Jag har varit så upptagen att jag glömt lägga in Påskhälsning från mig och mina fina pudlar.

Söndagen bjöd på soligt och fint väder. Det blev en tur till brukshundklubben, där pudlarna som vanligt fick springa lösa och busa.

Stoja hittar alltid en gammal torr pinne, som hon springer omkring med i full karriär. Då och då lägger hon sig och tuggar på den, sliter av bitar och spottar iväg. Mitt i allt detta kom jag på att vi inte tränat att söka mina nycklar på länge. Jag gömde dem under IPO-aet. När jag bad Stoja leta, så la hon direkt ifrån sig pinnen och började spana. Vilken fantastisk "sökpudel" jag fått, som villigt och glatt avbryter leken för att försöka hitta mina nycklar. 

Allra sist fick Stoja träna rallylydnad. Först och främst ville jag testa sitt-stå. Inomhus går det alltid bra. Jag började jobba på samma gräsfläck som senast och det gick lika dåligt som då så snart vi kom till det momentet. Stoja ville bara sitta - inte ställa sig upp. Om jag fick henne att ställa sig upp, så åkte rumpan bums i marken igen.

Kan platsen vara förknippad med detta handlande? Vi flyttade träningen till agilityplanen och det gick faktiskt bättre!

Vad ska jag tro?

I dag har vi gjort något fantastiskt!

Det började med att jag ville testa hur det var med Stojas sitt-stå. Funkade det inomhus i dag också? Jojomensan, det var perfekt. Det spelade ingen roll om jag visade med höger eller vänster hand. Härligt!

Då kom Sagitta och ville också delta i träningen. Det vankades ju godis, beröm, gemenskap och jubel. Klart man vill vara med då! Först gick de bredvid varandra, satt och stod sida vid sida. Vi gjorde lite olika moment. Inomhus har de aldrig koppel. När de satt framför kom jag på, att jag kunde dirigera en åt höger och en åt vänster och sen gå framåt med en pudel på var sin sida om mig. Som tur var hade Sagitta hamnat till höger. Hon klarar det bättre än Stoja.

Orsaken till att idén dök upp i mitt huvud var att jag plötsligt kom att tänka på Smilla och hennes halvsyster Fanny. Under en period tränade jag båda i agility. En gång hade vi en uppvisning, där jag körde parallella banor med dem, några hinder och en tunnel på vardera banan. Sedan hoppade båda pudlarna upp och lade sig på samma bord, som stod mellan banorna. Därefter vände de och körde tillbaka också. Det blev väldigt uppskattat.

Jag fortsatte att träna parallellrally och gå med en hund på varje sida om mig. Vi gjorde en hel del övningar; sitt, ligg, stå och snurr. Vi gjorde helt om också men jag kommer inte ihåg hur jag styrde. Det hela var ju helt improviserat. Jättekul!

Både lördag och söndag var soliga och fina. På söndagen funderade jag inte över att jag har ett högerknä!

Nu drar snart tävlingssäsongen i gång och jag har fyllt i anmälan till nybörjarrally för Stoja den 16 april men inte skickat den. Inne senast gick det ju riktigt bra och jag återfick hoppet. Lite utomhusträning behövs, så jag plockade för första gången i år ut några skyltar.

Det var ju tur att det inte var tävling nu. Stoja var visserligen ganska lugn och gick mestadels fint vid min sida men störningar klarade hon inte särskilt bra. När jag tänker efter, så gjorde hon alla moment bra utom sitt - stå. Sitt - stå är normalt Stojas paradmoment tillsammans med vänstersvängar. I dag påstod emellertid Stoja, att hon aldrig fått lära sig hur man står. "Du menar väl sitt!" var hennes svar vid varje försök. Fullständigt omöjligt!

Vi fick börja från absolut noll. Sitta eller gå framför mig medan jag backade och sedan stå. T.o.m. det var svårt till att börja med.

Inte för att jag vet, om det är bra men jag tog till gamla knepet från Smillas lydnadsträning. Hålla upp i ljumsken. Och så belöna, belöna. Smilla hade ju ett fantastiskt fint ställande under gång, som mestadels renderade en tia.

När vi kom hem försökte jag träna i köket. "Sitt - stå, det är ju plättlätt," sa Stoja och gjorde det perfekt!

Agility igen. En vecka går fort.

Mange klarade två hinder rakt fram men inte tre. Tunnlar gick bra bara matte var till höger om honom. "Man är väl en utställningsstjärna!" Alltså en vänstervarvare. Jag fick stå i vägen så han inte kunde springa förbi tunneln när matte sprang till vänster. Där får vi lite att jobba med även om det gick bättre och bättre.

Platta tunneln fixade Mange jättebra. Långhoppet i metall var lite skumt, så han gick först fram och luktade på det. Sen hoppade han över utan ansats. Nåja, det var ju inte särskilt långt så här fösta gången.

Idag hade vi en bana där det alltid fanns hopphinder mellan tunnlarna. Dallas fick mycket applåder och jubel i dag med men vid ett par tillfällen återföll han i gamla synder och tog tunnel både fram och tillbaka.

Nora var duktig men inte lika fantastiskt snabb som senast. Harri skötte sig som vanligt bra men hon är väldigt känslig för mattes rörelser.

Vi hade två hinder med u-sväng. Först kom hundarna inte ihåg att de gjort det ute i somras, men när de fattat galoppen var det inga problem. Sen togs dessa hinder medan föraren gjorde framförbyte, vilket innebär att hunden är till vänster före bytet men till höger efter bytet. Mattarna hade mer problem än pudlarna. Harri gjorde rätt fast matte gjorde fel!

Även denna gången avslutade vi med alléslalom, där allén krympte så mycket, att storpudlarna inte kunde springa rakt fram utan att de stötte mot pinnarna. Då gick de ur slalom ibland men här visade Nora sig på styva linan. Både Nora och Dallas  var verkligen fyllda av stundens allvar. Det syntes att de tänkte så det knakade och var oerhört fokuserade. 

Min vilda Stoja var med och fick göra en del övningar. Hon tyckte slalomen var konstig och fick jobba hårt för att klara sig igenom. När jag rätade ut den helt blev hon jätteglad och visade hur snabb och säker hon är på slalom.

Rallyträning igen. För fjorton dagar sedan gick det ju riktigt illa. I dag fick Stoja sitta i buren med skynke över. Hon var lite arg men det gick ändå ganska bra. Min förhoppning var att hon på detta sätt skulle vara mindre upphetsad när vi var på banan.

Vi var inte så många och vi hade ingen instruktör denna gång. Vi byggde en bana med det vi tycker är svårt, vänstersväng, sitt-gå runt, framför-runt till höger, dubbelslalom, sitt-ligg-gå runt, spiral, ligg, sitt-stå. Lite utfyllnad för att få ihop banan fanns naturligtvis också med.

Sagitta var duktig men det kändes inte perfekt. Andra rundan gjordes utan koppel och Sagitta kom ofta lite väl långt ifrån mig även om det inte var för långt. Men det var säkert mitt fel. Jag tyckte inte Sagitta hade den där fantastiska ögonkontakten. Det viktigaste av allt var dock, att den hemska känslan från förra gången var borta även om jag fortfarande är rädd att den kan ha satt lite spår i Sagittas hjärna.

Stoja och jag hade ett par missar i första rundan. Sedan gick vi ett varv utan koppel och det kändes riktigt bra. Hoppet om att kunna lyckas på tävling med Stoja började åter spira. Vi hade som vanligt mycket god kontakt.

Alla närvarande hundar lade sig väldigt snett på momentet "ligg".  Någon t.o.m. mer än 45 grader. Varför är detta så svårt? Stoja var nog den bästa med läggandet i sista rundan och det gladde mig naturligtvis. Stoja har finfin bakdelskontroll i vänstersväng.

Sista kvällen med inomhusträning kändes som helhet ganska lyckad.

Mycket har hänt den senaste veckan.

Jag dristade mig efter mycken vånda till att uppgradera till Windows 10. Gör inte det! Det uppmanar jag alla. Nåja, så illa var det väl inte om man bortser från att;

*Skärmbilden blev liten och texten på lap-top-skärmen oläslig för mig (lyckades med stort besvär fixa till det)

*Jag kan inte ha både lilla skärmen och min extra stora öppna samtidigt.

*Att starta upp datorn går segt som sirap och det beror inte på att min dator är full. Den är ganska ny och har hur mycket utrymme som helst ledigt.

*Jag kunde/kan inte hitta nånting om datorns funktioner utan en massa "trial and error". 

* Förteckning över installerade program finner jag ingenstans.

*När jag efter mycket letande hittat "Paint" så fäste jag det i fältet för snabbåtkomst. Nu är det borta!  OCH att söka det hjälper inte!

*Droppen blev att min blogg försvann och jag letade i timmar efter en möjlighet att åtgärda detta problem.

----------

Då tog jag reda på hur man byter tillbaka till åttan, som jag aldrig gillat men vant mig vid.

Sen visade det sig att uppgraderingen inte hade ett dugg med bloggförsvinnandet att göra. Det var nog bloggens server som strulat. Ingen kunde komma in och läsa i flera dagar.

Lycka, lycka!

Nu kan jag som ni ser skriva igen.

---------

En olycka kommer sällan ensam, brukar det ju heta. Mitt i allt detta, så stängdes min e-mail ner och jag måste logga in på nytt. I min uppstressade sinnesstämning kunde jag inte för mitt liv komma på lösenordet.

Att skriva och få ett nytt lösenord brukar ju var enkelt. Detta lösenord följde inte det möstret. Många försök misslyckades. Ett försök var att jag kontaktades via SMS. Den kod jag fick där funkade inte heller. Slutligen kom jag plötsligt in via google utan att överhuvudtaget ange något lösenord!

Detta hade inte heller något med uppgraderingen att göra. Jag hade använt mailen flera gånger efter den!

Nu fasar jag verkligen för vad som händer nästa gång jag behöver logga in på nytt. Jag har nämligen ingen aning om hur jag till slut lyckades!