Pudlar är bäst
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
16
17
18
19
20
21
22
23
24
26
27
28
29
30
<<
September (2018)
>>


31 juli - kvällen före festen

Detta inlägget hade hamnat i fel kategori, så jag måste lägga in det så här i efterhand.

Åkte ut vid 19-tiden. Vi gick en runda och sedan fick Stoja prova kvarstannande med både Selina och Sagitta lösa på planen. Jag måste erkänna att det kändes lite dumdristigt så här kvällen före det stora provet men beslöt mig ändå för att göra detta försök.

Selina bestämde sig för ovanlighetens skull att vara med på träningen i stället för att leta kaninpluttar. Jag kommenderade Stoja att sitta och då kom Selina och satte sig bredvid. Selina har ju aldrig varit säker på kvarstannande och mycket riktigt så stack hon när jag var i höjd med första hindret. Döm om min förvåning och glädje när Stoja satt kvar tills hon fick kommando att hoppa. Fantastiskt!!!

En stund senare anslöt Sagitta. Selina hade redan tröttnat på agilityträning och ägnade sig åt annat. Sagitta och Stoja satt sida vid sida med en raksträcka framför sig. Jag gick nästan till tredje hindret och på klarsignal hoppade båda parallellagility. Underbart! De var så söta och duktiga. Båda skimrande svarta, nybadade och nyklippta.

Tilläggas kan att Stoja tränat starter av varierande svårighetsgrad varje dag denna veckan. Alla försök utom ett har varit lyckat.

31 Juli 2015  | Länk | 2015 - 2016 Stoja | 0 kommentar
Förhoppningarnas berg och dalbana

Senast jag skrev, så var jag på väg upp i det blå efter en lyckad träning utan smärta.

Fredag: Lena och jag  byggde färdig  den bana jag körde på torsdagen. Allt gick bra. Knät gav sig till känna ett par gånger men inget allvarligt. Stoja var SÅ duktig och min glädje gick i taket. På kvällen kändes allt fortfarande bra och jag anmälde Stoja även till agilityklassen i Ystad.

Natten och lördagsmorgonen kändes det bara bra men när jag kom till affären protesterade knät och jag "släpade" mig fram. Hemma fortsatte värken och jag blev så deppad och började misströsta över att någonsin kunna återuppta agilityn. Knät blev tejpat. Jag blev så trötta att jag gick och la mig och efter lite sömn kändes allt bra igen.

Lördag kväll: Jag åkte ut till klubben och gick en rejäl runda med pudlarna och sedan byggde jag starten på en klass 2 - bana. Stoja var fantastiskt duktig på kvarstannande och första försöket lyckades men sedan missade vi hinder två hur många gånger som helst (fler försök än tillrådligt men Stoja fick ju så enormt mycket godis och beröm för kvarstannandet).  Jag bytte strategi i starten och den funkade. Sedan körde vi lite starter på andra ställen och upplopp. Allt funkade.

Söndag: Nu har jag överträffat mig själv! Inga knäproblem medförde promenad och träning. Detta genomfördes trots att det började stänka redan på promenaden. I vanliga fall skulle jag skyndat mig att stuva in pudlarna i bilen men trots regn byggde jag bana och genomförde träningen. Jag är faktiskt lite stolt över mig själv. Lite småont runt knät. Tejp tog omedelbart bort  smärtan och jag blir mer och mer övertygad om att det inte alls är någon åkomma att åtgärda för en ortoped. 

19 Juli 2015  | Länk | 2015 - 2016 Stoja | 0 kommentar
Spirande hopp

En förhoppning börjar så smått spira. Därför kan jag inte låta bli att börja skriva om den och hoppar över alla andra väntande händelser att berätta om.

I dag är det exakt tre månader sedan ingenting hände men högerknät började smärta. Jag har anmält till tävling 25 juli och det är bara en dryg vecka dit. När anmälan gjordes kändes det som en oändlighet dit men nu har ingen riktig träning gjorts. Främst beror det nog på rädsla och jag har gjort som strutsen felaktigt påstås göra; stuckit huvudet i sanden.

Nu har träningen börjat. Jag byggde en halv ettebana från Kalmar - en riktig springebana.  Knät hade fått ett rejält knäskydd  men det gjorde ont redan vid banbygget. Till all lycka försvann det onda innan banan var klar. Det är ju så där konstigt smärtan beter sig. Stoja och jag körde den både fram och tillbaka flera gånger och sedan jag och Sagitta några gånger. 

Stoja gjorde naturligtvis inte det hon brukar göra på tävling, så en riktig värdemätare blev det väl inte. Stoja satt kvar i starten ( tjyv en gång ) och jag kunde gå till hinder tre och starta henne. Det motverkades av att Stoja vid flera försök inte kunde tänka sig att självständigt dra vidare från kort rak tunnel direkt till böjd tunnel (jag var så klart på efterkälken). Efter lite träning fungerade det. Det mest fantastiska i dag var dock att Stoja tog målraka på fyra hinder med mig låååångt efter! Stort jubel och mycket belöning! Detta gjorde hon vid varje försök!

Jag fick inte ont och fortfarande sex timmar senare känner jag ingenting i knät.

16 Juli 2015  | Länk | 2015 - 2016 Stoja | 0 kommentar
Mer rallylydnad

I dag tränade Sagitta och jag lite mer rallylydnad och det gick väldigt bra. Allt, som funkade förra gången, gick minst lika bra idag. Tyska svängen blev tätare i dag.

Sitt framför och gå till höger bakom mig börjar Sagitta förstå ordentligt nu men ibland är hon tveksam till kommandot och där finns mer att jobba med. Sitta kvar medan jag går runt var inget problem alls i dag. Samma för ligga kvar.

Läggande under gång var riktigt bra med godis och helt Ok utan godishjälp.

Rallylydnadsträningen verkar lovande.

3 Juli 2015  | Länk | 2015 - 2016 Sagitta | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Berit Lönnerstam                                             Skaffa en gratis hemsida