Startsidan Blogg Gästbok Debatt Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<
November (2018)
>>


Fågel fisk eller mittemellan

I går testade jag ett nytt gym och ett nytt pass.
Jag TRODDE att det skulle vara UNGEFÄR liknande det som jag brukar gå på. Bodypump.
Det här hette pump och beskrevs som en variant på Bodypump.
Det var det inte.
Vissa saker var bättre andra var sämre.
Jag kan tex inte hoppa och studsa göra korsningar och vridningar (ja jag vet att det är ett knypplingsbegrepp för tänk för att jag har knyppplat så det så)
Det här pump passet var styrka blandat med Tabata- alltså intervallträning = träna som en gris i 20 sekunder vila i 10 upprepa och för Guds skull dö inte på kuppen.
Själva passet gick bra. Sedan kom vi till stretchen.
Där var jag liksom lost.
Så böjer ni er fram och ner och tar tag i tårna - ehe?!
Om det inte går så tar ni tag om vristerna- ehe?!
Sedan sa hon inget mer.
Hon borde ha gett några fler alternativ kan jag som är lika stel som en 7 tums planka tycka.
Tex kunde hon ha sagt ni som inte kan ta tag om vristerna kan ta tag om knäna- och INGELA du kan klappa dej lite på låren- det borde hon sagt- så det så!
29 Januari 2015  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
…åsså vädret!

Jag vet, jag kan inte påverkat! Jag vet att det inte hjälper att gnälla! Jag vet att det bara tar av min egen energi! Jag vet - jag vet jag vet!
Men ändå!
Hallihallå för i helvete liksom. Vad är det för skitväder???
Snöblasket ramlar ner i samma takt som Egypten-brännarn bleknar. Jag hatart! På riktigt!
Skitväder. Bestäm dej liksom. Antingen snö och kallt eller barmark. Det här mellanläget gör mig skogstokig.
Som sagt jag vet! Jag kan inte påverkat. Jag försöker högaktningsfullt att skita i det bäst jag kan. Men det går i ärlighetens namn sådär- inget vidare alltså!
Jag blir provocerad av att titta ut.
I tanken packar jag väskan, tömmer kontot (vilket är gjort ganska snabbt) och så sätter jag mig på ett plan. Långt bort. Till sol, värme och och sol och sol och sol…
I realiteten tittar jag ut ser skiten ramla ner blir uppgiven, förbannad och vresig - så det så!
29 Januari 2015  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
…å ena eller andra sidan!

I går var det återigen dax för vartannat år kontrollen av lökarna (eller purjolökarna som yngste sonen kallade dem en gång i tiden då han tyckte de var så långa, och vanliga lökar var ju små runda och hårda som han uttryckte det. Observant liten unge det där).
(Purjo)lökarna skulle i alla fall screenas som det heter.
In till US i Linköping.
Rask march till onkologhuset. Hej och goddag. In med lökarna i maskinen och det är ju må jag säga jävligt fashinerande hur nått så slappt och platt kan bli så långt liksom.
Det är väl allt annat än angenämt att stå där med bar överkropp och försöka se påklädd ut.
Lika meningslöst som draperiet på gyn som man ska gå in och klä av sig bakom och sedan gå med arslet bart ut till gynstolen.
Det är liksom inte helt bekvämt att stå och prata om semesterresan till Egypten med varken pattarna i vädret eller arslet bart. Har provat båda så jag vet.
Så å ena sidan kändes gårdagens utflykt rätt onödig. 30 min bilresa dit, 5 min promenad 10 min undersökning, 5 min promenad 30 min bilresa hem.
Å andra sidan är jag oerhört tacksam över att bo i ett land där man undersöker i förebyggande syfte. Att vi kvinnor får gå på regelbundra kontroller där det petas och kläms och tas prover och screenas lite här och var då och då. Obekvämt- ja viss men å andra sidan förbannat bekvämt - så det så!
24 Januari 2015  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
PLÖTSLIGT HÄNDER DET...

…vardagsrummet får sig ett ansiktslyft och omhuldas numer av ett rosa skimmer. Jag som är så lite rosa som en människa kan bli.
Tycker egentligen inte ens om färgen.
Nu är det den här blekrosa eller gammelrosa rosa färgen som avses inte den lite mer skrik-rosa.
Eller förresten för flera år sedan hade jag ett par cowboystövlar i rosa mocka- undra om jag har dem kvar. De vill jag minnas att jag vinglade runt i på en ålandsbåt nån gång när seklet och jag var yngre.
I alla fall.
En ny matta och några blekfisrosa kuddar pryder numer det annars så svartvita juvssonska hemmet.
Kul med färg sade Morgansson med lätt ironi i rösten. Jo jo! Man kan ju börja i liten (färg)skala tänker jag.
Det var det första plötsligt så händer det.

Det andra är att jag länge gått och tänkt att jag ska testa lite mer pass fast på ett annat gym. I dag gjorde jag slag i saken och bokade in mig på ett par stycken.
Bara det är ju värt ett "plötsligt händer det" liksom.
Dessutom ser jag fram emot att få gå dit och testa.
Hör på det liksom- ser fram emot vem kunde anat.

Plötsligt händer det- ännu mer grejer.
Det kortisoniga knät har visat upp sin bästa sida ända sedan injektionen.
Väl investerade slantar vill jag påstå!
Var hos Herr sjukgymnast i dag som såg en klar förbättring där det tidigare varit försämrat å andra sidan var det en försämring där det tidigare varit en förbättring men jag vet ju att det är så det blir.
Får skylla själv som någon jag jobbade för åt och med för många år sedan skulle ha sagt.
Så summerar vi krämporna i kroppen kan jag konstatera att knät är mycket bättre och ja… det får räcka så vi fokuserar på det som är bra det andra som är mindre bra avvaktar vi med.
Det finns så många andra gnällspikar som pipplar över allt möjligt.

I morrn är det lilla "klämma ihop tuttarna i stora apparaten dagen" på mammografin i Linköping.
Vilket jävla namn på en klinik förresten.
Mammografi. Borde väl heta Tuttografi eller Pattografi eller ja det skulle kunna heta vad som helst utom mammografi- det finns ju faktiskt de kvinnor som aldrig blir mammor av vilja eller för att naturen inte vill - så det så!

22 Januari 2015  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
GAP OCH SKRIK BURKEN

…eller det berömda locket på!

Ja det är en liten uppfinning vi har här i den Juvssonska familjen.
En helt vanlig burk, kan vara av plast eller glas, inget märkvärdigt alls.
Så innan man ska åka i väg på semester, sitta länge- alldeles för länge i en bil eller göra nått annat tålamodsprövande så skriker man en god stund rätt ner i burken och så lägger man locket på! Så stannar gapet och skriket där inne- visst är det smart!
Om det funkar? Självklart gör det det!
Vi har använt oss av gap och skrikburken i flera år när det var dax att plocka i hop det sista inför resan vi just kom hem från säger yngste sonen. Skrikburken mamma den får vi inte glömma- för då går det åt helvete!
Äpplet faller inte långt från päronträdet minsann!
Mitt i veckan med sönderskrapade knän och lätt svedda kinder och axlar (eftersom han HADE smort sig när mamman frågade och mamman INTE fick hjälpa till) då var tålamodet nästan slut. Då tittade det här fantastiska barnet på sin mamma och så sa han. Undra om Emmie
(hus och hundvakten) har tagit av locket på skrikburken nu för jag kännert´ lite.
Mamman bedyrade att det i såfall med tanke på de rejäla skrapsåren och allt annat elände just då var helt okej att känna sig lite skriknödig!
Jag säger som alltid har sagt. Hellre skriknödig än skitnödig i Egypten - så det så!
21 Januari 2015  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
AVKOPPLAD - UPPKOPPLAD - INKOPPLAD

Wooosch så var den veckan förbi.
Sist jag bloggade skrev jag att det kändes overkligt att jag om mindre 48 timmar skulle befinna mig i ett annat land- far away from here- here the sun always shines.
Nu känns det overkligt att det redan är över. Men vilken vecka det har varit. Helt fantastisk.
Solen som lyser, poolerna som bara står där och vrålar till ungarna - kom här är vi!
Solstolarna som skriker åt mig- här kom och lägg dej här vi lovar du behöver inte röra dej ur fläcken på hela veckan om du inte vill.
Det ville jag inte heller. En hel vecka- utan uppkoppling gör mig på alla plan helt avkopplad.
Även fast det verkar finnas de som tror att det inte är möjligt.
Men där i solen med ett gäng böcker och en vacker utsikt över poolen där barnen leker eller över havet där barnen snorklar. Mannen i mitt liv i en solstol bredvid om än något rastlös.
Som tur var fick han agera support åt den stackars teknikern som var på plats och körde ljudet på showerna. Det var inget vidare innan Morgansson fick tag i mixerbordet.
Vissa av högtalarna var visst inte ens inkopplade. Det konstaterade han redan första showkvällen- så sedan jobbades det en del med teknikern på plats.
Jag gillar att resa med honom- han har liksom varit med förr- rest en del. Lugnet själv.
Ungarna börjar även de bli resvana. De vet att resandets nackdel är att det är mycket sitta och vänta på flygplatsen och på planet. De bara gört! Utan att gnälla.
Det vet att det som serveras är det som finns att tillgå. Det går inte leva på pommes frites en hel vecka. Det hjälper inte att pippla och gnälla för att man inte vill ha av den minst sagt annorlunda maten. Det gäller att gilla läget liksom och det har de fattat.
När jag tänker efter har de aldrig gnällt på mat som serverats. De har heller aldrig fått några speciella förmåner med egen medhavd kost på kalas.
De provar med nyfikenhet på maten- även om den handen på hjärtat inte är nått vidare.
Men de testar nått nytt varje dag. Fränt. I bland hittar de lustiga nya favoriter.
Jag har varit i Egypten tidigare. Det här var min tredje resa dit och jag gillar landet. Lite som Kap Verde- no stress mentalitet. Även om alla %&#/" ryssar på hotellet med sina gapiga ungar och vodkastinna kärringar som struntar i rökförbudet retar gallfeber på mig.
Även lokalbefolkningen var trötta på dem märktes.
Jag har egentligen bara några småsaker att klaga på.
Det ena är att jag hade för lite böcker med mig.
Jag har alltså tillbringat min tid i solstolen tillsammans med Cecilia Lundh, barnmorska, Katerina Janouchs karaktär. Nu har jag läst hela serien. Jag började ju mitt i ovetandes om att det var en serie. Så jag läste de 4 sista böckerna INNAN jag läste de tre första. Vilket inte gjorde ett dugg. Det blev liksom som en film där de gör såna där återblickar.
Underbara karaktärer i boken. Det känns som man känner dem. Det är nära, diskbänksrealism när den är som bäst. Otrohet, svek, gymnastikpåsar, föräldramöten, möten mellan människor ja allt det där som hör livet till på nått sätt. Jag gillar hennes sätt att skriva och jag har som sagt sträckläst böckerna och längtar tills hon krystar (!) ur sig en ny bok om barnmorskan Cecilia Lund.
Det är alltså en sak som jag vill klaga på. För få böcker!
En annan sak är … jo jag hade det på tungan… det är….nej jag kommer inte på nått.
Så för få böcker och för många vodkastinna rökande ryssar i för små speedos eller guldiga bikinis som visar halva röven, och nä det är jävlar i mej inga snygga rövar de visar upp, mitt lilla arsle framstod som riktigt fast och vältränat i jämförelse och det är det ingen som anklagar det för att vara här hemma- det är nog det jag vill klaga på. Ja inte röven utan ryssarna.
Vi träffade en helt fantastisk familj där nere. Ni vet när man liksom klickar med någon direkt och det känns som man har känt varann hela livet.
I en hiss började vänskapen som Oskar sa när han började summera sin semestervecka.
Vi hängde en del mycket trevligt och jag hoppas att vi kommer att träffa dem igen.
De kändes som sånna där "lifetimers" som man vill ha i sitt liv.
I morrn är det dax att hoppa in i ekorrhjulet och börja springa igen.
Föräldramöten, gympapåsar, klämma ihop tuttarna hos doktorn kontroll, fotbollsträning, mammansegenträning, jobb, mat, mm.
Ja det där som är livet alltså. I morrn kör det i gång igen- så det så!


20 Januari 2015  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
OVERKLIGT

…om mindre än 48 timmar sitter vi på planet och går ner för landning långt-bort-härifrån. Där solen förhoppningsvis skiner.
Overkligt.
Ja!
Overkligt är det också att väskorna är packade och allt är klart.
Hus och hundvakten är uppdaterad undgarna betar av sina läxhögar i nu i dag för att slippa ta med sig så mycket ner till solen, värmen och vattenlandet.
Det känns väl som att de kan unna sig bättre saker än J-ljudet, antikens grekland och några matte-tal som jag inte förstår.
Mitt i allt packande av snorklar, badbyxor, solglasögon, smörjkrämer, sololja, braiga böcker, små strandklänningar så tänker jag stilla att det är betydligt roligare att vara packad än att hålla på att packa. Ungarna har packat själva- det märks att de numer har en viss resvana.
Gött- de blir stora- ännu mer självgående.
Jag gillart!
Gillar att se hur de växer och utvecklas blir mer och mer "sina egna" det är overkligt på nått sätt att de nyss var så små och nu är de så stora.Det är overkligt.
Overkligt också att jag snart ligger i en solstol och slöglor mitt i badkläderna igen.
Overkligt men verkligen jätteroligt - så det så!


10 Januari 2015  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
CHAMPANGE OCH LÖSGODIS

…fast i omvänd ordning fick bli aftonens fredagsmys. Däremellan lite hämtemat från Eataliano och innan dess en föreläsning och efter det lite kortison i knät och innan dess lunch med Kollega A på onyttighetshuset där vi satt och diskuterade tränings. Ja jag säger då det.
Urled är tiden.
Min nya lilla mage ville inte äta allt det onyttiga - kanske var den förprogrammerad av hjärnan att det vankades lösgodis lite senare- för det är ju bara nyttigt- NOT!
Nu efter att ungarna har krupit till kojs fick jag hjälp av min fine Morgansson att göra nått som
inte var helt lätt gjort. Ett jobb ska sökas. I bland är det svårt att leva som man lär och tänka bara gört. Men jag gjordet. Med stöd och pepp så gjorde jag det och nu dricker jag champange.
Inte för att jag tror att jag kommer få det. Inte alls snarare tvärtom
Jag är på tok för underkvalificerad för det men…(som Tony Irving skulle ha sagt)
Det var en sån där "must do" grej. Jag var tvungen att utmana mig själv att göra det och nu är det gjort. Kändes lite märkligt att läsa: Vi har mottagit din ansökan.
G U L P ! Så den gick fram ändå. GULP! (igen)

Det här är det första och förmodligen även sista med tanke på hur jävla gammal jag börjar bli, jobb jag söker inom just det här. Spännande- jajamen. Skrämmande- så in i helvete!
Som sagt första och sista och nu kan jag bocka av det på min bucketlist.
Utmana mig själv- check!
Göra nått ja egentligen inte vågar- check!
Dricka champange- check! Så det så!
9 Januari 2015  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
SÄNG SÄNG SÄNG...

…nu ere gjort! Ny säng är beställd! Så där bara - poff!
Nä faktiskt inte det här har varit ett projekt som bokstavligen har värkt fram.
Sängen vi har kan vi inte ha kvar- punkt!
Ny säng måste alltså beställas. Med andra lite mer hur ska jag uttrycka det ergonomiska madrasser.
Det är ju en jävla djungel. Fast, medium, foam, minneskum, bäddbadrass dream, soft, sleep eller nått annat. En säng för 10 - 15 - 20 - 25 eller 32 000 kr. Var sover man bäst?
Ja så här kan vi ju säga- att i den för 10 så kan vi lika gärna behålla den vi har. Det var liksom "hängmatte-känsla" i den.
Å andra sidan i den för 32 000 kr så är jag helt säker på att jag skulle sova rätt dåligt de första 114 månaderna när jag ligger och tänker på vad den har kostat.
Efter lite kampanjpris och andra habravinker så kom vi i alla fall fram till att 32 000 kr sängen nog i alla fall var det som passade oss bäst. Ett riktigt bra pris blev det till slut- men hujeda mej vilken investering. Sjukt! Sjukt att det kostar så mycket och sjukt att man ens funderar över VARFÖR man ska kosta på sig en bra säng.
Alltså, vi sover bort halva livet.
Att köpa en dyr bil eller en märkeströja- sånt status bjäfs syns ju, men hur ofta diskuterar man på parmiddagen vad man har för märke på sängen och vad den har kostat?!
Jag har då aldrig varit med om det.
Nu är det i alla fall gjort. Efter noggrant utprovande, utfrågande, till viss del även prutande så är den beställd och om ett par veckor kommer vi att börja sova gott….eller först kommer jag sova illa med tanke på den hysteriska investeringen.
Ja jag vet - det kommer från tjejen - f´låt kärringen som köpte boots för 4000 kr för nån månad sedan.
Men som sagt. De syns ju- så det så!


6 Januari 2015  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
L E D I G

Året har börjat bra! Riktigt bra!
Mycket tid till det som är viktigt på riktigt.
Familjemys, umgåseri med fina människor, små och stora, soffhäng, god mat, kärlek, skumtomtar, Monopol, kramar - ja allt sånt där som är viktigt på riktigt.
I dag är jag LEDIG helt LEDIG finns inget inskrivet i kalendern.
Det tillhör ovanligheterna vill jag lova men det är ack så behövligt och ack så skönt.
Det är en sådan sak som jag måste bli ännu bättre på att prioritera.
Mer tid till det och de som är viktiga. Mer tid till mig själv. Mer tid att bara vara - så det så!

6 Januari 2015  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
Vem är du vem är jag?

Titieln på det här blogginlägget skulle också kunna vara.
"Hur många facebooktester finns det i världen".

De är ju helt fantastiska de där testerna där man får svara på en näve frågor och så får man reda på hur man är, vilken färg man är, eller vilket ord man är, vilket djur, blomma eller för den del även IQ. Det testet var i ofs väldigt bra och rättvist eftersom jag lyckades få en highscore på 148- ONYKTER! Moahahah!
Kom inte och säg att rödtjut inte gör dej vackrare, smartare och helt enkelt mer formidabel än ditt nyktra alter ego!

Jag har gjort några av testerna- bara för skoj- såklart!
Det fattar ju alla som vet nått att sånna tester gör man bara på skoj- som tidsfördriv.
De funkar ju inte - eller?
Om jag gör en kvick liten sammanställning av de testerna så är jag:

En ärlig vän.
Den som vill höra sanningen kommer alltid till mig. (En gång ja, sanningen serveras i en slaskhink om nödvändigt är)
Jag säger alltid vad jag ärligt tycker, men gör det på ett förnuftigt och förstående sätt. ( Ja jag har fått höra att jag är tydlig).
Jag är mycket vis och det är därför folk kommer till mig med karriärsfrågor, modefrågor (ja det är ju verkligen min grej) och andra frågor eftersom jag är kunnig inom nästan alla områden. (Precis så är det ju- mohahah!)
Jag kan ge praktiska och uppfinnigsrika och förnuftiga tips.
(Det är mycket förnuftighet tycker ni inte det?)
Jag ser inget värde i att gömma sanningen eller smickra utan säger vad jag ärligt tycker
(den här delen stämmer ju och jag det är trot eller ej nått jag är stolt över)
Mina vänner litar på mitt omdöme om människans natur (stackars satar).
Min vishet och mitt stora hjärta gör mig mycket populär- jo jag tackar ja!

31 år
Går vi vidare till min egentliga ålder då så är jag enligt ett facebook test inte alls 41 år gammal utan 31 år. (Betydligt angenämare ålder med tanke på att jag då skulle vara mer jämngammal med Morgansson- eller egentligen lika jämngammal med Morgansson fast åt "rätt" håll.
I alla fall. Enligt det här mycket vetenskapliga facebooktestet så står jag med båda fötterna på jorden. Jag har listat ut vad som gör mig lycklig och hur jag kommer dit.
Jag skjuter inte upp några drömmar utan lever ut dem.
Jag har både personligt och yrkesmässigt byggt upp en säkerhet som jag njuter av. Jag hör inte längre hemma bland ungdomarna och deras egenheter men hör inte heller till den gamla skaran av pensionärer.
Jag älskar fortfarande nya erfarenheter och gillar att låta livet överraska mig.
(Ni som känner mig vet att jag hatar överraskningar).
Jag har många nära vänner (njae va det där bloggade jag om nyssens).
Jag möter ständigt nya trevliga människor (japp det stämmer klockrent)
Ödet menade mig väl och jag är tacksam varje dag. (Det där med ödet vet jag inte men jag försöker på riktigt att känna tacksamhet varje dag. För den jag är, det jag har och de jag lever nära).

Min färg är orange (det är en bra färg)
Mitt sinne är omtänksamt. (Det är ju vad jag hoppas och min målsättning)
Jag tänker alltid på andra och vill göra dem lyckliga. (Det är vad jag försöker)
Jag tänker nästan aldrig på mitt eget bästa. (Ja så är det - oftast, andra först - jag sen)
Jag tänker noga till innan jag säger nått. (Ehe nä va?!)
Mitt sinne är nära knutet till mina känslor (japp från glad till förbannad på 3 sek och vice versa).
Jag kan väldigt bra sätta mig in i andras sits och är därför bra på att ge goda råd eller trösta.
(Nä trösta är fan inte min grej men att sparka i arslet och se till att de får saker gjort- det är jag bra på).
Jag har ett praktiskt lagt sinne och letar därför efter lösningar. Mitt sätt att tänka är berikande för mina medmänniskor. (Det tror jag inte att de tycker alla gånger).

För att återgå till titeln.
Vem är du?
För ska man tro facebook så är det här som står här ovan - jag- så det så!

3 Januari 2015  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
Nytt år -nya möjligheter- samma ordbajseri...

…så är det.
Nytt år, samma blogg, samma trams!
Det blev nyårsafton och tolvslag även förra året och det resulterade som vanligt i att det blev ett nytt år. Några raketer en skål och så tack och go´natt liksom.
Nu står man här med fötterna på andra sidan nyåret och allt är precis som vanligt.
Ute är det grått och trist För ett par dagar var det lite vitt och fint nu är det gråskitiga tillbaka. Tack för det SMHI! (Nä jag fattar väl att det inte är de som bestämmer vädret- men det känns gött att skylla på nån).
Nyårslöften då? Ja 2015 LOVAR jag att jag ska göra allt det jag LOVADE 2014 som jag planerade för redan 2013…ehe! Not!
Vad ska det här året innebära då- vad vill jag?
Ska man tro det som står i tidningarna så hoppas jag på att bli ännu bättre på att leva som jag lär och därför vill jag också bli ännu bättre på att tänka "bara gört". Jag hoppas också att jag ska få fortsätta jobba med det jag gör och träffa de fantastiska människor som jag träffar.
Jag hoppas att jag också kommer att tala om för de jag tycker om att jag tycker om dem och jag skulle också tycka att de vore käckt att förlova sig.
Så står det i tidningen så då måste det vara sant!
Nått som är sant är att det liksom alla andra år så här dagarna efter all jul och nyårsmat är fullproppat inte bara i magen utan också på gymmet. Passen bokas upp snabbt och jag har väl aldrig sett en så lång reservlista. 14 personer i kö. Fantastiskt! Jag gör som förra året väntar några veckor så kan man boka på i lugn och ro sedan när den värsta hetsen har lagt sig och folk återigen viker in de nya träningskläderna i bjärta färger och lägger dem på hyllan längst ner eller högst upp i garderoben.
Jag fortsätter ägna mig åt min hemmaträning.
Jo då det finns de som tvivlar men jag gör den med (o)jämna intervaller.

2015 hoppas jag inte bara på det som jag har sagt till tidningen, utan jag hoppas även på att jag lyckas hålla mig frisk. Att min familj får må bra.
Att vi är rädda om varandra och det vi har.
Jag ska bli ännu bättre på att vara selektiv i både valet av jobb men också
i vilka jag kommer att umgås nära med.
Jag ska akta mig för svek och för att svika.
Jag kommer att sortera på "vänlistan" (eller det har väl varit rätt självsorterande den sista tiden).
Ännu en gång förstår jag innebörden av frasen:
"You meet a person for a reason season or a lifetime".
Jag har återigen blivit påmind om att de som är nära och som jag mår bra av att ha nära kanske inte varit de som har fått vara just där, jag har varit oförsiktig med vilka som jag har delat mitt innersta med.
Jag är tacksam för att jag senaste tiden blivit påmind om att avståndet oavsett om det är i kilometrar eller i avståndet mellan gångerna man ses, trots att man bor nära, inte är det viktiga. Att riktig vänskap är så mycket mer.
Att det är andra saker som är högre värderade.
För mig är det ärlighet och uppriktighet som känns viktiga.
Gemensamma värderingar om livet i stort och smått är också viktigt.
För att återgå till det där "bara gört" så är det på riktigt dax nu.
Jag ska göra en riktig utmaning för mig själv. Berättade det i går för två "sånna däringa"
nära vänner som på riktigt blev glada för min skull. Jag berättade om varför jag måste göra det jag ska göra och mina mycket delade känslor inför den utmaningen om mina fasor och förhoppningar och allt däremellan.
De trodde på mig- de peppade mig och de gladdes för min skull-sånna människor vill jag omge mej mer med 2015- så det så!




3 Januari 2015  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Ingela Svensson                                             Skaffa en gratis hemsida