Pudlar är bäst
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
16
17
18
19
20
21
22
23
24
26
27
28
29
30
<<
September (2018)
>>


Söndagsträning

På söndagskvällen, när det bara var 22 grader, så körde vi ett litet agilitypass.

Det där med "fint" fungerade klart över förväntan. Nästan klanderfritt.

Kvarstannande hade några skönhetsfläckar men efter omstart kunde jag gå fler hinder än jag försökt tidigare. Vid flera tillfällen gick det perfekt och jag gick nästan till hinder tre. Härligt!

Svårighetsgraden var också betydligt högre. Sagitta var nämligen med på träningen men fick gå omkring och göra vad hon ville. Ibland körde Sagitta några hinder och ibland var hon bara i vägen. Snacka om störning!

Som helhet var träningen väldigt lyckad.

28 Juli 2014  | Länk | 2012-14 Splash Rambling Rose | 0 kommentar
Kanske, kanske, kanske...

Lördag kväll blev det träning igen. Viktigast av allt var Stojas (och min) startträning. Den gick strålande. Inte en endaste liten incident. Håller på och intalar mig, att jag kan göra så här på lördag – utan att bli hyperstirrig.

Jag började med ytterligare en ny grej. Kommandot ”fint” infördes och belönades i massor. Ja, det är naturligtvis inte första gången jag försöker få Stoja att ha alla fötter på jorden! Precis som sittakvarövningen, så har försök med ”fint” gjorts i snart två år. Ingenting har gått särskilt bra men nu verkar det som om Stoja helt plötsligt blivit mottaglig för, börjat lyssna på och bry sig om sådan "tråkig" information.

Hoppet spirar hos matte.

 

 

26 Juli 2014  | Länk | 2012-14 Splash Rambling Rose | 0 kommentar
TÄNK OM ...

För några veckor sedan skrev jag om startträningen med Stoja. Jag hade precis börjat ha henne kopplad vid inträde på banan och sedan ta av och kasta iväg kopplet. Inför tävlingen i Osby hade vi bara tränat detta vid ett enda tillfälle med varierande framgång. Då vågade jag inte utmana ödet och åka till Osby. Detta visade sig vara ett klokt beslut.

Nu behöver jag inte belöna vare sig för att Stoja ska sätta sig, för att få kopplet avtaget eller för att kopplet kastas iväg. I kväll gick jag dessutom ifrån henne till min startpunkt med ryggen mot henne. Jag tror nästan att Stoja satt säkrare på detta sätt än när jag ängsligt backat från henne mer eller mindre ”vädjande” om kvarstannande. Egentligen är det väl naturligt. En hund kan ju inte känna sig trygg med en matte, som tydligt visar osäkerhet.

Tänk om detta skulle lyckas! Jag hade helt gett upp hoppet om att någonsin få Stoja att sitta kvar. Nu går det i varje fall på träning. Sen beror det som vanligt på mig hur det ska gå på tävling. Nästa helg är det tävling i Ystad. Det blir eldprovet. Jag blir nervös bara jag tänker på det. Om jag misslyckas där, så kan det vara kört. Åtminstone känns det så och det är ingen god början.

Dessa åtta dagar behövs för mental träning av matten. Sen ska vi inte tala om mattes kondition!

 

24 Juli 2014  | Länk | 2012-14 Splash Rambling Rose | 0 kommentar
Blekingebesök

I söndags åkte vi till Blekinge och hälsade på Rexter och lite släkt till mig.

Selina hittade så klart Rexters leksaker och tog hand om dem. Först var det en trasig tennisboll, som Selina omedelbart fördelade i ännu mindre delar. Sedan hittade hon en grön, pipande pipis, vilken hon märkligt nog inte förstörde. Rexter tittade oberörd på.

Stoja upptäckte Rexters benförråd och lade rabarber på det finaste benet. Detta bevakade Stoja vilt morrande hela tiden vi var där. Hon hoppade tom hinder med det ganska stora benet i munnen. Stoja demonstrerade vilka fruktansvärda huggtänder hon är i besittning av medan Rexter med upphöjt lugn undrade vad det var frågan om.

Rexter är en stilig 2,5-årig Airedaleterrierherre - inte särskilt terrieraktig och dessutom en riktig gentleman.

Rexter fick prova på att hoppa över hinder och genom däck, vilket han ganska omgående fixade tvärt emot mattes förmodan.

 

17 Juli 2014  | Länk | 2012-14 Donna Selina | 0 kommentar
Stoja är en listig pudel

Stoja är en listig pudel och jag har verkligen fått anstränga mig för att finna ett sätt att hålla henne innanför kompostnätet på tomten. Gång på gång tog hon sig ut och sprang rundor på gatan. Jag trodde vaje gång att jag löst problemet men nix. En sen kväll tidigt i våras kom en ung man in med henne, när han blivit tvungen att stanna bilen på gatan. Hans sätt att öppna kompostnätet fick mig att inse hur Stoja tog sig ut. Nu skulle hon inte lyckas fler gånger!

Plötsligt i dag upptäckte jag att Stoja var försvunnen. Jag visslade och hon kom direkt. Någon hade varit inne på tomten och sedan "stängt" med karbinhaken utan att sätta kompostnätet ordentligt på plats!!! Det var bara för pudlarna att promenera ut. Eftersom det var så varmt, så föredrog de äldre pudlarna att stanna kvar inomhus.

Jag blev så vansinnigt ARG. Att bära sig åt på detta sätt är ju att utsätta hundarna för livsfara. Oförsvarligt!

Sen har jag ägnat stor del av dagen åt att komma på hur man får människor att fatta, att de ska sätta tillbaka nätet som det var placerat. Hur svårt kan det vara? 

10 Juli 2014  | Länk | 2012-14 Splash Rambling Rose | 0 kommentar
Stoja är som ett plåster

En underbar sommardag. Lena och jag byggde en klasstvåbana. Som vanligt deltog Stoja intresserat. När vi var klara, så satte jag på Stojas tävlingshalsband med vidhängande koppel och Stoja blev jättelycklig.

Jag placerade Stoja i startposition och tog av halsbandet men insåg, att jag före start borde gå och lägga bajspåsen i tunnan. En okopplad Stoja följde med i ett fullständigt frivilligt fritt följ, där hon gick så nära mig, att jag nästan inte kunde flytta fram mina fötter. Stoja tittade hela vägen på mig minst lika fint som en elitlydnadshund. Det är fantastiskt att ha en hund, som är så angelägen om att träna agility att hon inte kan vika en tum från min sida.

Nu skulle vi ha både publik och tre åskådarhundar, varav en avundsjukt skällande pudel. Stoja bevärdigade dem inte med en blick utan satt i starten och stirrade på mig precis som vanligt. Hon lyfte baken från marken men satte sig omedelbart vid tillsägelse.

Vid starttecken satte Stoja igång i ett rasande tempo. Hinder nummer åtta var en slalom med halvsvår ingång. Den togs utan minsta tvekan och fort gick det. Framför hinder nummer 11, kort tunnel, fick hon plötsligt ett fullständigt rabiat skällanfall. Ofta har jag trott att sådana anfall beror på för sent eller otydligt kommando från mig men denna gång har jag väldigt svårt att tro på den förklaringen. 

Stoja blev helt snurrig och småsprang jättelänge runt en mycket tråkig och ointresserad matte. Jag förstår överhuvud taget inte vad, som utlöste beteendet och vad syftet kunde vara. Efter en stund hade Stoja lugnat ner sig och satt sig framför mig. Vi började om från början och det gick bra med starten igen.

Det där med plåsterepitetet kom sig av att Stoja har ett plåster på sidan efter det att hon av någon anledning gnagt hål på skinnet. Jag gissar att hon fått en fästing, för jag såg henne "nagga" i pälsen och sedan var där ett blödande sår. Första dagarna hade Stoja en elastisk binda runt sig för att hindra ytterligare gnagande. Märkligt nog så bryr hon sig inte om plåstret utan det får sitta där. När Lena såg det, så kallade hon Stoja för plåstret.

 

 

4 Juli 2014  | Länk | 2012-14 Splash Rambling Rose | 0 kommentar
Backlash - säg den glädje som varar för evigt!

Jag byggde en ganska utmanande bana. Stoja övervakade i vanlig ordning byggandet. Hon följer mej hela tiden. Hon är med när tunnlar bärs ut och helst vill hon hoppa in i dem medan de är i luften.

Så skulle träningen börja. Stoja ville över huvud taget inte sitta alls vid starten. När vi kommit så långt att kopplet kastades, så stack hon efter det, Hon skällde på det där rabiata sättet, som var brukligt förra året. Detta resulterade i att Stoja kopplades, leddes till bilen och lyftes in i buren medan Sagitta fick träna.

Efter Sagittas träning började vi om med startträning på ett annat ställe på planen. Visst funderande fick mig att avstå från att kasta kopplet. Det hamnade i stället i min ficka. Det hjälpte inte utan Stoja fortsatte vara motvalls. Vi tog en ny paus i agilityträningen och gick iväg och provade lite lydnad i stället. Inte heller det var särskilt framgångsrikt.

Vid tredje försöket (kopplet i fickan) lyckades vi komma igång och bara ta två hinder för snabb belöning. Några sådana korta starter gick bra och sedan gick vi till den nybyggda banan.

Vi kom igång riktigt bra men sedan började Stoja skälla och hoppa mot mig vid en svår hinderpassage. Stoja får inte tillåtas hålla på så utan jag stannade omedelbart och det tog väldigt lång tid för henne att bli tyst och stilla. När hon lugnat ner sig och satt sig, så belönades hon omedelbart.

Efter det körde vi banan med fint resultat. Slalomingången var riktigt svår och första gången var Stoja osäker och det blev fel.  Vi gjorde om och det gick strålande. Stoja är nu så snabb i slalom att jag springer hela vägen. Underbart!

Fast träningen som helhet var ju inte särskilt lyckad.

Ett annat orosmoln finns. Stoja har inte fattat att balansen och gungan ska tas från början. Alla mina andra pudlar har alldeles av sig själva valt att springa runt så att uppfarten blir rak. Ändå har Stoja fått den mest omsorgsfulla träningen på det momentet. I dag var hon extrem och sprang snett fram mot gungan med sådan fart att hon for över på andra sidan. En gång hoppade hon upp nästan på mitten. Det blir till att fundera ut någon ny metod för denna inlärning.

 

3 Juli 2014  | Länk | 2012-14 Splash Rambling Rose | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Berit Lönnerstam                                             Skaffa en gratis hemsida