Smilla har fått sitt namn efter Peter Högs roman "Fröken Smillas känsla för snö"
Smilla är min första pudel, en lugn hund brukar jag säga. Men sen slår det mig att hon minsann var ganska så vild i yngre år. Tänk bara första året vi tävlade agility och hon körde sina pudelrace mellan hinderna. Runt, runt i full fart med fladdrande öron.
Eller den gången matte trodde det bara var att åka och få ett tredje förstapris i lydnad. Tävlingsledaren kommenderade "Helt om och halt". Det var bara någon sekund kvar av momentet Fritt Följ. När Smilla skulle sätta sig fick hon syn på en pinne framför sig. Smilla, som normalt inte var ett enda dugg intresserad av pinnar, böjer sig ner, nappar tag i pinnen och sätter igång ett rejält pudelfnatt i större och större rundor in på angränsande plan där det tävlades i klass 3. Publiken var förtjust men matte skämdes förskräckligt. Nollat moment! Inte särskilt kul.
Fortfarande kan hon få ett eller annat pudelfnatt.
Smilla tävlade i agilityklass 2 och fick där 2 pinnar innan hon tröttnade på agility. Hoppklass var inte riktigt hennes grej eftersom hon var lite för långsam, men till tvåan kom hon i alla fall.
Som pensionär kör hon lite agility på träning och är fortfarande ganska duktig. Framåtkommandot är det bästa hon vet och då får hon bra fart mot målet.
Tillägg 20091015. Googlade på Smilla. Att det har grönländskt ursprung visste jag, men fick nu veta, att det lär betyda "Den som går omkring och ler och nynnar".