Inte sjutton hade jag hittat någon lösning på startproblemen! Tvärtom var det ännu värre i dag! Nu klarade jag knappt att få av kopplet  och resultet blev, att jag från andra loppet gick tillbaka till "Selinastarten". "Kast med liten hund" har den kallats av häcklarna. Fast det enda som kastas är väl egentligen kopplet.

Resultatet i första hoppklassen blev ett nollat lopp, med tiden 31,5 /35 (åttonde plats där sjutton kom i mål.). Stoja satt väl någon sekund i starten. Lite småskäll vid tunnlar men bra drag. Folk tyckte inte jag var tillräckligt glad för ett nollat lopp. Min enda tanke är ju bara den eviga frågan om varför hon måste "bära sig åt" så fort hon kommer in på en tävlingsbana.

Andra hoppklassen gick så gott som på räls. Trycket var kolossalt och många trodde resultatet skulle räcka riktigt långt. Vi blev "bara" femma men det viktiga är inte placeringen. Jag tävlar bara med mig själva och jag var till 150 % nöjd.

Sen var det dags med agilityklass. När jag kom ut frågade någon. "Nollade du?" svaret blev: "Ja, om du sätter 10 framför". Det var helt förfärligt fast 100 fel hade vi väl inte före diskningen. För övrigt vet jag inte när vi blev diskade för det är omöjligt att hålla reda på hur allt fjantet bedöms. Jag kunde inte hejda Stojas studsande innan start. Jag kunde nästan inte fånga och lyfta upp henne. Starthindret, däcket, togs perfekt men sen började skällandet och farandet fram och tillbaka. Stoja skällde på mig, på tunnlar, på gungan och balansbommen. Mitt i allt eländet så gjorde hon en alldeles strålande slalom och tog därefter Aet av bara farten. Platten for hon bara genom och muren var inget problem.  

Lopp nummer fyra blev betydligt bättre och disken kom inte förrän vid näst sista hindret, gungan. Starten, flygande, var fantastisk. Vilken urladdning! Muren, lången och platten. Sen en helt vanlig böjd tunnel med bara en synlig öppning rakt fram. Nej, där måste det skällas. Efter tunneln var jag med och pekade ner på uppfarten till Aet, som gick bra. Skäll direkt efter Aet, sen full fart in i slalomen. Efter slalom ytterligare en lätt böjd tunnel, där måste det skällas och springas fram och tillbaka innan den passerades. Vid balansbommen pekade jag återigen på uppfarten men jag minns inte exakt hur det gick. Efter balansen fanns en böjd tunnel, där det kunde vara tveksamt med val av ingång. Skäll men det gick någotsånär. Sen kom gungan. Jag var noga med att peka på uppgången men här hjälpte det inte.

Stoja sprang fram en halvmeter på "utsidan" och nappade åt sig den lilla nummerskylten och tog ett race med den i munnen - disk. Efter viss tvekan kom hon och lämnade den till mig. Stoja tog sedan som vanligt gungan perfekt samt fixade sluthindret, ett däck, utan minsta tvekan.

När vi hade tävlat där hade jag så mycket att göra. Vinterdäcken skulle på inför resa till Stockholm. Stoja skulle få vita, vackra tänder. Alla pudlarna skulle badas. Massor med förberedelser inför resan och jag hann inte skriva något om tävlingen. Minnet är gott men kort har någon sagt. Det stämmer kanske för jag var övertygad om att dagen var så minnesvärd att det inte skulle bli något problem att återge händelserna. Väl hemma igen från Stockholm pockade en massa "måsten" på.

Nu minns jag bara att vi kom trea i första hoppklassen, vann andra hoppklassen och diskade båda agilityklasserna. Stoja var fullständigt omöjlig med starten och det blev bara värre och värre för varje klass. I flera dagar gick jag omkring och ältade startsituationen i sista klassen    och ställde mig frågan om hur jag skulle angripa detta nya problem.

Jag lovar ideligen att jag ska berätta mer. Så även i dag. Ibland rinner det ut i sanden. Det återstår att se hur det blir denna gång men flera spektakulära händelser timade.

Till min stora förvåning hittade jag ingen text här - var helt säker på att jag skrivit om Stojas och mina bravader denna dag.

Som vanligt orkade jag inte stiga upp "early in the morning". Är jag inte tvungen, så är somna om ett lättvalt alternativ.Det blev alltså inget tävlande för Sagitta. Jag tog bara Stoja med till Ystad men när jag kom gående upp mot agilityklassbanan skulle banvandringen för Sagittas lopp precis börja. Jag fick förklara att jag hade fel hund men det blev lite skämtande om att ingen mer än jag ser skillnad på mina två svarta.

Agilityklass 1 var svår - tyckte jag. Därför blev jag lite förvånad när hela loppet fram till näst sista hindret gick som en dans helt felfritt med bra fart. Men där tog gläjen slut. Balansbommen var näst sista hinder. På den skaffade vi oss 30 fel. Ja men det går väl inte invänder vän av ordning. Jo, först sprang Stoja förbi uppfarten (5 fel) och sedan sprang hon upp men hoppade av igen (5 fel). Därefter gick hon i sakta mak över balansbommen men hoppade av före kontaktältet (5 fel). Sista hopphindret tog Stoja fint på framåtkommando! Vi hade slösat bort jättemycket tid på balansen och fick nästan 15 tidsfel. Det bli summa 30 fel.

Hoppklassen gick hyfsat bra utan hinderfel. Vi kom i mål som femte ekipage och tid skulle bestämmas. Jag låg på knä och skulle sätta på koppel, när tiden ropades ut ill 40 sek. Jag tittade frågande mot sekretariatet, som kom på att min tid inte meddelats. Då hör jag speakern säga: "Berits och Stojas tid blev 40,08 sekunder. Fy vad surt! Åtta hundradelar från ett felfritt lopp! Lite svårsmält! 

Men summeringen av dagen var ändå väldigt positiv.