I går hade södra avdelningen av Pudelkubben en heldag med olika aktiviteter. Vi hade en hundfysioterapeut, som föreläste och lät en hund visa en massa övningar avsedda att stärka hundens muskulatur. I dag skulle tillämpning ske.
Den gamla klappboxen, som använts till väldigt mycket, plockades fram. Jag ställde den på golvet och mina pudlar började genast fundera på användningdområde. Stoja fick börja. Hon gick runt den som katt kring het gröt. Satte sig vid sidan om den. Dansade bredvid boxen. Gjorde high five. Stack ner huvudet i den och letade efter nåt ätbart. Stoja visste ju att jag tagit fram belöningssnusdosan! Till slut krafsade hon på boxen så den välte. Härligt, nu kan jag kliva upp på boxen - så använder man boxar!
När det blev Sagittas tur, så dröjde det inte länge förrän hon satt ner två tassar i boxen. Man har väl använt target för att trampa på! Nåt nytt påfund att targeten ska vara nersänkt! Det får väl duga. Jubel och belöning. Nästa steg följde omedelbart. Alla fyra tassarna ilyfta en och en. Snyggt och prydligt som om hon läst manualen.
Sagitta ville inte sluta. Hon gick säkert genom boxen 50 gånger helt utan belöning. Föreläsaren sa, att man inte skulle överdriva tränandet!
Selina visade att gammal är äldst. Hon gick ett varv runt boxen och kollade om det låg något i den. Sen klev hon upp i den och gick några varv runt i den. Det var trångt att svänga i den men ger man sig bara inte, så går det.
När jag gick upp i trappan för att skriva detta, så stod eller gick alla tre pudlarna runt boxen och väntade på att få göra något, som ger utdelning i form av små godbitar av kycklinghjärta. Efter en stund gav de upp, gick hit upp till datorrummet och nu ligger de och sover här bredvid mig.