Pudlar är bäst
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok Logga in
Ti On To Fr
1
4
5
6
7
8
10
12
13
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<
Februari (2019)
>>


Från depp till övermod

I torsdags var Sagitta och jag på kurs. Vi gick en avanceradbana.

Moment 3 ”sitt lämna, sväng höger, kalla in” gick bra.

Moment 4 ”sitt, gå ifrån, kalla in vid konen några meter fram” – jättebra.

Sen stod skylt 5 nästan direkt, vilket blev en extra svårighet. ”läggande under gång, gå runt” är ett moment vi inte alls är säkra på. Inte lär det bli bättre av att jag, precis när Sagitta lagt ner framtassarna, passade på att trampa henne på foten. Andra försöket gick någorlunda men jag gick runt henne pekande och tjatande ”ligg kvar”.

Moment 7 ”sidbyte framför” gjorde jag med snurr, vilket funkade hundraprocentigt.

Sen kom vi till frestelserna. Det gick någotsånär ända till vi passerade leksaken sista gången. Nåja vi klarade oss vidare för Sagittas huvud lyftes så där 2 - 3 cm innan nosen var framme vid leksaken. Avdrag hade det blivit för jag stannade upp för att få Sagitta med mig. Ändå ganska nöjd. Sagitta var alltså på höger sida om mig!

”Sitt, sitt framför, gå runt till höger och sitt” – fortfarande högerhandling – gick bra. Lite segt och lite snett sittande framför. Det är min bedömning men inte jämfört med många andra hundars agerande. Då kommer vi tillbaka till vänsterhandling.

Efter två svängövningar skulle vi backa tre steg. Jag skall alltså gå tre steg bakåt och hunden skall följa med backande. ”två steg räcker”, tyckte Sagitta och stannade med rumpan snett ut från mig. Inte så lyckat med andra ord.

”Sitt, stå, ligg” var väl så där men om man betänker att de senaste tre övningarna hade vi utfört runt frestelserna, så var det över förväntan. Lite snett.

Sen skulle vi åter byta till högerhandling genom att Sagitta och jag skulle vända från varandra. Första försöket misslyckades. Jag var antagligen otydlig (hade dessutom glömt knepet vi övade med framgång hemma i köket i går kväll!)

270 grader vänster gick bra och så avslutade vi med att Sagitta skulle snurra ut från mig. Detta var i högerhandling och gick strålande. Härligt! Speciellt som vi tidigare haft jätteproblem med denna övning på den lättare vänstersidan!

Senare gick vi samma bana en gång till och alltihop fungerade.

Frestelserna ägnades inte en blick!

Kortare steg av mig i backningen gillades av Sagitta, som i själva verket backade precis lika långt som första gången. Men nu var det ju godkänt.

Läggande under gång gick riktigt bra.

Svänga från varandra var plötsligt helt OK enligt Sagitta.

Gissa om jag var glad och log hela vägen hem i bilen! Jag tror t.o.m. att jag gnolade lite för mig själv, något som inte störde någon utom möjligen Sagitta. Jag vet inte, hur det är med Sagittas musiköra.

Tänk, om jag skulle anmäla till tävling i alla fall! Lite hybris!

31 Oktober 2016  | Länk | 2015 - 2016 Sagitta | 0 kommentar
Ny coach

I Onsdags var Meja i Olseröd och hjälpte mig och pudlarna med rallyträning. Meja är en fantastisk hund av rasen Welsh corgi cardigan. Hon hade förstås viss assistans av sin matte. 

Meja har tävlat elitlydnad och varit på SM i rallylydnad. Oj, vad mycket jag lärde mig. Dessvärre fick jag också klart för mig hur lite Sagitta och jag kan. Inte kan vi starta i avancerad klass på länge än! Fast vi åkte hem och tränade på en del nya knep. Det mesta satt faktiskt som ett smäck hemma i köket. Få se hur det går att tillämpa på grästräningen. Det är ju en helt annan femma!

Under träningen ville Sagitta smita över till vänster så fort hon bara fick en chans. Inkallningen gick finfint på höger sida. Backa tre steg funkade riktigt bra i alla fall till vänster. Eftersom jag hade ett lydnadsekipage som läromästare, så var det inte många svängar och vändningar som var till belåtenhet. Sagitta var som vanligt tyvärr SÅ fixerad vid frestelserna att mycket fokus försvann från övningarna.

Stoja är galen i frestelserna men hon kunde ändå koncentrera sig bättre än Sagitta, då vi inte var i närheten av dem. Stoja glänste som vanligt med den tyska svängen och en del vändningar. Hon är dessutom mycket bättre än Sagitta på att sitta rakt.

28 Oktober 2016  | Länk | 2015 - 2016 Sagitta | 0 kommentar
Inte heldagsregn

Inte heldagsregn men regn hela dagen. Jag var iförd mina nya regnkläder och blev inte våt under dem. Stoja hade Smillas regntäcke på sig, så hon blev inte heller våt på kroppen förrän vid genomförandet av andra tävlingsklassen.

Första banan gick vi i uppehållsväder och jag hade sommarvästen på. När jag banvandrade inför andra banan regnade det riktigt rejält och jag övervägde att lämna w o. Men det vet man ju hur det går. Överväganden slutar så gott som alltid i deltagande. Vi hade startnummer 3. Stoja skulle först ha på regntäcket, träna lite på att gå på alla fyra och sen få av täcket inför start. Min mössa lades ovanpå Stojas täcke på marken (Milda makter vad mössan blev våt under dagen). Stoja skulle mutas lite med godis. Massor med blöta kläder, våta och kalla händer gjorde allting svårt och jag fick fullt sjå att bli klar för start. Jag tappade godis och Stoja måste ju få tag i dem alla för att kunna starta. Domaren lugnade mig med att jag fick ta min tid men Stoja och jag var definitivt inte så förberedda vid entrén på plan, som vi brukar vara.  

Vi skyndade oss tillbaka till bilen direkt och när vi kom tillbaka till den efter den korta utflykten, så stod bilen i en sjö och fick flyttas så vi inte behövde vada fler gånger. Inte mitt önskeväder precis!

Inför prisutdelningen passade solen på att skina från en molnfri himmel (men på hemväg regnade det lite igen).

Stoja och jag fick 94 poäng och 74 poäng på våra rundor. Vi fick en fin vinst och jag var ganska nöjd med dagen.

24 Oktober 2016  | Länk | 2015 - 2016 Stoja | 0 kommentar
Ny hundträningshall söder om Sjöbo

I dag invigdes en ny hundträningshall. För att komma dit måste jag köra genom vackra Fyledalen. Det hade en massa andra hundmänniskor också gjort och jag träffade en del gamla bekanta där. Innan jag kom hade de haft agilityuppvisning. Sedan fick vi se elitlydnad och därefter en sheltie med matte, som kommenderades i den nya startklassen i lydnad, som introduceras vid årsskiftet. Sist fick vi lite inblick i hur man tränar nosework.

Startklassens regler har jag laddat ner och börjat träna. Min förhoppning är att Stoja och jag ska klara av den någorlunda enkelt. Den omfattar bara sex moment och så ska helhetsintrycket bedömas.

Tre av momenten utgörs av olika typer av inkallning, en vanlig rak och en med hopp över hinder. Båda dessa, speciellt den över hinder, har jag gjort många gånger med Stoja sedan lång tid tillbaka. Den tredje varianten är att föraren går ut 5 m från sittande hund, lägger en apport och går ytterligare 8 meter. Sedan ska hunden kallas in varvid den hämtar upp apporten på vägen och slutligen avlämnar den sittande. När jag provade detta moment i köket, där det finns en trasmatta, så blev Stoja så exalterad att hon for fram mot apporten, lyckades snappa upp apporten och kom till mig på ”en flygande matta”! Det problem jag har är, att Stoja inte gärna vill sätta sig med apporten i munnen. Där krävs en del träning.

Följsamhet, med eller utan koppel på, påminner om rallyn, så det ska nog fixa sig.

Sättande under gång låter svårt men det är faktiskt väldigt likt rallyns moment. Ekipaget kommenderas att stanna och hunden sitter fot. Sedan går föraren runt hunden inom en halv meters avstånd, och går sedan vidare med hunden utan att stanna upp. Borde inte vara något problem.

Fjärrdirigeringen kommer att kräva mer arbete. Föraren går ca 5 meter från sittande hund. Därifrån skall hunden kommenderas att lägga sig ned med hjälp av handtecken och/eller ord (gammalt lydnadsmoment). Föraren går tillbaka till hunden och sätter den upp. Vi kan detta men inte på så långt håll som 5 m.

Sen har jag förstås bortsett från en icke oväsentlig detalj. I lydnaden finns det en person på planen, som kommenderar föraren! Det förekommer ju inte i rallyn, där vi bara sköter oss själva och följer skyltarna.

22 Oktober 2016  | Länk | 2015 - 2016 Stoja | 0 kommentar
HÖST

Folk har frågat om min blogg.

Svaret är att jag inte känt minsta inspiration att skriva. Jag är ute med pudlarna. Någon kul situation uppstår och jag tänker, att den skulle man kunna skriva om. Men när jag sätter mig vid datorn har lusten runnit ur mig.

Ni la väl märke till rubriken! Förra veckan kunde vi knappt gå ut utan risk att blåsa bort eller få en gren eller annat flygande föremål i huvudet. 

Den här veckan har varit bättre. Tisdag var det agility med pudeltanterna. Jättekul! Pudlarna och tanterna har alla gjort stora framsteg och fixar en massa olika byten.

Före agilityn passade jag på att köra ett rallypass med Stoja. Jag byggde en bana med både slalom och "åttan" som den blir i nybörjarklass efter årsskiftet. Det fanns alltså inga frestelser men Stoja kan skilja mellan koner i spiralen (3 st), i slalom (4 eller 5 st) eller i frestelsen (2 st). Hon hittade direkt de två konerna och började spana efter frestelser, vilket innebär att Stoja hade minst hälften av sitt fokus på något obefintligt. 

Stoja går frestelsen, eller i detta fallet åttan, helt perfekt. Hon tittar uppmärksamt på mig och följer nära och fint. Men både före och efter den övningen kollar hon ideligen efter frestelser. Som grädde på moset, så gör Sagitta numera precis likadant - fast de ser inte varandras träning. Det heter nog "lök på laxen" vid negativa företeelser.

På söndag ska Stoja och jag tävla i nybörjarklass - med koppel. Jag har nästan glömt bort det där med hanteringen av kopplet. Borde kanske tränat! Det kan låta märkligt men det är en svår konst med så mycket att tänka på. Ha kopplet i rätt hand hela tiden, vilket innebär ett ideligt bytande. Se till att kopplet inte blir sträckt, för det blir en poängs avdrag. Kolla så inte hunden trasslar in sig i kopplet i någon övning, något som kan orsaka kostsamma avdrag.

Nu kommer jag till min väderfixering (nästan som pudlarnas frestelseintresse). Sedan lång tid har prognosen för söndagen varit heldagsnederbörd. Hur gör jag då? Ja, ni vet! Nu har jag emellertid insett att det kanske inte är så dumt om jag offrar mig och blir blöt. Tävlingen betyder ju ingenting mer än ur hederssynpunkt. Det kan vara bra att testa hur Stoja reagerar vid tävling i regn.

Jag har köpt nya kläder, som skall vara vattentäta och vindtäta. De motstod förra veckans stormande men hur de funkar i regn vet jag inte. Frågan är bara, om jag "vågar" ha kläderna på tävling. Det är nämnligen jaktkläder med många illorange/röda detaljer!!!

Vi får se hur det blir på söndag!

Om jag offrar mig och blir blöt.

21 Oktober 2016  | Länk | 2015 - 2016 diverse | 0 kommentar
Jubileet som kom av sig

I dag för 17 år sedan tävlade jag och Smilla, min första pudel, agility för första gången. I dag var det meningen att jag och Stoja, min fjärde pudel, skulle avsluta det här årets agilitytävlande. Så blev det inte för redan i går bestämde jag att avstå från att stiga upp mitt i natten och åka 12 mil enkel resa för att tävla i den kyliga morgonen med kraftig blåst och troligt regn.

En berättelse om den första tävlingsdagen 1999 finns här i bloggen under rubriken ”10-årsjubileum”. Den dagen var det nollgradigt och jag frös förskräckligt. I dag talade prognosen om sex plusgrader, vilket var alltför avskräckande. Värst var nog tanken på regn trots att jag numera har bästa tänkbara kläder. Jag har blivit allergisk mot regn i kombination med hundsport. Efter en vådlig vurpa, som Selina gjorde i en blöt tunnel för ett antal år sedan, har jag bestämt att mina pudlar inte ska riskera skador p.g.a. en tävlingsgalen matte. Senare har jag också blivit rädd om mig själv beroende på alla mina knäskador även om dessa inte orsakats av vare sig regn eller tävlande.

När jag anmälde till dagens tävling var höstvädret fantastiskt men i morse kändes det skönt att stanna hemma trots att jag gärna skulle firat jubileet med tävling.

9 Oktober 2016  | Länk | 2015 - 2016 Stoja | 0 kommentar
Tillbaka till skrivandet

Var ska jag börja nu? Jag tror att det gått sex veckor sedan jag skrev om det bloggen är avsedd för. Pudlar.

Sagitta och jag har hunnit gå flera träningar i rallylydnad. Det är en mixad kurs avancerad/mästare. Det går bättre och bättre med högerhandlingen men ibland, mestadels vid sväng runt kon, så vill Sagitta smita bakom ryggen på mig för att återvända till vänster sida. Vid diskussioner med andra rallymänniskor, visar det sig att Sagitta ingalunda är ensam om just detta fenomen. Märkligt! Backandet går riktigt bra ibland, bäst på högersidan. Sagitta sätter sig numera ganska fint vid högersidan. Det är mycket man förundras över. Sagitta går lite väl långt fram till vänster men aningen för långt bak till höger. Inte här heller är Sagitta ensam om det beteendet. Varför?

Stoja och jag var på träningsläger en helg. Ena dagen var det Nosework på programmet och jag trodde det skulle gå väldigt bra, för Stoja har verkligen tyckt om att leta gömd doft hemma. Men det gick åt pepparn alldeles. Det blåste rejält och en av papplådorna, som innehöll godis, ”överföll” Stoja. Stoja, som normalt definitivt inte är våpig, blev jätterädd. Jag fick lägga massor med tid till att jobba med den rädslan och vi hann knappt göra något riktigt nosarbete. Som det kan gå!

Andra dagen ägnade vi oss åt rallylydnad med ”nygammal” instruktör. Förra gången vi tränade tillsammans var vid uppstarten på denna säsong. Då hade Stoja ännu inte tävlat och hon var duktig men mycket oberäknelig. Nu gick vi en nybörjarbana men utan koppel. Omdömet blev ”En näst intill perfekt runda”. Lite, lite snett sittande i starten (kanske 10 -15 grader - alltså inget poängavdrag). Får man för resten avdrag vid startskylten? Därefter gick vi samma bana i högerhandling. Då missade vi ”tyska svängen” vid första försöket pga mattens slarv. Och så blev den svåra högersvängen 360 grader inte riktigt bra beroende på förarens dåliga förberedelsearbete.

Stoja och jag har också gått kurser. Då vi håller till på grusplanen går det riktigt uselt och i går kväll bestämde jag mig för att det inte ska bli något mer tränande på grus. Jag är rädd att jag håller på och förstör Stojas snabba sättande och läggande så det blir segt som sirap. Stoja vill inte heller varken ligga eller sitta kvar tillräckligt länge. 

I dag jobbade vi oss genom en nybörjarbana på gräs. Det mesta gick strålande. Supersnygga sitt vid 1,2,3 steg framåt och bakåt - precis som vanligt. Härligt! Det vill till för vi ska ju tävla nybörjarklass på hemmatävlingen i Forsakar trots att jag egentligen hade bestämt att det skulle vara sluttävlat på den nivån. Och vi FÅR inte göra bort oss.

Efter dagens lyckade träning med nybörjarövningar ute samt alla moment i fortsättningsklass utom frestelserna inomhus, så bestämde jag mig för att anmäla till två forstättningsklasser i höst. Har vi riktig tur, så skulle vi kunna slippa frestelserna en gång. Det trodde jag inte var möjligt men jag har faktiskt hittat sådana banor. Eller så lyckas vi helt mirakulöst få till det där med frestelserna!!!

Stoja och jag har tävlat agility också och tagit oss genom båda klasserna utan disk. Hopploppet var riktigt, riktigt bra utom att Stoja helt obegripligt plötsligt vände tillbaka i en böjd tunnel då hon var långt förbi mitten. Jag var ändå jättenöjd.

5 Oktober 2016  | Länk | 2015 - 2016 diverse | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Berit Lönnerstam                                             Skaffa en gratis hemsida