Vi var på utställning i går. Det var riktigt kul. Först på morgonen när vi kom till Strömsnäsbruk (min födelsebygd), så var jag riktigt uppspelt. Matte beklagade sig över att jag inte hade så mycket golvkontakt, så hon beslöt sig för att bara vara jättetråkig och låta mig hållas i någon slags uttröttningstaktik.
Efter några timmar gick jag omkring ganska lugnt och tittade på all aktivitet omkring mig. Plötsligt fick jag syn på Doris, uppfödarmatte. Då blev jag jätteglad och så var alla tassar i luften igen. Förskräckligt tråkigt att hon hade så många andra pudlar att dona med! Det skulle dröja länge innan det blev min tur att bli finfrissad.
När jag hade fått "håruppsättningen" klar och pälsen finklippt, så fick matte en liten lektion i utställande. Instruktion:"Inte kopplet i nacken!" Och så sprang matte iväg med mig halvt hängande i kopplet. Nya förhållningsorder: "Släpa henne inte i kopplet! En liten lätt knyck i kopplet talar om vad ni ska. Sen kan kopplet hänga ganska löst. Prata inte med henne - inga tillsägelser och inget beröm!"
Matte tränade på med mig och lyckades följa instruktionerna riktigt bra. Jag travade fint och tittade på matte trots allt intressant i omgivningen. Jag fick träna på att stanna och stå fint också. Även detta gick hyfsat - utanför ringen alltså. Det var skoj, för när det blev bra fick jag godis.
Inne i ringen blev det annorlunda. Vi skulle springa sist. Matte glömde naturligtvis alla instruktionerna. Ingenting blev som på träningen. Jag började nästan genast att galoppera. Matte saktade in för att få ner mig i trav. Då kom vi ju på efterkälken och jag satsade stenhårt på att försöka komma ifatt de framförvarande. Matte höll emot. Ja, hon t.o.m. SA till mig - trots ordern att inte tala med mig. Det var ändå inte till någon nytta. I sista stund hann jag fatt de andra pudlarna med matte hängande efter i kopplet.
Efter en stund blev det dags för mig att stå på bordet. Där skötte jag mig, enligt min egen uppfattning, väldigt bra. Domaren fick titta mig i munnen, klämma, peta och trycka lite här och var. Jag gillade honom, så det var helt OK. Han tyckte, att jag hade vackra mörka ögon, fina fötter, fin front, korrekt svansansättning och att jag var "correctly balanced". Trots att jag bara travade de sista fem-sex metrarna fick jag "moves OK".
Ringsekreteraren visade ett stort rött kort* och jag anar, att matte drog en lättnadens suck. Men tänk, om matte kunde bli lite bättre så hon kan visa upp alla mina företräden! För jag vet att jag är vacker! Och så är jag GLAD!
* Rött kort betyder inte utvisning utan det talar om, att jag är Ecellent!