Startsidan Blogg Gästbok Debatt Om mig Logga in
Ti On To Fr
<<
April (2017)
>>


HÖSTLOV = KULIGHETER OCH LYCKLIGHETER!

Höstlovet är här.
Höstlov betyder välförtjänt vila för sorkarna som kämpat på sedan terminsstarten.
De har skött sina läxor (för det mesta).
I fredags var vi och körde Laserdome- det var sköj!
Resten av helgen har det varit kompislek och sova över-tajm! Sånt är mycket viktigt (särskilt om man ska tro yngste sonen)
I dag då? Ja, den ene är på IKANO med en kompis.
Tänk va- de åker tåget dit själva skrotar runt och "shoppar loss" som de uttryckte det.
Den andre har efter ett avslutat tandläkarbesök med omdömet beröm godkänt bowlat med sin mamma.
Vem som vann? Ja det är väl egentligen inte så väsentligt det viktiga är ju inte att vinna utan att ha roligt tillsammans…gah! Urmpf! Suck!
Eller? Suck (igen).
JA- Jag förlorade - S T O R T - ungen är lycklig och mamman har en sårad stolthet men tänker att kuligheter på höstlovet som bowling, laserdome och skridskor blir till lyckligheter för både stora och små.
Mamman blir lycklig av sovmorgnar och Sequence spel, UNO och SKIPBO- sånna där
"förr i tiden spel" som man spelade innan man hade ipad som den yngste uttryckte det nån gång.
"Förr i tiden - spel"?!
Jag är född 1973 inte 1873 om jag får be…
Fast det är klart jag är så gammal att jag inte hade höstlov utan potatislov.
Jag kommer fortfarande i håg när vi plockade potatis hos mormor och morfar i Slätmon.
Jag minns doften från jordkällaren och trappen ner. Luckan vid taket där nere där potatisen ramlade ner.
Mormors vaggande gång när hon med kastrullen i näven gick ner för att hämta en gryta potatis till middagen.
Jag minns hennes viftande med kniven i köket och hennes förkläde.
Det var också lycklighet - så det så!
28 Oktober 2014  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
Det finns en första gång för allt...

…häromdagen gjorde jag "det" och tyckte tillochmed att det var lite roligt.
Vad jag gjorde?
Beställde nya träningskläder. I FÄRG!
Jo det är sant - på riktigt.
Yngste sonen spatserade förbi datorn när jag satt och klickade hem lite olika sport-toppar
i bjärta färger:
-Nämen mamma- plötsligt händer det och pekade förstrött på skärmen med de färgglada träningskläderna!
Han är 10 år- med en humor, ironisk underton och ett intellekt få vuxna förunnat. Jävla unge!
(Sade hon med kärlek i undertonen)

Men precis så som han sa så kändes det lite. Jag har ju tidigare bloggat om min fasa att gå till gym- hur mycket jag ogillar det och de känslor det lockar fram i mig.
Så är det fortfarande- men ett litet steg mot en ännu lite mer mindre trist träning kanske sitter i färgen på toppen tänker jag.
Ett par mönstrade byxor gör kanske inte benen starkare men lite piffigare ändå på nått sätt.
Det kan behövas nu.
Det har varit en ganska jobbig "kropp-period" nu ett tag en sån där period som kommer då och då med jämna mellanrum. Där ögonen läser siffrorna på vågen och ser bilden i spegeln men hjärnan inte tar in informationen. En märklig "tjock-känsla" som delas av många om man läser på lite olika GBP forum.
Det är inte alls ovanligt med sånna "tjock-dagar" eller "tjock-perioder".
Det har jag förstått och jag visste om det innan men hade liksom lite svårt att ta in det då- innan jag liksom var där.
Konstigt det där. Beställde byxkor i stl M modell "skinny" från Lager 157 min lilla lilla lilla lillasyrra som ALLTID varit mycket mindre än mig i alla år både åldersmässigt och kroppsligt. Hon provar byxorna. Jag ser dem på henne och tänker att shit- vad liten hon är över röven.
Jag tar på mig samma byxor och känner mig enorm. Tycker det hänger här och är, sitter åt och sitter fel. Det är ju samma byxor för helvete får jag säga till mig själv på skarpen!
Men det hjälper inte.
Lösningen då hur får jag mig själv att förstå?
Jo...
Tar fram några "EGO"bilder på före och efter GBP.
Där ser jag skillnaden- men inte i spegeln.
Ja hjärnan är märklig och arslet litet. Mycket märkligt- så det så!
27 Oktober 2014  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
Skam den som ger sig...

Jag har gjort det - IGEN! Klippt lugg.
Eller rättare sagt jag har kortat av den lugg som klipptes för sisådär 6-7 veckor sedan hos bästa Amandan på Hon och Han i Mjölby.
Jag gör ju det med 10 års intervaller ungefär, klipper lugg- ångrar mig och låter den växa ut igen.
Men nu i dag så fick jag en sån där ni vet, liksom en triss-känsla, "plötsligt händer det"- känsla liksom. Den lilla lugg som klipptes sist och som nu vuxet ut till en lagom nu syns det inte att det är en lugg-längre längd, den klipptes av igen.
Frågor på det?
Jag ska verkligen ge det här luggprojektet en ärlig chans tänker jag.
Alla de andra gångerna har det ju liksom blivit som jag beskrev det här ovan.
Klippa av- växa ut och svära under tiden.
Just idag är jag inte bara stark utan i dag är luggen vansinnigt snygg- det tycker jag tom själv när jag ser mig i spegeln. Jag är inte lika övertygad om att jag kommer tycka detsamma i morrn bitti.
Men i morrn är en annan (lugg)dag - så det så!
23 Oktober 2014  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
Känsliga läsare varnas

Ja jag säger det igen nu varnar vi alla känsliga läsare för nu, nu,
Nu kommer nämligen ett sånt där lyckligt jävla inlägg igen.
I dag har jag varit på jobbet.
En helt vanlig dag.
En helt vanlig underbar dag.
En helt vanligt underbar fantastisk dag!
Jag har verkligen världens bästa jobb.
Det tycker jag nästan alla dagar men på onsdagar tycker jag det i synnerhet.
Det är äkta, det är glädje det är ärlig härlighet när den är som bäst.
Där finns inget konstlat. Där finns inget som är konstigt.
Där finns ingen falskhet. Där finns bara ren och skär kärlek!
Klyscha?!
Ja jag vet inte men i dag har jag på betald arbetstid skrattat så jag fick tårar i ögonen och jag har också gråtit när en av deltagarna berättar sin "lifestory" och berättar om vad det här gänget har betytt för henne och betyder för henne.
Hon berättar vad jag har gjort för henne och hur viktigt det har varit att jag och den andra handledaren har gjort det vi har gjort på det sätt som vi gört!
Tänk att lilla lilla jag får vara en del av det.
Det är livskvalite´på riktigt.
Att får göra saker för andra- PÅ RIKTIGT! Att få göra och beröra- fan vad fränt!

Det må finnas dokument för hur en bra arbetsmiljö ska se ut. Den innebär förmodligen inte att man ska släpa sin egna privata dator och tre tunga väskor med grejer eller att man ska med kort varsel byta arbetsmiljö och ha en icke fungerande kommunal dator vilket gör att man väljer att använda sin egen.Det innebär säkert inte att man ska jobba många fler timmar och dessutom på dygnets "sova-timmar". Det innebär säkert inte att man ska göra sånt man varken borde, får eller måste.
Men vet ni vad- jag skiter fullkomligt i detta och är så oändligt tacksam över att jag får vara en del av allt det här ärliga härliga som bara är här och nu och varje onsdag- så det så!
22 Oktober 2014  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
VAB

…det var länge sedan. Tillochmed föremålet för vabbandet yngste sonen reflekterade i morse över att det var jättelänge sedan han var sjuk. Han som tillbringade större delen av sina år mellan 2-5 år uppvuxen på antibiotika, det var halsfluss, och öroninflammationer, svinkoppor, mera halsfluss, en fästing i örat som omväxling med borrelia som följd åsså ännu lite mera halsfluss så där höll det på det var ett evigt vabbande vill jag minnas.
Så togs de till slut då bort mandlarna eller tonsillerna som den mer korrekta benämningen är och sedan dess har han inte varit sjuk särskilt ofta. En gång för nått år sedan då kräktes jag väl sa han i morse där han låg nedbäddad med näsan över täckes kanten och tittade på Zlatan dokumentärerna med sin mamma som låg nedbäddad skavfötters.
Det är lätt att veta när den där lille sorken är sjuk, det är då han ligger still, gärna med huvudet i knät på sin lilla mamma.
För vad gäller feberns vara eller icke så är han lite lik sin mamma han kan med lätthet ha närmare 40 graders feber utan att det syns på honom.
I går morse gick han tex upp (lydigt) när mamman ropade att det var dax att gå upp och göra sig klar för skolan. På frågan om han sovit gott så brast det. Nä för jag känner mig inte riktigt bra. Tempen togs och visade på stadiga 39,8.
Så han fick vara hemma. I går vabbade bonuspappan. I dag var det min tur att vara hemma med sorken.
Det är onekligen en fördel för mamman när sorken är krasslig för då blir närheten åter tillåten, annars är det väl i ärlighetens namn lite sisådär med kramandet. I smyg när ingen ser då kan man få sig en kram men annars är det lite svår flirtat. Gonattkramen är fortfarande ett obligatorium men de andra kramarna får man liksom springa i fatt och stjäla.
En annan fördel är såklart önskekosten. I dag blev det inte helt oväntat ett litet besök på Donken å såklart lite godis för det måste man ha när man fått medusin som smakar %#&"(%&€#(.
Apskit sa han om smaken när han var mindre nu hade han helt andra benämningar på det hela- så det så!
21 Oktober 2014  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
Men då...

…jag var ju på gång där ett tag och bloggade (lite) flitigare än vad jag gjort tidigare.
Så - poff bara - skrivlusten borta -igen!
Kan inte skylla på att jag inte haft tid för det handlar ju bara om prioriteringar- det jag jag skrivit om förut.
Det är ju inte heller så att det inte har funnits saker att blogga om för det har det såklart. Roliga, tråkiga, irriterande, spännande saker men nä- no blogg inlägg yesterday or the day before. Örkart´inte!
I bland funderar jag lite på varför jag bloggar och för vem och varför i hela friden jag ska fortsätta. Just nu är jag väl inne i en sån period.
Är det ens nån som läser det jag skriver?
Det räcker i ofs med ett litet klick på besöksstatestiken för att jag ska få det bekräftat. Jorå ni är några stycken ( Vissa dagar har det varit över 1000 pers) som läser (varje dag).
Gulle Er! Det känns lite fränt och lite overkligt på nått sätt.
Jag menar vad skriver jag egentligen?
Ordbajseri- ja rent och skärt ordbajseri. Till ingen nytta eller?

På facebook fick jag en kommentar om varför jag alltid skriver så positiva saker?!
Det fick mig att fundera lite, ja varför skriver jag käcka boostar om mitt fantastiska liv som hon uttryckte det?
Ja varför inte - tänker jag- räcker det som svar eller ska vi brodera det lite kanske?

Jag är oändligt tacksam över att jag 41 år gammal faktiskt befinner mig där jag vill vara med dem jag vill vara. Jag har underbara ungar som jag (oftast inte vill sälja på blocket).
Jag har ett jobb jag trivs med och ytterligare ett jobb där jag får leva ut det som många skulle beskriva som en dröm. Jag beskriver det som ett måste. Får jag inte sjunga så dör jag lite inombords. Jag kan (oftast) betala alla räkningar varje månad och vi har mat på bordet. Vi är friska och krya- med undantag för att jag faktiskt vabbar i dag och yngste sonen ligger nerbäddad med hög feber.
Jo- men jag tycker nog att jag har rätt mycket att vara glad och positiv över.
Därför skriver jag om det. Det andra "skiten" vardagskruxet har jag inget behov av att skriva om. Det finns såklart det och de som jag retar i hjälp mig på men numer skiter jag (oftast) högaktningsfullt i detta. Det tar för mycket energi.
Men visst finns det saker som lockar fram det sämsta i mig- absolut- jag väljer väl kanske bara att inte hänga ut dessa personer och händelser i sociala medier.

Jag gör helt enkelt som Kay Pollack och väljer glädjen- eller jag väljer OFTAST glädjen.
Det finns dagar när jag medvetet tillåter mig att vara jävligt grinig och trälig. Det finns dagar när jag inte ens går ur sängen- eller jo det gör jag men då brukar jag förpassa mig till soffan och ligga och titta på TV-serier och skita fullkomligt i världen där utanför.
Har aldrig påstått att jag är perfekt kommer heller aldrig att göra det.
Väl medveten om mina fel och brister, tillräckligt gammal för att ta ansvar för det som jag gör fel och tillräckligt gammal för att inse när problemet ligger hos någon annan än mig själv.
Jag tycker ändå att det är festligt att positivism och glädje kan verka hotfullt för vissa.

På gymmet (jorå jag går dit tre gånger i veckan minst) var det en vän som sa till mig att hon hade fått höra att hon var för glad. Hon hade blivit ifrågasatt. Så glad kan man inte vara- det kan inte vara äkta- du bara låtsas. Ehe? Gah? Hallå eller?
Kvinnan i fråga är en mycket positiv kvinna, duktig, driven, gör mycket för andra utan att själv ta plats. Hon ser alltid möjligheter och aldrig svårigheter. Hon är en sån där som "bara gört". Tänk att hon blivit ifrågasatt om hennes glädje är äkta.
Hon smittar- på ett bra sätt! Hennes glädje sprider sig. Jag har sett det och jag har upplevt det. Äkta- ja absolut. Hotfullt? Tydligen!
Jag funderade mycket på det hon berättade. Jag får ofta samma typ av fråga hur (i helvete) jag kan vara så glad och postitiv. Jag tänker, du som frågar detta. Har du någon aning om vad jag har varit med om i mitt liv. Har du någon aning om vad det är som gör att jag väljer att vara glad och tacksam för det jag har i stället för att gå och sörja och gräma mig över det jag INTE har eller kan. Jag tror ändå att glädje och det "braiga" i livet är det som hjälper mig och andra att komma över det som står på motpolssidan där. Jag tror och det är min personliga övertygelse att det är bättre att välja glädjen och fokusera på det braiga i livet och att det andra då blir mer hanterbart. För MIG har det i alla fall funkat.
Känns det skrämmande, hotfullt och provocerande?
Ja då ligger det problemet inte hos mig - så det så!
21 Oktober 2014  | Länk | EN NY DAG | 2 kommentarer
IDAG IGÅR I MORGON...

Idag är jag glad att det inte var igår. I alla fall när jag tittar ut genom fönstret. Regnet öser ner i dag.
I går var det Fotbollscup- för hela slanten- Swedbankcup. för hela slanten- fattar ni jag var rolig- eller inte!
Vädret i går var fantastiskt solen lyste och det var varmt och gott.
Cupen slutade med en oförtjänt andra placering- de borde ha vunnit. Men de var trötta, färre spelare i sitt lag för att 10 st- ja T I O stycken som anmält sig inte dök upp och inte heller meddelade förhinder. Mycket dåligt tycker jag! Riktigtmycketjättedåligt faktiskt.
Så färre spelare gjorde färre byten och de fick kämpa hårdare än de andra lagen som var flera.

Jag är en dålig fotbollsmamma- en riktigt dålig. Inte alls så engagerad som många andra. Jag kan inget om fotboll och regler och vet inte skillnad på offside och hörna. När det ska bli inkast eller inspark. Men jag gör vad jag kan för att åka och titta.
Ofta krockar matcherna med mitt jobb. Trist men så är det.
Det krockar också med "pappahelgerna" och det är hårt att stå vid sidan av och se hur svårt det är att välja "rätt" när det är matcher på "pappahelgerna".
I går var det "rätt" helg en mamma helg och därför var valet för barnet klockrent och självklart- han skulle spela.
Att barnet har valt att spela fotboll och att detta innebär träning två dagar i veckan och matcher på helgerna. Inte varje helg men nästan varje. Det är liksom för mig som förälder bara att gilla läget.
Jag gör vad jag kan för att åka dit om så bara för en stund. I går åkte jag fram och tillbaka 4 gånger till planen och tittade lite här och lite där. Emellan allt det andra som skulle fixas igår.
Jag såg några av sonens mål och missade några andra.
Men jag var där i alla fall.

Efter matchen packade vi pic-nic korgen och åkte till Tåkerns naturum gick sagostigen- fantastiskt vacker måste jag säga. Tillgänglighetsanpassad för rullstolar. Rekommenderas för alla som inte varit där. Mycket mysigt.
En fika korg och trevligt sällskap- mycket mer behövs liksom inte för att göra sig en bra eftermiddag.
En kompis en sån där bra fotbollsmamma som jag beundrar för hennes engagemang. Hon skrev till mig på facebook och undrade hur jag hinner och orkar allt.
Jag tänkte precis tvärtom när jag lämnade fotbollsplanen hur orkar hon och hinner allt som har med fotbollen att göra.
En rolig och tänkvärd tanke tycker jag det där att man kan beundra saker hos varandra.
Jag försöker komma i håg att ge komplimanger för det.
I går tackade jag henne för att hon skickar sms de matcher jag inte kan vara med och se. Små sms med resultat och om sonen gjort nått mål.
Jag blir glad av de små sms:n och känner mig liksom lite delaktig på distans när jag får dem.
Så i går tänkte jag att jag skulle göra det samma till de föräldrarna till mitt barn bonuspappan och riktigapappan som inte var där och kollade på sonen. Jag fick inga svar.
Däremot dök det upp lite andra "hejjaklackare" Herr Trummis och Herr Trubadur med ungar vilket gjorde sonen mycket glad men samtidigt helt förtvivlad när de inte vann finalen.
Pep-talket som tränarna delade ut efter förlusten. Att de inte skulle lägga fokus på den förlorade matchen utan tänka på alla de bra matcherna som de spelade och vann som gjorde att de kom till final. Det pep-talket var lite svårt att ta in just efter förlusten med silvermedaljen runt halsen. I bilen på väg till Tåkern försökte mamman att repetera det som tränarna sagt och sonen tittade på mig med allvarlig min och sa: - Jag vill inte prata om det här mamma.
Sagt och gjort vi pratade inte mer om matchen utan kvällen ägnades åt filmmys, pizzahäng och soffgos och othello framför brasan. En riktigt bra kväll alltså.
Innan sonen skulle gå och lägga sig kom han ner med silvermedaljen runt halsen och så sa han. - Nu mamma nu är jag redo att vara glad för andraplaceringen!
Gött när det liksom "landar" det postitiva tänket. Även om det tog lite tid den här gången.
Det är liksom det som är viktig i livet att fokusera på det postiiva som finns tänker jag. Det som är positivt och det som jag har gjort bra. Att jag oftast gör fler rätt än fel som människa. Att jag oftast gör mer bra än dåliga saker på en dag. Det där med "här står jag och duger" tänket.
Idag är det "i morgon" om man det var igår. I går var det match och då var det förlust och tårar. I dag är det det "i morgon" och sonen pratar stolt om matchen i går. Sin egen prestation och lagets och att det "trots allt var bra att de kom tvåa".
Jag gillart att han tänker så - även om det tog lite tid- så det så!


12 Oktober 2014  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
VARDAGSHJÄLTAR...

…Världens barn galan har knappt hunnit "kallna" nu drar rosa bandet-oktober igång. Åssen kommer Vardagshjältar-galan i TV.
Det är bra- jag menar verkligen inget annat. Alla dessa galor, de fyller en funktion- en mycket viktig funktion. En påminnelse om att jag faktiskt har det jag behöver och därför kan avvara något till den som inte har.
Jag brukar sjunga ihop ett gäng tusenlappar till Cancerfonden varje år. Jag köper oftast rosa bandet när jag står där på Lindex och drabbas av nått slags dåligt samvete över att jag borde göra mer för de bröscancersjuka, för världsfreden, kvinnojouren och de utrotningshotade pandorna i Tibet (finns det pandor där förresten?). Det är liksom där i kassan på Lindex jag varje år nästan köper Rosa Bandet.
Jag har visserligen inte lämnat in nått förslag på Vardagshjälte till TV-galan även om jag känner många som på ett eller annat sätt är kvalificerade. Om jag börjar i det nära nätverket så kan jag redan här räkna upp några stycken.
En av dem är min goda vän och kollega Fru A. Hon är klok, rolig, empatisk och nikotinist. Nu har hon gjort slut med Herr C. Han gör henne bara illa och hon är värd nått så mycket bättre. Hon är för mig en riktig jävla vardagshjälte. Nån som bestämmer sig för att göra nått riktigt bra för sig själv och bara gört! Bestämmer sig och bara gört!
Jag vet att hon läser den här (skitbloggen) så därför vill jag säga till henne nu:
ATT VILJA ÄR ATT KUNNA OCH JAG TROR PÅ DEJ! Du fxart- så det så!
8 Oktober 2014  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
VARDAGSLYX OCH HELGJOBB

I bland får man vända på det. När man som jag, som vi i den här familjen ofta jobbar helger så får man göra lite helg på vardagen.
Eller va f-n det kan man väl göra ändå- eller?
Allt behöver väl inte vara falukorv och gråtrist hela veckorna för att sedan blomma ut i nån slags OLW orgie på fredagskvällen? Eller?
Här hemma är vi tämligen bra på det där med vardagslyx.
Rutiner i alla ära men, så ibland, inte varje dag, men tillräckligt ofta för att boosta sig själv och tillräckligt sällan för att längta tills nästa gång, så i bland så gör vi helgsaker på vardagen. I går tex. simhallen men lite efterföljande mys i soffan. Te och rostat bröd.
Ja, mamman åt knäckebröd i vanlig ordning eftersom hon sedan Campbylobact infektionen FORTFARANDE har lite svårt med just mjukt bröd.
Vi inledde en Othelloturnering. Mamman gick vinst lös ur samtliga matcher utom en som blev oavgjord. Jag som ville minnas att jag var bra på Othello- när jag var mindre.
Eller jag kanske fortfarande är bra men att ungarna har ärvt mina othellogener och är bättre . Den tanken kändes lite bättre. För då är ju inte jag på nått sätt dålig på Othello, sorkarna är bara lite bättre.
Phu! Skönt!
Nu är det många år sedan vi spelade. Det kom liksom fram, spelet, när vi röjde lite. Eller vi mormor hjälpte till att röja. Hon är grym på sånt. Organisera och strukturera greja och fejja och dessutom tycker hon att det är roligt.
Sånt som jag får krupp av att bara tänka på gör hon med glädje.
Fränt!
Så det som göms i bråte kommer fram när mormor röjer liksom.
Så Othello och rostat bröd och ett simhallsbesök, det är liksom den lilla lyxen som vi unnade oss i går. Lite livskvalité en tisdagskväll- så det så!
8 Oktober 2014  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
Så går en helg ifrån vår tid och kommer aldrig åter..

…nä det är riktigt så går inte dikten. Men helgen kom och gick och fort som satan gick den den här gången (också).
Tycker ändå att jag lyckats klämma in det mesta av det bästa.
Skicka ungarna med tåget till sin pappa på fredag eftermiddagen sedan after work med Morgansson och Robinsson och så hon den vackraste av dem alla J.
Hem å så mysa framför TV:n se på världens barn gala. Sova sjukvart i timmen som Herr H brukar säga. Förena nytta med nöje och åka på vernissage på lördagen. För att sedan soundchecka och efter det åka på altanfest med många trevliga människor.
En av de trevligaste blixtvisiter jag har gjort i mitt liv tror jag. Tebax till stället vi soundchecka på spela och sjunga en stund.
Bra gig helt enkelt. Åka hem sova sju kvart i timmen igen och så upp och repa julshow. En heldag. Däremellan allt det här "vanliga" storkok på soppa, tvätta, plocka undan här hemma och förbereda veckan som kommer. En vecka som är liiiiite lugnare inte mycket men liiiite lugnare än vad de tidigare veckorna har varit. Det är välkommet!
Nej det är inte synd om mig jag väljer själv när jag ska säga JA eller NEJ nu har det varit en period med många åtaganden och många JA, nu kommer en tid med lite mer NEJ.
Har planerat in lite semester med kommande veckor. Semester och roliga utflykter, själv, och med barn. Inplanerad vila och återhämtning, ett måste om jag ska orka hålla det här tempot.
Promenader, träning- japp ni läste rätt, prioriteras också in. Liksom lösgött, vin och sovmorgon nån gång i bland.
Bra uppbackning vad gäller hund och barnvakt har jag också- vilket underlättar när livet levs i 180 knyck.
Nu är det söndagkväll och snart får jag hämta mina älskade ungar vid tåget. När de kommer hem är ordningen återställd igen- så det så!

5 Oktober 2014  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
Så går en helg ifrån vår tid och kommer aldrig åter..

…nä det är riktigt så går inte dikten. Men helgen kom och gick och fort som satan gick den den här gången (också).
Tycker ändå att jag lyckats klämma in det mesta av det bästa.
Skicka ungarna med tåget till sin pappa på fredag eftermiddagen sedan after work med Morgansson och Robinsson och så hon den vackraste av dem alla J.
Hem å så mysa framför TV:n se på världens barn gala. Sova sjukvart i timmen som Herr H brukar säga. Förena nytta med nöje och åka på vernissage på lördagen. För att sedan soundchecka och efter det åka på altanfest med många trevliga människor.
En av de trevligaste blixtvisiter jag har gjort i mitt liv tror jag. Tebax till stället vi soundchecka på spela och sjunga en stund.
Bra gig helt enkelt. Åka hem sova sju kvart i timmen igen och så upp och repa julshow. En heldag. Däremellan allt det här "vanliga" storkok på soppa, tvätta, plocka undan här hemma och förbereda veckan som kommer. En vecka som är liiiiite lugnare inte mycket men liiiite lugnare än vad de tidigare veckorna har varit. Det är välkommet!
Nej det är inte synd om mig jag väljer själv när jag ska säga JA eller NEJ nu har det varit en period med många åtaganden och många JA, nu kommer en tid med lite mer NEJ.
Har planerat in lite semester med kommande veckor. Semester och roliga utflykter, själv, och med barn. Inplanerad vila och återhämtning, ett måste om jag ska orka hålla det här tempot.
Promenader, träning- japp ni läste rätt, prioriteras också in. Liksom lösgött, vin och sovmorgon nån gång i bland.
Bra uppbackning vad gäller hund och barnvakt har jag också- vilket underlättar när livet levs i 180 knyck.
Nu är det söndagkväll och snart får jag hämta mina älskade ungar vid tåget. När de kommer hem är ordningen återställd igen- så det så!

5 Oktober 2014  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Ingela Svensson                                             Skaffa en gratis hemsida