Åhus igen. I Åhus trivs nog Stoja.
Som vanligt började det med agilityklass. En agilityklass, som verkligen inte var lätt men rolig att köra. Det var heller inte många ekipage, som tog sig genom banan. En felfri large, två medium och fyra small. Endast fyra mediumhundar kom i mål.
Tillbaka till rubriken. Om inte OM fanns, så hade Stoja haft sin första agilitypinne. Vi körde ett lopp, som var felfritt på hinder. MEN så trampade Stoja med en kvarts tass på platta tunnelns släp efter hon passerat den = disk.
Starten gick inget vidare, för Stoja tjuvstartade. Egentligen borde jag ta tillbaka henne men mitt tävlingsbegär segrade över förnuftet. Hopp, böjd tunnel och så var frågan om det skulle bli repris på de båda loppen i Hässleholm. Fart ut ur böjd tunnel och sedan slalom. Jo, jag vet, att man inte ska tänka så men den känslan satt djupt. Skillnaden var bara att här var det en svår slalomingång, 90 grader runt pinnen. Som jag jobbade på banvandringen för att hitta det optimala stället att placera mig mellan tunnel och slalom!
Slalomingång och slalom gick strålande. Framförbyte efter slalom, styrning över långhopp, maxfart på mina fötter för att klara rakan med rak tunnel, hopp, platt tunnel och sedan ett hopp, som skulle tas bakifrån. Stoja är väldigt bra på dirigeringen "runt hopp" men denna hinderplacering var inte sådan, att jag vågade lita på avståndshandling. Jag safade och ropade in Stoja med påföljd att hon backade och satte en tass på platta tunnelns släp. Det var så marginellt att jag inte var säker på om hon gjorde det men jag såg i ögonvrån att domaren inte riktigt brydde sig längre.
Vid detta runtenomhinder gjorde de flesta framförbyte men jag är alltid osäker på att hinna. Finns det då något hinder inom räckhåll att ta i min rörelseriktning, så avstår jag ALLTID framförbyte. Jag såg också flera hundar i alla storleksklasserna ta den tunnel, som jag oroade mig för.
Det fick bli bakombyte på ett hinder och sedan framförbyte för att vända 180 grader in i en böjd tunnel. Stoja köpte bakombytet jättebra. Problemet var bara att jag bytte ett hinder för tidigt, så tunnelingången var ruskigt nära, när jag fick skicka ut Stoja till ett hinder längre fram. Underbara Stoja gick direkt på kommandot "ut hopp" och jag fixade under tiden framförbytet.
Efter tunneln var det A-hindret. Väldigt ofta på träning har Stoja hoppat nerfarten. Senast i fredags jobbade vi mycket med det. Stoja kan "trampa" men hon har också ett hyfsat bra "running contact" , vilket hon helst vill göra. Denna gången stannade hon strax efter toppen och vägrade flytta sig. Jag lockade och lockade och så sprang hon ner jättefint.
Efter ett "ut-och-tillbaka-hopp" skulle Stoja ta första ingången på en böjd tunnel. Alla gjorde framförbyte och först följde jag strömmen på banvandringen men insåg så småningom att risken för styrning till bortre tunnelingången fanns samtidigt som jag kanske inte skulle hinna över till andra sidan för att styra till gungan. Om jag blir sen där, så döljer jag gungan och riskerar att Stoja springer förbi (något hon gjort flera gånger på tävling) eller tar den på snedden. Jag gjorde på mitt eget vis och det gick perfekt.
Efter gungan låg böjd tunnel och efter den krävdes framförbyte för att ta ett hopphinder från rätt håll. Sedan återstod balansen och sluthindret. Stoja gick upp fort och rakt, tog nerfarten perfekt och sög på hindret "fram".
Jag var jätteglad men det tog tid att smälta den nesliga diskningen. T.o.m domaren sa: "Det var synd. Hon var så duktig."
Det var varmt och skönt och jag sprang i t-shirt men sen kom regnet. Vid det här laget vet alla att jag inte tål regn. Jag funderade tom på att åka hem men övertalades att stanna. Banvandring i regn på en förfärlig springebana med rakor innefattande rak lång tunnel, supersvåra framförbyten, jättesvår slalomingång, riskfylld slalomutgång och svårt hinder efter slalom.
Mer om detta lopp senare.