RLD N Black Basic Reliable Runner, Sagitta

Ja, egentligen gäller väl inte titeln förrän jag anhållit om den hos SKK men jag kan inte vänta med att visa upp min fantastiska pudels resultat. I dag tävlade vi i ridhus i Bräkne-Hoby och vi kom delad etta med 99 poäng. Domarkommentaren löd; MYCKET SNYGGT !!

Enda poängavdraget kom i sista momentet och berodde på att Sagitta la sig lite snett med huvudet in framför mig.

Vid uppvärmningen på den minimala förberedelseplatsen kunde jag direkt konstatera att Sagitta verkligen inte ville lägga sig. När vi tävlade KM i ridhus var underlaget trumlat, hårt packat och slätt, vilket Sagitta accepterade utan prut. Här hade man harvat, så det var löst med en massa små "fåror". Sagitta ogillade det väldigt tydligt och la sig under mild protest men hon låg i alla fall kvar medan jag gick runt henne.

Som vanligt var jag rejält nervös men då jag kände att det gick riktigt bra, så lättade det och jag kände mig helt avspänd vid målgången. Många kom fram och gratulerade till en jättebra runda, människor jag aldrig träffat förr. "Viken hund!" "Det var för lätt för henne." "Det här tar ni hem." "Så fin kontakt" mm mm. Gissa, om jag var lycklig och stolt! Med vid prisutdelningen fanns en nöjd instruktör, som tog foton.

Det var svårt att fotografera priset, som är transparent glas. Jag får göra ett nytt försök senare med annan bakgrund. Men det syns i alla fall att vi kom etta!

Nu har jag invigt mina nya pudelmuggar, som jag fått i present. Cappuccinin blev extra skummig och fin i den högra muggen.

Alltid på jakt efter den lilla retstickan Stoja.

Lättare jogging under lite paus i jagandet

Efter en jobbig dag är det skönt att hoppa upp i mattes säng,

 passa på att ockupera hela sängen och lägga sig till ro. Sov gott!

Dagen har firats med allt möjligt gott; rå vom till frukost, massor med godis i form av kokt kycklinghjärta och naturligtvis lite gorgonzola. Kvällen kommer avslutas med råa kycklingvingar - smaskens för pudlar.

I Olofström och på KM var jag besviken för att jag inte kunde fixa tempobyte utan att få poängavdrag.

Tänk er nu en gammal mattelärare, som inte kan räkna till två!!! Vi skulle gå ett, två och sedan tre steg framåt. Jag räknar högt. "Ett och sitt", "ett, två och sitt", "ett, två, tre och sitt". Det funkade på KM både framåt och backande men nu klarade jag inte räknandet!

Första steget gick bra men sen stod jag på ett ben och visste inte, om jag redan sagt "ett" och skulle säga "två" eller om jag skulle säga "ett". Jag tänkte så det knakade. Jag provade utan framgång på knepet att försöka läsa av vad domaren tyckte. Jag hann också med att fundera över hur länge jag kunde stå på ett ben utan poängavdrag! Jag bestämde mig för att jag skulle säga "två". Det var rätt men jag var så upptagen av problemlösningen att jag inte märkte att Sagitta satte sig på "ett". Det innebar ju att momentet redan var felaktigt utfört. Minus 10 poäng! Sagitta gjorde helt rätt. När jag stannade skulle hon sätta sig och hon brydde sig ju inte om att jag bara stod på en fot. Det räcker för resten inte med minus tio. Under momentet lyckades jag även fixa till ett sträckt koppel, så det blev faktiskt minus elva.

Utöver de elva minuspoängen fick vi fyra ettor varav en för att Sagitta inte var så förtjust i att ligga på den våta marken. Under uppvärmningen hade hon fått lägga sig en hel del gånger och jag hade överöst henne med godis för det. Hon ville helst inte lägga ner armbågarna.

85 poäng är ett jättebra resultat och nu har vi två uppflyttningsresultat men matten var ändå väldigt besviken på sig själv. Men det är klart att jag är nöjd med våra resultat.

Kommentarerna borde vara en viss kompensation; Suveränt duktigt ekipage. Riktigt fin bakdelskontroll i vänstersvängarna. Fin kontakt! 

Andra officiella tävlingen slutade med ännu en 85-poängare och återigen kan jag konstatera att min Sagitta är en fantastiskt härlig pudel. Vad matte anbelangar så fanns det dessvärre en del övrigt att önska. Mer därom senare.

Ja, varför i all sin dar har jag en blogg?

Svaret är helt enkelt att jag en gång för ganska många år sedan blev ombedd att ställa upp och skriva om agility i pudelklubbens tidskrift "Pudelnytt". Andra skulle skriva om andra tävlingsgrenar för att få fler pudelägare att hitta något intressant i tidningen. Många klagar ju på att den bara visar foton av utställningspudlar!

Jag skulle ha nå'n slags kurs i agility i en publikation, som bara kommer ut fyra gånger om året. Det kändes inte särskilt lätt och jag var tveksam. När jag trots det hade skrivit min första "lektion", så tänkte jag det skulle vara bra om det fanns något forum, där man kunde ställa frågor och diskutera inlärningssituationer.

Ibland är steget mellan tanke och handling inte så långt trots att jag oftast är ganska omständig inför att ta nya steg. Jag startade bloggen redan innan tidningen kommit ut men sedan visade det sig, att pga konflikter  i klubben, konflikter som jag inte var inblandad i, publicerades inte dessa artiklar i Pudelnytt. "Man kunde väl inte lusa ner hela tidningen med skrifter om arbetande pudlar!" (Fri översättning av uttalande från styrelsemedlem.)

Bloggen hade startats. Varför inte göra något av den? Jag gillar ju att skriva! Jag älskar mina pudlar och håller på med en massa saker - mest agility - tillsammans med dem. Ibland skriver jag ofta ibland mera sällan och nu har jag hållit på i sju år. Jag kollade just att det första inlägget skrevs 22 september 2008 och var en presentation av Smilla. Senare fick även Donna Selina och lilla Sagitta sina presentationer. Nu finns det 362 inlägg.

Tävling för tredje lördagen i rad

I dag var det klubbmästerskap i Simrishamns BK. Vi tävlade i ridhus och jag var fundersam över hur det skulle gå med snusandet. Det hade jag inte behövt vara, för Sagitta snusade inte en enda gång på banan.

Det börjar faktiskt kännas lite löjligt. Förra lördagen fick vi tre poängs avdrag för att jag inte kunde fixa en skylt, där vi inte skulle göra någonting mer än att jag skulle börja springa på rätt ställe.

I dag fick vi tre poäng på tyska svängen (Förarfel) förmodligen beroende på att jag stannade upp. Skylten ska ju utföras under gång. Det var väl helt OK men sen fick vi sex poängs avdrag bara för att jag inte kunde klara att byta till långsamt tempo! Bris stod det (- 5 p), vilket betyder bristande samarbete. Ja, nog kan man tala om bristande samarbete från förarens sida. Jag förberedde inte Sagitta i tid, så hon drog iväg i en båge framför mig, stirrade på mig och undrade vad i all världen det var frågan om. Jag fann ingen annan råd än att skicka in Sagitta runt bakom ryggen så hon kom tillbaka i vänsterposition. I förbifarten fick vi ett sträckt koppel också (- 1 p). Sen gick det bra att göra både sväng vänster och 360 grader höger i långsamt tempo.

Om jag hade kunnat gå ner i långsamt tempo på ett vettigt sätt hade vi alltså fått 97 poäng. Nu blev det 91 p i stället. Summan i sig är ju bra men, men...

Auktoriserad domare utifrån dömde. 11 ekipage deltog och Sagitta och jag kom på delad femte plats. Före oss kom kom Tove med Kalle, som blev nr 4 på SM i år, Tove med sin andra hund 100 p, Helen med Lolly (nittonde plats på SM) 99 p samt ett ekipage från fortsättningsklassen. Fyran hade 92 p och trean, Kalle, 97 p, så jag behöver inte känna mig så dålig.

Så här dagen efter rallylydnadsdebuten har jag hunnit fundera en del på tävlingen. Jag inser att jag inte riktigt anammat det där med alla hjälper man kan använda sig av. Ideligen under banan så konstaterade jag att Sagitta var långt ifrån mig. Ja, just konstatera! Det är ju bara att försöka uppmärksamma Sagitta på att hon ska komma närmre. Lite trögtänkt får man säga. Som tur är har jag i alla fall insett att jag inte håller på med tävlingslydnad och att man kan prata med hunden! Förhoppningsvis har jag nu lärt mig något till. Jag får öva, öva och öva.

Rallylydnad på novemberlovsveckan var något nytt och jag började tänka lite bakåt.

I min ungdom var det häst, som gällde. Då var det Hubertusjakt omkring 3 november.

På Wikipedia kan man läsa; "Tävlingen går ut på att man rider en bana med ett antal hinder som måste passeras. Banan har en viss bredd som inte får överskridas och dess bredd markeras genom två ryttare, pikörer. Längst fram rider en tävlingsledare, master, som inte får passeras av de tävlande. Banans upplopp är den sista sträckan där det går ut på att hinna ifatt en person med en rävsvans fäst på sig. Den som lyckas ta rävsvansen vinner hästtävlingen. Rävsvansen kan också vara fäst vid en tavla, bom eller dylikt."

Det var full fart genom skogen över fasta hinder. Jag begriper inte hur jag vågade.

Mellan 2000 och 2006 var det istället tvådagars agilitytävling i Qpoolen. Det var en höjdpunkt på året. Mina pudlar har alla varit väldigt förtjusta i uppmärksamhet från publiken och de två äldsta har gjort sina bästa resultat i sådana sammanhang. Några minnesvärda prestationer minns jag. Smilla kom tvåa en gång i startklassen. Det var före den nuvarande klassindelningen. Smilla vann en gång i agilityklass 2. Selina nollade hopptrean en gång. 

Och nu blev det rallylydnad och man kan konstatera, att mitt tävlande har blivit något lugnare med åren.

Mellan häst och hund höll jag på med basket och spelade serie, där vi blev skånska mästare flera år. Sedan blev det tennis mellan 1965 och 1985. Naturligtvis tävlade jag även i denna gren. 

Och så hade jag faktiskt ett par mellanår, då jag spelade och tävlade i boule. Det var FÖR stillsamt och det var nog inte någon novembersysselsättning.

Jag glömde lägga in fotot från i går av mig och Sagitta, så det får bli här. Jag tyckte att vi skulle sitta på det stora stenblocket och uppmanade Sagitta att hoppa upp. Hon skuttade emellertid ända upp till toppen, så det var bara för matten att pallra sig efter. Olofströms omnejd är en vacker miljö, fast det hade jag nästan glömt bort. Det var ju några år sedan jag var ute och rörde mig i den naturen.