Det var rysligt länge sedan jag skrev något här. En vecka ägnades åt att fundera ut formuleringar av motioner till årsmötet och sedan sätta dem på pränt. En vecka försvann i ett huj p.g.a. förkylning. Fy, vad jobbigt det är med rinnsnuva! Och så är det ju denna årstids evinnerliga klubbjobb.
Jag har naturligtvis tränat mina svarta pudlar både ute och inne. Sagitta tycker det är väldigt konstigt med sättande under gång.”Jag förstår faktiskt inte vad du menar så jag blir väl stående.” Vid nästa försök: "Jag provar jag väl med att lägga mig. Men du blir ju aldrig nöjd hur jag än försöker!”
Stackars Sagitta. Det tog verkligen tid för mig att förmedla uppgiften men i går kväll i köket lyckades det plötsligt flera gånger. Jag applåderade och jublade. Sagitta blev jättelycklig. I dag ute på klubben fungerade det perfekt vid varje försök. Tänk, hur enkelt det är när polletten väl trillat ner!
Som vanligt körde vi i förrgår skick till konen med start från basic. Vi börjar med konen nära en vägg, där Sagitta måste runda konen inom den där önskvärda halvmetern. Jag lägger pinnar på marken som en ruta att valla in Sagitta runt konen. Det går jättebra att så sakteliga flytta konen längre och längre från väggen men sedan finns det en ”brytpunkt” när konen står några meter från väggen och skickavståndet blir ungefär 4,5 meter. Då tar Sagitta i för kung och fosterland. Hon springer brett och långt förbi konen.
Funderade på om jag kunde använda kompostnät i stället för pinnarna på marken. I dag skulle detta provas. Då hade jag bortsett från en mycket viktig aspekt. Sagitta är mycket misstänksam mot ovanliga företeelser. De är läskiga och kan säkert anfalla henne! Ändå har jag som alla andra hundägare kompostnät till allt möjligt, så hon är ju van vid kompostnät. Jag började med skick från knappt två meter men hon vågade inte gå fram till konen än mindre runda den. Hon vände direkt och faktiskt så skakade hon i hela kroppen. Totalt misslyckad hjälp alltså.
Vi gick en runda och Sagitta fick springa över balansbommen medan jag funderade på hur jag kunde gå vidare. Sagitta var på ena sidan kompostnätet och jag erbjöd henne godis, som hon fick ta genom nätet. Det var ett dilemma men hon kunde inte motstå godiset. Efter några bitar med godis från min hand la jag det goda kycklinghjärtat på marken så att Sagitta blev tvungen att sticka in nosen genom nätet och ta det. Hon försökte lösa problemet genom att springa runt nätet. SÅ hemskt var kompostnätet. Men då gick jag också runt och hon blev tvungen att övervinna rädslan för att få godbiten.
Efter en stund gick det att använda kompostnätet som den hjälp jag avsett. Resultatet blev strålande. Kon och kompostnät ställdes slutligen ut mitt på agilityplanen. Avstånden ökades ut och Sagitta rundade ändå konen jättefint. Sista skicket var perfekt helt utan hjälp av kompostnätet och belöningen blev megastor. Härligt avslut.
Två besvärliga övningar, som åtminstone för tillfället sitter. Nej, nu ljuger jag. Sagitta fixade även momentet, där jag stannar, Sagitta sätter sig och sitter kvar medan jag springer iväg och kallar in henne till sidan allt medan jag springer. Hur kul som helst.