På väg till Åhus för agilitytävling lyssnade jag på Mifforadio. Där spelades en sång, som innehöll strofen ”I have a dream”. Jag lyssnade inte mer på texten för min hjärna gick genast igång. Visst hade jag en dröm, drömmen att mitt lilla yrväder och jag äntligen skulle ta oss runt en bana. Jag började direkt att ta ut framgången i förskott och satte igång att formulera blogginlägget om det lyckade loppet.
Då slog det mig att min lilla dröm var väldigt futtig vid tanken på Martin Luther Kings fantastiska tal ”I have a dream ...”
Och så slog min dröm in! Inte bara en gång utan två gånger! Det var helt otroligt. Först klarade vi agilityklassen med fem fel (miniminihopp från A-hindret, som var tredje hinder från slutet). Sedan lyckades vi även ta oss igenom hoppklassen. Där var Stoja mycket busigare och hoppigare, så vi fick två vägringar och massor med snurrande. Plötsligt sprang hon bara med mig förbi en lång rak tunnel. Det blev 15 hinderfel och 7 tidsfel men vad gjorde det? Vi kom i mål!
På eftermiddagen körde vi öppenklass och döm om min enorma förvåning när vi nästan klarade den egentligen alldeles för svåra banan. Vi blev diskade för att Stoja struntade i sista slalompinnen och jag bestämt mig för att aldrig göra om slalom i ett sådant läge. Allt gick utan vägringar (fast mycket snurrande och skällande). Det fanns ett ”mellan” och ett ”nästan mellan” och jag gjorde två lyckade framförbyten av sådant slag jag aldrig försökt mig på på träning.