Pudlar är bäst
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok Logga in
Ti On To Fr
1
4
5
6
7
8
10
12
13
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<
Februari (2019)
>>


Ingen kurs

I onsdags blev rallykursen inställd. Det var tråkigt men jag fick i alla fall en fin regnbåge på bild.

Efter den störtskur, som gav upphov till regnbågen, var marken vattendränkt och Sagitta skulle inte ha varit förtjust över att träna där.

29 April 2016  | Länk | 2015 - 2016 diverse | 0 kommentar
Vilka duktiga pudlar!

Dagens pudelagility var helt otrolig.

Pudlarna har blivit så fantastiskt duktiga och pudeltanterna är riktigt hemtama på banan. Det betyder att förarna kan lotsa sina pudlar genom banorna så att dessa får möjlighet visa vilken kapacitet de har.

Allra mest imponerade Ceasar, som egentligen är en nybörjare jämfört med de andra pudlarna. Han har verkligen snappat upp allt han fått lära. Det ska bli riktigt, riktigt spännande att följa Ceasars utveckling.

Dagen började vid banbyggandet med att Nora lade beslag på en halvböjd lång tunnel. Hon rusade med full fart genom tunneln i båda riktningarna. Fram och tillbaka, fram och tillbaka. Stackars Dallas, som älskar tunnlar så högt, fick icke en chans att ta sig in. Han sprang utanför men Nora vände så snabbt att Dallas varje gång gick bet på att komma före. Jag stod bara och väntade på om Dallas skulle komma på idén att springa in efter Nora men det gjorde han aldrig. Kanske ville både Dallas och Nora leka den lek de höll på med! De såg så lyckliga ut.

När det blev dags att köra banor, så var Nora lika taggad. Hon har annars en tendens att tycka det kan räcka med springandet och hoppandet efter en stund. Typiskt storpudel?

Mellanpudeln Harri är jättesnabb men väldigt känslig för minsta felaktighet i mattes styrning, så det vill till att matte är på hugget och gör rätt. Harri är snabb i alla moment men upplopp är kanske hennes absolut bästa. 

Dallas hade ju tidigare för vana att om möjligt ta bara tunnlar och strunta i hopphinderna. Numera gör han allt med lika stor förtjusning.

Alla var lika nöjda med dagen och jag var överlycklig över de framsteg, som gjorts.

28 April 2016  | Länk | Pudelagility | 0 kommentar
Starar, starar, starar

Aprilväder. Kolla hagelkornen på pojkens huvud!

Stojas första tävling i rallylydnad

Väckning 04.44. Trots allt kändes det riktigt bra när vi var på väg till tävling i Sölvesborg i den nollgradiga ottan. Solen lyste och det verkade bli en fin dag. Naturligtvis körde jag som vanligt fel, hamnade mitt i ett villakvarter och fick ringa och få hjälp att hitta.

Stoja var jättelycklig och hoppig men så småningom blev hon någorlunda sansad. Efter banvandring fick vi göra om hela proceduren igen. Solen värmde ordentligt och jackan åkte av. När vi närmade oss startdags var jag lite svettig men eftersom jag ofta tränar iklädd väst, så beslöt jag att behålla den på. Ganska snart efter vårt tävlande blev det kallt och sedan kom, som fotot visar, regn, snö och hagel.

Min Stoja är ju en riktig fågeljägare. Även om jagandet avtagit med åren är hon alltjämt besatt av fåglar.  Precis när vi gått in på planen kom en flock starar in över området och landade ett stycke bort på gräset. Stoja hade inte riktigt tid med mig. Stararna måste kollas noggrant. Starar har för vana att sprida ut sig och systematiskt genomsöka området efter mask, så de stannade kvar.

Luften gick fullständigt ur mig. Jag kände mig som en ballong med punka. Stoja, som brukar vara så duktig i starten, ville inte sätta sig. Först tänkte jag ge upp men bestämde mig för att kämpa på. Har man åkt tio mil för att tävla så! Viktigt var förstås att inte komma i konflikt, för det skulle kunna straffa sig framöver. Det gick hyfsat bra med tanke på omständigheterna. Att gå mot stararna fungerade någorlunda även om Stoja så klart var väldigt splittrad. Men att vända från dem var inte populärt.

Första skylten med stararna bakom oss var "sitt - ligg". Sitta med stararna bakom!? "Men, det måste du väl förstå att man inte kan!" menade Stoja och satte sig i nästan 90 graders vinkel framför mig med full koll på fåglarna. När Stoja sen snyggt och prydligt la sig, så fick jag kliva över henne för att kunna fortsätta framåt. Vi gjorde så många fel på detta moment att sammanlagt 10 poäng försvann.

Protokollet visade, att när vi kom till sista momentet "sitt - stå" hade vi trots allt 76 poäng kvar. Detta moment är normalt Stojas paradnummer men nu gick hon runt framför mig i stället för att stå stilla vid min sida. Resultat minus 10 (fel övning) och därmed inget kvalificerande resultat.

Jag var faktiskt riktigt besviken och ledsen när vi lämnade planen. Varför skulle starflocken komma just när vi gick in? Fast sen blev jag ändå glad att vi lyckats så pass bra. Jag hade lärdomen från förra lördagen i färskt minne och lyckades hindra alla försök till nos utom två stycken vid startskylten. Det är jag stolt över. På grund av Stojas minst sagt splittrade intresse, så kändes alltihop väldigt segt, vilket också resulterade i flera minus för sent sättande och bristande samarbete.

Före tävlingen sa jag, att jag skulle skicka in resultatet till pudelklubben södra om vi fick minst 60 poäng. Och så får det bli! 

23 April 2016  | Länk | 2015 - 2016 Stoja | 0 kommentar
Jag tar mig för pannan

 

I går var Sagitta och jag på kurs igen. Vi gick en bana utan koppel och det gick bra om man bara bortser från att jag tappade bort mig och gick fel i spiral vänster,

I dag skulle Stoja få en rejäl duvning inför lördagens tävling. Jag byggde en liten bana vid husgaveln på klubben. Där var det nämligen lä. Precis när vi skulle starta, så kom det en äldre herre med en ung och mycket sprallig hanhund. Att döma av rörelsemönstret var det nog en Parson.

Ägaren hade ingen koll alls. Jag trodde hunden smitit. Han kom i full karriär mot Stoja och mig och som vanligt tog jag i ordentligt och försökte jaga tillbaka hunden till den visslande och lockande ägaren. Det upprepades ett stort antal gånger. Det var inte ens lönt att tänka på träning. Störning är väl bra men det får ändå vara nån måtta.

Då ropade mannen: "Varför är du så rädd för honom?"

"Jag är inte rädd. Jag försöker bara få hunden att gå till dig. Han ska inte vara hos mig." ....

"Jag har frågat och man får ha hundar lösa här!"

"Ja men nu försöker jag ju träna min hund. Det finns ett jätteområde bakom backen. Där brukar jag ha mina hundar lösa." ( Om där inte är andra hundar förstås.)

"Jag ska fundera på det!"

 Att jag inte exploderade är ett rent under. Jag stod alldeles stilla med Stoja och efter en god stund lyckades vi komma igång med vår bana och vi gjorde en hel massa moment. Det gick faktiskt överraskande bra. Tom den jätteviktiga springträningen funkade någotsånär.

Unghunden fortsatte att fara runt till synes utan minsta plan från förarens sida. Det höll den på med medan jag packade ihop mina skyltar och sedan körde därifrån.

 

21 April 2016  | Länk | 2015 - 2016 Stoja | 0 kommentar
Springträning med Stoja

Foto av lördagens instruktör samt mina träningskompisar från vintern och lördagen.

I lördags gick väldigt mycket bra men så snart vi skulle springa, så blev det "hopp och skutt".

Likadant i dag  ute på klubben. Jättekämpigt. Hemma i köket kom jag sen på, att jag kunde springa med vänsterhanden nere med godis. Då sprang Stoja riktigt fint! Tänk, om detta kan bli lösningen! Måste prova ute i morgon.

18 April 2016  | Länk | 2015 - 2016 Stoja | 0 kommentar
Våren är här

Stoja ville inte vara med på bild, gömde sig bak ryggen och måste lyftas upp.

Demonstrationsobjektet Calle, Malte, Stoja, Buster och Charlie.

I dag ordnade Forsakars BK uppstartsdag inför vårens tävlingar i såväl agility som rallylydnad med inhyrda tränare.

Märkligt nog kom bara fyra ekipage till träningen i rally. Jag tog Stoja med mig. Vi ska ju igång med tävlandet nu. När vi svängde in mot planen började Stoja tjuta. Jag tyckte det var lite konstigt eftersom hon aldrig varit där och tränat. Så småningom kom jag emellertid på, att vi var där och tävlade agility för ett och ett halvt år sedan.

En nybörjarbana stod klar att börja jobba med. Jag erbjöd mig frivilligt att inleda, vilket naturligtvis var obetänksamt eftersom Stoja behöver rejält med tid för att tagga ner. Jag är ju så van att ha Sagitta med. Det gick lite på skruvar. Kaninpluttar var tidvis vida intressantare än jag, så det blev riktigt slitsamt att få Stoja att koncentrera sig på mig. Bitvis gick det dock bra. Sven tyckte jag hanterade kopplet bra.

Vi blev filmade och det såg inte så illa ut ändå. Jag använde ingen belöning på banan. Sven förordar riklig och frekvent belöning vid träning. Gärna targethand med belöning i handflatan. Sven gav förvånande nog bedömningen att jag var rutinerad!

Efter genomgång och en massa tips var det dags att ta itu med en andra nybörjarbana. Sitt stå skulle nu bli rakt.(icke helt men jag var inte så missnöjd) Ligg var en "katastrof". Väldigt kort avstånd mellan moment är jättesvårt. Jag gjorde om och då blev det bra.

Jag var bättre förberedd och fick bara tre nos denna runda men jag fick verkligen jobba. Sven gjorde bara negativa kommentarer på två moment och han tyckte kontakten var toppenbra. Vid 270 vänster utropade han "Bra!"

Min bedömning är att Stoja och jag nog kunde fått mer än 70 poäng.

Sammanfattningsvis var jag nöjd med andra banan. Konstigt nog är det bara jag, som är fullständigt utmattad direkt efter en runda. Enligt Sven beror det på att jag är så intensivt engagerad i arbetet med hunden.

16 April 2016  | Länk | 2015 - 2016 Stoja | 0 kommentar
Jubel i bushen

 

Nu har Sagitta och jag kört ett träningspass till ute på klubben. Det var jätteroligt.

"Åttans frestelser" gjordes exakt som i går kväll. Skillnaden var bara, att jag hade två olika sorters bollar; en orange tennisboll med band och en vit gummiboll med ganska lång lina. Först ville Sagitta ta tennisbollen och eftersom vi hade koppel, så blev det sträckt. Sedan brydde hon sig inte och när vi gått ett par rundor lekte vi med tennisbollen. Sagitta var nöjd och glad liksom matte. Därefter blev det några rundor till med efterföljande lek med gummibollen. Tror ni Sagitta kände sig belönad? Nej, hon kände sig snarare lurad på konfekten. Hon ville leka med tennisbollen!

Snurren blev nästa övning och först ville Sagitta precis som vanligt inte snurra. Tredje försöket lyckades men jag fick stå stilla. Efter ytterligare några snurrar kunde jag bara fortsätta gå medan hon snurrade och hann fatt mig efter snurren.

De olika övningarna, som började med sitt och slutade med sitt efter sväng 90 grader gick hur bra som helst.

Sist gav jag mig på den svåra sidförflyttningen åt vänster. Jag lyckades tala om för Sagitta att hon skulle flytta sig. Sen var det bara för mig att ta ett stort steg. Då var Sagitta redan på plats och satte sig direkt. Nu undrar jag förstås om det blir godkänt att göra så.

Jublade gjorde jag i alla fall.

 

14 April 2016  | Länk | 2015 - 2016 Sagitta | 0 kommentar
Med ett leende på läpparna

Kurstillfälle 2

Det regnade hela dagen men precis till 19.30 hade det, i enlighet med prognosen, blivit uppehållsväder.

Jag och en kursare till fick hålla till på gräset. Därför stannade jag kvar trots att jag direkt hade fått tips om 218, 213 och 204 för att sedan kunna jobba hemma till nästa onsdag.

Vi började med "åttan utan frestelser". Sen lades två bollar med snören ut och så gick vi "med frestelser". Sagitta blev alldeles till sig redan när hon vid genomgången såg Gitte hålla bollarna. Naturligtvis gick Sagitta direkt på bollen och ville inte gå med mig. Sen lyckades jag locka henne med mig i perfekta åttor och belöningen blev att leka tillsammans med mig med den ena bollen. Därefter en ny runda och lek med den andra bollen. Sagitta var jätteduktig.

Stå gå runt gick naturligtvis kalasbra.

Snurren gick bra och efter några försök flöt det på helt perfekt utan att jag behövde göra den där lilla halvhalten. Härligt!

Sedan grep vi oss an 218, det enligt min mening allra svåraste momentet. Vi fick några olika förslag på hur problemet kan lösas. Det lär bli ett litet "pilleri" att hitta vilket, som funkar bäst. Vi lär inte bli sysslolösa kommande vecka. Och så måste jag ju träna med Stoja inför tävlingen.

Slutligen jobbade vi med 204. Jag höll på och utförde  det  ett flertal gånger utan hund, Sen testade jag det med Sagitta och det blev riktigt bra. Tips: "Glöm inte att stanna upp rejält och visa att hunden verkligen kan sitta kvar före inkallning!"

Än en gång säger jag bara: "Vilken pärla Sagitta är!" Hela hemvägen hade jag ett leende på läpparna.

13 April 2016  | Länk | 2015 - 2016 Sagitta | 0 kommentar
Sagitta på hugget igen

I dag har Sagitta och jag tränat igen och det gick bra.

Nu funkade åter övningen sitt framför och sedan ingång både vänster och höger. Härligt! Detta har ju varit problem sedan den olycksaliga träningen förra veckan.

Snurren gick riktigt bra efter det jag brutit ner övningen i delmoment. Sagitta har tidigare inte gillat den, fast hon märkligt nog gjorde den  på klubbkampen i höstas. Håller detta blir jag verkligen glad.

---------

Om jag och Sagitta inte kan gå på kurs, så måste jag koncentrera mig på att ta reda på hur vi på bästa sätt lär in vissa moment.

207. sitt,sidosteg höger,sitt - detta kan vi något så när men sista sitt blir gärna lite snett framför mig. Och vad betyder rakt till höger? Skylten visar inte vad jag kallar "rakt till höger" utan i stället ett steg snett framåt.

218.  sitt,sidosteg vänster,sitt - jag kan inte bestämma mig för hur jag lättast får Sagitta att förstå, att hon skall gå ifrån mig. När hon väl fattar det, så är det inga problem för henne att sätta sig igen.

204 och 217. sitt, hunden sitter kvar medan föraren vänder 90 grader o går ett steg. Hunden kallas in och sätter sig. - Här funderar jag på hur min vändning skall utföras för att vara korrekt. Från när räknas steget?

213 och 214. sitt, ekipaget svänger 90 grader. Föraren tar ett steg, stannar och hunden sätter sig.  - här har jag samma fundering på hur jag svänger och hur steget räknas.

12 April 2016  | Länk | 2015 - 2016 Sagitta | 0 kommentar
Fortsättningsträning på gång

I onsdags på rallykursen skadade jag ju knät.

Dagen efter försökte jag träna rally med Sagitta men hon var så störd, att hon praktiskt taget inte kunde göra någonting. Jo, visst vet jag att Sagitta är en känslig hund men detta.

Hemma i köket var det lika illa. Jag fick jubla, klappa och studsa för att få henne på humör att göra någonting. Men sen hon satt sig förblev hon sittande hur mycket jag än kallade.

Fredag var det lika illa och sen valde jag att inte försöka träna varken lördag eller söndag. För resten hade jag ganska ont lite varstans runt knät, så jag kände mig inte heller i form. Inte kul alls!

I dag, måndag, gick det plötsligt att köra ett ganska omfattande program. Allt gick nästintill perfekt. Enda problemet var sitt framför och sedan runt till sidan men det var där det hängde upp sig direkt i torsdags!

Först tränade vi nybörjarövningar med koppel och sen fortsättningsskyltar utan koppel. Vi gjorde många av de moment jag tror mig kunna fixa utan hjälp: 201, 202, 203, 204, 205, 213, 214, 216, 217, 218.

Oj, vad glad jag blev!

11 April 2016  | Länk | 2015 - 2016 Sagitta | 0 kommentar
Motion om storpudel och agility

Storpudlar får det betydligt lättare att kunna komma på Pudelklubbens lista  

"ÅRETS AGILITYPUDEL"!

Jag har hållit på minst tio år och arbetat för att ändra statuterna för hur SPK utser "Årets agilitypudel". Svaret har alltid varit, att det är bra som det är. Eller att det är alldeles för svårt och jobbigt.

Genom åren har vi varit flera stycken, som kämpat, men nu är jag ensam kvar. Under perioder har även jag gett upp. 2011 lyckades jag i alla fall få till stånd nya statuter i Södra avdelningen, så sedan dess kan pudlar i alla storlekar i alla klasser komma med på Södras lista.

För sjunde året i rad fanns det ingen storpudel på centrala listan och nu när jag inte längre har någon anknytning till styrelsen i Södra skrev jag åter igen en motion. Jag bytte taktik helt och hållet. Ingen skulle kunna säga, att det var oöverkomligt svårt att göra listan.

Reglerna skulle endast gälla storpudlar i klass 3 och de är kanske 1-3 stycken varje år och enklare sätt att beräkna poäng finns icke.

Motionen gick vidare till Pudelfullmäktige. Södra avdelningen fick hjärnsläpp. Nej, en avdelning kan nog inte få det men hur som helst ville styrelsen inte skicka några delegater till Pudelfullmäktige. Så får man inte göra men det gjorde den i alla fall.

På grund av avdelningens märkliga agerande skulle det inte finnas någon, som kunde tala för motionen på PF och risken att det skulle misslyckas den här gången också ökade avsevärt. Jag tog beslutet att på egen bekostnad åka till Stockholm och PF. Som tur är har jag släktingar i huvudstaden, så jag kunde bo gratis. Det blev helt enkelt en semesterresa och jag träffade många, både släktingar och vänner. Det var trevligt.

På PF blev jag verkligen mottagen med stora famnen. Modigt, tufft och bra var uttryck, som användes. Ju mer styrelsen kämpade för att ingen skulle få åka desto säkrare blev jag på att styrelsen inte skulle få hindra mig från att följa upp min motion. Kampen var inte riktad mot mig för ursprungligen hade jag inte minsta tanke på att åka utan målet var att INGEN skulle delta! Det skulle vara en "markering". Väldigt konstig markering att avstå från möjlighet till påverkan! Resultatet blev bara att styrelsen gjorde bort sig och sannolikt blir föremål för någon form av repressalier. Man får inte bryta mot stadgarna.

Alla medlemmar i pudelklubben har närvarorätt på Pudelfullmäktige och kan få yttranderätt. Jag fick prata för min motion och efter en ganska lång diskussion antogs den.

Motståndet denna gången var diametralt motsatt mot tidigare år. Flera stycken delegater ville ha mycket generösare regler. Alla pudlar i alla storlekar och klasser skulle omfattas av förändringarna. Det vore naturligtvis kul men kändes lite orealistiskt.

Jag är  verkligen nöjd och glad  över att ha kommit en bit på väg.

 

10 April 2016  | Länk | Agilitypudel södra 2017 | 0 kommentar
Ceasar 3 år

Ceasar längst till höger

I dag var det fem pudlar på plats. Vi körde mycket fart och alla var jätteduktiga. Sen övade vi bakombyte vid böjd tunnel. Förarna tyckte det kändes avigt och jag kontrade med att det var just därför vi tränade det. Ceasar deltog inte i den övningen eftersom han bara tränat några gånger utan tog bara svängd tunnel på vanligt sätt. Han har en stor potential och vill mycket.

Som vanligt avslutade vi med slalom, allémetoden. I dag var det inte så smalt mellan pinnarna för Ceasar har tränat det väldigt lite. Han var emellertid mycket duktigare än matte trodde. Nora var som vanligt den, som satte upp riktigt hög fart.

Ceasar sätter fart i slalomen

Det fanns en fyra-pinnar-slalom med bågar i lokalen och Dallas fick prova på den metoden också. Först gjorde han den på rätt sätt fem gånger men sen började han fundera på om han skulle försöka krypa under bågen. Visst är det märkligt!

Efter träningen firades Ceasars födelsedag. Vi tvåbeningar fick supergod hemgjord prinsesstårta. Mums!

Pudlarna fick korv och grönsaker på var sin liten tallrik men tro inte att det bara var att ta för sig. Först fick de sitta på rad och vänta medan de fotograferades. Sedan sattes tallrikarna framför dem och ny väntan med fotografering vidtog. Ceasar försökte fuska men fick börja om. Slutligen fick de äta och fotograferas. Dallas gillar inget grönt men födelsedagsbarnet åt alla småtomater han kom över.

Dallas, Tabitha, Stoja och Ceasar äter (fast Stoja rullar omkring korven i stället för att äta den). Nora kom inte med på denna bild.

Det var en kul grej och pudlarna var jätteduktiga inte bara på agility utan även på att sitta och vänta.

PS. Förhoppningsvis finns det några bättre foton i en annan kamera. De där svartingarna är inte lättfotade (!) Jag hade nog inte blixten inkopplad.

 

8 April 2016  | Länk | Pudelagility | 0 kommentar
Glädje förbyttes i sorg

Nu skulle Sagitta och jag börja på fortsättningskurs i rallylydnad. Vi har inte varit på träningsplanen sedan klubbkampen i mitten av oktober. När Sagitta kom ur bilen med "rallykopplet" på genomgick hon en fullständig förvandling. Hon började gå som på tävling. Spänstiga steg vid min sida, otrolig förväntan i blicken och perfekt ögonkontakt med mig. Sagitta utstrålade äkta, oförfalskad lycka. Det var helt underbart att se och mattehjärtat svällde av stolthet.

Där vi höll till i höstas pågick nu agilityträning. Rallylydnaden var förvisad till ett annat hörn av planen, som såg ut som en motorcrossbana med en massa spår av ryttare ovanpå eländet. Jag blev lite förvånad och och väldigt besviken men satte i gång med träningen. Sitt-stå gick som vanligt bra. Ligg tilltalade inte min lilla pudelfröken på det underlaget och hon vägrade lägga sig. Konstigt? Nej, det var hårt och knöligt.

Ställande under gång gick strålande. Sen skulle vi träna stadga med hjälp av belöning Tipset var att den skulle komma från min högra sida snett ner mot Sagitta. Det funkade inte så bra men om jag förde handen uppifrån på vänster sida rakt ner gick det jättebra och Sagitta tog inte längre några små steg framåt utan stod blick stilla. Min hand korsade då linjen mellan Sagittas och mina ögon. Fixat!?

Sen skulle vi göra ställande i springtempo. Det var inga problem för Sagitta bara jag förvarnade om att det skulle bli ställande. Då kallade jag det för stanna.

Problem blev det däremot för mig i springandet. Jag skadade mitt knä på det knöliga underlaget. Jag, som varit smärtfri så länge nu och kunnat röra mig helt obehindrat! Jag kunde sedan knappt gå utan fick hasa mig fram när vi skulle träna "åttan utan frestelser". Det påverkade genast Sagitta också och hon fick svårt att genomföra övningen. Jag frågade om det var meningen att vi alltid skulle vara där med träningen och fick svaret, att så var det. Fast allra sist verkade det som att vi kanske kunde vara på gräset framöver. Vi får se hur det går men jag vill inte betala pengar för att skada mig. Jag har anmält Stoja till tävling i Sölvesborg om fjorton dagar och då vill jag vara ok.

Till sist provade vi med att jag backade med Sagitta gående mot mig och så skulle hon lägga sig på kommando. Det gick inget vidare då jag inte mådde bra. Min skada, som så klart oroar mig, förstörde jättemycket och min koncentration och den viktiga memorering av kvällen blev usel. Dagen avslutades i moll.

7 April 2016  | Länk | 2015 - 2016 Sagitta | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Berit Lönnerstam                                             Skaffa en gratis hemsida