Pudlar är bäst
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
7
8
9
10
11
12
13
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<
Februari (2018)
>>


Traumat

För två veckor sedan tävlade Stoja och jag rallylydnad fortsättningsklass. Jag har tidigare nämnt att det blev en riktigt traumatisk upplevelse, som jag inte orkade skriva om.

I våras när jag började tävla lydnad visade det sig att det inte var nog med att bedömningen skärpts sedan jag senast tävlade lydnad 2008. Okunskap om den nya startklassen visade sig var omfattande både hos tävlingsledare och domare, vilket resulterade i fullständigt tokiga kommenderingar och märkliga domarbeslut. 

Folk som tidigare tävlat lydnad på hög nivå säger att lydnadsbedömning är väldigt strikt reglerad. Själv var jag övertygad om att rallydömandet från 2017 är mycket tydligt beskrivet i skriften ”Allmänna avdrag rallylydnad”. Vi har kanske alla haft en överdriven tro på anvisningar.

Över till min tävling. Stoja är ju lite hoppig och studsar gärna iväg då kopplet tas av. Jag hade lyssnat mycket (för mycket?) på en domare, som alltid påpekar att kopplet ska av precis utanför bangränsen. Andra domare tillåter att man tar av det i stort sett var som helst.

Så här gick vår start: Vi befann oss nära banområdet. Stoja satt fint vid min vänstra sida.

  1. Vi hade fått startsignal. Jag hade tagit av och stoppat undan kopplet. Stoja gjorde ett litet glädjeskutt in på banan, mindre än en halv meter.
  2. Stoja kom självmant tillbaka. Vi ställde omgående upp i utgångsställning och gick in till startskylten. Det tog inte många sekunder.
  3. Vi genomförde därefter en bra runda, som resulterade i 91 poäng med kommentar ”Snyggt och bra jobbat + smiley.”

Vid ett tidigare tävlingstillfälle smet Stoja iväg då hon fick syn på en fågel. Stoja sprang långt in på banan men återvände när jag ropade. Vi gick direkt in och gjorde en urusel runda. Men vi blev inte diskade.

Den här gången blev vi diskade. Jag argumenterar normalt inte med domare men dessa så diametralt olika bedömningar gjorde att jag beslöt mig för att ta reda på så mycket fakta som möjligt. Jag läste den ovan angivna skriften. Den skriften emanerar (citat) ”från de tankar som sammanfattats från tidigare protokoll och konferenser kring bedömning osv.”  Under Moment - Start hittade jag detta.

Citat;

Om hunden råkar springa in på plan efter startsignal och föraren kallar ut hunden eller om hunden vänder tillbaka in på plan när ekipaget är klara ska ingenting hända. Om det kan gå under "hund utom kontroll" så blir det D.

Vi skulle alltså, enligt min tolkning av texten ovan, inte blivit diskade och vi blev bestulna på uppflyttningen till avancerad klass. Det här är ju rena vilda western. Ett fullständigt eget påhitt av domaren. Domaren har förmodligen inte läst texten utan lever i förvissningen att domslutet är korrekt.

Jag har fortfarande inte riktigt kunnat svälja detta och ta nya tag. Om det var så att Stojas "brott" enligt anvisningarna skulle bestraffas med diskning, så skulle jag inte ha det minsta att invända mot en sådan regl. Men nu ska det ju inte vara så!

Vintern kunde ägnats åt träning av avancerad klass. Stoja älskar att träna men nu är allt bara trist och tråkigt. Jag är väl överdrivet känslig men det är svårt att rent viljemässigt göra något åt.

 

27 Oktober 2017  | Länk | 2017 Stoja | 0 kommentar
Del tre

Lördag eftermiddag. Dags att ta itu med andra rallybanan för dagen. Den föreföll att vara betydligt svårare än förmiddagens. Efter att ha umgåtts med pudelkompisarna ett slag glömde jag faktiskt helt bort förmiddagens misslyckade runda. Sedan kom Ritha, min mentor, för att peppa och filma. Regnet hade upphört.

Tre pudelsystrar med mattar

Allt var ju inte heller värdelöst på bana ett. Backningen gick strålande, vilket gladde mig oerhört. Allt vårt slit med backandet gav alltså utdelning. Sagitta tog inte någon frestelse men vi fick -3 för positionsfel. Sagitta föreföll inte helt fixerad vid frestelserna utan klarade de efterföljande momenten. Sagitta kraschade rakt in i hindret, – 10 poäng (kompisar sa att det berodde på att hon titta på mig i stället för hindret). Hon stannade och skakade sig av obehag men vi lyckades ta oss samman och fixa en tämligen svår skylt direkt efter och sedan kom den hellyckade backningen som tredje efter hindersmällen. Ja, det smällde verkligen till så att åskådare blev oroliga att Sagitta skadat sig.

Bana nummer två gick så, som jag beskrivit våra tidigare resultat. En rejäl miss med -10p samt två markeringar i kolumnen för enpoängsavdrag och en trepoängare. Resultatet blev alltså totalt 85 poäng och tredje uppflyttningsresultatet i avancerad klass. Sagitta är i Mästarklass! Härligt! Spännande och lite nervöst.

Vid prisutdelningen, som jag såg till att inte missa, fick jag jättemycket beröm. I protokollets ruta för helhetsintryck och kommentarer står det; Fin handling. Lovande ekipage. Det var ju underbart att läsa men jag blev lite full i skratt. Jag var garanterat den äldsta föraren och Sagitta var troligen den äldsta hunden i tävlingen.

 

24 Oktober 2017  | Länk | 2017 Sagitta | 0 kommentar
Del två

Lördag och dags att åka till Lund för tävling

Alla morgonens förberedelser inför avfärd är klara. Jag får fler och fler fjärilar i magen. Kommer bilen att starta? Jag sätter i startnyckeln och vrider om. Motorn går i gång direkt. Färden till Lund gick bra.

Under dagen skänkte jag då och då bilen en tanke. Jag kan direkt avslöja att hemfärden också gick bra. I dag, måndag ringde jag verkstaden. Chefen där tyckte att det bara var att köra på och hoppas att det aldrig händer igen och i varje fall inte på länge, länge!

Första rallybanan föreföll lätt och jag tänkte att det borde gå bra men hej vad jag bedrog mig. Sagitta var inte särskilt samarbetsvillig och jag konstaterade efteråt att även om det inte gått uselt, så var det i alla fall inte bra. Jag missade prisutdelningen men det gjorde inte så mycket för de, som inte var godkända, kunde hämta sina protokoll i en låda i klubbstugan.

Jag gick till lådan men hade inte glasögonen på, så jag kunde inte se vilket protokoll som var mitt. Kom man bara ihåg sitt startnummer hittade man protokollet för det numret stod överst med mycket stor stil. En hjälpsam person hittade ett protokoll och gav mig. Jag gick iväg för att begrunda det och redan vid dörren fick jag en fullständig chock. SÅ mycket poängavdrag hade jag aldrig sett i mitt rallyliv. Totalpoäng 22!!! Men det kan inte vara möjligt! Nej, det här projektet lägger jag ner! Jag gick till paviljongen för att träffa en del pudelkompisar där och få lite stöd. Då kom det en människa rusande efter mig och ropade: ”Du har nog fått fel protokoll!” Jo, det var nummer 18 från en annan tävlingsgrupp och jag fick gå tillbaka och leta upp rätt protokoll. Det var inte bra men betydligt bättre, 52 poäng. Det var ändå det sämsta Sagitta någonsin fått - med råge.

Även detta protokoll var hemskt. Men p.ga. det andra så klarade mitt psyke av detta förvånansvärt bra. Vanligtvis brukar nästan alla övningar gå bra och så har vi kanske någon riktig tabbe med mycet avdrag. Här fanns både dyrbara tabbar och MASSVIS med mindre missar spridda över hela protokollet. En förskräcklig syn!

Tre pudelsystrar fanns på plats och de blev fotograferade, Bessi, Sagitta och Stella. Bessi var bara sällskapsdam medan Sagitta, som är äldst, och Stella hade tävlat. Stella hade fått sitt tredje kvalificerande resultat i nybörjarklass och därför fått en stilig röd rosett med texten RLD N (kom inte med på bild).

23 Oktober 2017  | Länk | 2017 Sagitta | 0 kommentar
Tävlingsshelg

En berättelse i tre delar

Del ett

Sagitta är anmäld till dubbla klasser både lördag och söndag i Lund respektive Lomma. För att detta ska bli rimligt ur körsynpunkt och för Selinas skull har husvagnen fyllts med allt, som behövs för en tvådagarstripp. Det kräver mycket planering och en hel del spring ut och in.

Fredag kväll körs bilen fram och efter lite trixande är husvagnen kopplad och allt är klart för avfärd vid sextiden lördag morgon. El kopplas in så batteriet ska vara fulladdat och kylskåpet kallt. Till sist ska jag bara flytta ekipaget några centimeter så bromsklossen bak husvagnen (den står i en liten uppförsbacke) kan tas bort så att den inte ska glömmas kvar på gatan. Jag sätter mig i bilen och sätter i startnyckeln. Alla lampor på instrumentpanelen tänds som vanligt men när jag vrider on nyckeln svartnar allt. Bilen är helt ”död”. Trots att jag egentligen vet att batteriet är OK kopplar jag in starthjälpen. Det gör naturligtvis ingen nytta. Panik, panik! Jag blir verkligen ledsen. Dessa tävlingar är SÅ viktiga för mig. Jag rusar in och ringer assistansen. Killen där vill först skicka en bärgningskille. Om denne inte lyckas fixa bilen får vi försöka ordna hyrbil.

Jag går ut och inväntar bärgaren, kopplar åter in elen i husvagnen och får för mig att jag skall försöka starta bilen än en gång. Och, kan man tänka sig, då startar bilen! Detta är ju orimligt! Jag startar bilen minst en gång till. Sen rusar jag in för att avstyra bärgningshjälpen.

Hur ska det gå på morgonen? Kommer bilen att starta? Kommer jag till Lund? Kommer jag från Lund? Jag bestämmer mig för att avstå från att ta med husvagnen, då jag inte tycker om tanken att bli stående någonstans med en icke fungerande bil med husvagn. Jag har ju varit med om bärgning av ett sådant ekipage och tre hundar en gång. Om den spännande händelsen kan man läsa i blogginlägg från 2 juli 2009.

Jag är helt förvirrad men går och lägger mig tidigt. Jag ska ju stiga upp kl 05.00.

22 Oktober 2017  | Länk | 2017 Sagitta | 0 kommentar
Uppflyttning till Mästarklass

RLD N  RLD F  RLD A  Black Basic Reliable Runner "Sagitta"

21 Oktober 2017  | Länk | 2017 Sagitta | 0 kommentar
Frestelseträning

I söndags tävlade Stoja och jag fortsättningsklasser. Två upplevelser, vars hågkomst det hade varit bra om jag kunnat förpassa till någon plats utanför hjärnan. Arg, ledsen, besviken ja rent av förbannad är känslor jag inte vill bevara i minnet.

När jag åkte hem var jag övertygad om att jag aldrig skulle sätta min fot på en rallybana igen. Men så hade jag ju anmält Sagitta till sju tävlingar och jag är för snål för att avstå tävlandet. Fast mina känslor är inte bra nu heller.

På lördag är det dags att tävla och i dag tränade Sagitta och jag i småregn. Sagitta är ju besatt av frestelser, speciellt gosedjur och alldeles speciellt stora pipgrisen. Jag byggde banan och la ut två gosedjur i frestelsen och hängde ett på ena konen. Sagitta var med och blev jätteglad men fick veta i bestämda ordalag att de är ”förbjudna”.

”Får jag inte ta dem, så ska jag i alla fall sitta nära och bevaka dem”, tyckte Sagitta som nyligen skenvalpat. Jag gick banvandring och Sagitta satt som en staty mitt på banan. Inte ens när jag gick till bilen, där pipgrisen fanns, för att hämta kameran flyttade hon sig ur fläcken.

Visst är hon för söt!

19 Oktober 2017  | Länk | 2017 Sagitta | 0 kommentar
Backa, backa, backa!

Och så dessa frestelser!

Även Sagitta tränade naturligtvis i går. Uppvärmningen bestod av övning i backandets ädla konst. Vi använde mitt senaste träningstips och det fungerade verkligen bra i dag. Till vänster var det perfekt och högersidan kom inte långt efter i kvalitet.

Sagitta fick gå Stojas frestelsebana i högerhandling. Det var bra men ingen topprestation. Sagitta var alltför upptagen av frestelserna, vilket tar ner hennes tempo jättemycket och jag måste efter varje moment påminna henne om att vi ska gå vidare. I slalom försökte hon smita över till vänster, vilket påminde mig om att jag hela tiden måste tala om att det är höger som gäller. Kanske berodde det mest på att vi vände bort från frestelserna.

Jag lade in momentet backa i banan och till vänster gick det galant. Till höger backade Sagitta ut lite, lite grand i första steget och då började vi om med ännu tydligare markering med min högerhand. Då lyckades det också. Finns det hopp?

Senare på dagen pratade jag med Zizi, min gamla agilitylagkompis. Hon har tävlat lydnad på elitnivå och även haft en hund i rallylydnadens mästarklass. Hon gav mig ett tips om träningen av frestelserna. Det ska verkligen testas för utan fungerande ”Åttans frestelser” har Sagitta inte totalfokus på banan.

14 Oktober 2017  | Länk | 2017 Sagitta | 0 kommentar
"Lugnt och fint"

Finns det värre banor ur frestelsesynpunkt än de jag byggt de två senaste veckorna? Skulle knappast tro det. Dagens var en sådan, där sista skylten fanns mitt inne i banan och ”avfarten” från banan gick precis intill frestelserna.

Stoja värmdes även i dag upp med ”lugnt och fint” med massvis med godis. Det gick väldigt bra. Ytterst få studs. Dessutom informerades hon om det förbjudna.

Frestelserna var lika litet problem i dag som de senaste tretton dagarna. Strålande!

”Sitt, ligg, stå” var återigen misslyckad. ”Stå - nej jag ska sitta!”, tyckte Stoja. Fick göras om. Även i ”sitt, stå, gå runt” var det svårt att få Stoja att stå. Vi gjorde om och då var det ingen konst att stå kvar medan jag gick runt. Dessa två skyltar har ju varit de allra bästa för Stoja ända sedan inlärningen och nu plötsligt gör hon ofta fel på dem. Visst är det märkligt!

13 Oktober 2017  | Länk | 2017 Stoja | 0 kommentar
Härligt väder - härliga hundar

Både i söndags och måndags blåste det så mycket på vår klubb att vinterjackan åkte på och dessutom halsduk. Vantar och mössa kändes också skönt när öronsnibbarna blev kalla och händerna violetta.

Träningen på söndagen gick bra. Stoja kunde naturligtvis alla de övningar, som hon inte kände till på lördagens tävling. Både söndag och måndag fixade Stoja frestelserna. Sagitta däremot kunde inte låta bli att smyga fram till stora pipgrisen och nosa på den. Henne kan man inte bli arg på, för då vill hon över huvud taget inte vara med på någon träning. Hur ska jag göra för att få henne att strunta i frestelserna? Det är inte nog med att Sagitta vill ta frestelserna, halva hjärnan är ockuperad av tanken på dem hela banan. Då förstår man lätt att hennes prestation är långt under förmågan. Missmodet började sprida sig när hon absolut inte kunde backa, som är en svår övning, men inte heller normalt lättare moment.

I dag var det soligt och vackert väder. Det var så varmt att jag fick ta av västen! Jag hade pratat med en god vän, som tipsat om ett helt nytt sätt att angripa backandet med Sagitta. Det funkade och backa på vänster sida om mig gick näst intill perfekt direkt. Även på högersidan blev det efter en stund riktigt hyfsat. Här finns verkligen något att jobba vidare med. Sagitta och jag har ju kämpat med detta förbaskade backandet väldigt intensivt i fjorton dagar. Det har verkat hoppfullt men så fort jag tagit bort hjälperna har vi misslyckats igen. Denna metod har inga hjälper och från början använde jag inga hjälper eftersom jag egentligen inte tror på någon långsiktig effekt av dem.

Jag byggde de första fjorton momenten av en domares numera berömda/beryktade mästarbana från i söndags. Den är uppbyggd med ”Åttans frestelser” som ett nav. Man skall gå inte mindre än fem gånger genom den!!! Den är moment 3,5,7,9 och 11. Däremellan byter hund och förare sida på fyra olika sätt genom att vända mot varandra, från varandra, båda åt vänster och båda åt höger. Det betyder att hunden går genom åttan till vänster varannan gång och till höger om föraren varannan gång med början till vänster. Det är inte helt enkelt och två av bytena kommer egentligen först i mästarklass men Sagitta och jag klarade detta utan misstag. Sagitta verkade dessutom vara helt ointresserad av frestelserna trots att de som vanligt bestod av flera riktigt härliga gosedjur. Fullständigt obegripligt!

Sedan tog jag ut Stoja, vilket kan vara väldigt jobbigt när hon taggat till riktigt rejält under Sagittas arbetspass. Vi gick runt byggnaderna på klubben och allt fokus låg på ”lugnt och fint” med väldigt många godisbitar som belöning. Stoja gick faktiskt nästan perfekt hela uppvärmningsrundan utan hopp och studs!

Jag berättade som vanligt för Stoja före start att frestelser är ”Förbjudna”. Vi gick den byggda banan men gjorde vanliga bakombyten, där hunden hela tiden är på vänster sida om föraren, för så är det i fortsättningsklass. Hela banan gick perfekt. Når vi hade gått genom ”Åttans frestelser” tre gånger provade jag med att strunta i ”handen” som styrmedel de resterande två gångerna och det gick lika bra. Det verkar faktiskt (peppar, peppar) som om inlärningen av åttan nu är befäst.

Gissa om jag var lycklig när jag åkte hem!

10 Oktober 2017  | Länk | 2017 diverse | 0 kommentar
Fantastiska Stoja!

Två starter i fortsättningsklass i dag och Stoja var inte ens nära att röra någon frestelse!

På uppvärmningen slängde jag ut två gosedjur och en påse godis medan Stoja satt bredvid mig. Sen gick vi slalom mellan dem fram och tillbaka flera gånger utan att Stoja gjorde någon ansats att ta dem.

Ingen av banorna var väl särdeles bra men lyckan över framgången med frestelserna är total. Det var inget fel på banorna men vi lyckades inte så över sig bra. Första banan var Stoja väldigt studsig och hoppade mot mig ett flertal gånger. Det blev inget kvalificerande resultat och för första gången fick jag avdrag (-3) på helheten. Det motiverades med ”lite hoppande här och där + en smiley”.

Andra banan gick betydligt bättre. Lugnare hund och mindre studsande. Några minuter innan vi skulle starta började det regna. Jag blev rejält blöt och fick hänga mina kläder på tork över sätena i bilen. Märkligt nog kände jag mig inte störd av regnandet på banan. Jag kan inte ens erinra mig att jag märkte regnet. Stoja däremot ville inte gärna lägga sig ner. Nåja, hon gjorde det men snett och vint. Hon satte sig flera gånger lite snett bakom mig.

En läxa för framtiden för mig. Jag satte om Stoja vid startskylten, vilket innebar -10 poäng. Visst vet jag att vi bedöms hela vägen från vi går in över bandet till vi går ut över bandet runt banan men trots det gjorde jag denna tabbe. Inne i banan skulle jag aldrig kommit på tanken eftersom jag vet att det bara ökar på antalet minuspoäng. I det här fallet var det dessutom så, att Stoja satt aningen snett men absolut inte så mycket att det medfört poängavdrag. Vilken tur att vi ändå klarade kvalificerande resultat!

Nu har Stoja i alla fall två uppflyttningsresultat men behöver ett till.

7 Oktober 2017  | Länk | 2017 Stoja | 0 kommentar
Båda f-en testades i dag

Dagens fortsättningsbana var om möjligt ännu värre än gårdagens för en frestelsegalen pudel. Första momentet  "framför sitt, höger ingång”. När hon skulle göra framförsvängen låg frestelserna direkt framför nosen och så skulle hon vända från dem och därefter åter vända upp mot dem. Hemska tanke! Jag hade slängt ut lite extra frestelser och i dag fanns bl.a. en favoritpipgris på plats. Stoja klarade det och sedan gick vi direkt in i åttan. Där var hon precis som den sista tiden bara intresserad av mig. Otroligt bra!

Efter en stund kom det en kråka, som började spatsera omkring vid balansbommen 12 - 15 meter bort (vi höll till  på agilityplanen). Stoja slängde en blick på den men jag sa ”Förbjudet” och hon tittade genast på mig i stället. Jag kunde knappast tro mina ögon.

Morgondagen blir som alltid med min lilla heta pudel väldigt spännande.

6 Oktober 2017  | Länk | 2017 Stoja | 0 kommentar
Inte skulle det regna i dag!

Men fy vad blöta vi blev. Direkt när Stoja och jag gått första (och enda) rundan började ett stilla regn, som snabbt övergick i en kraftig regnskur. Sagitta fick inte träna alls. Jag såg ut som om jag tvättat håret och pudlarna var ingen skön syn. Våta pudlar ser ganska ynkliga ut.

I dag byggde jag tuffast möjliga bana vad avser frestelsernas placering. Första skylt 270 grader vänster och bara någon meter framför skylten fanns frestelser. Sedan gick vi från dem och senare mot dem och in i åttan. Slutligen passerade vi åter bredvid frestelserna före målgång.

Skulle det lyckas? Stoja kikade lite några gånger före start men fick direkt höra det berömda ordet ”förbjudet”. Det blev godisbelöning när hon direkt tittade på mig. Hon rusade inte in på banan. Hon försökte inte gå framåt vids svängskylten. Vi klarade själva åttan utan minsta problem. Stoja försökte inte heller återvända in på banan för att ta de åtråvärda sakerna, godis och flera gosedjur.

En försiktig optimism börjar slå rot i mig men jag kan inte låta bli att fundera på hur jag skall agera på tävling om Stoja inte kan motstå önskan att springa fram till frestelserna. Ska jag ta ut henne från banan eller ska jag låta henne fortsätta? Ja, det är inget lätt beslut. Vilket är bäst för framtiden? 

5 Oktober 2017  | Länk | 2017 Stoja | 0 kommentar
Fresteler

Pudlarna tränas var sin period. Stoja är anmäld till dubbel fortsättningsklass kommande lördag och så fort vi klarat av agilitytävlandet i lördags blev det hårdträning med Stoja.

Söndagens vackra väder lockade och jag byggde bana med frestelserna lite mitt i banan. Stoja smet tämligen omgående i väg och fångade upp den allra mest lockande, gosiga frestelsen. Jag kastade mig blixtsnabbt efter henne och hon spottade innan jag hann be henne. Stoja bars omgående till bilen och blev inlåst i buren. På väg dit fick hon höra ordet ”förbjudet ”  många gånger från en matte med rynkade ögonbryn och arg röst.

Sagitta fick komma ut och gå banan i stället. Hon fick helt enkelt göra den på vänster sida och det gick jättebra.

Det blev åter Stojas tur. ”Förbjudet, förbjudet, förbjudet!” Ordet måste ha ekat i huvudet på Stoja. För första gången upplevde jag att Stoja verkligen tagit till sig tillrättavisningen. Hon gick hela banan utan att försöka dra i väg till frestelserna. När vi passerade genom åttan med riktigt fina frestelser gick hon bara och tittade på mig som den värsta Bc.

Efter första rundan fick Stoja en härlig leksak att springa omkring med och slänga för att ”döda”. Detta resulterade i att Stoja blev väldigt upphetsad till andra rundan, vilket gjorde att hon var lite för het. Hon visste att leksaken låg i min vänstra västficka och hon ville gärna ha den lite då och då mellan momenten. Men frestelserna fick ligga i fred. Vad lärde jag av detta? Att Stoja i motsats till Sagitta inte bör påminnas om leksakens existens före tävlingsrundan!

Måndagen bjöd på ruskväder så det blev bara lite inomhusträning men tisdagen var strålande fin. En ny bana med frestelser byggdes. Lite extra frestelser i form av nytt gosedjur och hundgodis fanns på banan. Skulle Stoja komma ihåg den lyckade träningen från söndagen?

När jag tog ut Stoja från bilen upprepades ordet ett antal gånger. Jag verkligen tjatade ”Förbjudet”. Stoja tittade bort mot frestelserna och jag sa omedelbart ordet. Och kan man tänka sig, Stoja markerade inte en enda gång att hon funderade på att sticka till frestelserna. Att gå genom åttan var inga som helst problem. Stoja var som vanligt väldigt ”på” och några övningar fick göras om.

Andra rundan blev nära nog felfri. Efteråt fick hon springa och leka med leksaken, som jag kastade till henne. Jag börjar faktiskt känna en viss förhoppning om framtiden men jag har förstås det gamla talesättet kvar i huvudet. ”Man skall inte ropa hej förrän man är över ån!”

3 Oktober 2017  | Länk | 2017 Stoja | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Berit Lönnerstam                                             Skaffa en gratis hemsida