Pudlar är bäst
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
December (2018)
>>


Nya skyltarna

Stoja kollar vid målskylten direkt efter banbyggandet

Det är ganska länge sedan jag skrev ut och laminerade rallyskyltar och i dag byggde jag för första gången en hel bana med mitt eget material. Längst bort i högra hörnet finns frestelsemomentet och där ska riktigt härliga mysdjur placeras ut. I övrigt är banan klar. Jag banvandrade med stor omsorg som om det vore tävling. Sagitta satt eller stod mestadels för sig själv och tittade på medan Stoja troget följde varje steg jag tog. Jag säger alla kommandon högt och Stoja försöker hänga med och göra allt jag säger. Det är rent rörande att se hennes stora allvar.

Forts följer

Banan byggdes för Sagitta och var för avancerad klass.

25 Augusti 2017  | Länk | 2017 Sagitta | 0 kommentar
De två f-en

Early in the morning. Tävlingar brukar vara i ottan men denna slog nog allt. T.o.m. domaren kommenterade tidpunkten vid samlingen. Jag stannade motorn exakt 07.00. Inte illa då jag satt senaste ankomsttid till exakt det klockslaget.

Banskissen gav mig hicka. Den började med ”skicka över hinder” och därefter kom frestelserna! Tyvärr var det så, att jag direkt bara kunde se ett enda scenario framför mig. Jag började planera hur jag skulle hantera avtagandet av koppel på bästa sätt men då hade jag bortsett från vilken domare vi hade. Där bestämmer inte jag var det sker. Kunde jag möjligen sätta Stoja så, att hon inte var riktad mot banan?  Jag talade i mycket bestämda ordalag om för lilla fröken att hon skulle sitta kvar. Ni kommer väl ihåg starten i Sölvesborg?

Stoja satt verkligen kvar. Vi gick in och sättandet vid startskylten var perfekt. Hoppet var perfekt. Jag försökte ”knyta” Stoja hårt till mig och det verkade som jag skulle lyckas få henne att avstå från frestelserna men plötsligt tvärvände hon och greppade den vi just passerat. Hon spottade snällt ut den och vi gick vidare (-13 p) men det ingick så gott som i kalkylen.

Stoja har aldrig gått bättre. Hon var som klistrad. Allt gick som en dans ända fram till skylt 14, då Stoja smet bakom min rygg. Jag hörde en hund skälla väldigt långt bort men Stoja är lite polis och ansåg väl att hon borde hålla koll på läget. Suck, suck! Hon vände snabbt tillbaka till vänstersidan och jag började styra in och sätta henne framför mig. Det gillade hon inte utan ville åter titta åt högersidan. Som tur var, så blev även denna manöver väldigt kortvarig men facit blev två stycken avdrag på vardera 3 p. Nr 15 var en skylt, som jag varit lite rädd för i veckan men jag frågade särskilt om den på banvandringen. Den gjordes perfekt och jag kände fortfarande vissa förhoppningar. Sista skylten var Stojas paradnummer ”sitt, ligg, stå". Inför vår start hade jag tränat den tillsammans med en kompis, som kommenterat hur snyggt Stoja gjorde den.

Vad hände med paradnumret? Jo, min lilla Stoja konstaterade att hon inte skulle stå utan sitta. Det blev den slutliga spiken, då en felaktig övning ger 10 minuspoäng!

Jag var jättelycklig över Stojas fantastiska följsamhet men naturligtvis på samma gång hur besviken som helst. Efteråt träffade jag en domare, som stått och tittat på oss.

”Synd på det där med fågeln!” sa hon. Vadå fågel? Jag hade ju inte sett någon fågel. Men Stojas små utflykter till högersidan berodde på en fågel!

Vad ska jag ta mig till med Stojas fascination för frestelser och hennes fågelintresse? Förra gången i Sölvesborg sprang hon ju tvärs över hela banan för några fåglars skull. Första gången vi tävlade i Sölvesborg var i nybörjarklass, så hennes stirrande på en hel flock starar bredvid banan blev just bara stirrande även om det också kostade poäng. Hon hade ju koppel på.

22 Augusti 2017  | Länk | 2017 Stoja | 0 kommentar
Bara det inte fanns frestelser!

I lördags tävlade Stoja och jag rallylydnad fortsättningsklass för tredje gången. Jag tänkte kolla vad jag skrivit om de tidigare tävlingarna. Ingenting visade det sig. Kan det möjligen vara någon slags förnekelse? Det jag inte ser finns inte!

Den 14 maj debuterade vi i Lomma. Dagen före skrev jag en hel del om träningen under veckan samt sista dagens lyckade lösning på ett problem. Förhoppningarna var kanske inte skyhöga men Stoja (och jag) "kan" alla momenten. Sen har vi ju frestelserna förstås! Allting fram till och med slutet av momentet före frestelserna gick bra. Där kastade hon sig fram en bra bit och tog en av frestelserna. Hon spottade snällt och vi fortsatte. Sedan fick vi nästan gå över frestelsen och det fixade vi. På väg mot målskylten passerade vi åter frestelserna och gjorde två sitt-moment alldeles intill dem utan att Stoja brydde sig. Resultatet blev 57 poäng – inte över sig med andra ord. ”Förfärligt söt hund” sa domaren, ”men du måste få henne att sluta hoppa och studsa för det kostar poäng”.

I Sölvesborg var det värre. När jag tog av kopplet precis utanför banmarkeringen drog Stoja som en projektil rakt över banan. Hon hade fått syn på några fåglar på andra sidan banan! Efter det var den tävlingen tuff och jag fick jobba kopiöst. Domarkritiken var i alla fall massivt positiv och berömmande. ”Glad och lycklig hund!” stod det också. Men 35 poäng gjorde inte matte glad och lycklig. Jag trodde vi var diskade men slet mig i alla fall genom banan.

Nu skulle vi på nytt ge oss i kast med frestelserna. Momentet hänger som ett damoklessvärd över mitt huvud. Hur ska jag kunna förtränga det? Jag vet, man ska inte vara pessimistisk men man måste vara realist. I fredags sa en kompis: ”Och så får vi hoppas där inte är några fåglar!” Fåglar hade jag över huvud taget inte tänkt på!

20 Augusti 2017  | Länk | 2017 Stoja | 0 kommentar
Rallyträning med tre svarta pudlar

När jag tränar i köket så kommer oftast minst två pudlar och vill vara med och jag kör då med en hund vid var sida. Det är jättekul.

I förrgår hade vi bestämt att mina två svarta flickor och Sixten skulle träna rallylydnad. Oftast är jag på klubben på dagtid och då är vi ensamma där. Det är roligt med nå’n att träna med. Och så blir det ju av!

Sagitta tränar för avancerad klass och här är det den nya skylten med steg framåt, där hunden efter ett steg ska stå i stället för att som tidigare sitta. Det tyckte Sagitta var svårt på vänster sida men fungerade bra på höger. Märkligt! Högerhandling är normalt svårare eftersom lydnadshundar alltid skall befinna sig till vänster.

Sixten är nybörjare och jag försökte träna lite fokus och bakdelskontroll med honom. Sixten gillar mig, så det gick jättebra. Mina pudlar ville också delta eftersom Sixten fick JÄTTEMYCKET godis (från deras godissnusdosa!), vilket krävs när varje litet framsteg måste belönas.

Det blev lite för mycket med en trojka, så det slutade med att de alla tre fick göra en massa sitt, ligg, stå. Vi hade roligt allihop och Maria, Sixtens matte, fotograferade.

Inte kan man klaga på fokuseringen i alla fall!

 

Godiset gömde sig visst i gräset. Sagitta är helt fokuserad på att hitta det.

 

11 Augusti 2017  | Länk | 2017 diverse | 0 kommentar
Vill ni se en stjärna? Se på mig!

Så skulle Sagitta kunna säga. Ni kanske inte vet att Sagitta är en av de minsta stjärnorna på vår stjärnhimmel. Sagitta betyder pil och är Pilen i stjärnbilden Skytten.

Sagitta fyllde tio år i februari och är således veteran sedan flera år. Vi tävlar inte särskilt mycket men Sagitta debuterade i rallylydnadens avancerade klass (den tredje svåraste) i slutet av maj. Debuten blev lysande - som en stjärna. Vi vann klassen med 96 poäng (av 100 möjliga), vilket är uppflyttningsresultat eller enligt rallyvokabulären "kvalificerande resultat".

I början av juli var det dags för Sagitta att prova på att tävla lydnad i den för året nya startklassen. Det gick väldigt bra och med lite mindre otur och bättre flyt i arrangemanget kunde vi nog fått till de där 160 poängen, som man måste ha för uppflyttning till nästa svårighetsklass. Domarens slutomdöme löd så här: ”Det såg riktigt bra ut!” Dessvärre fick vi 159 poäng, vilket är bra men alltså inte tillräckligt bra.

I lördags startade Sagitta i första agilitytävlingen på flera år. Till min stora glädje fick vi till ett riktigt kanonlopp. Vi gjorde ett felfritt lopp och hamnade på plats sex av 35 startande, vilket gjorde att vi fick rosett och pris. Priset blev ett presentkort till en timmes träning i uppvärmd hall, så vi kanske kan bli ännu bättre. Viktigast och finast var väl ändå att vi fick s.k. uppflyttningspinne.

Inget dåligt facit för de senaste 10 veckorna för min lilla stjärna!

 

8 Augusti 2017  | Länk | 2017 Sagitta | 0 kommentar
Matte bättrade sig uppåt dagen

I går skrev jag om två lopp, de med kontaktfältshinder. Hur gick det då med hopploppen?

Vi stod vid bangränsen och väntade på Stojas första lopp. Plötsligt tog hon sig ur halsbandet och stack iväg en bit. Jag blev nog lite hysterisk innan jag fick stopp på henne. Hela vår startprocedur blev ju spolierad när jag fick gå fram till startpunkten med Stoja i famnen för det signalerade återgång till gamla tider med flygande start. Man kan inte påstå att hon satt särskilt länge men det var mycket viktigt att det INTE blev flygande. Hela loppet blev ett enda snurrande och skällande med tre vägringar och disk som följd. Inte så kul.

Med Sagitta gick det däremot strålande. Jag tror faktiskt att vartenda steg, både Sagittas och mina, följde instruktionsboken. Loppet filmades och det visar sig att min känsla överensstämde med verkligheten. Det blev ett nollat lopp, sjätte plats bland 35 startande, pinne och rosett. Priset blev ett presentkort för en timmes träning i Olserödshallen. Det var så himla kul. och jag var verkligen glad. Efter det kunde jag nästan släppa mitt fatala misslyckande från morgonen. Vi var inte enda ekipage från Simrishamn, som lyckades med felfritt lopp. Alice, 12 år, med lilla Sandy, Bichon Havanais, fick också till ett felfritt lopp men det blev ingen pinne.

Tyvärr finns inget foto från dagen. Man kan inte fotografera en obadad pudel med rester av plåster på kinden. Det skulle vara att skämma ut min fina Sagitta. Obadad var hon just p.g.a. att jag varit så rädd om det nu läkta såret.

6 Augusti 2017  | Länk | 2017 diverse | 0 kommentar
Vad ska vi göra med matte?

Dagens agilitytävling i Ystad började för min del med banvandring agility small och därefter direkt över för banvandring hopp medium. Sen skulle jag hålla två banor i huvudet.

Sagitta älskar A-hindret mest av allt på en agilitybana. Denna bana började med två hopphinder och därefter skulle Sagitta ta sig genom en tunnel under A-et. Gissa om den starten bekymrade mig! Den gick emellertid jättebra eftersom jag kunde gå nästan ända till tunneln och styra in Sagitta. Loppet gick väl inte så särskilt bra. Sagitta och jag hade inte den där riktigt fina kontakten och loppet blev ganska ryckigt. Det låg en böjd tunnel under mitteldelen på balansbommen och Sagitta ville hellre ta balansbommen än tunneln så jag fick hojta till ordentligt och då kom hon för långt fram (= vägran) och var oerhört nära att ta fel tunnelingång. Banan var över 170 meter lång och jag var utmattad vid målgång.

Någon sa, att vi nog var diskade men jag slog ifrån mig och trodde vi fått en vägran samt en massa onödiga kringelikrokar, som kostar massor med tid.

Lite senare skulle jag köra samma bana med Stoja. Då insåg jag att jag gått fel på banvandringen och således blivit diskad när jag skickade Sagitta till en böjd tunnel extra. Det tror jag aldrig hänt mig tidigare under min snart 18 år långa agilitykarriär!

Jag blev SÅ störd av upptäckten att jag hade svårt att koncentrera mig på banvandringen.

Stoja satt i alla fall kvar i starten så jag kunde styra henne i tunneln under A-et. FANTASTISKT! Stoja sitta kvar i starten!

Stoja och jag lyckades ta oss genom banan med 20 fel. Fem fel på varje kontaktfältshinder. Gungan for hon av i full fart innan den slog i marken. Vi fick nog en vägran någonstans p.g.a. Stojas studsande hit och dit mellan hinderna. Eventuellt kan det i stället ha blivit fem fel för beröring, då hon for runt mig och skällde på mig mest hela tiden. Men fort gick det och vi fick inga tidsfel utan klarade tiden med marginal!

5 Augusti 2017  | Länk | 2017 diverse | 0 kommentar
Sen blev det agilityträning också

I går kväll på agilityträningen var vi fem ekipage. Tur att våra medlemmar från Stockholm fyllde på med två hundar, pudeln Sixten och dansksvenska gårdshunden Gandalf. Gandalf är bara 10 månader men riktigt duktig. Det finns en äldre hund också i familjen, så föraren är rutinerad.

Agilityklassbanan, utan gunga, hade två luriga passager, där jag på förhand visste att jag inte skulle kunna utföra de framförbyten, som vore bra för flytet. Det fick bli bakombyten i stället, där det första resulterade i hopp bakåt (disk) och det andra, som egentligen var två stycken direkt efter varandra blev riktigt snurrigt.

För första gången sedan Stojas utveckling i kvarstannandets ädla konst tog jag av halsbandet också. Det tolkade Stoja som fritt fram att dra direkt. Snopet! Fast hon tog inga hinder och startade inte tidtagningen.

Andra loppet gick väldigt bra. Jag använde en annan taktik för att ta av halsband och koppel, som medförde att hon satt kvar. Första bakombytet fungerade perfekt och nummer två eliminerade jag genom att använda en helt ny handling, där jag sprang förbi första hindret så det inte blev något byte överhuvudtaget. Det fungerade perfekt. Jag försökte stanna Stoja på bommens nerfart. Det blev ingen hit. Hon hoppade ner mot mig stående precis ovanför kontaktfältet och jag tänkte direkt på Zizi. Som hon har skällt på mig för att jag stannade så med Selina! Att man inte lär sig.

Sen ville Maria att jag skulle springa med Sixten. Sixten och jag träffas ju bara några gånger varje sommar men jag mutade honom med kycklinghjärta före start och han följde mig perfekt hela vägen. Sixten är inte lika snabb som Stoja, så jag hann göra det där framförbytet, som gav möjlighet att stödja honom vid ingång i slalom. Det andra bytet från Stojas lopp satt som ett smäck med Sixten också. Det var jätteroligt.

Det mest fantastiska med kvällen var ändå att Maria, Sixtens matte, och jag lyckades få Stoja att följa med Maria de fem sista hinderna. Första försöket fick jag lura Stoja lite och sen ställa mig för tunnelingången så hon inte kunde vända. Andra försöket blev hur lyckat som helst. Stoja har ju aldrig velat följa med någon annan förare mer än två hinder, så det var verkligen kul. Stoja ville efter målgång springa till mig och få godis men jag skickade henne till Maria och det funkade.

1 Augusti 2017  | Länk | 2017 Stoja | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Berit Lönnerstam                                             Skaffa en gratis hemsida