Debuten i avancerad klass blev ju lyckad, vilket jag tidigare skrutit med. Jag var ända fram till färden till Sjöbo tveksam om huruvida jag verkligen borde anmält oss. Inte var vi klara.! Men jag hade ju betalt, så det fick bli en träningstävling trots att jag avskyr att få dåliga resultat uppvisade på hunddata. Förmiddagsrundan kändes bra och det visade sig ju vara en korrekt känsla. Gissa om jag var lycklig och glad!
På eftermiddagen var det dags att gå in på planen igen. Jag mådde inte bra och banan var, enligt min bedömning, för svår för en debutant som jag. I princip en svår mästarbana, där mästarskyltarna bytts ut. Två frestelser, som var så krångliga att fem mästare hade gått fel i dem, och en pudel fanatiskt intresserad av frestelser. Vi gick förbi utanför banan flera gånger och Sagitta tycktes inte bry sig.
Jag blev övertalad att starta och vara beredd att snabbt plocka fram gosedjuret ur fickan om Sagitta blev för intresserad. Det var nästan det enda jag tänkte på och övrig förberedelse var minimal. Det var väldigt korta avstånd mellan skyltarna, definitivt inte 3-5 meter, och min hjärna var för trög för att fixa det. Jag hann inte med sidbyte framför utan blev stillastående ett ögonblick (Förarfel-3 p). Sagitta ville inte lägga sig under gång (Fel övning -10 p)och matte visste plötsligt inte hur man i högerhandling gör höger om på stället (Förarfel -5 p). Sen hade fick vi 2 x 3 minuspoäng i slalom!!! Andra halvan av banan var felfri. Sagitta brydde sig inte om frestelserna vare sig på utväg eller hemväg!!! Och matte gick rätt i åttan!
Totalpoängen blev 71. Hade vi gjort denna tävling förra året, så hade Sagitta nu haft två uppflyttningsresultat. Ända sedan de nya reglerna blev kända har jag varit riktigt, riktigt sur över ändringen. Jag förstår inte varför vi, jämfört med tidigare tävlande, ska få fler och svårare övningar, högre kvalificeringspoäng och hårdare bedömning. Allt för att hindra för många att komma upp i mästarklass!
Jag tänker så klart på motsvarande hantering av näst högsta klassen (tvåan) i agility, där man av samma skäl ändrade reglerna så att det inte längre skulle räcka med att vara felfri bland de 15% bästa utan endast 10% för uppflyttning.
När jag fick protokollet stod det 61 poäng. Åskådande kompisar blev lite förvånade (de hade trott på mer poäng) men jag brydde mig inte speciellt. Sen, när jag upptäckte felräkningen blev jag inte gladare utan argare. Nån som förstår varför? Kompisar tyckte jag borde vara positiv eftersom vi ju var så duktiga att vi enligt tidigare normer hade fått kvalificerande resultat. Så olika man kan se på saken!
Nu tio dagar efteråt har jag väl förträngt det hela något så när.