Pudlar är bäst
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<
April (2019)
>>


Träning av doftprov

Förra veckan avslutade Stoja och jag första kursen i nosework. Stoja älskar nosework. Hon är precis lika taggad inför nosarbete som agility. När jag förberett lite övningar i uterummet och sätter på Stoja halsband och koppel blir hon verkligen exalterad.

Till min stora glädje taggar hon emellertid ner direkt när jag säger att vi ska jobba samt sätter henne fot. Jag var så klart orolig att Stoja skulle vara hoppig och studsig och fara runt okontrollerat. Så var det också första gången men nu är hon lugn och söker systematiskt efter den gömda doften.

Innan man får börja tävla nosework måste ekipaget genomföra ett godkänt doftprov. 12 pappkartonger, varav en innehåller doftämnet, står uppradade på golvet med dryga meterns avstånd. Stoja går med full koncentration från låda till låda tills hon hittar den med doft.

Jag har lite kaxigt sagt, att Stoja redan är klar för att göra doftprov men när vi söker hemma, så vet jag ju var doften finns. Blir jag påverkad av det och ägnar mig åt önsketänkande vid Stojas markering?

I går när vi tränat agility med Pudeltanterna i Olserödshallen bad jag dem om hjälp. Jag la ut sex uppochnervända glasslådor och en av kompisarna gömde en glasburk innehållande en doftande möbeltass under en låda utan att jag tittade på. Stoja hade varit lika vild och tokig som vanligt vid agilityträningen men letandet genomfördes exemplariskt lugnt. Stoja hittade lätt rätt låda och markerade mycket tydligt.  Vi gjorde det två gånger och pudeltanterna var allt lite imponerade av Stoja.

Det är jättekul att se Stojas enorma förtjusning vid denna aktivitet.

30 November 2017  | Länk | 2017 Stoja | 0 kommentar
16 år

I dag har vi firat Selinas 16-årsdag. Hon och vi andra i familjen började dagen med att äta lite Gorgonzola-Mascarpone-ost några minuter efter midnatt. Det började för många år sedan, då jag bara hade Smilla. Jag gillade Magor, samma ost men annat namn. Smilla blev alldeles tokig när den kom på bordet och sedan dess är den obligatorisk för alla födelsedagar. Alla tre pudlarna flockas i en ring runt mig och så får var och en sina små bitar. Den taskiga matten tar oftast lite större bitar. Jag vet inte, om sådan ost är så bra för hundar. Därför får jag mest.

Till frukost blev det rå vom för pudlarna. Det är verkligen en höjdare anser alla tre. Själv nöjde jag mig med min vanliga havregrynsgröt.

Tilltugget till eftermiddagskaffet - mattes- utgjordes av kex med ost. Alla smaskade i sig med god aptit.

På eftermiddagen kokte jag kycklinghjärta, som skars till små, små godisbitar. Stoja och Sagitta tränade lådsök respektive rallylydnad och då fick de som vanligt kycklinghjärta som belöning. Efteråt fick Selina äta godis direkt ur snusdosan utan att behöva göra någonting. Oftast låter jag Selina göra lite enkla rallymoment, där hon endast behöver följa min hand utan några sitt eller ligg men på sin sextonde födelsedag ska det inte behövas.

Till kvällsmat blir det som så ofta råa kycklingvingar, något som alla tre uppskattar. Nej, matte delar inte deras förtjusning, så jag får hitta något annat gott att äta. Jag tror att alla pudlarna kommer att vara nöjda efter födelsedagsfirandet.

Selina i full fart mot en tunnel på tävling 2004

 

19 November 2017  | Länk | 2017 Donna Selina | 0 kommentar
Lådsök

Vid senaste kurstillfället pratade vi om doftprov. För att få tävla officiellt i nosework måste hund och förare tillsammans ha genomfört ett godkänt doftprov.

Doftprov går till så att 12 kartonger ställs på en rad med 120 cm mellan lådorna eller också placeras de i två rader med 120 cm mellan raderna. I en av lådorna finns doften eukalyptus. Hunden går i koppel och skall inom tre minuter hitta rätt låda, på något sätt markera den så att föraren förstår det. Föraren räcker upp handen och säger ”Markerat”. Domaren svarar med rätt eller fel. Är det rätt får hunden belöning 20 cm från lådan. Är det fel visar domaren på rätt låda och hunden får lukta och belönas 20 cm från lådan.

Föraren får prata med hunden och visa på lådorna men inte röra dem. Kopplet ska inte vara sträckt. Föraren måste hålla  reda på vilka lådor hunden kollat så ingen låda missas. Jag insåg att min heta Stoja måste fatta finessen med sökandet och förmås att gå systematiskt från låda till låda.

Vi är inte ens klara med första kursen men det är lika bra att vara ute i god tid. Jag har nu fixat mer än tolv lådor. Utrymmet i uterummet medger inte reglementsenliga avstånd. Det blir kanske 30 cm mellan lådorna och 30 cm mellan raderna. Jag började med 4 lådor på rad och Stoja hade inget problem alls med att hitta rätt låda. Det finns olika sätt att markera och jag har förstått att många försöker lära hunden ett sätt att markera medan andra låter hunden välja sätt själv.

Stoja använde alla sätt hon kom på samtidigt eller i varje fall i mycket snabb följd. Puffa med nosen på lådan. Titta på mig. Lägga sig ner med armbågaran i golvet framför lådan. Vifta på svansen. Slå med tassen på lådan. I sista hand flytta på lådan med nosen. Fem lådor på rad var inget problem. Men när det blev två rader fick jag ingripa med lite hjälp. Sen gick det lika fint med 10 lådor på två rader. En enda gång var jag lite osäker på markeringen men Stoja fick gå vidare och vända tillbaka. Då markerade hon väldigt tydligt. Jag är enormt imponerad. Lådorna byter så klart plats mellan varje sök. Stoja sitter snällt och väntar på ett ställe, där hon inte ser vad jag gör med lådorna.

Allra först var Stoja lite intresserad av ställen, där jag tidigare gömt dosan med doft. På en ny plats kan det ju inte hända men det kan kanske finnas andra spännande ställen, som påminner om gömställen vi använt under kursens gång. Stoja är alltid jättetaggad, så jag bestämde mig för att lära Stoja kommandot ”Leta låda!”

Vi har provat två gånger i dag och vid andra tillfället fanns doften i en kartong med helt annorlunda utseende jämfört med det första. Fantastiskt duktig pudel! Hon är dessutom SÅ lycklig och ögonen tindrar.

 

18 November 2017  | Länk | 2017 Stoja | 0 kommentar
Fällknivsvarianten

Stoja vilar ut hemma i fåtöljen

Stojas senaste tävling

Jag hade lyckats få Stoja fokuserad. Vi gick in på banan och hon satte sig perfekt vid startskylten. Jag kände mig nöjd, andades djupt och frågade Stoja om vi var redo.

Första momentet 360 grader höger. Jag hade noga memorerat att jag skulle gå ganska långt ut från skylten för att få bra plats men vad händer? Jag upptäcker plötsligt att jag är nära skylten och på väg att göra svängen åt vänster i stället. Otroligt nog hinner jag ändra mig och lyckas få Stoja med mig. Sen var det spiral höger och Stoja började öka avståndet till mig. Jag klappade mig på vänster lår, en signal många använder ofta men inget jag brukar göra. Stoja brydde sig följdriktigt inte utan verkade vilja dra iväg ännu mer. Jag böjde mig ner som en fällkniv, höll vänster hand över ryggan/huvudet på Stoja och högerhanden framför nosen på henne. Samtidigt upprepade jag hela tiden att hon skulle följa handen. Det gjorde effekt men jag minns att jag hann tänka: ”Det här ser verkligen inte vackert ut men So What!”

Skylt tre var 360 grader vänster, en övning, som Stoja brukar göra med bravur. Denna gång missförstod hon mig totalt och gjorde i stället en märklig snurr, som jag aldrig sett förut. Fel övning = minus tio poäng. Skylt fyra var en sväng till höger, där hunden ska sitta kvar medan föraren svänger för att sedan bli inkallad. Denna skylt brukar aldrig vara något problem men Stoja tjuvstartade. Ytterligare minuspoäng. Nästa moment var en enkel nybörjarskylt, där hunden bara ska lägga sig ner och sedan gå vidare tillsammans med föraren. Stoja gjorde inte ens en ansats att lägga sig och när jag upprepade kommandot ”ligg” gick hon i stället och satte sig snett framför mig och tittade glatt på mig. Ännu en 10-poängare.

Efter fem skyltar hade vi alltså gjort oss av med minst 23 poäng och för godkänt resultat kan vi som mest missa 25 poäng. Varenda människa förstår ju att med 12 moment kvar lär det bli marigt men jag kämpade tappert vidare.

Större delen av banan gick jag i fällknivsposition, jag som brukar ha ont i ryggen och har svårt att räta upp mig efter att ha suttit ner! Det fanns en massa lockelser, för banan var lagd på en del av agilityplanen och arrangörerna hade inte flyttat undan agilityhinderna. Ett hopphinder stod precis framför oss då vi skulle svänga höger! En balansbom hade uppfarten bara några meter rakt ut från banan, och en tunnelingång lockade just där jag skulle gå runt Stoja ut mot tunneln. Som tur var tittade Stoja som hon brukar dvs vände huvudet mot stället där jag kom runt henne för att gå vidare framåt. Banan innehöll ingen frestelseskylt men snacka om frestelser utöver det vanliga!

Allt detta klarade vi utan ett enda poängavdrag men till slut gick det inte. När Stoja hoppat över banans hopphinder studsade hon upp mot mig och sedan satte hon sig snett på näst sista momentet. Det blev tre poäng för mycket i avdrag.

Jag hade en känsla av att jag inte andats på hela banan men det lär väl vara omöjligt att klara. Domaren såg detta och sa: ”Nu kan du andas!”

Jag lovar, att jag aldrig någonsin varit så utmattad efter en tävling.

Ser ni att boven i dramat skymtar fram till vänster?

Vid prisutdelningen fick alla ekipage en påse morötter och en godispåse. Godis till hunden och morötter till föraren, tror jag att det skulle vara. Stoja visade emellertid tydligt att hon för sin del tänkte lägga rabarber på morötterna. Matte fick väl hålla till godo med hundgodis!

 

14 November 2017  | Länk | 2017 Stoja | 0 kommentar
Hektisk vecka

Den gångna veckan har varit fullspäckad och jag har haft svårt att hinna med att skriva. Husvagnen tömdes och kördes till vinterförvaring. Gräset klipptes, förhoppningsvis för sista gången detta år, för att vi ska kunna träna hemma nu och i vinter. Det var träff med Pudeltanterna och pudlarna för agilityträning. Sist men inte minst var det den tredje träffen på kursen i nosework med Stoja.

Vid måndagsträningen på klubben stod solen så lågt att alla tusentals spindeltrådar i gräset kastade ett enastående vackert skimmer över gräset. Skulle det vara möjligt att fånga detta skimmer på bild? Tja, lite i alla fall! Fast det är bara en bråkdel av alla trådar, som syns på fotot.

 

 

Sagitta och jag har nu tränat moment i mästarklass i två veckor. Det går riktigt, riktigt bra. Backandet vid sidan (från avancerad klass) går fortfarande strålande, så det verkar vara befäst. Backa från mig och stanna har aldrig varit någon svårighet men Sagitta har som i alla övningar haft svårt att stå absolut stilla. Därför har mycket krut lagts på momentet stillastående. Fast allra mest har vi jobbat med skicket till konen. Det kan tyckas konstigt, då Sagitta fixar att springa runt lydnadskonen på 12 meters håll. I rallylydnad är maximala avståndet 5 meter. Rallykonen är tydligen något helt annat enligt Sagitta men jag har listat ut, att bara jag pekar med höger hand så går det bra. Problemet var också att Sagitta gjorde för stor lov runt konen. Hon ska ju stanna inom en halv meter från konen. Lite knep och knåp har lett fram till näst intill perfekta skick, stannande och stillastående. Det känns fantastiskt!

Stoja och jag har de senaste dagarna jobbat med doftletande. Stoja är så förtjust att hon är minst lika exalterad som inför agilityträning. Och det vill inte säga lite det! Jag har däremot haft svårt att uppamma något riktigt intresse för nosework men nu har Stojas stora lycka fått mig att bli mer intresserad. Stoja är jätteduktig och klarar betydligt svårare saker än vi tränat på kursen. Sen har vi ett litet problem att ta itu med. Stoja gillar inte att söka doft i papplådor. Så småningom erinrade jag mig ”prova-på-nosework” förra hösten, där locket till en papplåda flög upp och slog Stoja i huvudet. Det resulterade i att jag fick använda resten av det kurstillfället till att få Stoja att komma på något så när god fot med papplådor. Detta hade jag nästan glömt – men uppenbarligen inte Stoja.

Den, i mitt tycke, fascinerande historien om Stoja, jag och rallytävlingen förra lördagen får anstå till en annan dag.

 

12 November 2017  | Länk | 2017 diverse | 0 kommentar
Nya tag

I går var det åter dags att tävla fortsättningsklass med Stoja. Jag har säkert aldrig varit så noggrann med förberedelserna. Det gick väldigt lätt och snabbt att få Stoja att gå lugnt och fint. Eftersom vi hade startnummer tre (alltid med risk att någon är struken eller är löptik) fann jag det bäst att ta fram buren och placera den så där 30- 40 m från banan vid stugväggen. Stoja gillar inte buren över sig men det värsta är ju att ta ut henne och få henne lugn igen. Jag är alltid på plats väldigt långt före banvandringen, vilket ger möjlighet att jobba med Stoja, sätta in henne i buren, ta ut henne och gå runt lite och upprepa det några gånger.

Ekipage nummer två var inne på banan. Jag och en lugn Stoja var redo att bli inropade. Då börjar Stoja plötsligt hoppa och nafsa mot min vänstra västficka. Jag ser då att jag gjort en gigantisk tabbe. Jag har glömt att ta bort Sagittas belöningsleksak från fickan och dessutom sticker den ut en liten bit. Vilken tur att jag inte gick in så! Det hade ju varit poängavdrag (-10) direkt.

Sagittas belöningsleksak

Panik, panik! För några veckor sedan hände just detta på träning och det resulterade i att Stoja hoppade och nästan klängde på mig när vi skulle gå banan. Att bara stoppa undan leksaken är ett fullständigt omöjligt scenario. Jag rusar till buren och lägger leksaken där och rusar tillbaka till banan med en ganska uppjagad Stoja i kopplet. Alternativet att låta någon hålla henne medan jag springer iväg är definitivt inte bättre.

Det blir vår tur och jag försöker i detalj följa den uppgjorda planen för entrén. Stoja sitter fot 4-5 m från banan med huvudet riktat från banan. Jag tar av kopplet och stoppar undan det noga på min högra sida. Då skuttar Stoja ett varv runt mig (nära) men kommenderas omedelbart fot. Skuttet måste inte ingå i proceduren! Vi gör en sväng så vi befinner oss rakt framför startskylten. Vi går några steg mot skylten och stannar än en gång och fokuserar innan vi går in till startpositionen. Allt går lugnt och fint.

Det kändes fantastiskt men det skulle visa sig att jag andats ut lite för tidigt. Fortsättning följer senare.

 

5 November 2017  | Länk | 2017 Stoja | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Berit Lönnerstam                                             Skaffa en gratis hemsida