Pudlar är bäst
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
27
28
29
30
31
<<
December (2019)
>>


Höör

Agilitytävling i Höör

Först gällde det agilityklass. Den började med ett hopp och sedan balansbom. Hur skulle jag placera mig för att undvika problemet från Ystad? Där sprang hon en liten bit förbi alla klätterhinder innan hon backade och tog hindret. Nu gick det bra. Stoja satt kvar.

Sen var där ett svårt framförbyte, som vi inte fick till. Resultatet blev att Stoja sprang snett upp över uppfarten på Aet, ramlade ner och sen tog hon Aet baklänges. Disk.

Efter några hinder i vänsterböj skulle vi till slalom. Jag minskade farten, släppte fram Stoja och skickade in henne i slalom medan jag gjorde bakombyte. Det fungerade super. Jättelycklig! Slutligen tog hon gungan absolut perfekt. Ett mycket bra lopp.

Hopploppet var en riktig springebana – inte min dröm precis. Stoja vägrade sitta kvar och jag fick ta i ordentligt. Hon tog kopplet och skulle dra men så småningom satt hon i alla fall under protest.

Till min stora glädje så sög Stoja fantastiskt framåt på både hinder och tunnlar. Full fart ut ur en tunnel och en jättefin slalomingång och farten genom slalom var hög.

Efter slalom försökte jag göra framför byte (något vi inte övat) men lyckades inte helt utan drog Stoja förbi hindret så hon höll på att sticka direkt till en tunnel. Jag lyckades precis i sista momangen stoppa henne och efter vägran klarade vi oss vidare.

Banan slutade med ett upplopp  på tre hinder. Stoja sög på två men snurrade sedan innan hon tog sluthindret.

Vi kom runt med 10 fel (en vägran samt förmodligen en beröring i samband med vägringen). Tiden klarade vi med tre sekunders marginal trots alla incidenterna.

Jag var verkligen glad efter dagens tävling.

31 Augusti 2014  | Länk | 2012-14 Splash Rambling Rose | 0 kommentar
Dag 2 i Ystad

Nytt användningsområde för en av mina många keramikmuggar - ställ för fyra färgglada diskborstar! 

Det enda sättet att garanterat få pris i Ystad under förrförra helgen var att diska sig i klass1. Det gjorde Stoja och jag i alla fyra loppen.

Värmen var förskräcklig. Allting, inklusive hundburarna, flyttades runt i anslutning till tältet för att om möjligt få lite skugga och lite hjälp av vinden. Inne i tältet var det olidligt hett trots att det har öppningar på alla fyra sidorna.

Stoja och jag började med agilityklass. Starten var två hinder fram, sedan 90 graders sväng mot ett hinder och sedan Aet. Stoja satt säkert kvar medan jag gick fram till och lite höger om andra hindret och det gick enligt planerna. Sedan tänkte jag göra bakombyte för att svänga vänster. Vi kom rätt men inte alls så bra som jag hoppats. Även denna dag sprang Stoja några steg förbi balansen innan den togs.

Efter balansen var det en svår passage, där jag skulle göra framförbyte för att svänga 180 grader. Då sprang Stoja för första gången ifrån mig på banan och börja spana på något och lukta på marken. Jag blev så förvånad, att jag inte ens noterade vad hon kollade på. I samma ögonblick blev vi nämligen av någon anledning diskade. "Varför?" frågade jag och den danske domaren svarade:"Tredje vägran." Stoja hade inte ens varit i närheten av det hinder vi skulle ta härnäst, så jag begrep noll. Eftersom Stoja gått ifrån mig, så lyfte jag upp Stoja och lämnade banan.

Hoppbanan bedömde jag som svår. Starten var en box, där man sedan skulle tillbaka och ta en böjd tunnel. Stoja smet i starten, stack förbi första hindret och tänkte ta tunneln direkt. Jag lyckades med några centimeter till godo hindra detta. vi började om och sedan gick starten som smort.

Nästa svårighet var en böjd tunnel, där de allra flesta förarna i largeklassen försökt hinna från höger sida av tunneln till vänster sida innefattande 180 graders riktningsförändring för att få en fin slalomingång. Väldigt många blev nersprungna av hundarna men turligt nog såg jag ingen skada. Chansen att jag skulle lyckas med en sådan manöver bedömde jag som obefintlig. Lösningen var att vänta ut Stoja, skicka in henne i slalom och byta bakom. Svårt men kanske genomförbart. I vilket fall som, så ska hon lära sig klara denna handling, så det är lika bra att försöka.

Stoja ändrade på min plan genom att , som så ofta förr, springa en liten bit förbi tunnelöppningen likadant som med balanshinderna. Då hann jag ju över och fick en lätt slalom. Men till vilken nytta? Några hinder längre fram stack Stoja på exakt samma sätt förbi ingången till platta tunneln och disken var ett faktum

Upploppet bestod av tre hinder med däcket i mitten. Det däcket hade skördat offer men Stoja tog det galant. En bra avslutning på loppet och därmed helgen.

 

 

 

17 Augusti 2014  | Länk | 2012-14 Splash Rambling Rose | 0 kommentar
Äntligen en officiell start

Sagitta har hela denna sommar fått stå tillbaka för träning av tokfian Stoja. Resultatet av det fick jag skörda i dag. Det var ingen god skörd och jag måste nog ägna mer tid åt Sagitta framöver.

I dag var det Sagitta, som i första loppet kunde bära epitetet tokfia. 

Andra loppet får nog matten själv bli kallad tokfia.

Nu kommer säkert många tycka att projicera tankar och känslor på Sagitta. Sådana, som en hund inte kan ha. Men förra hösten efter min långvariga fotskada, så blev Sagitta som tokig i första starten, tjuvstartade och tog en massa hinder helt eget bevåg. Första start i Ystad slog den prestationen med råge.

Min duktiga "stanna kvar pudel" for förbi mig som en svart kanonkula redan innan jag kommit till första hindret. Rakt fram låg en lång rak tunnel, som vi inte skulle till. Den försvann Sagitta genom och sedan tog en några hinder och sedan tunneln tillbaka. Jag hann överhuvud taget inte fatta det förrän hon var tillbaka. Då tänkte jag köra vidare som om inget hänt men Sagitta ville annat. Hon brydde sig inte om vad jag sa eller vad jag försökte styra mot utan hon fortsatte göra en egen bana. Jag har aldrig någonsin känt mig så nonchalerad och tillintetgjord på en agilitybana. Sagitta är ändå en inte oäven klasstvtävlande pudel men hon tog nog så där 26-27 hinder innan hon nådde målet efter en fin upplopsraka!

 

Andra loppet var en hoppbana. Där lyckades matten klanta till det riktigt ordentligt. Jag kollade att largeförare gick banvandring och där var säkert 40 starter, så jag hade god tid på mig. Jag åt lite och närjag kom tillbaka, så hade small börjat tävla. Det var alltså bara några eftersläntare, som jag sett banvandra!!!

Nu skulle jag försöka köra en inte helt lätt klasstvåbana utan banvandring. Jag lyckades memorera banan men var naturligtvis osäker på handlingen. Jag måste ändå säga att jag är väldigt stolt över min prestation. Allting funkade utom att Sagitta i banans svåraste kombination valde att sticka direkt till en tunnel istället för att ta omvägen via ett krångligt staket. Jag var för sen i dirigeringen men det är osäkert om resultatet blivit annorlunda med banvandring. Sist i loppet fanns en sån där "mellan-passage", som Sagitta starkt ogillar men där lyckades vi.

I det loppet satt Sagitta som berget kvar i starten - precis som vanligt. Enda skillnaden från våra vanliga stater var att jag med eftertrycck talade om vad, som gällde.

Sedan tävlade vi på söndagen. Agilityklassen först. Sagitta satt kvar men hon var inte speciellt lyhörd för mina försök att styra henne. Hon visste bäst själv ungefär som under första säsongens tävlande.

Sedan hoppklass. Den var hur enkel som helst - närmast klassett. Ett enda ställe krävde lite handling, ingången i slalom, men definitivt inte så svår, som den jag precis kört med Stoja. Det, som störde mig var avstånden mellan hinderna, sju meter hela vägen. Det var ju 30 grader i skuggan!

För första gången på många, många år glömde jag banan. Först höll jag på att skicka Sagitta förbi hinder fyra men kom ihåg banan i sista sekunden. Efter slalom skickade jag Sagitta till ett hinder, som skulle tas försti nästa varv av rundbanan. Disk.

Avsånden visade sig inte vara något problem. Sagitta var riktigt på hugget och sög på alla hinder själv. Jag kunde för egen del nöja mig med att springa en liten minirunda. Sagitta var verkligen duktig men matten fick skämmas. Lite ursäktad av värmen?

2 Augusti 2014  | Länk | 2012-14 Sagitta | 0 kommentar
Eldprovet

Mer kommer senare om hur jag tänkte och gjorde. Sådana här löften borde inte ställas ut. Erfarenheten visar att jag inte är så bra på  att uppfylla dem. Men beträffande hoppklassen lyckades det fullt ut.

Tävlingsdag 1 i Ystad. Stoja och jag skulle testa resultatet av de senaste veckornas träning.

Före första loppet gick Stoja och jag omkring och tränade på "fint". Man kan säga, att det gick fint. Jag kunde tom stå och prata med folk medan Stoja hela tiden hade alla fyra tassarna i marken. Stoja gick väldigt mycket vid min sida och tittade förväntansfullt på mig. Vi gjorde en provstart med hinder med perfekt resultat.

Agilityklassen hade lite knivig start, som jag oroade mig en del för. Många insåg inte dragningskraften hos en tunnel utan åkte på disk direkt efter hinder två. Jag valde istället att gå på höger sida och sedan efter de inledande hopphindren göra framförbyte till rätt ände av den där lockande tunneln. Det gick enligt planerna men så småningom kom vi till Aet och då gick Stoja först förbi en liten bit. Sedan hoppade hon av högt uppe på nerfarten. (vägran och 5 fel) Sen gjorde Stoja likadant på balansbommen och gungan.

Detta var ett väldigt märkligt beteende, som jag inte   hade kunnat föreställa mig. Stoja sprang förbi uppgången till alla tre balanshinderna med ca en halv meter innan de sedan togs. Tre vägringar och disk! Faktiskt lite snopet.

 

Hoppklassen hade också en start, som bekymrade mig mycket. Ja, inte själva starten utan hur vi skulle ta oss fram för att kunna ta hinder 4 på ett bra sätt. Jag gick banvandring på tre olika sätt och inget av dem kändes klockrent. Valet av handling visade sig dock ge ett hyfsat bra resultat.

Sedan fanns det ytterligare två ställen, som jag tyckte var svåra för att vara en etta. Det första av dessa ledde till disk och det andra till en otrevlig krock mellan Stoja och mig.

​Slalomingången var mycket svår om hunden är snabb. Vi kom i nästan 90 grader från höger (sett från slalomen) i en vid båge av hinder och helst skulle föraren över till vänster sida om slalom för att få en vettig fortsättning. Jag bedömde chansen för mig att hinna göra ett framförbyte som ytterst minimal. Jo, det går så klart men hunden blir då stoppad och får börja on från noll innan slalom. Stopp och oflyt är det värsta jag vet, alltså var detta inget val för mig. Efter slalom skulle vi 90 grader till vänster för att omedelbart svänga ännu mera vänster och det framförbytet efter slalom, som skulle behövas för en bra fortsättning, behärskar Stoja och jag inte ännu (Vi har inte ens tränat det någon gång.)

Valet måste bli bakombyte på slalom men det var ett ruskigt tvärt byte (svårare än vi tränat). För att lyckas fick jag inte komma för långt fram innan Stoja kom in i slalomen. Det var en svår tajming. Jag kom för långt fram med påföljd att Stoja gick rakt genom första porten och vi fick börja om med slalomen. Då var jag ju på rätt sida om slalom och ingången blev bra. MEN så gick Stoja ur sista porten. (Säkert mitt fel). Trogen min filosofi så skickade jag bara in Stoja igen i sista porten och körde vidare med åtföljande disk.

Upploppet var inget upplopp utan tre för oss ganska svårt vinklade hinder. Stoja tänkte först gå framåt på hinder två men ångrade sig, svängde höger och smällde rakt in i mitt knä. Det kändes otrevligt och jag blev lite rädd. Här var det hundradels sekunden från att jag skulle gjort misstaget att ömka Stoja. Lyckligtvis fann jag mig och skojade med henne i stället. Det var ju sista loppet för dagen och jag vill inte hon ska ha en dämpande och obehaglig avslutning med sig därifrån.

 

 

 

2 Augusti 2014  | Länk | 2012-14 Splash Rambling Rose | 0 kommentar
Så här kvällen före...

Åkte ut vid 19-tiden. Vi gick en runda och sedan fick Stoja prova kvarstannande med både Selina och Sagitta lösa på planen. Jag måste erkänna att det kändes lite dumdristigt så här kvällen före det stora provet men beslöt mig ändå för att göra detta försök.

Selina bestämde sig för ovanlighetens skull att vara med på träningen i stället för att leta kaninpluttar. Jag kommenderade Stoja att sitta och då kom Selina och satte sig bredvid. Selina har ju aldrig varit säker på kvarstannande och mycket riktigt så stack hon när jag var i höjd med första hindret. Döm om min förvåning och glädje när Stoja satt kvar tills hon fick kommando att hoppa. Fantastiskt!!!

En stund senare anslöt Sagitta. Selina hade redan tröttnat på agilityträning och ägnade sig åt annat. Sagitta och Stoja satt sida vid sida med en raksträcka framför sig. Jag gick nästan till tredje hindret och på klarsignal hoppade båda parallellagility. Underbart! De var så söta och duktiga. Båda skimrande svarta, nybadade och nyklippta.

Tilläggas kan att Stoja tränat starter av varierande svårighetsgrad varje dag denna veckan. Alla försök utom ett har varit lyckat.

1 Augusti 2014  | Länk | Sagitta | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Berit Lönnerstam                                             Skaffa en gratis hemsida