Minsann

jag tror hon kan!

Kan vad då?

Bli en agilitypudel!

Fast ingen vet när.

I dag har vi tävlat i Hanaskog. Hoppbanan var verkligen svår. En massa saker, som vi aldrig tränat.

Slalomingången tex. Den var väl OK, om man hade en "hålla- handen- hund". Men jag har ju en "skickehund" = första vägran. 

Ett staket, där det var stört omöjligt för mig att komma "rätt" till en tunnelingång, som hunden inte såg. Stoja kan ju springa ut och ta tunnelingångar, som inte syns, men här såg hon inte ens tunneln förrän den dök upp som en total överraskning bakom mattes ben. Här blev det disk för Stoja skällde på tunneln innan hon tog den. Såklart blev hon inte diskad pga skallet! Men hon sprang förbi, nafsade mot tunneln och skällde flera gånger.

MEN starten gick som en dans. Trots flygande start tog Stoja en "zick-zack-raka" med fyra hinder och tunnel med mig långt efter. Sen var det bakombyte till en stjärna, som gick hur bra som helst.

Slutet var också helt perfekt. Vid utgången av diskningstunneln såg Stoja inte heller någont hinder men hon vände upp snyggt och tog bl.a. ett hinder med skick och bakombyte samt avslut "framåt" till sista hindret.

Agilitybanan väljer jag att glömma så fort som möjligt. Den var inte heller särskilt "ettelik". Jag säger bara "Starten!".

Stoja fick fullständigt tokfnatt. Skällde och bar sig åt. Det slutade med att hon blev utburen när matte fått nog av skällandet och studsandet.

Min fantastiska Selina

Om mindre än två månader fyller Selina 12 år. I maj fick hon livmoderinflammation och opererades. Allt gick bra och hon hämtade sig snabbt. Koppelrastning var inte populärt men jag var ju så rädd om henne, vild och galen som hon är.

Konditionen försämrades naturligtvis men vi startade så smått i en inoff med svåra banor. Farten var inte som vanligt och vi fick tidsfel i öppenklass. Fast det är kanske inte så konstigt då vart och vartannat hinder skulle tas bakifrån.

Tre dagar senare skadade  jag foten och vi kunde inte träna på många veckor. Under större delen av den tiden fick Selina i alla fall vara lös och springa så mycket hon ville.

I Svedala skulle Selina åter få starta i en öppen hoppklass. Det var en härlig bana med riktigt flyt. Selina var på hugget och sprang på bra i ett felfritt lopp. Oj, vilken lycka!

Selina var lycklig och jag var lycklig.

Tävling i Trelleborg

På förmiddagen var det klass 1 och Stoja skulle i elden. Men först skulle hon slutmätas och det gillade hon inte. Första gången mättes hon två gånger av en domare, som kunde hantera henne. Mätningarna visade på 34,8 cm och 34,9 cm, vilket innebar att Stoja tävlat i smallklassen. Nu påstod mätande domare att Stoja snarare var 38 cm, en rejäl tillväxt på en vuxen hund. Nej, 38 är hon inte men nu tävlar vi i mediumklassen.

Först var det agilityklass. Starten var svår men jag kunde skicka in henne i hinder nummer tre, som var en böjd tunnel och så kunde jag springa förbi och möta henne efter däcket. På så sätt kom vi på rätt sida om slalom för en bra fortsättning efter slalom. Stoja är duktig på slalom och började med en fin ingång  men sen gick hon ur efter några pinnar. Detta scenario existerade inte i min föreställningsvärld. Vi började om och hon gick ur igen. Jag ville knappast tro mina ögon. Stoja blev riktigt uppbragt över att behöva börja om och satte igång att skälla och hoppa på mig. För var gång hunden går ur slalom fick vi fem fel och varje beröring renderar oss fem felpoäng, så det blev många fel. När vi börjat om tre gånger och hon struntade i sista pinnen, så körde jag bara vidare och vi blev diskade.

Sen tog hon alla kontaktfält och var duktig. Fast när Stoja kom snett mot ett 40 cm högt hinder, så tyckte hon att det var för högt, stannade upp och knuffade ner pinnen. Nu måste vi hem och vänja Stoja vid höga hinder!

Hoppklassen gick i mitt tycke bra. Här valde jag högerslalom pga att det var en svår tunnelingång efter slalom. Stoja gjorde en felfri, strålande slalom men sen sprang hon förbi tunneln och fram mot sekretariatet sen fjantade hon sig åter vid ingången så det blev ytterligare en vägran. Då blåste domaren för disk! Fast jag tyckte bara det var andra vägran. Strunt samma för lite senare sprang Stoja av någon anledning förbi platten också. Jag var väldigt nöjd trots disken.

Sällan eller aldrig

Sällan eller aldrig har jag varit så lycklig över en tävlingsdag med disk i alla fyra loppen. Vi var i Trelleborg. Vädret var fantastiskt om än lite blåsigt. Trots sensommar blev jag riktigt solbränd.

Om jag var glad, så var det ingenting jämfört med mina pudlar, som var tokiga av glädje. Kan de verkligen veta, att det var evigheter (10 veckor) sedan vi tävlade senast? Jag tror det nästan.

Vi har ju tränat lite de två senaste veckorna men bara sprungit ett par gånger. I två veckor fick vi stanna hemma för jag kunde inte köra bil. Därefter fem  veckor, där jag knappt kunde gå och träningen bestod i att jag haltade fram medan hundarna fick springa fritt och busa så mycket de orkade. Sedan stod jag nästan stilla vid några hinder och dirigerade pudlarna på så många sätt det var möjligt runt, över och mellan dessa hinder.

När jag kom till tävlingsplatsen blev jag verkligen uppmärksammad. Folk kom och frågade var jag varit. Man hade registrerat min långa bortovaro från tävlingsbanorna. ”Kul att du är tillbaka!” Naturligtvis kändes det trevligt.

Sagitta fick vänta till eftermiddagen, så hon blev riktigt taggad. Första loppet startade katastrofalt illa. Sagitta sitter stabilt i starten och hennes tjuvstarter kan räknas på ena handens fingrar och det var mycket länge sedan den senaste.

Jag lämnade som vanligt Sagitta  sittande  vid startpositionen men när jag kom till hinder 2 susade Sagitta förbi mig! Jag blev överumplad men lyckades fatta mig, fånga upp henne och skicka till fjärde hindret , en böjd tunnel. När Sagitta kom ut ur tunneln så brydde hon sig inte ett smack om vad jag ville. Hon for runt i full fart och tog alla hinder hon såg och sprang sedan in i tunneln igen.  Det verkade gälla att verkligen få valuta för startavgiften. Sen skötte hon sig ganska fint, tog alla kontaktfält och gick mellan två hinder precis som jag visade. Det brukar hon inte vara bra på.

Hopploppet gick strålande ända till Sagitta och jag missförstod varandra vid hinder 15. Sagitta tog en tunnel i stället för ett hopphinder och så var disken även där ett faktum.

En härlig dag med fyra disk och en värkande fot!