TRÄNINGSTÄVLINGARNA I REGIONEN

Tisdag 2011-10-18 avslutades träningstävlingarna för året men samtidigt var det ett mycket viktigt medlemsmöte i Simrishamns BK, så jag kunde inte åka till Ystad. Kanske var det lika bra, för  utdelningen av den stora pokalen skulle bara väckt en massa minnen till liv med tårar som följd.

Tävlingens första år, 2003, vann Smilla mediumklassen så hennes namn står för evigt ingraverat på pokalen. Andra året kom Smilla på tredje plats.

Smilla förevigades naturligtvis med stora vandringspokalen och med den något mindre, som vi fick behålla. Fotot här nedan har usel kvalitet men är i mitt tycke ändå helt underbart. Alla hundar, som deltagit i minst fyra av de sex tävlingarna får ett litet minne. Selina fick ett sådant. Nu ska man inte förmänskliga hundar men visst ser avundsjuka Selina ut att vilja ha Smillas stora troféer i stället för hennes egen lilla ynkliga. Sen råkar jag ju känna Selina väl. Hon vill alltid ha det, som någon annan har!

Lägg också märke till Smillas frisyr! Jag höll på att odla utställningspäls på henne för att ställa henne i veteranklass (7år var gränsen på den tiden), men den pälsen blev inte klar förrän till vårens utställning. En fullpälsad Selina ställdes också någon vecka senare i unghundsklass och hon fick CK.

2005 fick varken Smilla eller Selina någon pokal. Smilla låg på tredje plats inför sista tävlingstillfället. Smilla och Selina gick båda i medium och jag körde bort Smilla från tredjeplatsen med ett bra lopp med Selina. Eftersom Selina inte hade någon framskjuten placering innan, så betydde det ingenting för henne men det minskade Smillas poängskörd precis tillräckligt för att knuffa ner Smilla till fjärdeplatsen.

Viss lärdom drog jag i alla fall av denna händelse. Vårt KLUBBMÄSTERKAP använder samma poängberäkningssystem och jag bestämde mig för att endast starta Selina i KM. Selina hade störst chans till seger totalt, men Smillas säkerhet i agilityklass skulle kunna innebära en repris från träningstävlingen – fast tvärtom. Det var fullt möjligt att ett bra ag-lopp med Smilla kunde ge Wilma totalsegern och det tänkte jag inte riskera. Taktiken utföll väl. Selina blev klubbmästare!

I rättvisans namn måstejag väl nämna, att Selina blev tvåa i träningsserien 2008. Smilla blev skapligt placerad även 2007 trots att hon bara deltog vid två tillfällen, en andraplats och en femteplats.

KLUBBMÄSTERSKAP 2011-10-22

Vilken dag! Först var det Regionmästerskap och därefter  Klubbmästerskap. Jag sprang sju lopp, fyra med Selina och tre med Sagitta. Det gick verkligen över förväntan. Dessutom kunde jag gå obehindrat dagen efter.

Sagitta kom runt i alla tre loppen utan hinderfel varav ett totalnollat hopplopp! Otroligt! Vi, som diskat oss i parti och minut de senaste tre säsongerna. Sagitta blev klubbmästare för andra gången.

Selina gjorde två helnollade hopplopp. Det första resulterade i seger i Hoppklass Medium i RM. Det andra bidrog till att Selina blev klubbmästare för tredje året i rad.

Denna dag  var något av att sätta  ”PRICKEN  ÖVER  I”.

Ända sedan Smilla och jag började tävla agility har jag tagit hem titeln ”ÅRETS AGILITYHUND” i Simrishamns BK. Först tre år med Smilla och sedan sju år med Selina. (Det blir åttonde året i år.) Redan 2000 hördes uttalad avundsjuka och kanske en viss nedvärderande attityd. Smilla vann bara för att vi tävlade så mycket! Ändå var vi fem stycken, som tävlade ganska flitigt huvudsakligen i Skåne. Reglerna gjordes om inför både 2001 och 2002, men Smilla vann ändå. Då blev det ingen annan råd än att avskaffa tävlingen 2003.

Från början var det egentligen en barometer, men då den återuppstod 2004 hade Selina redan visat sin kapacitet. Då infördes en gräns. Endast 20 resultat fick räknas och de reglerna gäller fortfarande. Jag tror dock inte att Smilla och jag hade så många lopp per år. Det var först 2005, när Selinas framgångar kom och vi tävlade lag, som vi mera frekvent åkte längre än Skåne  - Blekinge.

Smilla blev aldrig klubbmästare främst beroende på att vi på den tiden alltid hade samma domare och Smilla var rädd för honom i slalom. Hon tvekade vid ingång och gick ur. Smilla var egentligen bombsäker på alla ingångar utom den svåra snett framifrån och hon fullföljde alltid annars.

Selina har segrat 2004, 2005, 2009, 2010, 2011.

Sagitta 2008 (då i medium) och 2011.

Det är inte just att vinna KM, som gör mig så stolt. Nej, men att jag lyckades med alla fyra loppen. Mina två pudlar var de enda, som kom runt i två lopp! Och banorna var inte lätta.

För tionde gången anordnades detta mästerskap och liksom första gången var det Simrishamn, som stod för värdskapet.

Det var två månader sedan jag skrev något här. Jag har inte kunnat förmå mig till det sedan min älskade Smilla lämnade sin plats här hemma tom. I mitt hjärta finns hon förstås kvar för evigt.

Så många bitterljuva minnen har väckts till liv under den gångna veckan och nu försöker jag bara tänka på all den glädje mina pudlar skänkt mig på och utanför tävlingsbanorna. Fantastiska hundar med väldigt olika kynne. Skillnaden mellan Smilla och Selina ser man tydligt i deras respektive specialiteter i tävlingssammanhang. Sagitta är kanske lite av en kombination av dem. En gosehund utan like men ändå pigg och alert på banan med ett stort ego.

Vid det första Regionmästerskapet 2002 vann Smilla Agilityklass Medium.

I år vann Selina Hoppklass Medium med ett felfritt lopp, vilket hon för övrigt gjorde även 2004. Selina fyller 10 år om mindre än en månad, så det var väl en bra prestation.

Smillas plakett från 2002 och Selinas priser från 2004 och 2011

Precis som förra gången jag deltog lyckades min/mina pudlar bidra med 2/3 av Simrishamns totala poäng. Denna gången 8 av 12. Och jag känner mig ganska nöjd. Synd bara att Selina måste bära sig åt i agilityklassen. Nu hoppade hon av gungan före mitten. Det är andra gången i år. Den här gången noterade jag det så jag tog om gungan medan vi blev diskade förra gången för att jag fortsatte i tron att Selina var över mitten. Men det gjorde ingen nytta, för vi diskade oss på hindret efter i stället.

Sagitta, minstingen, debuterade i regionmästerskapet genom att till stor glädje och viss förvåning komma på tredje plats i Agilityklass Small (startade endast i den klassen). Banan var verkligen inte lätt och jag måste erkänna att jag känner mig väldigt stolt över den bedriften. Sagitta har ju inte ansetts duktig nog att vara med - inte ens som reserv. Sagitta hade inga hinderfel men vi fick tidsfel mest beroende på stor tvekan på gungan. Samma gunga, som vi tränat ett antal gånger de senaste veckorna med full fart över. Det var så klart mitt fel. På träning hade jag sprungit framåt med påföljd att Sagitta också sprungit. Nu stod jag där och fjantade igen med att tala lugnt och övertala henne att gå hela vägen. Sagitta blir då bara osäkrare och osäkrare. Urkorkat! Att jag aldrig lär mig! Det beror väl på att jag så gärna vill komma runt. Vi fick i alla fall inga hinderfel. Men jag trodde ju, att Sagitta kommit över "gungfobin"!  

Här ett foto av alla tre pudlarna påsken 2011.