sagitta i agilityklass 1. Det höll på att gå riktigt illa för trots förbud la folk godis och leksaker lite varstans. Strax före start hittade Sagitta en hel påse med godis, korv och köttbullar kändes det som. Jag kastade iväg den så att Sagitta inte såg vart, men hon letade frenetiskt efter sitt förlorade byte och jag fick verkligen jobba för att hålla så mycket som möjligt av hennes intresse riktat mot mig.

Väl i gång gick det riktigt bra. Lite lusig gunga och inte hennes snabbaste slalom men det kompenserades av ett fantastiskt upplopp, där Sagitta låg som ett svart streck 15-20 meter före mig i mål. Jätteglädjande. Loppet blev felfritt - trodde jag.

Foto:Fotograf Daniel

Jag rusade iväg och tävlade H3 med Donna Selina och gick sedan till resultatdatorn. Efter 34 starter låg Sagitta på fjärde plats, men hon hade märkligt nog fått tidsfel (1,69).

Om Sagitta jämförts med de stora hundarna, bordercollies, kelpies, tervar m.fl. så hade hon varit felfri och kommit på femtonde plats av 90 startande.

Nu tävlade naturligtvis Sagitta med de små hundarna och då var hon inte felfri men kom på sjätte plats av 75.

Nog kan man bli lite konfunderad. Large och medium sprang samma bana och hade 55 sekunder på sig medan small bara fick 52 sekunder till ett felfritt lopp. Små hundar förväntades alltså springa fortare än stora jättesnabba hundar!!!!

Man undrar ju hur den domaren tänkte. Det var en riktig klassett-bana med långa avstånd. Alltså perfekt för långbenta - hundar (och förare), där små hundar fick knata på ordentligt. Resultatet blev också att endast fyra hundar av 75 blev felfria och fick pinne.

Pinnen bryr jag mig inte om - men felfria ville vi ju vara.

Gissa om matten blev förgrymmad - milt ord.

3 Augusti 2009  | Länk | Sagitta
Bjuv

Bjuvtävlingen blev del av ett kåseri på SPK södras hemsida, som finns under kategorin "Pudelklubben" här på bloggen.
3 Augusti 2009  | Länk | Sagitta
Simrishamn "Annandag Midsommar"

3 Augusti 2009  | Länk | Sagitta
Höganäs

 

Man skall inte ropa hej förrän man är över ån!

14 Juni 2009  | Länk | Sagitta
Så hände det då i Råå!

Sagitta tog sin första pinne i agilityklass. Femte plats av 51 startande.

A-hindret som tredje hinder efter två hopphinder "utan linje" och en tunnel precis bredvid Aet. Det var inga problem.

Det fanns en sekvens efter balansbommen med "staket" bestående av hopphinder och däck och sedan slalom mycket nära. Den skördade många offer antingen genom disk eller fel ingång i slalom.

Sen var det tid för vår tredje hopptvåa. Den var mycket svår- ingen i medium blev felfri (Inte i small heller skulle det visa sig.) Sagitta sprang förbi slalom, vilket gav 5 fel plus tidsfel, men vi kom i alla fall runt för första gången.

Vilken tur att jag inte följde impulsen att somna om när väckarklockan tjöt klockan fyra på morgonen!

Mejlade och grattade uppfödarmatte på födelsedagen. Precis som Selina tog Sagitta agilitypinne i ettan denna datum.

Dagen var ju bra ur resultatsynpunkt och tävlingen flöt bra, men arrangemanget gjorde mig ändå lite nedslagen.

Nu när vi inte diskade på A eller gunga utan äntligen fick pinne, ja då startade banvandringen i H2 just när jag stod vid prisutdelningen. Det var bara att ge sig i väg för banan var svår. Väl där kunde vi alla konstatera att det var nästan omöjligt att förflytta sig på banan. Inte blev det bättre av att sänkningan av hinder påbörjades samtidigt som banvandringen.

41 starter och ett staket som skulle tas tre gånger på olika sätt och i olika riktningar. Jag tror inte jag tog ett enda steg på det sätt som jag skulle velat. Vi gnällde lite allihop. En person hade blivit trampad två gånger. Nån hade visst försökt få ändrat till delad banvandring men...

I stället fick vi oss en "avhyvling" "Ägna er åt banvandringen i stället för att gnälla!!!" Det var inte lätt. Kändes som att stå i kö. Slutligen förlängdes banvandringen till 10 minuter. Det var inte så stor nytta med det eftersom det fortfarande var lika oframkomligt. Jo, lite bättre blev det för somliga gav helt enkelt upp. Inte kul.

Samtidigt ropade man på mig ett antal gånger vid prisutdelningen. Vi var flera stycken pristagare i Ag1 som gick bana H2, men de andra hade någon de kunde skicka som stand in. Som bekant är ju kombinationen Ag1 och H2 inte så ovanlig. Inte kul.

Så klart var jag ändå jätteglad när jag körde hem för att rösta - rättighet och skyldighet.

8 Juni 2009  | Länk | Sagitta
Pingstdagen i Åhus

Fantastiskt! Vår första nollade officiella agilityklass!

Starten var svår (klass 3 ?) men den gick galant för oss.

Gungan tog en halv evighet, men Sagitta gick över!

Slalomingången var svår för att nu inte tala om utgången. Det var nästan nödvändigt med framförbyte om det inte skulle bli snurr och vägran vid näst sista hindret eller ännu värre - disk för att hindret togs från fel håll. Sagitta köpte framförbytet perfekt. Minst fyra fällor i ettan!

Jätteglad men loppet tog för lång tid för att ge pinne.

1 Juni 2009  | Länk | Sagitta
Träningstävling

Gungan var hinder nummer tre. Sagitta sprang upp på den utan minsta tvekan och fortsatte lugnt över den! Lycka!!!
1 Juni 2009  | Länk | Sagitta
Lund

Lopp nummer två i H 2.

I dag gjorde matte något otroligt.

1. Märkte inte att Sagitta gick fel in i slalom!

2. Noterade inte heller att Sagitta kom fel ut ur slalom! Ofattbart efter snart tio års tävlande i agility!

3. Alltså helt oförstående när domaren blåste för disk.

Annars gjorde Sagitta ett nästan perfekt lopp - till ingen nytta.

Agilityklassen gick som vanligt. Disk på Aet. Trots att jag insåg svårigheten och försökte "fånga upp" Sagitta efter en tunnel, så slank hon bak ryggen på mig och stod snabbt på toppen och såg lycklig ut.

Roligast var dock, att Sagitta tog gungan utan minsta tvekan när hon kom i full fart ut från en tunnel.

Tråkigast var att Sagitta direkt efter start valde att gå iväg och nosa på en intressant fläck. Hon hade börjat spana på behagliga dofter redan utanför i startområdet.

1 Juni 2009  | Länk | Sagitta
Ribersborg

Malmö Horse Show
1 Juni 2009  | Länk | Sagitta
SÖSK

Dags att debutera i hoppklass 2.  Jocke hade fått till en ganska svår bana. Starten var svår för många men den fixade vi superbra. Sen vågade jag inte göra framförbyte efter slalom, vilket resulterade i styrning rakt in i en felaktig tunnel.

Agility 1 var ingen skojig upplevelse. Som befarat ville Sagitta inte ta gungan fast hon sprang i alla fall upp och ställde sig på kontaktfältet - ett fall framåt jämfört med Höör. Jag lyfte över henne till nästa kontaktfält och så sprang vi vidare.

Dagen slutade alltså med fyra disk av fyra möjliga. två för varje hund.

1 Juni 2009  | Länk | Sagitta
Till Höör i hjärtat av Skåne

Dagen började med agilityklass. Jag tyckte banan såg tämligen svår ut. En dansk domare som definitivt inte brytt sig om det där med - inga fällor i klass 1. Någon jag pratade med i Halmstad sa: "Det gäller inte längre - det var länge sen."

Slalomingången var svår och skördade många offer. Vi klarade den men till min förvåning gick hon ur med en port kvar. Det är ju alltid (nästan) förarens fel, och förmodligen var jag för koncentrerad på att styra rätt till nästa hinder och undvika en fälla som flera gått i. Sen skulle man springa förbi platta tunnelns öppning över ett långhopp och sen till gungan.

Jag såg direkt att Sagitta inte hade några som helst planer på att ta gungan. Hon sprang med upprätt huvud och tittade åt andra hållet - förbi gungan. Jag fick tillbaka henne och hon gick tvekande upp och ställde sig på kontaktfältet. Därefter var det stopp hur mycket jag än lockade. Efter en stund lyfte jag upp henne förbi mitten så vi kunde springa vidare.
Det här blir inte kul. Sen försökte jag träna på framhoppningen men redan tio meter innan satte Sagitta alla fyra tassarna i med stor bestämdhet. Nån gunga skulle hon inte ta. Tänk, vad lite spyor kan göra! Hon har aldrig gillat gungan men nu är det tvärstopp. Undrar hur lång tid detta ska ta. Kan ta evigheter och nu gäller det att ha tålamod i träningen och tävlandet.


Sen var det i alla fall ingen gunga utan hoppbana som gällde. Jocke hade gjort en fin klass-ett-bana. Inga fällor men lite svårigheter. En liten utflykt mot fel hinder avbröts lätt och vi kom i mål felfria. Banan slutade med en upploppsraka och Sagitta drog bra.

Jag anade genast att det skulle bli pinne. Sagitta blev trea och därmed uppflyttad till hoppklass 2.

Som pris tog jag en chokladkartong med hjärtan. Vad kunde passa bättre i Höör efter uppflyttning?
13 Maj 2009  | Länk | Sagitta
Vidare till Karlshamn

Efter lite matintag och vila bar det av mot Karlshamn, en färd på ytterligare 20 mil. Det var helmörkt och naturligtvis körde jag fel vid sista svängen till klubben. Det har jag gjort en gång förr. Där stod jag i mörkret och skulle vända och backa med husvagn på en smal stig kantad av massor med träd. Det blev många små förflyttningar och så ut och titta. Så småningom var vi i alla fall på rätt väg.

Söndagen började med agilityklass. Starten gick bra men ett framförbyte störde Sagitta så hon inte fick fri sikt mot slalom, vilket resulterade i att hon gick in i andra porten. Sen kom vi till gungan. En dvärgpudel som startat något nummer före Sagitta kräktes på gungan. Den tvättades och luktade väl starkt av ättika. "aldrig i livet - jag går inte över den", vidhöll Sagitta. Med mycket lock och pock med knuten hand för att låtsas godis tog hon sig så småningom över. Väl nere på marken blev hon som förhäxad av nån doft. Troligen hade hunden kräkts även på marken och Sagitta for omkring härs och tvärs och letade efter exakta stället helt onåbar. Jag lockade och lockade utan resultat och till slut röt jag åt henne. "oj då, vad vill du? tycktes en förvånad Sagitta uttrycka. Jag började bli orolig att diskas p.g.a. överskriden maxtid. Det har aldrig hänt mig, men det var inte så illa som trodde. Vi kom i mål med 5 hinderfel och rejält med tidsfel.

Hoppklassen var snabbt diskad efter en fullständig missbedömning från min sida. Jag trodde Sagitta skulle ta tid på sig i platta tunneln och så for hon igenom som ett jehu med påföljd att jag var helt off side och inte kunde styra till nästa hinder.

Dagen avslutades med en Öppen Hoppklass. Sagitta gjorde ett strålande lopp med noll fel och kom på andra plats. Det var en härlig känsla att uppleva vilken kapacitet hon har. Lovar gott.
13 Maj 2009  | Länk | Sagitta | 0 kommentar
Första husvagnshelgen 2009

Så bar det iväg på fredagseftermiddagen med husvagnen till Halmstad, 20 mil.
Oturligt så la gasolkylskåpet av strax efter avfärden och så skulle det bli en riktigt varm helg! Det blev nattfrost - bra för kylvarorna. Sämre för innetemperaturen på morgonen.

Två lopp i vardera agilityett och hoppett - fyra chanser.
Första agilitylbanan var inte särskilt svår, men matten styrde dåligt och det blev fel tunnelingång efter en fin start.

Första hopploppet gick på en riktig "springbana" - inte så bra för tantben. Disken kom redan på hinder tre. Vid inkallning fortsatte Sagitta i full fart förbi mig och tog ett ganska avlägset hinder.
Sen öste Sagitta på och låg flera hinder före mig. Till slut blev farten för hög och efter korrekt ingång i slalom lyckades hon inte hålla sig kvar och ta andra porten rättt.

Andra agilityklassen var riktigt svår med massor av fällor (Hur ska det egentligen vara med fällor i ettan???). Vi lyckades ta oss runt med fem hinderfel på gungan samt tidsfel. 17/66

Andra hoppbanan var inte så rak utan det behövdes en hel del bakombyten, vilka fungerade hyfsat. Sen var det en klurighet vid hinder 16 där många fick vägran. Ett framförbyte som hejdade Sagitta lite löste emellertid problemet för vår del. Det blev ett nollat lopp men Sagitta gjorde lite långa utflykter som tog tid. Hon var trött och okoncentrerad efter en lång het dag. Vi kom på nionde plats men 51 starter räcker bara till 8 pinnar.
12 Maj 2009  | Länk | Sagitta
Tävlingsdags

Löpet är slut. Vädret är fantastiskt. Vi behöver inte vara på plats förrän vid elvatiden. Underbart att inte behöva stiga upp mitt i natten!

Sagitta fyllde 2 år i februari så det var tid för slutmätning. Jag har alltid trott att hon är en smallhund och mycket riktigt så konstaterade Nisse att det inte var någon som helst tvekan om att så är fallet.

Plötsligt blev det bråttom istället för god tid. Banvandring small direkt efter mätningen.

Hoppklassen innehöll, som jag såg det, två svårigheter. Den första gjorde jag en överdriven handling och fick snurr framför tunnelingången. Den andra gick galant, men sen hade jag för bråttom på ett ställe och drog Sagitta förbi ett hinder.
MÅSTE KOMMA IHÅG ATT TALA OM ATT HON SKA HOPPA!
Lyckligtvis lyssnade hon på inkallning, återvände och tog hindret. 10 fel men bra tid - bättre än två felfria. Nöjd med säsongsdebuten.
Agilityklassen gick riktigt dåligt. Ingenting gick bra. Disk i starten p.g.a. mattes dåliga inkallning.
26 April 2009  | Länk | Sagitta
Hur ska det gå?

Nu väntar jag med spänning på hur det ska gå. Ska Sagitta bli klar med löpet så hon kan starta i Sölvesborg på lördag?

Vi behöver verkligen komma igång, för jag misstänker att det blir lite tjo och tjim i början. Nu har vi inte tävlat sen Kistamässan och det var inomhus. Dessförinnan var vi första gången i ridhus och vid varje miljöbyte så har Sagitta uppfört sig nästan som vid allra första tävlingstillfället. Lite utflykter på egen hand...

P.g.a. löpet så kan vi ju inte träna heller. Häromdagen då jag var säker på att jag var ensam på klubben kom det en matte med hund, lyckligtvis i koppel, gående snett över appellplanen. Den används ibland som genväg till ett nybyggt bostadsområde ett stycke bort.

Är det en hane, skrek jag hysteriskt samtidigt som jag kastade mig över min löpande tik, som direkt började gny intresserat. Jo, det var det.

Hu, jag kom undan med blotta förskräckelsen, men nu är det bara kopplad hund som gäller.
19 April 2009  | Länk | Sagitta
Internationell utstälning i Malmö

Nu har Sagitta vuxit upp och ställdes för första gången i öppenklass. Pälsen har vuxit ut ordentligt, frisyren var fin och matte tyckte Sagitta var så vacker! Eftersom matte inte är så bra på vänstervarvandet så skulle vi ha "professionell" handler. Uppfödarhusse ställde upp i elegant kostym med köttbullar i högsta hugg.

Men det gick precis som när jag försökt. Sagitta travar pliktskyldigt på. Men utan entusiasm så går det inte att få fram det där lilla extra som behövs. Köttbullar - vad ska man ha dem till! Jo, efteråt knaprade Sagitta i sig delikatessen, men de hjälpte inte till att locka henne att visa upp sig så fint som hon egentligen kan.

Det blev en slät etta bedömd av en italiensk domare, som inte var särskilt mångordig. Kritikerlappen brukar vara fylld men den här gången bara drygt halvfylld. Sagitta hade vackert, mejslat huvud och mörka ögon. Allt var "correct" utom öronen, som var "too layd back".

Det är inte ofta Sagitta är trött, men väl hemkommen sov hon som en stock i flera timmar.

Foto Laila Tuomaala
11 April 2009  | Länk | Sagitta
Stortävling inomhus

Och så var det fyradagars Husdjursmässa i Kista i Trettonhelgen 2009. Dit måste vi ju!

Eftersom Sagitta tävlar i klass 1 så var enda chansen för henne att få ihop ett lag. Jag annonserade på Agilitylistan och fick tag i Jack Russeln ”Simon Djackis”, också nybörjare.

Stor hall, nålfiltmatta, ovana hinder med juldekorationer och mycket folk. Det var spännande. Hur skulle Sagitta reagera?

Första dagen var det agilityklass. Halvvägs in i banan fanns en svår sekvens med böjd tunnel under balansbom så att tunnelöppningarna låg på var sin sida om bommens uppfart ca en halv meter längre bort än bommen när man kom från slalom.

Large gick först och det blev disk i ”parti och minut”. Hunden skulle ta tunneln men det blev ofta bommen. Dels stack den ut mer och dels fick många förare backa efter att ha visat in hunden i tunneln. Då kom hundarna ut igen och sprang upp på bommen.

Denna svårighet verkade ”oövervinnelig" för oss, men det fixade vi hur enkelt som helst. Däremot diskade vi för att Sagitta inte gillade en lätt ”fladdrig” platt tunnel!

Sen tog hon en liten repa och vi överskred maxtiden så vi skulle av banan. Då kastade sig Sagitta i vanlig ordning lycklig som alltid fram till och upp på A-hindret.



Andra dagen var det hoppklass. Tredje hindret var en viadukt. Ett antal klasstrehundar vägrade på den i tidigare klass.

En viadukt hade Sagitta aldrig sett men jag trodde jag hade lösningen.
Sagitta satt som vanligt säkert i starten. Jag startade så vi skulle komma samtidigt till viadukten och jag så nära att hon inte kunde smita mellan mig och hindret. När jag var mitt för tornet stack hon över till andra sidan, sprang förbi och hoppade glatt nästa hinder. Ha, ha! Och så var vi diskade.

Resten av loppet gjorde hon fantastiskt och på hemvägen tog hon viadukten som ingenting. Mycket nöjd och glad matte trots disk.

Eftersom vi bara hade tre hundar, så blev laget diskat trots att Selina gjorde ett felfritt lopp och Simon fick 7 fel.
Både min tillfälliga lagkompis och jag var glada över hur våra hundar klarat en ny svår situation.
16 Februari 2009  | Länk | Sagitta
Agilitytävling i ridhus

Visst är man lite galen, nåja mycket!

Stiga upp kl 04.15: Åka 25 mil för att tävla i ridhus med en unghund, som aldrig varit i ett ridhus. Diska två lopp och åka 25 mil hem.

Jag åkte ju för att se hur hon skulle reagera. Det blev lite som att börja tävlandet på nytt. Springa iväg mitt i loppet i stället för att ta nästa hinder direkt. men inga långa utflykter.

Över lag var jag nöjd.

Letade inte hästbajs.
Satt stabilt i starten.
Tog kontaktfälten enligt inlärning. Två av och två på inväntande OK. Detta trots tunnelingång precis framför balansens nerfart.
Full fart med bra hindersug. Framåt tycks ha nått fram till Sagittas hjärna. Nu gäller det bara att kunna hejda henne också!

Disk i hoppklass för att Sagitta tyckte det var för trångt i en V-formad tunnel. Tvärvände och sprang ut med fullfart och tog ett annat hinder.

Disk i agilityklass p.g.a. Sagittas stora förkärlek för A-hinder.
16 November 2008  | Länk | Sagitta
Agility och utställning

I Oxie 11 oktober blev det ytterligare en hopp-pinne.

Nu har vi hunnit med en officiell uställning också. Det är inte riktigt min grej, men det gick hyfsat. Sagitta fick förstapris och blev tvåa i unghundsklassen med fin kritik. En bättre handler skulle göra henne mer rättvisa, men jag ville ändå själv visa henne.

Nu har vi tillsammans fått ett godkänt resultat i lydnadsklass 1, 2 hoppinnar i klass 1 och ett förstapris i utställning inom loppet av två månader samt blivit klubbmästare i agility.

Inofficiell tävling i Trelleborg 081025.
För första gången tjuvstartade Sagitta och det var inte måttligt. Tjoff sa det och så susade hon förbi mig. Hon tog ett antal hinder i en självvald bana och kom i mål på rätt ställe.
Jag fick tag i henne och startade om. Då och två lopp till satt hon som ett ljus!
Till min stora glädje lyckades vi nolla ett lopp i agilityklass 1. Annars brukar vi ju diska i sådana. Det var bara tredje gången vi kom i mål i agilityklass. En gång i Hässleholm, på klubbmästerskapet och så nu.
1 November 2008  | Länk | Sagitta
Klubbmästare 2008

När man läser resultatet ser det ut som om Sagitta bara hade en konkurrent, men så var det inte. Hon slog i alla fall två klasstrehundar. Hon gjorde ett finfint nollat hopplopp, klass 2 -svårighet.

1 November 2008  | Länk | Sagitta
Sagitta

Sagitta betyder pil.
Sagitta är den tredje minsta stjärnbilden.

Jag sökte på Google och fick fram;
Mitt i Vintergatans band ser man den lilla eleganta Pilen, Sagitta.

Uppfödaren visste att jag tänkte försöka satsa på agility med det nya lilla stjärnskottet, så hennes kennelnamn är lika kaxigt som tilltalsnamnet;
Black Basic Reliable Runner.

Det är en del att leva upp till. Tur att lilla Sagitta inte vet.
Hon är liten, minst av mina tre mellanpudlar, nästan på gränsen till dvärg.
Hon är elegant och redan som liten valp väldigt snabb. Om hon blir en stjärna mer än i mattes hjärta återstår att se.

Vid 18 månaders ålder får hundarna börja tävla agility. Första tävlingen for Sagitta mest runt i full karriär - pilsnabbt. Men vid tredje tävlingstillfället hade poletten trillat ner och hon gjorde väldigt fina lopp. Vi kom på tredje plats bland 32 starter i ett felfritt hoppklasslopp och hon fick uppflyttningspinne. I alla fall lite stjärnglans!

Dagen efter första pinnen lyckades Sagitta med bravaden att 18 månader och 24 dagar gammal bli klubbmästare i agility.
23 September 2008  | Länk | Sagitta


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Berit Lönnerstam                                             Skaffa en gratis hemsida