Pudlar är bäst
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
5
6
7
8
9
11
12
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
25
26
27
28
29
30
31
<<
Augusti (2019)
>>


Debut i avancerad klass

Jag lovar och lovar men löftena ej hållas. Det har hänt jättemycket de senaste veckorna men viktigast just nu är Sagittas debut i rallylydnadens avancerade klass i dag.

Till min enorma glädje gick det så här;

Sagitta och jag tittar beundrande på beviset för vår prestation, statyetten i guld.

Visst ser jag nöjd ut! Och Sagitta slickar sig om munnen - hur det nu ska tolkas.

För fjorton dar sedan tävlade Stoja och jag för första gången i rallylydnadens fortsättningsklass. Stoja var jätteduktig om man bara bortser från hennes besatthet av gosedjur i frestelsen.

Den kanske mest fantastiska händelsen var nog ändå när Selina femton och ett halvt år gammal var på klubben och gick över balansbommen samt sprang genom den röda tunneln massvis med gånger. Hon var så lycklig och glad.

28 Maj 2017  | Länk | 2017 Sagitta | 0 kommentar
Fågelhotellet tillfälligt öppet

Nu har jag åter gjort en liten rehabinsats för en fin liten sommarfågel. I morse väckte Stoja mig och ville gå ut. När hon kom ut på trappavsatsen tvärstannade hon och luktade. Det är inget ovanligt, då platsen under trappan ofta besöks av katter. När hon inte slutade, så öppnade jag dörren mer och såg då en fågel ligga på rygg. Den är död tänkte jag och lyfte den i stjärtfjädrarna. Men den viftade då febrilt med fötterna. Jag la den i handen och sen fick den ligga som i en grotta i en hopknölad filt.

Efter någon timme låg den lugnt kvar men verkade ganska pigg. Den fick då flytta in i en hundbur. Där fick den en frottéhandduk att ligga på, en keramikform för muffins med vatten i samt en pinne att sitta på. Nästa gång jag tittade till den smet den ut. Tyvärr landade den nu mot fönstret och jag fick plocka upp den än en gång. Återbördad till buren försåg den sig ordentligt med vatten och intog sedan pinnen. Vattenskålen var ändå bäst. Den återvände dit och där satt den länge och föreföll vara OK.

Efter drygt tre timmar ställde jag ut buren på trappräcket med ca två meter till en syrenbuske. En annan fågel sjöng i trädgården och min lilla gäst tycktes svara. Fågeln blev fotograferad. Trots öppen grind stannade den kvar. Jag hann titta till den ytterligare en gång men sedan drog den vidare på nya äventyr.

 

 

24 Maj 2017  | Länk | 2017 diverse | 0 kommentar
Här vilar vi oss inte i form

Stoja har haft en hektisk vecka.

Måndag: Agilityträning med klubbkompisar.

Tisdag: Rallyträning med klubkompisar.

Onsdag: Rallyträning med inslag av lydnad och kontaktfältsträning.

Torsdag: Agilityträning med pudeltanterna.

Fredag: Lydnadskurs under tävlingslika former med               uppföljning och träning av vissa moment.

Lördag: Rallyträning inför debut i fortsättningsklass samt kontaktfältsträning och inkallningar med nya tekniken.

Jag vet många, som skulle förfasa sig. I morgon får vi visserligen inget facit men vi får veta hur Stoja och jag lyckas i första starten i fortsättningsklass. Vi tränade på årets nytillkomna skyltar samt kollade de ”svåraste” i klassen. Med svårt menas det jag inte fixar så bra plus frestelserna, som är jätteknepiga för Stoja.

Huvuddelen av träningen gick åt till att försöka hitta ett kommando, som får Stoja att stå i det nya momentet där hon från sittande ska utföra 1 steg stå, 2 steg sitt, 3 steg ligg. Det är SÅÅÅ svårt, tycker Stoja. Från början lärde vi ju in stegsekvensen men med sitt varje gång och båda pudlarna tycker det är näst intill omöjligt med stå.

I dag bestämde jag mig efter lite misslyckat tragglande på gammalt sätt att försöka hitta på ett nytt sätt att angripa problemet. Använda olika ord, flytta mina fötter annorlunda. Jag använder ju ”stanna” i stället för ”stå” i momentet ställande under gång. Nej, det köpte Stoja inte här. När momentet introducerades för pudlarna räknade jag högt (för min skull) One stå, One two sitt, One two three ligg.

Till slut fastnade jag i dag vid att börja med ”Kom stå” samt hålla höger hand som stopp och belöning med vänster hand efter en liten stund i stående. Det föll direkt i god jord och vi gjorde det massvis med gånger - varje gång med lyckat resultat. Nu vill det till att befästa detta i köket i kväll samt på uppvärmningen i morgon.

13 Maj 2017  | Länk | 2017 Stoja | 0 kommentar
Frestelser, frestelser och åter frestelser

Nu är det i stort sett bara rally, som gäller de närmsta veckorna. Stoja är anmäld till att debutera i fortsättningsklass och Sagitta för första start i avancerad klass. Vi har tränat varje dag sedan Stoja och jag sannolikt avslutade vår lydnadskarriär i söndags. I går, tisdag var vi tom på klubben två gånger. Egen träning på em och sedan den fria träningen tillsammans med klubbkompisar på kvällen.

Huvuduppgiften är att få mina svarta leksakstokiga pudlar att ge sjutton i frestelserna och det är inte någon enkel utmaning. Sagitta är nog värst om man ska gradera besattheten. Vi har dessa dagar alltid börjat med koppel på för att de inte ska kunna belöna sig själva. Varje gång bygger jag en liten bana, där vi har frestelsen som första moment och sedan går runt om och genom den flera gånger till.

På eftermiddagen i går hade jag bara Stoja med. Vi gick den lilla frestelsebanan och det går ju nästan alltid bra att just göra de tre korsningarna av frestelsen men sedan smiter hon till den vid ett oberäknat tillfälle. Det gick inte den gången för det var koppel på. Sen gick jag runt husknuten för att träna inkallning. Säkerhet i att sitta kvar behövs inte bara i lydnad utan även rallylydnad och agility. Direkt när kopplet togs av, så tvärvände Stoja och rusade tillbaka till rallybanan och tog det mysigaste gosedjuret. Till min förvåning och glädje åtlydde hon min uppmaning mer än 20 meter bort att spotta ut det.

I går kväll gick vi en hel mästarbana, där vi direkt gick förbi frestelserna och avslutade med det momentet. Sagitta var jätteduktig. Vi började för säkerhets skull med koppel, som togs av när vi kom till hindret. Sagitta hade sin lilla nos högst två centimeter från den underbart doftande köttbullen i frestelsen. Det enda moment, som inte funkade var ”skicka till konen”. Märkligt.

Kvällsträningen med Stoja gjordes på samma sätt bortsett från att jag gjorde andra övningar vid sådana moment, som hon inte lärt. Kopplet åkte av vid första hoppet. Det gick bra men sedan gjorde vi en helomvändning för att ta hindret en gång till på andra hållet. Då var vi riktade mot frestelserna, som var längst bort på andra sidan av banan. Den frestelsen kunde hon inte motstå utan det blev en blixtsnabb utflykt till gosedjuret. Stoja luktade på det men ratade det för att försöka komma åt köttbullen i stället, Jag tror hon lyckades smaka på den genom musnätet, som fanns runt skålen, för hon slickade sig belåtet om munnen när jag hämtade henne.

I dag klarade båda pudlarna att hålla sig borta från frestelserna (dock inga köttbullar) både på rundorna med och utan koppel! Viss framgång men jag har ju av bister erfarenhet lärt mig att ”inte ropa hej förrän …"

 

10 Maj 2017  | Länk | 2017 Stoja | 0 kommentar
Stoja sitter kvar

I dag har Stoja och jag äntligen tränat agility med agilitygruppen. När tidpunkten närmade sig blev himlen blåsvart och jag tänkte en massa negativa tankar. Ska nu denna träningskväll också regna bort? Vi åkte till klubben. Det var rejält med kläder på men de bara händerna blev snabbt lite violetta.

Till all lycka försvann alla moln, solen lyste och det var vindstilla. Vi var fyra tränande där och det blev en väldigt lyckad kväll.

Lydnadstävling är ingenting för mig har jag ju sagt. Men lydnadsträningen har gjort underverk med min lilla vildpudel. Så här kan Stoja sitta jättelänge i väntan på inkallning. Numera gäller detta också på agilityplanen. Det är helt enkelt en revolution.

Foto R.Rörlien

 

 

8 Maj 2017  | Länk | 2017 Stoja | 0 kommentar
Bättre och bättre dag för dag

Foto R.Rörlien

Nej, det gäller i varje fall inte för Stoja och mig!

Men njut av en lite oskarp bild av min fina pudel i full fart och en av en mera sansad Stoja, så kommer text om dagens tävling senare. Jag behöver lite tid för att smälta allt, som hänt på tre tävlingar.

Foto R.Rörlien

7 Maj 2017  | Länk | 2017 Stoja | 0 kommentar
Usel förare - pudel med attityd

När Stoja och jag efter tävling lämnade planen så sa en person:"Vilken härlig hund! Vilken attityd!" Jag har alltid undrat vad det betyder men det låter passande på Stoja.

Det är ju inte bara domaren, som har betydelse för hur tävlingen känns. Dagens startklass genomfördes alldeles i anslutning till klubbstugan. Precis när vi börjat med vår klass startade prisutdelning för tidigare lydnadsklasser plus rallytävlingen med två klasser. Jag vet inte hur mycket det störde min hund men mig störde det i alla fall. Dålig stil tycker jag.

Det fanns en jätteplan, som ingen använde och ingen vågade nyttja till uppvärmning. Jag upplevde att jag inte hade en enda liten fläck med klippt gräs, där jag i lugn och ro kunde förbereda min hund. Min lilla studsboll måste jag springa lite med för att belöna markkontakt. Vi småsprang lite mitt bland allt folk, som väntade på prisutdelning. Ingen bra förberedelse.

Sedan fanns det ju inte heller något ställe att avsluta och belöna hunden på. Det fanns bara en utgång från planen och det var rakt in i samlingen av människor och hundar direkt utanför klubbstugan. Jag satt på en bänk mellan två kompisar med Stoja i knät och lät henne mumsa i sig favoritgodiset från snusdosan. Det blev liksom inte privat mellan mig och min hund. Usch!

Hur gick tävlingen då? Min magkänsla sa mig ju att jag egentligen inte skulle tävla. Man ska nog följa sådana känslor. Hela dagen kändes som ett enda stort fiasko. Stoja och jag var definitivt inte så tighta som i lördags. Kommenderingen gjorde mig osäker och efter sväng höger så fick jag plötsligt för mig att jag skulle svänga vänster. Det skulle jag ju men inte då. Tävlingsledaren hade inte sagt det ännu. Varje gång TL sa något och jag måste svara, så tappade jag Stoja. En gång drog hon iväg till en stolpe och jag fick ta i ordentligt för att få tillbaka henne. Inte bra för koncentrationen och inte för helhetsbetyget. Tur jag tävlat en gång annars hade jag blivit väldigt villrådig inför apporteringsmomentet.

Följsamhetsmomentet vill jag helst dra en barmhärtighetens slöja över (fast Stoja studsade inte på språngmarschen). Sen gick det jättebra med både inkallning och sittande under marsch. Du milde vilken fart Stoja har på inkallningen! Stoja satt kvar medan jag gick, som det kändes en hel evighet, efter det jag lagt ner apporten. Hon kom på uppmaningen att apportera. Hon tog apporten men styrde mot min högra sida!? Vad i all världen tänkte Stoja göra? Jo, hon hade plötsligt fått en innovationsidé. Hon gick in till höger, runt bakom mig och satte sig vid min vänstra sida. Efter kommendering tog jag apporten och momentet var slut. Det hela kändes smått förbryllande. Men det finns ju ingenting, som säger att man inte kan göra så!

Det där med Stojas egna uppfinningar är fascinerande. Eftersom Stoja är duktig på inkallning började jag med att lära Stoja att gå in direkt till vänster och lämna apporten. Stoja tyckte det var mycket roligare att springa en rejäl runda förbi mig innan hon hade några planer på att lämna ifrån sig apporten. Då tänkte jag att det var bättre med avlämnande framför, så det övade vi flitigt och det gick bra.

Plötsligt för tio dagar sedan började Stoja i stället att springa in till vänster så, som jag ville från början. OK, tänkte jag och ägnade hela förra helgen och veckan till att förfina den ingången. I fredags på generalrepetitionen bestämde sig Stoja ändå för att sätta sig framför mig och på tävlingen i förrgår gjorde hon likadant. Hur i all världen kom hon på dagens genomförande?

För arton år sedan när jag började träna med Smilla hade vi den ingången på inkallningen. Det hade nog alla på den tiden. Sedan började man med metkroksingången. Då kom apporteringen först i klass 2, så inte ens Smilla gjorde apporteringen med ingång bakom ryggen.

Jag kände mig ganska deprimerad och trodde inte ens vi uppnått godkänt resultat på minst 120 poäng.

Stoja la sig ner på fjärren innan jag hann ut och vända mig om och jag avbröt direkt med betyg noll som resultat. Jag hade ingen aning om ifall man kan göra något för att rädda någon ynka poäng. Troligen inte men det måste kollas. Att jag aldrig läst om det beror på att Stoja aldrig lagt sig ner på detta moment, så tanken på det har aldrig föresvävat mig. 

Efter hoppet satte Stoja sig inte vid sidan så även där avbröt jag och vet inte ens om momentet var slut. Det var det visst för det visade sig att det inte blev en nolla.

Nu efteråt har jag läst bedömningsinstruktionerna och kommit fram till att vi nog kunde fått 5 poäng på fjärrdirigeringen om jag gått tillbaka och satt Stoja upp. Det hade ju inte spelat någon roll med de 10 poäng det gett eftersom det saknades 25 poäng till uppflyttningsresultat.

1 Maj 2017  | Länk | 2017 Stoja | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Berit Lönnerstam                                             Skaffa en gratis hemsida