Fjärde gången
Den här gången fick vi börja med tre nya skyltar.
1. Sitt gå runt, stanna upp och gå vidare. Detta var lätt för oss. Enda problemet var hur jag skulle hålla kopplet. Tipset var vänster hand men senare fann jag att höger hand trots allt nog skulle bli bäst för Sagitta och mig. Detta kommer jag använda i alla gå-runt-moment.
2. Sitt - ligg - gå runt. Inte heller detta var något bekymmer sen jag kommit på hur jag skall få Sagitta att lägga sig rakt vid sidan. Hon vill gärna ligga nästan 45 grader snett in framför mig, vilket visserligen inte ger poängavdrag. Men det är ju inte snyggt.
3. Sitt - stå - gå runt. För närvarande har ståendet/stannandet blivit bra och Sagitta står fast som en staty . Men jag känner mig inte helt säker på att sitt- stå - rörelsen är helt befäst. Det gick dock strålande bra den här kvällen både vid introduktionen och senare i banan.
Jag kände mig väldigt glad och stolt över Sagitta, min lilla pärla, och så skulle vi gå bana. Banan var inte speciellt svår och jag kände mig väldigt säker. Men inga träd växer till himlen (eller vad nu talesättet är).
Precis innan vi skulle in på banan kom en bc och passerade förbi på väg upp mot skogsbrynet. Den tillhörde inte flocken, Sagitta blev alldeles rabiat i sitt skällande och hon kunde inte släppa tanken på denna främmande hund.
Det var svårt att få kontakt och komma igång. Så småningom lyckades det och de första tio skyltarna gick jättebra men då behagade kråkflocken,som håller till ett stycke från planen att sätta igång och skräna i skyn. Sagitta ville då bara titta upp och hålla koll på kråkorna och sedan fungerade ingenting. Sitt gå runt, som Sagitta har kunnat i flera år, var plötsligt omöjligt! Jag fick försöka flera gånger innan det gick någotsånär. Stor besvikelse och bekymrade tankar på hemfärden. Det är ju faktiskt inte Sagitta, som är fågeljägaren i familjen!