Inte sjutton hade jag hittat någon lösning på startproblemen! Tvärtom var det ännu värre i dag! Nu klarade jag knappt att få av kopplet och resultet blev, att jag från andra loppet gick tillbaka till "Selinastarten". "Kast med liten hund" har den kallats av häcklarna. Fast det enda som kastas är väl egentligen kopplet.
Resultatet i första hoppklassen blev ett nollat lopp, med tiden 31,5 /35 (åttonde plats där sjutton kom i mål.). Stoja satt väl någon sekund i starten. Lite småskäll vid tunnlar men bra drag. Folk tyckte inte jag var tillräckligt glad för ett nollat lopp. Min enda tanke är ju bara den eviga frågan om varför hon måste "bära sig åt" så fort hon kommer in på en tävlingsbana.
Andra hoppklassen gick så gott som på räls. Trycket var kolossalt och många trodde resultatet skulle räcka riktigt långt. Vi blev "bara" femma men det viktiga är inte placeringen. Jag tävlar bara med mig själva och jag var till 150 % nöjd.
Sen var det dags med agilityklass. När jag kom ut frågade någon. "Nollade du?" svaret blev: "Ja, om du sätter 10 framför". Det var helt förfärligt fast 100 fel hade vi väl inte före diskningen. För övrigt vet jag inte när vi blev diskade för det är omöjligt att hålla reda på hur allt fjantet bedöms. Jag kunde inte hejda Stojas studsande innan start. Jag kunde nästan inte fånga och lyfta upp henne. Starthindret, däcket, togs perfekt men sen började skällandet och farandet fram och tillbaka. Stoja skällde på mig, på tunnlar, på gungan och balansbommen. Mitt i allt eländet så gjorde hon en alldeles strålande slalom och tog därefter Aet av bara farten. Platten for hon bara genom och muren var inget problem.
Lopp nummer fyra blev betydligt bättre och disken kom inte förrän vid näst sista hindret, gungan. Starten, flygande, var fantastisk. Vilken urladdning! Muren, lången och platten. Sen en helt vanlig böjd tunnel med bara en synlig öppning rakt fram. Nej, där måste det skällas. Efter tunneln var jag med och pekade ner på uppfarten till Aet, som gick bra. Skäll direkt efter Aet, sen full fart in i slalomen. Efter slalom ytterligare en lätt böjd tunnel, där måste det skällas och springas fram och tillbaka innan den passerades. Vid balansbommen pekade jag återigen på uppfarten men jag minns inte exakt hur det gick. Efter balansen fanns en böjd tunnel, där det kunde vara tveksamt med val av ingång. Skäll men det gick någotsånär. Sen kom gungan. Jag var noga med att peka på uppgången men här hjälpte det inte.
Stoja sprang fram en halvmeter på "utsidan" och nappade åt sig den lilla nummerskylten och tog ett race med den i munnen - disk. Efter viss tvekan kom hon och lämnade den till mig. Stoja tog sedan som vanligt gungan perfekt samt fixade sluthindret, ett däck, utan minsta tvekan.