Pudlar är bäst
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<
April (2019)
>>


Rallyträning

Äntligen kom vi igång med rallyträning. Det är verkligen hög tid för Stoja är anmäld till tävling 19 augusti och vi har inte sysslat med rally sedan tävlingen före midsommar. Det har ju bara regnat och regnat men i dag var det fint väder hela dagen. Med tanke på det låga poängtalet förra tävlingen, så lär ju träning vara ett måste. Till min stora glädje brydde Stoja sig inte om alla kråkorna på Haravången vid rastningen. Fåglar var en anledningen till misslyckandet förra tävlingen.

Jag försökte bygga första halvan av en fortsättningsbana ritad av den person, som kanske kommer döma vår nästa tävling. Tyvärr var en del skyltar ute på vift och ”de nya skyltarna”, som varit aktuella i sju månader finns inte på vår klubb. Jag har ju skrivit ut dem men hade glömt dem hemma. Blev till att ”föreställa sig”.

Banan började med ”skicka över hinder” rakt in i frestelsen. Stoja drog som en blixt direkt från hoppet, snodde den finaste frestelsen av många och stack iväg med den. Skulle jag våga bli arg? Sagitta blev så låg av det att det inte gick att träna med henne på en god stund men Stoja har ju ett annat temperament. Jag dristade mig att visa mig ganska sur och arg med följd att hon gick som en ”klocka” vid omstart. Hon var hur duktig som helst och bara tittade på mig hela vägen.

Jag testade en del av lärdomarna från Sagittas träningsförmiddag för några veckor sedan. De anammades direkt av Stoja och jag fick en fantastiskt följsam hund i frestelsen, spiral och slalom. Härligt!

31 Juli 2017  | Länk | 2017 Stoja | 0 kommentar
Våga eller inte våga?

Nej, det blev aldrig frågan om att avgöra huruvida jag vågade eller inte vågade åka och tävla lydnad startklass i går kväll. (Naturligtvis hade jag vågat!) Sagitta bestämde genom att två dygn före tävlingen riva av ruvan på ett litet obetydligt sår på kinden så våldsamt att det bildades ett djupt, otrevligt sår i stället.

Jag blev jättebesviken. Vädret var strålande i går, vilket betyder mycket för både Sagitta och mig, men det blev självklart ingen tävling. I kväll hade det nog gått bra för såret har åter läkt och ser fint ut. Nu gäller tratt på, så Sagitta inte kan göra om bravaden.

En kompis använde det gamla klyschiga uttrycket ”Det är en mening med allt”. Om jag vore mer fatalistiskt lagd skulle jag nu instämma efter att ha kollat resultatlistan. I den grupp vi lottats fick endast 3 ekipage uppflyttningsresultat! Otroligt låg procentsats med ca 20-25 startande! 13 -14 %.

Varför vet jag inte hur många startande det var? Efter tävlingen kunde jag konstatera att man slagit samman båda grupperna till en prislista trots att det var två olika tävlingar med var sin domare! Mycket märkligt! (8 av 45 = 18 % i den sammanslagna gruppen blev uppflyttade men bara 3 av dem tillhörde min grupp.) Generellt brukar 30-35 % klara kravet i så stor grupp.

Antingen var närvarande sydskåningar m.fl. ovanligt dåliga i går eller också var det ovanligt hård bedömning. När den här nya "Startklassen" introducerades, så sades det att bedömningen skulle vara generösare än i tidigare klass 1. Den skulle värva fler tävlande till lydnaden! Läser man riktlinjerna för bedömning, så ställs absolut lägre krav men de flesta domare dömer som de alltid gjort eller t.o.m. hårdare.

För 9 år sedan tävlade jag med Sagitta i klass1. Då gjorde hon som Stoja gjorde nu i startklass, satte en tass på mig vid ingången efter hopp över hinder. I övrigt inga fel. Då fick vi en poängs avdrag. Nu fick vi 2 poängs avdrag. Upp och nervända världen!

Det pågår en lång och häftig diskussion på fb om tävlingen som, utöver detta med de otillåtna sammanslagna grupperna, fick fantastisk bra omdömen på arrangemanget.

Jag sparade i alla fall körkostnaden! Ska jag använda den till lite gott?

29 Juli 2017  | Länk | 2017 Sagitta | 0 kommentar
Var är apportbocken?

På den tiden jag tävlade agility med Selina i klass 3 var jag mycket noggrann med banvandringarna. Bland annat så gick jag ofta ner på knä i vissa lägen, speciellt för att se samma som Selina såg när hon kom ut ur en tunnel. Det hade enorm betydelse för hur jag skulle agera för att situationen skulle lösas på ett bra sätt.

I förrgår vid apporteringsmomentet misstänkte jag att Sagitta kanske inte skulle se apportbocken, vilket ju besannades när hon snubblade över den. Därför bestämde jag mig i dag för att försätta mig i Sagittas position och ta ett foto. Jag befinner mig bredvid Sagitta ca 5 m från apportbocken med kameran i höjd med Sagittas ögon. Resultatet blev faktiskt värre än jag tänkte i tisdags. Stackars Sagitta! Hon är ju dessutom blind på vänster öga. Det var svårt för mig att hitta apportbocken. Här är fotot ändå rejält förstorat. Du som läser detta, ser du den?

 

Detta gav mig en ordentlig tankeställare. Vad ser en liten hund, som har ögonen 40 cm över marken? Gräset behöver kanske inte vara särskilt högt för att ställa till problem. Gräset på fotot är ca 5 cm högt. Både Sagitta och Stoja har då och då vid träning "struntat" i att ta apportbocken. Kanske har de helt enkelt inte sett den!

Det gäller verkligen att få hunden att vara riktigt observant när jag lägger ut apportbocken! Jag ser ju inte min egen hund men har iakttagit andra tävlande, där hunden kikat lite på annat intressant i omgivningen medan matte/husse går iväg och tex lägger ut apportbocken.

 

27 Juli 2017  | Länk | 2017 Sagitta | 0 kommentar
träning för startklass

I går tränade vi på klubben. Vi gjorde alla momenten men inte i rätt ordning. Allt gick jättebra. Det enda speciella som hände gällde apporteringen.

Gräset var högt och jag misstänkte att Sagitta inte skulle se apportbocken. Därför hanterade jag den överdrivet tydligt så att Sagitta skulle se att jag la ut den. När jag kommenderade "apport" sprang Sagitta med väldigt god fart rakt över apportbocken men snubblade över den. Då vände hon på en femöring. "Hoppsan, den skulle jag ju ha med mig." Sagitta greppade den blixtsnabbt och jättefint, satte åter fart mot mig, överlämnade den perfekt och intog elegant utångsposition. Fantastiskt bra!

Efter lydnaden blev det rallylydnad. Vi gick genom de moment vi lärde lite extra om på vår träningsdag förra måndagen. Där fick jag flera stycken riktiga aha-upplevelser och detta satt fortfarande i Sagittas hjärna.

Slutligen blev det dags för det obligatoriska backandet vid vänster sida. Just nu verkar det sitta som en smäck. Jag har ju dessutom själv blivit helsäker på back, back, back, lyft och så framåt igen. Känns väldigt bra.

Som ett litet PS tilll träningen kan jag tillägga att jag är så glad att jag inte är i Vilsta på Pudelnationalen. Jag hade bokat husvagnsplats i god tid men fegade ur i våras. Efter det här med rallystatuterna så hade det funnits risk att jag alltför tydligt talat om vad jag tycker. Speciellt som jag hade mött en av de ansvariga i både lydnad och rallylydnad. Det vore lite onödigt.

26 Juli 2017  | Länk | 2017 Sagitta | 0 kommentar
Se upp! Allt eller inget!

Poängen kommer till sist - jag lovar!

Pudelklubben, som jag varit medlem i mer än 19 år, beslutade på Pudelfullmäktige i år att centralstyrelsen skulle se över statuterna för hur vi utser bästa agilitypudel, bästa brukspudel, bästa lydnadspudel, bästa rallylydnadspudel samt en del andra, för mig mindre intressanta statuter. Det skulle bli så bra! Rättvist och lätt att anpassa.

I förslaget stod bland annat följande att läsa;

"Pudelklubben vill kännetecknas som en klubb som ”hänger med” och där våra medlemmars engagemang med sina pudlar ska ges en rättvisande uppskattning."

"CS har inte för avseende att radikalt förändra nuvarande statuter och poängberäkningssystem utan önskan är att öppna möjligheterna att snabbt kunna anpassa systemet vid behov."

Döm om min enorma förvåning när de första nya statuterna presenterades i veckan. Tidigare hade rallylydnaden statuter, där alla resultat räknades oavsett klass eller poängmängd. Ja, man fick faktiskt 1 poäng bara för att man deltagit! Sagitta fick alltså 1 poäng för sina 68 poäng i fortsättningsklass förra året. Om tävlingsresultatet varit 70 poäng, så hade hon belönats med 1+3 poäng. (Sagitta fick naturligtvis 4 poäng för vart och ett av sina övriga resultat.) Jag påstår inte att den poängberäkningen var särskilt bra men alla fick i alla fall vara med! Och det är det absolut viktigaste i en rasklubb, som vill premiera tävlande medlemmar, eller ge uppskattning enligt ovan.

Nu blåser det nya vindar. Numera måste de tävlande prestera toppresultat för att överhuvudtaget komma med på listan. Det betyder att en pudel i mästarklass måste uppnå 90 poäng, vilket innebär cert-poäng, för att uppmärksammas i Pudelklubben. Och så påstod centralstyrelsen att inga radikala förändringar skulle göras!!! Minst 90 poäng är minsann inget självklart eller enkelt att leverera i mästarklass. Vilket otroligt elittänkande i en rasklubb!

Resultatlistan från en stor rallytävling i helgen gjorde mig full i skratt. En mellanpudel från kenneln Se Upp fick i mästarklassen 89 poäng. Det innebär att den pudeln med namnet "SE Upp Allt Eller Inget" inte får någon listpoäng alls. Hade den däremot haft 90 poäng, så hade prestationen varit värd 117 poäng på pudellistan! Snacka om ”Allt eller inget”!!!

23 Juli 2017  | Länk | 2017 diverse | 0 kommentar
159 - nojan

Nu har vi, Sagitta och jag, tränat för start i startklass varenda dag i "evigheter" utom i går, då det regnade. Det allra värsta är att jag ofta tänker: "Vad gör jag för fel? Gör jag bara samma sak = fel sak om och om igen? Blir vi verkligen bättre av det?"

159 poäng med Stoja och 159 med Sagitta. 160 poäng är ju den magiska gränsen, som skall uppnås. Inte är det konstigt att jag känner mig nojig! Kommande fredag är det meningen att Sagitta och jag ska tävla igen. Hur ska jag våga?

Träningen går mestadels bra men nästan alltid händer något oväntat. En dag sprang Sagitta förbi apporten. I dag hade hon fint tempo både före och efter gripandet. Hurra!!! Men då fick hon för sig att i dag, just nu, ska jag avlämna apportbocken vid sidan. Det tränar vi aldrig på, så det blev snett sittande. Inte så lyckat alltså. Ett nytt försök gjordes, där jag påminde Sagitta om att avlämnandet sker framför. Då blev hela momentet nästan perfekt.

Ett par godisbitar fanns kvar och då övade vi lite backande vid sidan. Vänster sida. Strålande bra! 

 

22 Juli 2017  | Länk | 2017 Sagitta | 0 kommentar
Nästan som i fornstora dar

I går kväll var det agilityträning på Simrishamns BK och sex ekipage deltog. Bichon Havanais Sandy, Mellanpudeln Sagitta, Dansk-Svensk Gårdshunden Joppe, Västgötaspetsen Rufus, Mellanpudeln Stoja och Shetland Sheepdogen Pixi var där. Ja, de hade såklart mattar och husse med också som kartläsare/polis. Kartläsaren kollar var ekipaget ska springa och polisen dirigerar.

Vi tråcklade oss sakta men säkert genom en svår klasstvåbana. Nåja, så sakta gick det inte alla gånger. Joppe och mellanpudlarna har mycket bråttom. Stoja skötte sig fantastiskt och satt kvar i starten! 

Det där med sakta syftade på att vi delade upp banan i tre sekvenser. Först övade vi på hinder nummer 12-16. Förflyttningen mellan 13 och 14 var knivig och alla ekipage fick jobba ordentligt innan den satt.

Sedan gav vi oss på 7-11. Där fanns två riktigt svåra moment. Först skulle man springa förbi ena tunnelingången i en makarontunnel och sedan ta den andra – jättesvårt! Efter ett lite halvknepigt hinder kom en stor utmaning, sned ingång i slalom från det svåraste hållet. Dessbättre är båda mina pudlar i stort sett bombsäkra på det men flera fick kämpa ordentligt för att få till det. Alla våra hundar börjar bli riktigt bra på slalom när de väl kommit igång på rätt sätt. Rufus kunde ingen slalom alls när vi började träna i våras och nu går det oftast felfritt med lite pekande från husse. Jättekul! Joppe har blivit bra även på den svåra sidan. Stoja är dock fortfarande slalomdrottningen i gänget.

Slutligen hinder 1-7 med en sekvens som särskilt Pixi inte lyckades med. Hon hade gett sig tusan på att hon skulle ignorera alla mattes förtvivlade försök att få Pixi att vända upp till den närmaste tunnelingången. Vilka knep vi än hittade på, så smet Pixi bakom mattes rygg och tog den bortre ingången, som egentligen var naturligaste valet. Enda sättet, som lyckades, var när jag blockerad Pixis favoritingång. Fast det hjälpte inte med mindre än att jag även stampade i marken och såg hotfull ut!

Till sist sprang vi hela banan i ett svep. Den enda, som klarade det utan att bli diskad var Stoja. Det hade nog inte lyckats om inte Stoja suttit kvar i starten och det är något, som varit omöjligt tidigare. Sagitta satt som vanligt i starten och allt gick bra till hinder 14, där hon struntade i mitt kommando och med full fart kastade sig in i den där tunnelingången, som Pixi älskade så högt.

Slutord; En härlig och lyckad träningskväll.

Noterbart

4 ekipage från Simrishamn är anmälda till agilitytävlingen i Ystad om ett par veckor. Joppe, Sagitta, Sandy och Stoja ska tävla. Dessutom Toypudeln Sixten vars matte också är medlem här fast Stockholm är hemorten. Det var längesedan och agilityn kunde kanske vädra morgonluft om klubben tyckte det var något att satsa på!

11 Juli 2017  | Länk | 2017 Stoja | 0 kommentar
Lydnadstävling

Äntligen var det dags för Sagitta att debutera i lydnad startklass. Sagitta anmäldes till tre tävlingar men de två första fick ställas in då Sagitta inte mådde helt bra.

Dagen före tävlingen gick alla moment hur bra som helst utom att Sagitta helt sonika sprang förbi apportbocken utan att ens ”se” den. Hur är nu talesättet? Dåligt genrep - bra premiär. Gäller tvärtom också? På väg till Åhus stannade jag på vår klubb och jag kunde inte avhålla mig från att testa apportering. Dumt!!!  Sagitta sa, att sån’t trams tänkte hon inte ägna sig åt. Jag kastade apporten. Jag lekte och skojade med Sagitta. Det brukar få henne på humör men så icke denna gång.

Sagitta och jag hade startnummer 15. Varje ekipage tar ca 5 minuter men denna domaren har genomgång med varje tävlande efteråt, så det blir mer. När nr 12 gick av banan tänkte jag sätta igång och värma upp Sagitta, bygga upp kontakten och glädjen. Då visade det sig att både 13 och 14 var strukna ochdet var vår tur och vi skulle in bums. Gå in med en helt oförberedd hund! Gissa vad jag tyckte!

Nej, jag sa inte mycket men jag gick iväg till den stora stenen, där jag hade min ryggsäck med leksak och supergodiset. Det var nödvändigt av minst två skäl. Jag hade en godissnusdosa i fickan och det sägs vara förbjudet på planen enligt de nya reglerna från 2017. Det sa domaren vid genomgång. Det är en av alla dessa tolkningar, som irriterar mig och många andra. Det har varit en kolossalt häftig och lång diskussion i en lydnadsgrupp på fb och jag hade i förväg bestämt mig för att vara hundra procent ”laglydig”. Det andra skälet var att jag hade min apportbock i väskan och med den är det precis tvärtom. Den måste med in på planen! Jag gjorde mig ingen brådska utan gick långsamt i båda riktningarna och jobbade med att få Sagitta i topphumör. Det var säkert svårt när matte innerst inne var tvärilsk.

Fy, så dålig start på tävlingen. Efteråt fick vi fylla i ett formulär och utvärdera arrangemanget. Det fanns en del frågor, som skulle betygsättas från 1 till 6 (Har jag för mig fast varför i all världen? Det normala vore väl 5.) Där var också en ruta för fritt tänk och tyckande. Vad kunde göras bättre? Jag tyckte!

Det var ju evig tur att jag skulle tävla med Sagitta och inte Stoja. Jag hade inte ens varit i närheten av entrén då, för med Stoja måste jag jobba med förberedandet mycket längre tid och längre bort från andra tävlande och planen. Med en sådan förberedelse hade Stoja inte haft mer än en tass i marken. Sagitta är ju betydligt lugnare, så det gick hyfsat bra. Dessutom var det lång förflyttning till startpunkten inne på den halvt inhägnade planen.

Första momentet, följsamhet, var inget särskilt bra moment även om jag inte tyckte det var så dåligt som domaren tyckte.

Inkallning, fjärrdirigering och hopp över hinder fick vi nior på. Domaren lyckades hitta fel på alla tre momenten.”Något seg” i fjärren. Han sa: ”Inkallningen var bra och jag hittade inget annat än att du rör axeln, så det blir ett dubbelkommando”. Det lät ju nästan som om han hade velat hitta mer, tyckte jag. Hoppet samma axelrörelse från mig. Ja, det var axeln inte handen eller armen, som man ser många omedvetet styra med. Måste väl steloperera axeln till nästa tävling. Och så får jag filma mig, så jag kan se vad jag gör. Månne det är något jag lagt mig till med i rallyn! Han har dömt mig en gång förr och varken han eller de andra tre domarna har noterat det.

Apporteringen fick en katastrofal inledning. Själv tycker jag att det närmast var ett tekniskt fel, som jag kunde protesterat mot men jag fann mig inte. Om något sådant skulle hända igen, så är jag förberedd och tänker inte acceptera förfaringssättet. Fråga är skickad till lydnadsgruppen på SBK.

Vid genomgången efteråt sa domaren att jag haft dubbelkommando vid avslutet även på apporteringen (antagligen samma axelrörelse) men sen kom han på, att det hade jag visst inte haft. Han sa till skrivaren att stryka det i protokollet. Det var väl bra men om poängavdraget inte stryks så gör det ju ingen nytta att domaren upptäckte sitt misstag. Han drog 1 poäng för det felet i de andra momenten och eftersom vi fick 7,5 och ingen ändrad siffra fanns, så kan ingenting ha ändrats. Eftersom Sagitta avlämnar apportbocken sittande framför mig, så har vi inte ett sådant avslut som vid inkallningen och hoppet. Därför heller ingen axelvridning. Domaren gillade inte heller Sagittas tempo. Hon la verkligen inte på ett kol men genomförde momentet klanderfritt i övrigt.

Slutligen sa domaren: ”Det såg riktigt snyggt ut!” Det var ju kul och vi fick 9p på helheten.

MEN det räckte inte till uppflyttning. Vi fick 159 poäng och det krävs ju 160 för det.

Fy, vad jag är sur! Den poäng, som skulle ändrats, hade givit en totalsumma på 162 p. Dessutom hade vi ju strulet vid starten av apportmomentet, som var helt onödigt och orsakade ett avdrag på minst 0,5 p på momentet vilket blir totalt 1,5 p.

Låter jag gnällig? Må så vara! Men det är befogat gnäll! Och jag tvivlar på att det blir något mer tävlande efter den tävling vi redan är anmälda till. Varför ska jag lägga ner pengar på att bli arg och besviken när min fina Sagitta är hur duktig som helst?

9 Juli 2017  | Länk | 2017 Sagitta | 0 kommentar
Två halvsystrar tävlar lydnad

I Åhus tävlade Sagitta (10 år) och Stella (9 år) lydnad startklass. De har samma pappa, Leonardo Da Maya.

Det lustiga är att Stella och Stoja är också halvsystrar. De har samma mamma, Splash Super Charge.

Mina två pudelflickor, Sagitta och Stoja, har däremot inte en gen gemensamt så långt jag kan följa deras släktträd.

Hur det gick med tävlandet skall jag berätta om en annan dag. Domarens omdöme var i alla fall "Det såg riktigt snyggt ut." Poängbedömningen för helheten blev 9p, vilket jag är mycket nöjd med.

7 Juli 2017  | Länk | 2017 Sagitta | 0 kommentar
Så var det dags igen!

Jag har fått nya grannar med småbarn och pudlarna håller på att vänja sig vid spring, lek och prat. Pudlarna skäller, jag ropar på dem och när de kommer vankas det godis. Det verkar gå fortare än jag befarade.

I går morse kom inte Sagitta in och hon skällde inte heller. Naturligtvis blev jag misstänksam och undrade om hon trots alla vidtagna åtgärder lyckats rymma. När jag gick ut mötte jag Sagitta på väg uppför trappan med någonting i munnen. Det var en fågel, som hon villigt lämnade till mig. Den lilla koltrastungen var i chocktillstånd. Jag tog den i min kupade hand och la sedan en trasa runt den samt placerade den i en liten plastburk så jag kunde göra klar och intaga min frukost. Sedan fick den lite vatten från mitt finger och den verkade må efter omständigheterna väl.

Jag gick ut och satte burken på ett bord och då hörde jag att den lilla fågelungen hade en orolig familj i närheten. Koltrasten hade lite fjädrar och en begynnande stjärtutväxt men den kunde definitivt inte flyga. Jag lyfte upp den för att kolla hur oskadd den var. Då stack den iväg, ”flygspringande” över bordet, och lämnade en lång bajssträng efter sig. När bordet tog slut hamnade den i en vintergrön buske. Jag fotograferade den och lämnade den i föräldrarnas vård. Nästa gång jag kom ut kunde jag inte hitta den och jag kunde inte göra något mer.

I dag på morgonen före min frukost var jag i källaren och läste av vattenmätaren. Då jag kom upp däifrån såg jag något, som liknade ett gammalt, brunt löv. Det visade sig vid närmre betraktande vara en liten koltrastunge och jag misstänker det var samma unge. Kanske gjorde jag fel men jag tyckte inte den lilla kraken kunde sitta där i det våta gräset och försökte fånga den. Jag hade missat att jag lämnat dörren så att pudlarna kunde komma ut. Stoja, som alltid är snabbast, uppfattade händelsen och lyckades få tag i fågelungen. Hon är ju inte precis mjuk i munnen så jag tänkte att den fågelns liv var avslutat men vid mitt skrik släppte Stoja fågeln och jag fick nästan tag i den. Då kom den lite saktfärdigare Sagitta och grep tag i fågelungen. ”Tack!”, sa jag och Sagitta lämnade den bums.

Stackars lilla pippi, tre besök i pudelmunnar på ett dygn!

Behandlingen blev samma som i går. Fågeln var uppenbarligen jättehungrig och glufsade i sig de färskulor jag matade den med. Efter min frukost placerade jag koltrastungen i svalungen Hermans gamla korg med ett skynke över och ställde den åter på bordet. Även denna gång hördes familjens tjattrande. Den var så klart bekymrad för sin unge.

Så fort jag gått från platsen skuttade den lilla koltrasten upp och satte sig på kanten av korgen. Där blev det fotografering igen. Jag kunde iaktta händelseförloppet från trappfönstret och det dröjde inte lång stund förrän mamma koltrast dök upp och matade ungen. Oj, vad gärna jag ville ha det på bild men medan jag hämtade kameran och gick ut på yttertrappan hade både mamman och ungen försvunnit.

Fågelungen med mat i munnen, förlåt näbben

På eftermiddagen skulle jag jobba i trädgården men vågade inte. Jag tog ut Sagitta och hon markerade direkt var den lilla krabaten fanns, dessbättre utanför vår lilla inhägnade träningsplats. Det dröjde innan jag kunde se den, där den satt under några grenar på stentrappan upp till den högre etagen av trädgården. De andra pudlarna noterade ingenting!

 

4 Juli 2017  | Länk | 2017 diverse | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Berit Lönnerstam                                             Skaffa en gratis hemsida