Häromdagen träffade vi Jack Russell tiken Sally samt hennes matte Berit och husse Ove. Sally var en toppenhärlig bekantskap och mina pudlar accepterade henne direkt. Sally är väldigt försiktig och avvaktande men trots det, vågade hon sig på att helt sonika smyga fram och lukta Sagitta i baken. Sagitta kan vara lite småtuff mot yngre hundar men hon kvitterade med att omgående lukta Sally i baken och så var presentationen klar.  Ja det är så hundar gör! Stoja är inte så noga med rutinerna så det är aldrig något problem att bli kompis med henne – om det inte är en stor hund.

Sally fick prova att springa genom tunnel. Det var inget problem alls och dessutom klarade hon tämligen enkelt att ta först ett hinder, sedan två och slutligen tre i rad. Jag har ju genom åren jobbat med att introducera massor av hundar på det här sättet. Det är fascinerande att kunna konstatera att i stort alla har exakt samma beteendemönster.

Ett hinder är inget problem men sen funderar hundarna på att springa förbi hinder två på sin väg till en väntande matte/husse. När det så kommer till tre i rad då fuskar de nästan säkert och rundar minst ett hinder. Sally var inget undantag men hon gjorde det bara en gång och bara ett hinder. Det är väldigt bra.

Tyvärr har jag inte något foto men det kommer.

Stenshuvud syns i bakgrunden

I samband med påskhelgen bestämde jag och Kerstin, en av ”pudeltanterna”, att jag och mina pudlar skulle besöka henne och hennes två pudlar i Knäbäckshusen. Knäbäckshusen är ett väldigt vackert ställe strax söder om Stenshuvud, där jag varit någon gång för väldigt, väldigt länge sedan.

Det skulle bli jättekul men jag var samtidigt lite nervös. Vi skulle så klart ta oss ner till havet och promenera på stranden. Hur skulle jag klara det? Jag hade ju inte varit ute i naturen på riktigt sedan skadan.

Vi gick först en bit på vägar, sedan gick vi nerför en sluttning och slutligen nerför en hög trappa. Det gick bra och när jag släppte Sagitta och Stoja på stranden blev de väldigt glada. Glad är ett understatement när det gäller Stoja. Hon blev tokig av lycka och bara rusade fram och tillbaka i absolut högsta möjliga fart.

Sagitta samt de vana strandvandrarna Tabby och Ceasar tog det lite lugnare. Samtidigt måste man vara ärlig och tala om, att Stoja som vanligt var den lydiga, som tvärvänder så snart jag nämner hennes namn medan de andra tre tyckte att de själva bestämde var de skulle vara. De måste hälsa på andra hundar vi mötte men det gick bra. Alla människor och alla hundar var trevliga bekanta. En turist kom och frågade om vi inte kunde fotografera honom med Stenshuvud i bakgrunden.

Kerstin tog foton av mig och pudlarna men tyvärr hade jag ingen kamera med mig.

Dessa fyra pudlar känner varandra och är goda kompisar sedan flera år men Sagitta och Stoja är likväl noga med att vara närmast mig.

Konkurrensen mellan Sagitta och Stoja om var de skulle stå på stammen var stor. Sagitta upptäckte plötsligt att Stoja stod närmast mig och trängde sig in emellan.

Resultatet blev att Sagitta inte syns alls men det var inte det vkitiga för Sagitta. Hon är ju närmast matte!

Vi skulle ju tillbaka till huset också. Strandkanten var ganska hög men det gick bra. Naturligtvis hade jag släpat med mig en krycka, min snuttefilt, men jag använde den aldrig. Däremot ställde den till problem eftersom jag glömde den lite här och var så jag fick gå tillbaka och hämta den.

Sen fikade vi och pudlarna lekte på tomten. Det var en helt underbar eftermiddag.

Det var länge sedan jag skrev något här. Mitt liv går liksom på sparlåga och ingenting känns så där himla kul. Jag älskar mina pudlar och de gläder mig jättemycket varje dag. Jag går obehindrat och ingen kan se vad jag varit med om, så jag borde väl vara glad och nöjd.

Jag har hela livet varit en sportfåne och tävlat i alla möjliga sporter. De senaste 20 åren har allting kretsat kring träning och tävling med mina fantastiska pudlar och på någon sekund förändrades hela min tillvaro och den blir aldrig som förr. Det låter kanske melodramatiskt och det är faktiskt inte så lätt att ta till sig.

Just nu fundera jag i alla fall på att skriva lite trevligare text här, så kanske kanske.