Pudlar är bäst
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
5
7
8
9
10
11
12
13
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<
Juni (2018)
>>


I PIERRE DE COUBERTINS ANDA

 

Pierre de Coubertin skapade de moderna Olympiska Spelen och sägs ha myntat ordstävet:

”Det viktigaste är inte att segra utan att delta”.

Vi som är gamla nog och lite sportintresserade minns säkert den engelske backhopparen som kallades Eddie The Eagle. Han tävlade första gången i OS i Calgary 1988. Att han fick smeknamnet ”Örnen” berodde på att han kastade sig handlöst ut från hoppbacken vilt flaxande. Han var överlägset sämst och han har sagt att han var rädd för att slå ihjäl sig varje gång han hoppade. Segraren i 90 metersbacken hoppade 118,5 meter och Örnen nådde 73,5 meter.

I Sidney 2000 hände något om möjligt ännu mera fantastiskt. Ekvatorialguinea ville skicka en simmare till OS. Eric ”The Eel” Moussambani blev uttagen. Det sägs att han lärde sig simma åtta månader före OS.

Han skulle starta i ett försöksheat på 100 m frisim. De var bara tre som klev upp på startpallarna. Plötsligt dök två av dem i i tron att startsignalen gått men ”The Eel” stod kvar. P.g.a. tjuvstarter blev han ensam kvar i heatet.  En lätt match att gå vidare i tävlingen kan man tycka men det gällde ju att ta sig i mål och det blev en pärs där han nästan höll på att drunkna. Tiden blev därefter och hade räckt för en duktig simmare att klara av 200 m.

Min lilla svarta mellanpudeltik Black Basic Reliable Runner ”Sagitta” ska bli en agilityhund är det tänkt men för att kunna ta sig in på listan över agilitypudlar måste vi utföra stordåd. Först gäller det att ta sig upp i klass 2 och sedan till klass 3. Redan detta är mäktigt. Hunden blir ju äldre och klokare men dessvärre blir även matte äldre om än inte klokare. Sagitta betyder pil och hon gör allt för att leva upp till namnet, så matte lär nog få svårt att hänga med. Det räcker inte med att komma till klass 3, den högsta inom agility, utan vi måste prestera felfria lopp och placera oss bland de tio bästa ekipagen i konkurrens med eliten från alla hundraser. Då kan vi ta plats på listan Årets Agilitypudel! Sannolikt? Nja!

Hur ska vi då kunna komma med på någon lista med tävlande pudlar? Jo, vi får  tävla lydnad!   Det räcker med att få resultat i klass 1 och det allra minsta man behöver för detta är att klara av tandvisningen. Då får man 10 poäng – fast man kan få poängavdrag om domaren tycker att hunden är för tillgänglig. Tänkt och gjort. Här skulle det tävlas! Det kan tyckas lite skämmigt att ”kvala in” på miniresultatet, men min lärare vid handledarutbildningen i lydnad lyckades med bedriften att skrapa ihop 25 poäng vid en tävling så jag skulle vara i gott sällskap om vi också kunde uppnå denna summa.

Jag anmälde min stackars lilla hund till Södra avdelningens lydnadstävling och sedan satte vi i gång att träna (Jämför med ovan nämnda simmare! Dock inga åtta månader utan tre veckor.) Många gånger tänkte jag att det är tur att Sagitta inte vet att hon ska leva hela livet med detta dåliga resultat på hunddata.

Platsliggning bör man rimligen träna så att man successivt under en längre period utökar tid och avstånd mellan den liggande hunden och föraren. Vi hann med fyra träningstillfällen och följaktligen fick det bli full tid tredje gången och helt tävlingsmässigt fjärde gången. Fullständigt vansinnigt och högst opedagogiskt! Hur gick det vid tävlingstillfället? Jo, Sagitta satte sig upp men förflyttade sig inte. 15 poäng i hamn.

Tandvisningen gick bra eftersom det var en domare som tyckte om att Sagitta verkligen var tillgänglig. 25 poäng klara. Nu kunde vi brutit tävlingen men kom ihåg Pierre de Coubertins motto!

Inkallning är det enda moment vi tränat något så när vettigt. Sitta kvar är nämligen oerhört viktigt för vår tänkta agilitykarriär, så den delen av momentet är Sagitta tämligen säker på. Inkallningsfarten är emellertid sanslös varför hon har svårt att stanna i tid. På tävlingsdagen fungerade det dock till 100% och vi fick 20 poäng till och ett ”Bra!” som kommentar.

Apporteringen gick perfekt och vi kammade hem ytterligare 10 poäng, men sen blev det besvärligt. Sagitta är tokig i apportbockar och blev väldigt förtretad när jag återlämnade den till tävlingsledaren. Hon hoppade och studsade på denna för att få tillbaka apporten och ville minsann inte följa med mig för att utföra hopp över hinder. Så småningom lyckades vi i alla fall genomföra hoppet där vi fick ihop 18 poäng.

Linförigheten ska väl också nämnas. Den hade jag inte hunnit lägga ner någon energi på. Hunden har ju koppel på så jag kunde vid behov håva in henne och kanske få 15 poäng. Sagitta gjorde nog alla sorters fel som går att göra i programmet men vad gör det. Vi hade tävlat lydnad och skulle komma med på lydnadslistan! Ja, vi blev t.o.m. godkända för vi fick 110 poäng så riktigt skämmigt blev det inte. Hon är en fantastisk hund min lilla Sagitta!

Vi drunknade inte och hoppet i lydnad är ju inte livsfarligt som i backhoppningen. 

 

Detta är en artikel skriven till Pudelnytt för att belysa den enorma skillnaden mellan SPKs syn på lydnadsresultat och agilityprestationer.

 

17 Oktober 2008  | Länk | Pudelklubben | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Berit Lönnerstam                                             Skaffa en gratis hemsida