Ta ut glädjen i förskott, så har du åtminstone varit glad en gång. Jo, jag erkänner att jag stulit devisen, men den passar in på agilitytävlingen i Ulricehamn i juli.
Selina var min enda tävlande pudel de här dagarna och det började med ett hopplopp med 93 startande. Många diskade sig redan i starten, men vi lyckades komma runt med noll hinderfel. Tyvärr blev det som vanligt tidsfel, denna gång 2,94 och vi kom på tjugonde plats. Sedan minst ett år har jag tvingats inse, att Selinas och min nivå ligger på två till tre tidsfel. Det smärtar men målen bör vara realistiska. Annars blir det bara besvikelse.
Sedan var det tid för agilityklass och Selina blev som vanligt helt tokig efter jätteflyghopp från balansbommen och direkt efter det fick vi en vägran, som kostade massor med tid. Hon störtskällde på mig och studsade av A-et också. Slutligen hoppade hon av gungan ner på mina fötter utan att ens vara i närheten av kontaktfältet. Det blev massor med fel men jag gladde mig och skröt med att vi kommit runt i båda dagens lopp, något som inte precis är vardagsmat för vår del.
Sanningen var emellertid att Selina blev diskad. Det insåg jag, när vi inte fanns med på resultatlistan. Efter en del funderande har jag kommit fram till att Selina såklart inte var över mitten på gungan med alla fyra tassarna. Det var en irländsk domare och vi missförstod nog varandra.
Det var länge sedan detta hände men nu gör jag ett litet försök att "komma igen".
Dagen efter lyckades vi helnolla. Stor glädje och plats 16 av 85. Dessutom kom vi verkligen denna dag runt i båda loppen!!! Det var en svår agilityklass med många diskningar (64%). För resten - vilka klasser har inte många disk numera?