Pudlar är bäst
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
5
7
8
9
10
11
12
13
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<
Juni (2018)
>>


Malmö Internationella 2010

I år skulle Selina få tävla agility och inte stå tillbaka för Sagittas utställande som förra året.

Den danska domaren är duktig men gör inte världens lättaste banor. Starten i agilityklassen var värsta mardrömmen för oss. Två hinder och så raka spåret in i en tunnel, som inte skulle tas. Det var många hundar med sittande/liggande start, som ändå lyckades ta fel fast föraren var framme och beredd att styra rätt. För vår del fanns två - båda lika hopplösa - sätt att angripa problemet. Jag valde att försöka styra med bakombyte vid andra hindret, något som Selina oftast svarar bra på, men nu var hon lite väl ringrostig. När jag bytte vände hon sig om och tittade på mig med en min av att "Nu gör du väl ändå fel! - Så här ska det vara!" Och så satt hon smack i fel tunnelingång.

Hoppklassen hade lättare start men slalomingången, hinder fem, gick verkligen inte av för hackor och skördade många offer i alla storleksklasserna. T.o.m. landslagshundar missade den inte bara en gång utan flera. Min fantastiska Selina tvekade inte en hundradels sekund på vad som var rätt. Sen lyckades jag tyvärr styra lite för tidigt tre hinder senare, vilket resulterade i fel hinder. Det var egentligen ingen svårighet och även den stora STORA diskningsfällan klarade vi. Synd på ett bra lopp!

Besvikelsen är emellertid överkomlig, för vi har ingenting att hämta på en sådan tävling. Trots att det egentligen är ett förfärligt ställe att tävla på är det ändå kul att komma igång efter vinteruppehållet. Selina var nästan lika taggad som i söndags, men hon dansade inte riktigt lika mycket inför start som då. 

Mattes ben hade återhämtat sig någorlunda och efter ett lopp kändes det riktigt bra. Ingen smärta alls efter tävlingen. Däremot var jag helt slut i huvudet. Som tur är har vi, som tävlar agility sedan flera år fått möjlighet att gå ut och rasta hundarna ordentlig och slipper de där uräckliga halmbalarna. Senast vi använde den utgången vägrade Selina kissa där, så hon satte sig direkt när vi kom in igen!

Miljön på Mässan är vidrig. Agilityn håller till vid väggen och temperaturen där var bra, men jag var ju in två gånger och kikade på och hälsade på utställarna. Där var varmt och instängt.

22 Mars 2010  | Länk | Donna Selina | 0 kommentar
Pudelklubbens tävling inledde säsongen 2010

Äntligen efter fyra och en halv månads agilityabstinens skulle det tävlas. Selina var så taggad, att hon var på klospetsarna. När hon tyckte det var tid att starta dansade hon runt framför mig och försökte hoppa upp i famnen på mig. Det är ju så vi startar loppen. Inte med dans i vanliga fall men start från famnen.

Allt gick som en dans så när som på det obligatoriska hoppet ut från nedfarten på balansbommen. Således blev det fem fel i agilityklassen - som vanligt. Och felfritt hopplopp. Selina tyckte dock att matten var hopplöst långsam och skällde oavbrutet hela vägen i båda loppen för att mana på slöfocken.

Vi, ja snarare matten vann en pudeltröja med Ursula Wilbys underbara pudellogga. Och så fick vi en godisburk utan godis.

22 Mars 2010  | Länk | Donna Selina | 0 kommentar
AGILITYFOLK PROVAR PÅ LYDNAD DEl 2

 

Nu innan tävlingssäsongen sätter igång plockar jag väl fram ytterligare lite gammal skåpmat. I förra avsnittet hade vi kommit fram till tävlingen, där Smilla stannade och kissade mitt under fria följet.

I slutet av september åkte vi till Pudel-SM i Ulricehamn.  Där bland sina rasfränder skötte hon sig mycket bra trots eller tack vare att vi fick rusa direkt från ett agilitylopp till lydnadstävlingen. Jag hade inte riktigt fått ner flåset och hann med nöd och näppe byta koppel och få på ”lydnadshalsbandet” på Smilla. Vi fick 10 på både ställande och hopp och hade Smilla bara gjort det, som hon normalt nästan är för snabb med – nämligen sätta sig upp utan dubbelkommando efter läggande under gång – så hade vi fått 160 poäng prick. Nåja, så säger ju alla: ”Om vi bara...”

Så åkte vi till Lund och vad hände där? Jo, Smilla hade nu hunnit lära sig programmet och när det blev tid för ställande under gång, så tänkte hon visst: ”Nu är det snart dags att ställa sig så då gör jag väl det.” Hon hade stannat i god tid före tävlingsledarens kommando. En åskådare, som inte hörde kommenderingen  sa efteråt: ”Vilket  snyggt ställande!”

Vi fick 10 på inkallningen men sen kom det värsta. Min hund – en agilityhund – vägrade att över huvudtaget ställa upp och hoppa över hindret med resultatet 0 poäng. Snopet! Efter tävlingen gick jag dit och försökte igen, men hon gjorde det bara inte. Hon påstod, att det luktade så konstigt där, att det var otänkbart. Däremot gick det alldeles utmärkt att utföra hoppet i andra riktningen. Tävlingsledaren sa att flera andra hundar varit ovilliga, men ingen gjorde så bestämt motstånd som Smilla.

Till Luciatävlingen i Trelleborg åkte en ganska stor skara från klubben varav tre från agilitygänget. Till min enorma häpnad hamnade Smilla på fjärde plats bland fjorton deltagare och vi fick en riktigt vacker liten silverpokal med oss hem. Tror ni att vi nådde den magiska gränsen 160 poäng? Nej, vi fick 158. Det enda som tröstade mig var, att det kunde varit i mina ögon värre. Vi kunde fått 159,5.

Inte tänkte jag ge upp nu. Jag hade hittat en tävling inomhus i ridhus i Olofström i mitten av januari 2001. Det kunde ju vara spännande. Vi hade aldrig tränat i ett ridhus och där luktar det så förföriskt av hästlort. De flesta hundar älskar att äta hästlort och att rulla sig i den är inte heller så dumt. Vi fick ett tidigt nummer och medan tävlingsledaren placerade ut de andra hundarna, så passade jag på att städa bort hästspillningen från området där Smilla skulle ligga  plats. Sånt kan väl inte vara fusk? I golf plockar man ju bort minsta smula skräp innan det är dags att putta. Det gick så där halvbra i alla momenten och vi fick ihop 168 poäng. Lycka, lycka!!! Domaren tyckte att Smilla var en frisk fläkt och hoppades att jag skulle fortsätta tävla lydnad. ”Det är så kul att se en pudel!” sa han.

Nu gällde det att i ytterligare två tävlingar komma över 160 poäng. Nästa försök gjordes i Oxie – och si det lyckades än en gång. Jag anmälde oss till tävling i Ystad och var nu lite övermodig och tog nästan för givet att det bara var att åka dit och inkassera det tredje förstapriset. Men Smilla ville annorlunda. (Den tävlingen har jag skrivit om i ett tidigare kåseri ”Man ska inte ta något för givet”)

Nästa gång tävlade vi i Hörby. Platsliggandet blev en riktig pärs. Smilla låg ytterst av tio hundar. Hunden intill vände sig i 90 grader mot Smilla och började så sakteliga krypa mot Smilla. Fyra hundar reste sig och förflyttade sig till sina förare. Smilla låg kvar, men mitt hjärta befann sig inte på riktigt rätt plats och jag tror jag slutade andas.

Det var precis så blåsigt, som det kan vara på ett öppet fält i Skåne på våren. Domaren stod vid kanten några meter snett framför Smilla. Plötsligt tappade hon sina papper, vilka virvlade omkring i blåsten framför Smilla. Mitt hjärta – var tog du vägen? Smilla låg fortfarande kvar.

När endast en kort stund återstod kom en Springerspaniel springande  (Jo, det var en Springerspaniel!) i full fart bara några meter framför de platsliggande hundarna. Den avverkade en runda på åkern bredvid och återvände sedan galopperande några meter bakom hundarna. Då var tiden ute och Smilla låg alltjämt kvar.

Jag var jättelycklig och svalde ner hjärtat. Av bara farten lyckades vi få det tredje förstapriset. Därmed hade Smilla blivit  LPI Priche’s Wild Rose. Då kan man skaffa ett lydnadsdiplom. Det är inte särskilt vackert och det kostade 219 kr. Gissa om jag skyndade mig att betälla det!

Dessutom fick jag tillfälle att prova mina bakkunskaper, då det är kutym hemma på brukshundklubben att sådant där skall firas med fika vid nästa träningstillfälle. Det gjorde jag så gärna och det blev den godaste tårta jag vet – sån där med sockerkaksbotten, maräng, grädde och nån frukt.

16 Mars 2010  | Länk | Pudelklubben | 0 kommentar
Tävlingssäsongen 2010 inledd

Svenska Pudelklubbens södra avdelning arrangerade en inofficiell agilitytävling i ridhus i Staffanstorp.

Först var jag inropare hela förmiddagen och sedan skulle jag köra fem lopp. Detta efter en hel vinter utan någon träning och fullständigt obefintlig kondition för matten. Dagen efter var det svårt att gå!

Sagitta hade inga problem med konditionen utan var i besittning av en massa överskottsenergi. Hon sprang fortare än nånsin, ibland rätt och ibland fel. Det blev disk i alla tre loppen, men oj vad hon var lycklig.

Den som tror, att Sagitta under vintern glömt bort att gungor bör undvikas, den har helt fel - tyvärr.

Vi var fortfarande felfria när Sagitta kom i full fart ut ur en böjd tunnel, tog ett hopphinder och upptäckte, att gungan stod näst på tur. Då tvärvände hon och tog tunneln tillbaka samt ytterligare en tunnel och några hopphinder innan jag lyckades få henne att komma till mig. Jag lyfte upp henne på gungan och lät den vippa över. Sedan släppte jag henne och sa "däcket", "tunnel", "fram" och så var Sagitta i mål efter ett makalöst upplopp.

I nästa lopp såg det likadant ut. Skillnaden var att det var inget upplopp utan vi skulle svänga till vänster och ta ett par hinder efter gungan. Det tyckte Sagitta var en helt onödig omväg till mål, så när jag släppte henne på gungan kastade hon sig fram mot mål. Väl i mål såg hon att jag stod kvar vid gungan. "Men hallå, varför kommer du inte? Då får jag väl hämta den slöa matten!"

Starten på den banan var svår - det var en klasstvåbana- och många hundar diskade sig där, men Sagitta och jag fixade den. Sagitta fick emellertid alldeles för hög fart fram mot slalomet, så ingången blev fel. Eftersom Sagitta praktiskt taget aldrig gör det felet, så hade hon heller aldrig på tävling blivit återkallad för att göra om ingången. Det gjorde henne helt tokig. Hon gick in rätt men struntade i att fullfölja slalom eftersom hon hade bråttom framåt. Vi gjorde om det gång på gång med samma resultat ända tills jag blev lite småsur och verkligen uppmanade henne att ta pinne för pinne.

Nu har jag i alla fall lärt mig, att det är bättre att strunta i felet och ta disken direkt utan att krångla med Sagitta, för detta var ingen positiv upplevelse och agility ska vara kul.

16 Mars 2010  | Länk | Sagitta | 0 kommentar
Svenska Pudelklubben Södra 2010-03-14 Inoff

A1 H1 ÖA ÖH     Sum Hund Totalt
     3      7 Selina 7
 0  0  3     3 Viska 3
 1  0  0     1 Albin 1
         
15 Mars 2010  | Länk | Tävlingsresultat 2010 Simrishamn | 3 kommentarer


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Berit Lönnerstam                                             Skaffa en gratis hemsida