Pudlar är bäst
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
5
6
7
8
9
11
12
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
25
26
27
28
29
30
31
<<
Augusti (2019)
>>


Officiell premiär

Hoppas bronsglansen syns!

Sagitta och jag kom på tredje plats med 85 poäng och fick domarens pris för en riktigt bra runda på första tävlingen. Helhetsbedömningen löd "Fin kommunikation". Självklart var jag väldigt stolt och glad. Sagitta är en fantastisk hund men sen var jag lite besviken på mig själv för att jag i min nervositet blev mindre tydlig än mitt vanliga jag.

Jag brukar verkligen inte bära omkring mina pudlar men prispallen hade så breda springor mellan brädorna att Sagitta hade problem med att stå där.

En skojig sak inträffade under dagen. Inroparen kom tidigt fram till mig och frågade om jag heter Berit. Vid jakande svar konstaterade hon att jag varit hennes lärare för sådär 35 år sedan. Det händer lite då och då fast senaste gången var nog för fem - sex år sedan. Naturligtvis gick vi igenom våra gemensamma bekanta och pratade om var de bor nu. Det var trevligt.

31 Oktober 2015  | Länk | 2015 - 2016 Sagitta | 0 kommentar
Prova på tävlan i fortsättningsklass

Det vore kanske på sin plats att avslöja hur det gick med försöket att tävla fortsättningsklass i rallylydnad utan att ha tränat för det.

Två av de nya skyltarna klarade vi utan avdrag. Sitt-stå-gå runt blev perfekt. Snurr ut från matte under gång gav inte heller poängavdrag. Sitt- parallellförflyttning åt höger- sitt igen, gav en minuspoäng pga snett sittande till sist. Sitt medan matte vänder ett steg till höger och sedan kallar in renderade oss tre poängs avdrag med bedömningen bristande samarbete. Sitt- helt om höger och gå vidare misslyckades för Sagitta blev osäker på mig och satte sig en extra gång innan svängen. Det kallas fel övning och ger minus tio.

Vi fick totalt 63 poäng och hade bara min agilitypudel hoppat över hindret(!), så hade vi fått 73 poäng och blivit godkända. Men nej, ett sådant äckligt, vitmålat hinder utan sidostöd, det hoppar jag inte över funderade Sagitta och sprang förbi det. Efter det uppstod visst kaos i hjärnan hos både Sagitta och mig men vi lyckades samla ihop oss och genomföra den efterföljande tyska svängen utan avdrag. Det var ju där vi fick vår enda minuspoäng i nybörjarklassen! Nu hade vi inget koppel som kunde bli sträckt! Fortsättningsklassen genomförde vi utan koppel trots att somliga medtävlande "fuskade" och använde koppel. Eller tog det säkra före det osäkra, skulle de nog kalla det.

Jag har inte riktigt kunnat bestämma mig för om det var bra eller dåligt att köra den klassen också. Sagitta tog nog ingen skada och mitt självförtroende naggades inte. Tvärtom. Vi klarade ju fyra nya moment med sammanlagt fyra poängs avdrag. Inte illa! Belöningen blev en jättestor flaska Felix tomatketchup, som jag inte är så förtjust i och som definitivt inte är något för pudlar heller. 

En liten fundering över vad som rör sig i min lilla Sagittas huvud. På agilitytävlingar kan hon hoppa över tegelstensmurar och viadukter trots att sådana verkligen inte finns med särskilt ofta. På sin första inomhustävling på kistamässan hade man placerat blommor i krukor under hinderpinnarna och det passerade utan vidare.

30 Oktober 2015  | Länk | 2015 - 2016 Sagitta | 0 kommentar
Tisdagsträning

Som alla tisdagar var det i kväll allmän träning på klubben. Stoja var för första gången där i belysning och min lilla, annars helt orädda pudeltjej, blev jätterädd för skuggorna. Hon ville inte gå fram och hälsa på vänligt sinnade människor utan stirrade på skuggan på marken och gömde sig bakom mig. Efter en stund vande hon sig och då hittade hon en jätteapport, som hon kom släpande på. Jag tog den och bad henne apportera den. Det gick galant och hon lämnade den också på kommando. Härligt!

Sen fick Stoja träna rallylydnad. Hon var verkligen väldigt duktig fast hade lite svårt med markkontakten mellan varven. Alla moment lyckades till Christers belåtenhet (och förvåning?). Först gick stå jättebra men sedan funkade det inte alls. När jag behövde tips om övningar att träna så gav Christer (instruktör och domare) några förslag, de svåraste han kom på; Vänstersvängar superbra. Jag backade ett steg, två steg och tre steg och Stoja fixade momentet med bravur.

Vilken makalös pudel! Stoja har ju faktiskt aldrig tränat dessa moment.

Sedan hittade jag på några moment; Ett, två, tre steg framåt gick lika bra. Tysk sväng blev snäv och fin. Sitt-gå runt, ligg-gå runt var inga problem. Men jag tror kanske att det skulle bli för svårt för Stoja i ett ridhus. KM går ju i ridhus men jag är ändå lite tänd på att testa. Jag får ta mig en funderare.

27 Oktober 2015  | Länk | 2015 - 2016 Stoja | 0 kommentar
Premiär

Rallylydnadstävlandet för Sagitta och mig har inletts. Här ovan ser ni fotot från prisutdelningen för nybörjarklassen. Först var det meningen att höstens nybörjarkurser från Forsakar och Åhus skulle mötas i en klubbkamp men det slutade med att alla, som inte är uppflyttade till fortsättnings-klass, fick starta. Det betydde att konkurrensen blev rejält mycket hårdare.

Fotot har ju inte högsta kvalitet men förhoppningsvis syns det att Sagitta och jag står längst till vänster och att vi följaktligen i logikens namn kom först eller sist i tävlingen.

När man är van vid agilitytävlingar (även lydnadstävlingar) så känns det märkligt att inte veta ett enda dugg om de tävlandes resultat under hand. På så sätt blir det ju ointressant att följa tävlingen. När jag gick in som tävlande nummer åtta, så hade jag hört någon säga till en annan: "du leder". Men det var ju en högst personlig uppfattning grundad på att de andra gjort allvarliga misstag.

Sagitta var verkligen med mig. Hela banan med 15 skyltar gick, som jag tyckte, väldigt bra. Inga missar, kanske ett sträckt koppel men det är inte alltid man märker vad man gör. När jag kom i mål sa flera stycken, att de inte kunnat se några fel. Det lät ju trevligt och jag kände mig väldigt säker på att vår premiär avlöpt bra.

Någon hade lurat mig att delta även i fortsättningsklassen. Fast vederbörande sa sen; "Inte lurat men övertalat". Den banan innehöll 6 skyltar, som Sagitta och jag aldrig tränat, så det var bara att sätta igång att först ta reda på, hur de skulle utföras och sedan jobba på med dem. Jag hann väl göra fyra skyltar en tre-fyra gånger men sitt-stå-gå runt förlitade jag mig bara på att det skulle gå bra. Den sjätte skylten var skicka hunden över ett hinder. Det borde väl inte vara något problem för en agilityhund, som dessutom tävlat lydnad och fått nio poäng (av tio möjliga) på momentet hopp, Vi fick använda koppel även om det egentligen ska vara utan. Efter banvandringen bestämde jag mig i alla fall för att jag, när det blev dags, skulle gå utan koppel!

När alla nitton tävlande i nybörjarklassen var klara blev det prisutdelning. Det ena ekipaget efter det andra ropades upp och när vi kom till pallplatserna väntade jag fortfarande. Sagitta och jag hade faktiskt vunnit med 99 poäng av 100 möjliga. Fullständigt makalöst! Poängavdraget berodde mycket riktigt på ett sträckt koppel vid tyska svängen. Där blir Sagitta ofta lite yvig bak ryggen på mig. Det är som om centrifugalkraften trycker ut henne i för stor cirkel. För ett par veckor sedan punkttränade jag det momentet men har sedan glömt bort det.

Vi vann ett vackert rött halsband och så fick vi en stor burk jordgubbssylt. 

På Åhus hemsida kan man läsa följande;

Då har årets klubbkamp mellan ÅBK och FBK avhållits.

Resultaten blev som följer
Nybörjarklass (19 deltagare)
Berit FBK 99 p
Carina FBK 90 p
Johanna FBK 89
Catarina ÅBK 88 p
Sofie ÅBK 87 p
Hanna-Lena ÅBK 85 p

25 Oktober 2015  | Länk | 2015 - 2016 Sagitta | 0 kommentar
Genrep kontra premiär

Är det sant att ett dåligt genrep innebär en bra premiär? I så fall kommer det att gå toppenbra vid Sagittas och min tävlingspremiär vid klubbkampen mot Åhus i morgon. 

I dag föreföll Sagitta okunnig om en hel massa saker vi lärt oss under kursen. Vi jobbade och slet med flera moment och jag berömde jättemycket trots att vi inte lyckades särskilt bra. Jag ville ju i alla fall få Sagitta på bra humör. Kan detta vara en bra strategi?

Ja, morgondagen får ge svaren på dessa frågor.

23 Oktober 2015  | Länk | 2015 - 2016 Sagitta | 0 kommentar
Nu närmar sig "Sanningens ögonblick"

Sista kurstillfället

Först blev det en ordentlig genomgång av alla poängavdrag man kan få på en rallytävling. Usch då! Det är verkligen mycket, som kan "bestraffas"! Och så fick vi ett domarprotokoll. Jag börjar redan bli nervös.

Förr i tiden, före den allmänna digitaliseringen, så kom PM hem med posten en vecka före tävlingsdagen. På den tiden tävlade jag lydnad med Smilla och redan med PMet infann sig nervositeten. Sedan dess har jag tävlat agility i 15 år med fyra egna pudlar och två andra pudlar och man kan ju hoppas att jag tar lite lättare på tävlandet nu.

För min del har nervositeten varit väldigt olika inför de olika disciplinerna. Lydnaden orsakade närmast skräckliknande kramp i magen. Det värsta var att den höll i sig under hela vår bedömning. Först efteråt åkte hjärtat ner på rätt ställe igen och axlarna kom på plats efter att ha befunnit sig i öronhöjd. Vid agilitytävlingar infinner sig nervositeten när det är ungefär fem hundar till före min start och så snart vi går in och gör oss beredda på att sätta igång så försvinner den igen. Nu återstår att se hur jag kommer att fungera i samband med rallytävling.

Vi fick träna på en bana med stationära skyltar (6 st + start och mål) och jag upptäckte då, att jag glömt att träna backa 3 steg. Jag gjorde fel och Sagitta fattade inte över huvud taget vad det hela handlade om. Pinsamt! Det betydde ju, att jag inte lärt in något kommando och inte hur jag ska visa. Anledningen till denna miss är att Sagitta var helt perfekt redan vid introduktionen av skylten. Nu har vi förhoppningsvis reparerat denna miss fast ytterligare träning torde behövas.

Sitt - stå var Sagitta fantastisk på. Hon bara stod som en staty - hur länge som helst. Allt det andra gick också jättebra och en träningskompis uttryckte lovord. Min lilla stjärna! (Sagitta är ju namnet på en stjärna i stjärnbilden Skytten.)

Hoppas vi hinner träna lite på fredag, då det enligt prognosen ska vara vackert väder.

22 Oktober 2015  | Länk | 2015 - 2016 Sagitta | 0 kommentar
Inspirerande miljö

Före träningen njuter matte av vyerna runt klubben medan pudlarna njuter av vidderna att springa på, busa och snusa. Tyvärr blir inte bilden så fin här, att man kan se alla detaljer tydligt. Till vänster syns tex ett fartyg lite diffust. Häromdagen låg ett jättestort kryssningsfartyg helt stilla, ganska nära land mitt i blickfånget men då hade jag ingen kamera med mig.

Vädret var underbart. Strålande sol, vindstilla och 13 grader varmt - den 19 oktober. Jag satt i solen på en bänk och njöt en god stund. Sagitta grävde efter sork så hon var jordbrun i stället för svart.

Sen byggde jag en bana ritad av den person, som skall döma vår första officiella tävling. Det gick ganska bra fast först hade Sagitta glömt bort hur det går till att ligga eller så tyckte hon att marken var för blöt eller kall, för hon försökte låta bli att lägga ner armbågarna. Det blir en himla massa poäng-avdrag.

Hur skall det gå om det regnar? Sagitta påminner ju en hel del om Smilla och hon skulle ALDRIG lagt sig ner i regn. När Smilla och jag tränade lydnad på vintern - utan regn - så fick Smilla ha en liten väst, som skyddade magen!

Vi tränade "snedsteget" och det blev bättre och bättre.

Sitta framför och gå i båge ut till vänster för att komma i färdriktningen igen. Detta är en svår övning för Sagitta. Hon vill helst hoppa upp mot min styrhand men efter många försök från min sida att hitta ett bra styrmedel, så blev det riktigt bra. Jag förstår inte denna svårighet för det är inte godis Sagitta är ute efter. I så fall skulle hon göra så i många andra sammanhang och det gör hon inte. Sagitta måste på något sätt ha missat förståelsen av mitt styrande och jag är orolig att det korrekta beteendet inte alls är befäst.

Trots att jag är otroligt nöjd med Sagitta finns det en hel del träning att jobba med. Fast det vore väl underligt annars. Vi har ju faktiskt just börjat med rallylydnad.

19 Oktober 2015  | Länk | 2015 - 2016 Sagitta | 0 kommentar
Nu börjar det bli rally på RIKTIGT allvar

Sjunde kurstillfället

Ibland har man tur! Jag var ensam kursdeltagare den här gången och fick med andra ord privatlektion. Redan innan hade jag tänkt ut, vad jag behövde hjälp med och nu fick jag själv bestämma kursinnehållet. Jag berättade för Gitte, att jag anmält mig till tävling i Olofström 31 oktober, och hon blev jätteglad.

Jag ville lära mig hur man gör olika skyltar springande. En liten bana med bara spring byggdes och turligt nog hade jag just då ingen smärta i knät. Sagitta var som vanligt fantastiskt duktig. Allt stämde. Vi blev filmade och jag skall få filmen med mejl. Jättekul!

http://youtu.be/xmZMjL1P-Sk

Sedan skulle vi göra samma bana i långsamt tempo. Det var betydligt svårare och Sagitta var mycket konfunderad över vad jag höll på med. Jag glömde flera gånger bort, att jag skulle hålla mig till lustempot. Det var svårt att gå så men Gitte tipsade om hur jag kunde göra för att få till det och dessutom få ordentlig skillnad mellan långsamt och normalt tempo. Det gick väl sådär och här finns mycket träning att göra.

Slutligen nötte vi ordentligt på att ta ett snedsteg åt höger och sedan fortsätta rakt fram. Jag kallar det för snedsteg men det heter nog snett fram åt höger. Det låter ju inte så invecklat men det var inte helt lätt att få Sagitta att följa perfekt i snedsteget. Visst skulle vi väl få till ett godkänt genomförande men Gitte ville ha det hela lite snitsigare. Sagitta är en tålmodig liten pudel. Jag vet inte hur många gånger vi provade olika sätt att ta detta steg men Sagitta var lika lycklig hela tiden. OK, hon fick ju mycket godis men ändå. Många hundar skulle tröttnat och lagt av men hon ville inte sluta och absolut inte gå till bilen. Fast det kan man kanske förstå. Hur kul är det att sitta ensam i bilen?

Jag ser en massa träning ytterligare framför mig.

 

15 Oktober 2015  | Länk | 2015 - 2016 Sagitta | 0 kommentar
Rallylydnad på riktigt även för Stoja?

Fredagens träning var ganska ostrukturerad. Ska det bli på riktigt även för Stoja, så är det väl bäst att följa ungefär samma mall som gällt för Sagittas träning.

Måndagen bjöd på vackert väder utan alltför mycket vind. Jag plockade fram "högerskyltarna" men glömde spiral höger. Det var ju ingen match att klara dem.

Därför fyllde jag på och gjorde en liten bana med "högerskyltarna" plus sitt, sitt-ligg och sväng vänster. Det gick bra och andra rundan fick skyltarna betyda sitt-gå runt respektive sitt-ligg-gå runt. Även det var problemfritt. Min enda oro är, att jag går för fort fram. Å andra sidan har ju Stoja lärt en hel del i samband med Sagittas nötande på olika moment hemma i köket. Dessutom är jag förhoppningsvis lite bättre nu och vet hur jag vill visa Stoja.

Stoja var lite het även denna gång men ändå väldigt fokuserad. Det här kan nog bli riktigt bra. Måste nog se upp, så jag inte blir alltför övermodig vad gäller både Sagitta och Stoja.

13 Oktober 2015  | Länk | 2015 - 2016 Stoja | 0 kommentar
TRÄNINGSMANI

Träningsmanin har slagit ut i full blom. Nu startar rally-träning även med Stoja! I går började vi med att överhuvud-taget "gå fint", något som vi inte hållit på med i år efter det jag fick ont i knät. Därefter fortsatte vi med moment-inlärning.

Naturligtvis gjorde vi först 360 grader runt till höger ett antal gånger. Eller snarare runt - runt - runt tills matte blev yr i huvudet. Ganska lyckat resultat.

Sitta fot är Stoja bra på. Gå några steg och sätta sig likaså. Både gåendet och sittandet är hyfsat rakt. 1,2,3 steg framåt och sitt funkade direkt.

Sitt - ligg är ett riktigt bra moment bara jag är med och styr till rakt läggande. Det momentet ( smack i backen) kan säkert bli kalas även utan hjälper.

In framför - sitt- ingång vänster - sitt. Snacka om duktig pudel!

Och det bästa av allt; Stoja är så lycklig och visar det verkligen med den evigt viftande svansen, öppen mun med tungan utanför och småstudsande gång med frambenen mellan momenten (piaff ?). Fylld av förväntan hela tiden. Precis som med agilityn är entusiasmen på topp samtidigt som hon lätt blir alltför ivrig. En ny utmaning för matten men det ska bli kul och spännande.

10 Oktober 2015  | Länk | 2015 - 2016 Stoja | 0 kommentar
Rallylydnad på riktigt allvar 2

Tillägg 9 okt. Någon vän av ordning kanske undrar över varför Sagitta och jag inte går kurs hemma i Simrishamn. Simrishamn, som man väl får säga, är en av Sveriges framgångsrikaste "rallyklubbar". Simrishamn hade tre deltagare i SM i år. Tre av femtio, varav två gick till final och en blev slutlig fyra. Endast Botkyrka, där årets segrare hör hemma, hade lika många deltagare. Oj, vad reklam jag gjorde nu!

Jag går inte kurs på hemmaplan utan åker miltals för att Sim inte kom loss och annonserade ut någon kurs förrän jag gett upp, redan anmält på annat håll och nästan hunnit börja kursen också. Tre veckors framförhållning är på tok för lite! Men jag går på en bra kurs och klagar inte.

 

Sjätte kurstillfället

Denna gången fick kursdeltagarna själva bygga en bana och jag såg till att några svåra moment kom med. Banan blev ändå ganska hanterbar, sammanlagt 15 skyltar utöver start och mål, och vi körde den två gånger var.

Jag bestämde mig för att köra tävlingsmässigt vad avser godis. Däremot valde jag att göra om missade moment.

Första rundan var verkligen misslyckad enligt mig. Sagitta var för långt från mig nästan hela tiden (inom halvmetern sa Gitte lugnt).

Jag hade memorerat banan dåligt och måste läsa skyltarna. Illa!

Sittande, men framför allt ligg och stå blev för sneda för min smak ( fast de medförde inga poängavdrag)

In till vänster vid framförsittande misslyckades vid två försök. Sagitta reste sig på bakbenen och ville nosa på vänsterhanden, styrhanden. Sagitta har ju redan från början varit lite avogt inställd mot snurrar ut från mig. Måste kanske tänka om och ändra hur jag styr detta moment. 

Ingen av dessa beteenden kände jag igen från tidigare träningar. Här fick vi saker att träna på men det var kanske inte så farligt för andra rundan gick riktigt, riktigt bra. Gitte sa: "Nu är du väl i alla fall nöjd.  Det satt ju som ett smäck!"

Jo, jag var nöjd. Efteråt tränade vi stå med bra resultat. Gitte: "Hon står ju som en staty!"

Vid fikat bestämdes det att vi den 24 oktober ska ha en klubbkamp med Gittes kursare i Åhus. Det ska bli spännande.

 

8 Oktober 2015  | Länk | 2015 - 2016 Sagitta | 0 kommentar
Rallylydnad på riktigt allvar

Kurs 5

Den här gången var det träning inför alla "framförövningar".

1. Få till raka ställande (och sittande) med nosen mitt emellan förarens knän genom att backa från hunden. Det gick jättelätt.

2.Träna in gåendet för att få in hunden framför. Jättesvårt att hålla reda på fötterna.

Ovanpå det förbereda hunden på vad som ska hända i tid. Hitta bra visning. Är inte säker på hur jag vill göra och vad Sagitta reagerar bäst på.

Få hunden att stå/sitta rakt på lagom avstånd från mina fötter. Sagitta vill gärna vara väldigt nära. För nära? Hon får nästan gå över min högra fot när hon ska runt bakom.

Föraren får ej backa eller på annat sätt joxa med fötterna.

3. Slutligen få till bra ingångar för fortsatt framåtgående.

Höger bakom; går nog att tajta till svängen lite.

Vänster runt. Sagitta vill gärna göra svängen väldigt liten. Tips att försöka öka svängen så hon kommer in rakare - speciellt viktigt vid sättande före gång framåt så det blir rakt.

-------------------

Vi har varit väldigt flitiga med hemläxan. Lyckades jättebra  utan koppel på fredagen. Toppenbra.

Lördag med koppel. Lika bra.

Tyvärr tittade jag på lite tävlingsbanor och upptäckte att det fanns banor där halva banan skulle genomföras springande. Jag fattar faktiskt inte hur det ska gå till. Är det verkligen nybörjarbana? Känns lite som agilitydomare, som har tre-fyra fällor i klass 1. Dessutom är det ju inte så kul när jag har ont i knät och knappt kan springa. Rally marknadsförs ju som en sport för "alla"!

Söndag finjusteringar. Börjar bli riktigt bra. Läggande och ställande pekade jag lite ut åt vänster och fick väldigt bra resultat. Försökte förtränga det där med springandet!

Måndag. Utan koppel. Plötsligt hade ställande blivit nåt mer eller mindre obegripligt för Sagitta! Ligg gick inte heller så bra. I dag fick det ingen som helst effekt att peka lite utåt. Stå och ligg blev i alla fall 25-30 grader snett. Har det gått för bra och att vi nu fått lite bakslag?

5 Oktober 2015  | Länk | 2015 - 2016 Sagitta | 0 kommentar
JÄTTEDEPPAD och JÄTTELYCKLIG

På en och samma gång! Kan detta vara möjligt? Ja, just nu har jag i alla fall denna upplevelse. Mitt högra knä var fullständigt bra, så Stoja och jag skulle tävla på lördagen. Det kändes fantastiskt att vi trots alla motgångar under året skulle få delta i säsongens sista tävling.

Torsdag eftermiddag var vi på klubben. Då träffade vi Link, som blir jätteglad om jag springer lite med honom på agilitybanan. Han är ju en bc och vill aldrig sluta. Det var som vanligt jätteroligt.

Sen gick jag och mina pudlar ut på Haravången och alla tre fick springa så mycket de ville. Det betyder att Stoja far iväg med full fart och efter kommer Selina vilt skällande av frustration över att inte hänga med i alla Stojas svängar. Stoja sprang fram till mig och stod framför mig. "Äntligen!", tyckte Selina. På värsta ishockeymanér gav hon Stoja en rejäl tackling in i sargen. Det olyckliga var bara att mitt högra ben fick agera sarg. Knät böjdes bakåt - mer än som egentligen är möjligt. Skräcken var nog större än smärtan. Det gjorde bara lite ont efteråt och Sagitta och jag tränade rallylydnad men någon agility blev det inte.

På natten gjorde det så vansinnigt ont i knät att jag bara inte kunde låta bli att jämra mig. Att räta ut knät gick nästan inte och det gjorde verkligen ont. Jag förstod det jag redan anat. Det blir ingen agilitytävling den här gången heller. Jag var uppe och körde ett träningspass för knät framåt morgonkvisten och när jag sedan vaknade på nytt kändes knät ganska bra. Fast besvikelsen var enorm och jag kände mig JÄTTEDEPPAD.

Månförmörkelse; Det är mörkt men det är vackert.                                           eget foto

Fredag eftermiddag gick pudlarna och jag den vanliga rundan. Smärtan avtog mer och mer för att slutligen helt tona ut. Jag körde ett ordentligt rallypass med Sagitta. Vi gjorde 27 av de 30 övningar, som ingår i nybörjarklassen. Sagitta är fantastisk när det gäller rallylydnad. Det flöt på näst intill perfekt och jag var JÄTTELYCKLIG.

 

2 Oktober 2015  | Länk | 2015 - 2016 diverse | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Berit Lönnerstam                                             Skaffa en gratis hemsida