Nu måste berättelsen om Stojas tävlingsdebut sättas på pränt annars blir det som vanligt. Jag lovar att skriva senare men det blir aldrig och nu har nyfikna kompisar efterlyst redogörelse.
Stoja blev som väntat väldigt glad vid ankomsten till Agilityfabriken. Buren packades upp och Stoja lät sig motvilligt fösas in i den. Först förde hon lite oväsen men det måste vara något magiskt med denna bur så hon tystnade nästan direkt och jag kunde lugnt gå banvandring.
Vi fick bara 5 min banvandring. Banan var svår och kändes lite ologisk här och var, antagligen beroende på att utrymmet var tämligen begränsat. Jag var absolut inte säker på banan i sin helhet, för jag fick helt inrikta mig på de de mindre logiska ingångarna till slalom och särskilt spiralen.
Jag kunde haft mer tur med vår debutbana. Vi har ju specialtränat framför med olika ingångar. Stoja är bra på ingång vänster och bryr sig inte om huruvida hon ska sitta eller inte innan vi fortsätter framåt. Framför med ingång höger är besvärlig och sen ska vi inte tala om, ifall hon dessutom måste sätta sig innan vi går vidare.
Vad fick vi då? Jo, först ingång vänster utan sitt och direkt efter det ingång höger med sitt! Tvärtom skulle ju varit oerhört mycket bättre. Dessutom var avståndet mellan dessa moment superkort med minimal tid för att förbereda hunden för det svåraste momentet. Jag vill alltid tala om i god tid, att nu ska hon framför och det hanns inte med.
Vi fick startnummer 3, så vi hann knappt förbereda oss alls och för resten hade det inte så stor betydelse, för inomhus fanns det ingenstans att träna olika övningar. På varenda kvadratmeter fanns en hund med förare. Ute var det småfuktigt, nollgradigt, blåsigt och mörkt.
Starten var inne i hörnet till vänster med bansträckningen inåt lokalen, vilket innebar att vi inte hade någon möjlighet att gå fram mot startpunkten utan vi fick liksom starta direkt på en hundratjugograders sväng. En sådan start har vi definitivt aldrig tränat på. Start i högra hörnet har Sagitta och jag gjort på KM. Det var ganska svårt men oändligt mycket lättare än detta.
Jag försökte få Stoja koncentrerad på vad vi skulle göra. Det var inte lätt. Stoja var ganska uppe i varv och så såg hon hoppinnarna till agilityhinderna vid väggen i hörnet och de skulle först kollas in. Jag sa som alltid före start: "Nu ska vi jobba" Detta ignorerade Stoja och jag vet inte hur många försök jag gjorde att inleda med att få Stoja att sitta fot vid startskylten. Hade det varit på en officiell tävling, så hade jag blivit så stressad och skämts så mycket att jag startat lite halvdant men nu höll jag ut tills det lyckades hyfsat.
Medan vi höll på att göra oss redo för start förmedlade Stoja med viftande svans och tindrande ögon, att hon tyckte det var jätteroligt men att hon absolut inte fattade vad hon skulle göra.
Första momentet orsakade avdrag för både sträckt koppel och nosande (-2p). Nästa moment var det beryktade 1,2,3 steg framåt och den här gången kunde jag räkna rätt. Ett helt varv vänster gick så där (inget avdrag). Sitt-gå runt gav först avdrag för snett sittande och sen satt Stoja inte kvar, vilket innebar att det blev fel övning med totalt 11 poängs avdrag.
Slalom lyckades någotsånär och sen kom de båda framförövningarna. Vid den första fick Stoja syn på några pälstussar på golvet lite längre fram vid väggen och de måste undersökas (sträckt koppel och bristande samarbete, - 11p än en gång). Den andra framförövningen gjordes fel när Stoja vägrade sätta sig, - 10 p, föga överraskande.
Sväng 270 grader höger lyckades men sitt-stå renderade -4p, först snett sittande sedan ståendet mer än en halv meter från mig. 90 grader vänster gick bra (Stoja är liksom Sagitta riktigt bra på vänstersvängar) Sen kom vi till direkt läggande, vilket blev en ny felaktig övning med -10p. Jag vet inte vad som hände men förmodligen satte Stoja sig först och la sig sedan och jag påmindes om att vi tränat denna ganska svåra övning väldigt lite. Fy på mig! När vi övat och jag pekat ner, så har Stoja oftast först doppat ner nosen och undrat vad jag pekat på. Detta fanns i mitt bakhuvud men det gjorde hon inte.
Därefter kom vi till springskylt och jag lyckades göra rätt den här gången. Ingången till spiralen var riktigt svår och då passade Stoja på att nosa på första konen. Sedan nosade hon på skylten i andra varvet i spiralen, -2p. Om hon rörde dem eller inte vet jag inte men hon övervägde det i alla fall.
Sista momentet sitt-ligg gav inget avdrag. Detta fasade jag för eftersom Stoja skulle stanna direkt från springande och sedan lägga sig. Helt fantastiskt att jag lyckades komma ihåg att springa hela vägen till mål!
Efteråt var jag fullständigt utmattad. Jag kände mig precis som första gången på kursen när Sagitta och jag gått en lite mer invecklad bana. Och nu skulle jag göra banan en gång till. Hemska tanke!
Jag beskrev rundan för en senare kommande kompis som en katastrof men mera luttrade personer protesterade och tyckte jag överdrev. "Har man fått 50 poäng första gången ska man inte klaga!"
Sen visade det sig att vi kom på tolfte plats av 20 så jag får väl ge mig och erkänna att jag bara är bortskämd.