Namnet Åhus skapar många positiva tankar i mitt huvud. Det var där Selina (17 månader gammal) började sin agilitykarriär på den inofficiella vårtävlingen 2003. Jag vann dubbelt i den öppna hoppklassen med Smilla som etta och Selina som tvåa trots att det fanns klasstrehundar med. I bilen på hemvägen gick det inte att prata vettigt med mig.
Selina tog sin andra pinne i hoppklass 1 fyra månader senare i Åhus. Nästa vårtävling fick Selina inte tävla i hoppettan då hon var uppflyttad. Men hon vann tre klasser! Något liknande har aldrig hänt mig.
Förra våren var det Åhusdebut för Sagitta. Ettorna var officiella men Sagitta var nyuppflyttad i hoppklass, så det blev bara start i agilityklass. En månad tidigare hade incidenten med "kräk-gungan" inträffat och sedan dess hade Sagitta vägrat att över huvud taget sätta sin fot på någon gunga under tävling. Då gjorde hon det ofattbara. Sagitta tog vippen och blev felfri men fick ingen pinne. Tiden räckte inte till pga en lusig gunga, men matten var jättelycklig.
Vårtävling 2010. Upp till bevis! Veckans träning hade ingett vissa förhoppningar. Förbjudna tankar. "Man ska inte ropa hej!" har jag lärt mig.
Först agilityklass 1. Starten gick bra. Kalasfin slalom. Gungan stod parallellt med slalomen och Sagitta hade säkert haft tid att kasta ett getöga på den, så i stället för att svänga med mig till vänster valde Sagitta att rusa i full fart åt höger mot balansen. Diskrisken var uppenbar men jag lyckades ropa tillbaka henne.
Sagitta tog däcket lite snett åt vänster men att vända tillbaka mot nästa hinder, som hade riktning mot gungan tilltalade henne inte. Hon sprang åt motsatta hållet fram mot staketet och betedde sig som i Skurup. I denna stund hade jag lite svårt för det där med att tänka positivt. "Milda makter, nu bajsar hon!", blev i stället bilden jag såg framför mig. Jag gick mot henne beredd att plocka upp. Jag lyckades emellertid behålla LUGNET och ropade ganska kontrollerat men väldigt bestämt: "Kom här!"
Till min obeskrivliga lättnad vände hon tillbaka, passerade mig, hoppade över två hinder och sprang upp och ställde sig på gungan. Jag var ju riktigt på efterkälken eftersom jag varit på väg åt andra hållet och jag blev rädd att Sagitta skulle bestämma sig för att hoppa ner från gungan innan jag hann dit. Efter all träning i positivt tänkande så lyckades jag frammana bilden av att Sagitta skulle stå kvar eller t.o.m. gå framåt. Jag sprang fram, höll den knutna handen framför henne, berömde så där riktigt barnsligt och lockade henne över gungan.
Sedan sprang hon i full fart igen, och då går det verkligen undan. Ut ur en tunnel, över ett hinder och upp på den älskade balansbommen. Jag var rejält efter, så jag hojtade: "Ner o trampa!". Bommen är 11 meter lång och jag var säkert bara halvvägs, när Sagitta passerat hela. Underbara, fantastiska hund! Hon tvärnitade precis som hon blivit lärd med framtassarna på gräset och baktassarna på bommen. Då blev mattes hjärta riktigt riktigt varmt. Resten av banan gick också bra och Sagitta kom i mål utan fel på hinder.
Trots tre stora problem, som tog mycket tid, överskred Sagitta bara den av domaren bestämda tiden med 2,81 sekunder och vann klassen. Gissa om matte var glad!
Sedan var det Öppen agilityklass. Sekvensen med slalom, däck, två hopp och gunga var likadan som i ettan. Jag var snabbare med styrningen efter slalom och Sagitta tog däcket direkt, vände upp och förflyttade sig snabbt till och upp på gungan. Sen kom tveksamheten, men med beröm så gick det ganska bra. Ett mycket bra lopp där Sagitta (eller jag ) bara gjorde ett enda misstag vid hinder 17, vilket ledde till diskning. Fast jag var jättelycklig ändå. Vi var ju där för att träna gungan i tävlingssituation.
Sist gällde det Öppen hoppklass. Ett fantastiskt bra lopp utan minsta problem tills vi kom till upploppet, som inte såg ut riktigt som vanligt. Hinderna stod inte parallellt utan vinklade, men borde hoppas rakt fram ändå. Jag insåg redan vid banvandringen att jag missat träna en sådan kombination. Sagitta blev lite tveksam och "frågade" inför varje hinder och det kostar tid. Ändå blev Sagitta trea och för första gången slog hon storasyster Selina på tid! De tävlar ju inte i samma storleksklass men på samma bana.
Sammanlagt fem lopp och fyra rosetter. Placeringar: Sagitta 1+3 och Selina 2+2. Hela hemresan hade jag ett leende på läpparna.
