I dag skulle det bli strålande sol och tio plusgrader, så nu skulle det tränas. Morgonen var gråtrist men så småningom steg temperaturen till +8 och vid tvåtiden masade solen sig fram också. Då for vi iväg till klubben.
Tänk, att i dag på vårdagjämningen låg det fortfarande kvar en del snö. Sydvästläge och evigt pinande blåst från sydväst hade inte lyckats få bort snödrivorna. Pudlarna var jättelyckliga. Smilla, gamla skruttan, tog täten och drog mot Haravången.
På torsdag går anmälningstiden ut för Gåsahoppet. Det är möjlighet till många lopp per dag, så jag tänkte kolla hur formen var. Jag tänkte på pudlarna men det visade sig, att problemen nog snarast låg åt förarhållet!
Och så hade jag på de senaste fem månaderna glömt att mina tävlingsskor skaver både här och där! Måste åtgärdas! Det är inte skönt med skoskav!
Pudlarna hade inte glömt bort någonting; perfekta kontaktfält, snabb gunga, kluriga slalomingångar. Jag vet inte hur många gånger jag börjat om med träningen av att sätta Selina i starten. Nu gjorde jag ett nytt försök trots att jag egentligen gett upp för länge sedan. Hon var hundraprocentig oavsett hur jag betedde mig. Jag provade tom att själv starta och hoppa över fyra hinder på startraka och Selina satt kvar som ett ljus.Om jag nu gör detta om och om igen varenda dag till första tävlingen! Kommer det att ha någon effekt?
Till sist försökte jag träna klassettapporteringen med Selina. Det är inte heller världens enklaste. Selina är ju en riktig frökenbråttompudel. Hon ska ha apportbocken bums. Vilket trams att behöva sitta och vänta! Hon blev som en orm så snart jag tog fram den gamla vältuggade apporten ur skåpet på klubben. Alla knep prövades. Ska jag sitta? Sitta stilla - nej, det går inte. Ska jag ligga? Blir matte nöjd, om jag kryper på marken?
Det tog en bra stund innan vi enades om att sitta fot var det rätta. Det belönades flitigt med apporten gömd bak min rygg. Sedan smög jag fram den mer och mer. Oj, vad det kröp i kroppen på Selina. Till slut kunde jag hålla apporten framför mig. Då hade allt godiset i snusdosan gått åt. Naturligtvis fick hon då avsluta med att ta apporten och sedan avlämna den.