Early in the morning. Tävlingar brukar vara i ottan men denna slog nog allt. T.o.m. domaren kommenterade tidpunkten vid samlingen. Jag stannade motorn exakt 07.00. Inte illa då jag satt senaste ankomsttid till exakt det klockslaget.
Banskissen gav mig hicka. Den började med ”skicka över hinder” och därefter kom frestelserna! Tyvärr var det så, att jag direkt bara kunde se ett enda scenario framför mig. Jag började planera hur jag skulle hantera avtagandet av koppel på bästa sätt men då hade jag bortsett från vilken domare vi hade. Där bestämmer inte jag var det sker. Kunde jag möjligen sätta Stoja så, att hon inte var riktad mot banan? Jag talade i mycket bestämda ordalag om för lilla fröken att hon skulle sitta kvar. Ni kommer väl ihåg starten i Sölvesborg?
Stoja satt verkligen kvar. Vi gick in och sättandet vid startskylten var perfekt. Hoppet var perfekt. Jag försökte ”knyta” Stoja hårt till mig och det verkade som jag skulle lyckas få henne att avstå från frestelserna men plötsligt tvärvände hon och greppade den vi just passerat. Hon spottade snällt ut den och vi gick vidare (-13 p) men det ingick så gott som i kalkylen.
Stoja har aldrig gått bättre. Hon var som klistrad. Allt gick som en dans ända fram till skylt 14, då Stoja smet bakom min rygg. Jag hörde en hund skälla väldigt långt bort men Stoja är lite polis och ansåg väl att hon borde hålla koll på läget. Suck, suck! Hon vände snabbt tillbaka till vänstersidan och jag började styra in och sätta henne framför mig. Det gillade hon inte utan ville åter titta åt högersidan. Som tur var, så blev även denna manöver väldigt kortvarig men facit blev två stycken avdrag på vardera 3 p. Nr 15 var en skylt, som jag varit lite rädd för i veckan men jag frågade särskilt om den på banvandringen. Den gjordes perfekt och jag kände fortfarande vissa förhoppningar. Sista skylten var Stojas paradnummer ”sitt, ligg, stå". Inför vår start hade jag tränat den tillsammans med en kompis, som kommenterat hur snyggt Stoja gjorde den.
Vad hände med paradnumret? Jo, min lilla Stoja konstaterade att hon inte skulle stå utan sitta. Det blev den slutliga spiken, då en felaktig övning ger 10 minuspoäng!
Jag var jättelycklig över Stojas fantastiska följsamhet men naturligtvis på samma gång hur besviken som helst. Efteråt träffade jag en domare, som stått och tittat på oss.
”Synd på det där med fågeln!” sa hon. Vadå fågel? Jag hade ju inte sett någon fågel. Men Stojas små utflykter till högersidan berodde på en fågel!
Vad ska jag ta mig till med Stojas fascination för frestelser och hennes fågelintresse? Förra gången i Sölvesborg sprang hon ju tvärs över hela banan för några fåglars skull. Första gången vi tävlade i Sölvesborg var i nybörjarklass, så hennes stirrande på en hel flock starar bredvid banan blev just bara stirrande även om det också kostade poäng. Hon hade ju koppel på.