Startsidan Blogg Gästbok Debatt Om mig Logga in
Ti On To Fr
<<
Juni (2017)
>>


GENREP VS KAFFEREP

...vi har en plan jag och min Morgan, en in i minsta detlalj palnerad plan alá Jönsonligan, vi har planerat att inte göra ett skit på söndag. Har ni hört- bästa planen ever. I 3 veckors tid har vi kört för fullt dygnet runt, sprungit om varandra, pusslat med hundvakt, barnvakt, allt det där vanliga städ och tvätt äta sova, läxor utvecklingssamtal, kriser över att det är prov, borttappade vantar, mössor, jackor?! Skridskoturer i skolan, bad, kompislek, betala räkningar och ja...ni fattar det som här till själva livet.
3 veckor och 3 premiärer och det är bara min del. Morgansson har varit fullsketen med jobb på sitt håll, tror han räknade ut att han varit ledig 1 dag i novmber- EN HEL- alltså...inte en dag utöver lördag, söndag, utan EN HEL dag. Jo då- så har vi valt att leva- vårt val- vårt liv och det funkar så bra så som Pippi Långstrump skulle ha sagt.
Men i perioder blir det här livet liksom lite mycket på en gång. Svårt att fördela tiden det är liksom lite knöligt att ha julshow i april- även om det skulle vara bättre rent logistiskt för oss.
Så nu mitt i smeten där livet går på klocka, du gör si i en timme sedan åker vi dit för att åka därifrån 45 min senare för att vara på plats- ni äter i bilen- ta med läxorna- sov en stund i logen, ja ungarna är med- japp- hörde ni det socialtjänsten- de är med på jobbet, inte alla dagar men vissa dagar, som igår. Gyllene måsen mat i bilen, jag fick en lektion i Vasatiden när äldste sonen satt och pluggade inför dagens prov. Själv hade jag en lur i med julshowssånger och övade samtidigt. Bilen full med scenkläder, mackor och godis till bandet.
Det dåliga samvetet var också packar, det där samvetet som gnager lite inte över att jag lever som jag gör- för det är jag stolt över- men utan för att jag ibland känner att jag inte vet om folk runt om mig, mamma pappa systrar, kompisar som ställer upp, att de förstår hur tacksam jag är för hundvakt, barnvakt ja allt de gör. Det dåliga samvetet. Åsså ja lite då för att barnen äter skräpmat i bilen och inte rotmos och fläsklägg hemma i kökets lugna vrå.

Ungarna har packat överlevnads väska och ställt in sig på en sen kväll på scen.
Produktionsrep är inte skoj men väldigt nödvändig.

I bilen ner till Tranås säger minste sonen som dagen till ära har rotat fram sin Parkhallen t-shirt- det här mamma det är livet det!
Så det så!
29 November 2012  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
L.I.V.E.T

...mellanlandar lite i det som kallas livet nu innan det är dax för nästa premiär och så några dagar nästa premiär på det, och sedan börja repa för nya spännande projekt!
I dag har jag varti skridsko-kassar-skjuts åt yngste sonen och hans klass. Det började ju bra- NOT- jag hade skrivit 8.30 det mer med facit i hand korrekta tiden var 8.00 SHARP vilket jag 8.10 erfor när fröken ringde och sa att barnet inte hade skridskor med sig (för de hade vi ju packat in i bilen) och att de undrade om jag hade missat att jag lovat att skjutsa. I bilen och vroooom upp till skolan där står barnet- utan mössa- utan vantar- med jackan uppknäppt och utan överdragsbyxor (22 minuter tidigare hade jag skickat i väg honom till skolan förvissat mig om att dessa bra-åha-när-man-ska-till-en-ishall-grejer fanns i skolan och han skulle ta på sig dem när han kom dit) Nåväl i med alla kassar väskor påsar med barbie, starwars och hemköps logga på i bilen. Då kommer min räddning, fler föräldrar har glömt skridskor, jag får vara den goda fen och hämta ett extra par som vi hade hemma. Därmed anser jag mig vara förlåten för den sena ankomsten. Barnet är inte längre kolsvart i ögonen utan ler åt att mamman får beröm för att hon ställer upp- phu! Han är inte rolig sonen om han INTE hade varit nöjd. Så jag "faromkringsomfan" lite grann på byn hämtar väskor och kassar, åker tillbaka till ishallen- då står barnet där svart i ögonen igen: F I K A...jomenvisstdåsattehe...det har jag ju såklart glömt!
En fröken erbjuder sig att dela med barnet, de här mamman förstår att barnet inte kommer att låta sig blidkas så lätt så hon kastar sig i bilen åker till Hemköp UTAN plånbok såklart- rafsar i hop en mer, några kanelbullar, wasas färdiga knäcke och en banan, för säkerhetsskull tar jag två av varje- ett nytt sätt att rädda hedern- för om nått annat barn(s föräldrar) har glömt så kan jag ju vara den goda fen igen...
Rusar in i ishallen barnet står vid sargen fortfarande svart i ögonen, han får ett par vantar som jag också köpte på hemköp, inte för att han ville utan för att det såg ut som att de andra vuxna i ishallen tyckte att det var förskräckligt att barnet (som har minst 115 par fingervantar i SKOLAN NÅNSTANS) åkte runt utan.
Barnet förhör sin mamma om vad hon köpt för fika. Han gillar det som levererats- phu- ett annat barn kommer fram och säger, jag har inget med mig. JAg ska just öppna truten och säga, du kan får en av Örvils kanelbullar när Örvil tittar på kamraten och säger: Du kan få en av mina, mamma har köpt 2 st, du vet i bland lyckas hon! Så tittar han förmätet på mig...
RIDÅ!
Nu ska jag bjuda mig själv på lunch, småprata lite med mig själv, kolla hur jag mår och vad jag har för framtidsplaner Så det så!
26 November 2012  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
SKÖN SÖNDAG

...slapp, slö, glott på TV ätit taco, bara fiset runt i mysbyxorna, inte tagit en ton, inte gjort nått mer än att bara det jag har skrivit här ovan.
Lite dagen efter kvällen före seg så där, men efter föreställningen i går så var jag - håll i er nu- nöjd! Riktigt nöjd! Jag gjorde mitt bästa och det räckte! Skönt att det är över på ett sätt, ångesten är slut- gött, lite sorgligt man blir rätt sammansvetsade på så kort tid när man jobbar så intensivt så det var gott att få avsluta i går kväll med en krogrunda med mina nya vänner, som jag hoppas att jag får fortsätta jobba med på ett eller annat sätt.
Det ska jag önska mej i julklapp av tomten- så det så!
25 November 2012  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
Two down one more to go...

...sista föreställningen på Children of Eden i kväll, så mycket ångest som det har varit vill jag lova. I går andra föreställningen var det bara roligt- fortfarande en hel del ångest- men mer kul än ren och skär ångest. Ser fram emot kvällen att få spela med dessa oerhört begåvade människor igen och så ser jag fram emot att få hänga lite med några av dem efteråt. Nyfunna människor av den där braiga sorten som man blir glad och trygg med. Trycker hårt på gilla-knappen! Nästa vecka ny premiär att krisa över, men det blir nog bra det också- när det är en föreställning kvar. Nu ska jag njuta i kväll tillsammans med en fantasiska kören, bandet och mina solistkollegor som alla 3 är fullkomligt briljanta! Den här upplevelsen har varit nyttig för mig på många sätt, personligen, som artist, som människa som Ingela helt enkelt.
Å jag tänker att det nog är såsom den lille (arge) sonen brukar säja, det som är lite klurigt är också väldigt nyttigt. För det här projektet har varit inihelvete klurigt att reda ut, men nu så är i sluttampen så har det som sagt gjort en väldig massa nytta med mig och för mig-dessutom imponerade jag visst på recensenterna- så det så!
24 November 2012  | Länk | EN NY DAG | 2 kommentarer
Dagens visdomsord och en liten fiffiluring till det...

"Erfarenhet är inte vad som händer dig, det är vad du gör med det som händer dig"

I går gjorde jag ännu en (bitter) erfarenhet i livet. Premiär på Children of Eden konsertversionen. Kören fantastisk, bandet likaså, mina solistkollegor, holy fuck vad grabbarna sjunger bra, tjejen också duktig, vacker spröd röst, men herrarna, ja jag finner inga ord- snuskigt bra- en ynnest att få ha samarbetat med dem! Ljudkillen- inte min egen den här gången-utan en annan också grym på det han gör. Han som fixar allt bakom hon som står längst fram Lisa, var 20-åriga dröm det här projektet är. Ja herregud vilken erfarenhet!

Det som hände mig i går var att jag sjöng bort mig totalt i första låten, gjorde ett tappert försök att reparera det, med ganska varierat resultat får jag väl ändå säga- erfarenheten där ligger väl i att jag i alla fall hade fler rätt än fel i låten, vilket ju på nått lite märkligt vis ändå är bra- eller nått. Min sista låt i andra akt satt däremot som en blöt vörtlimpa i väggen som Min Morgan skulle ha sagt, så det var också en erfarenhet att få göra samma låt 20 år senare och känna att ja va fan- kärringen kan än. Så det gårdagens erfarenheter gör med mig i dag är att jag ska lägga mer fokus på första låten, slappna av och liksom "åka med" i den andra låten ska jag återigen göra mitt bästa och njuta med kören! Så det så!
23 November 2012  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
DAGEN ÄR KOMMEN...

...idag slår någons dröm in. En 20 år gammal dröm att få förverkliga en musikal, tidigare aldrig uppsatt i Sverige. Jag fick frågan för många år sen om att vara med då sa jag ja och delade för ett ögonblick den drömmen, sedan dess har mycket vatten runnit under broarna, rösten har ändrats, jag har ändrats och nu senast har kroppen ändrats vilket återigen har ändrat rösten, jag sa ja som "stor" men ska nu leverera de här styckena som "liten". Det är stora starka mäktiga musiksstycken, talande, krävande och oerhört pampiga. Då som "stor" kände jag inga som helst tvivel på att jag kunde leverera det som förväntades, nu som "liten" har jag varit oerhört liten, så pyttepyttepytteliten och det som är någons dröm har varit min mardröm. Så hemsk att jag inte vill att nån jag känner ska gå och titta eftersom jag har varit övertygad om att jag INTE kommer att reda ut det. NU några rep senare vet jag att jag kommer att överleva, jag kommer att få det att funka, varken mer eller mindre, jag kan i nuläget bara göra mitt bästa, det finns värre saker än en tappad text eller nån annan typ av preimärnervs scenutflipp. Jag ska göra mitt bästa för att inte göra hon med drömmen besviken, det här är stort för henne, OM jag klarar det kommer det att vara stort för mig också, OM jag inte klarar det så kommer jag att vara flera erfarnheter rikare, jag har fått möta nya männiksor, sånna braiga männiksor som man vill ha fler av i sitt liv.
Jag har NÄSTAN lärt mig att hitta UT ur Norrköping utan GPS, bara en sån sak snacka om personlig utveckling. Nåväl i kväll är det premiär någons dröm slår in och på min mardröm är det början på slutet, tre föreställningar sedan är det över.
Ska bara kolla checklistan nu:
Sobril- check!
Sprit att skölja ner sobrilen med-check!
Hjärtstartare_ check!
Telenummer till akutpsyk- check!
Ja men då så då kör vi- Så det så!
22 November 2012  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
ULLARED COME AND GONE

...i måndags avverkade vi GeKås i Ullared, fick med oss nästan alla julklappar hem, inte så mycket kläder till ungarna, mer till oss själva och som vanligt en snuskigt tom plånbok. Varför blir det alltid så när man åker dit?!
Gjorde en typisk Ingela Svenssonsk grej också, köpte små glassiffror till adventsljusstaken, små små siffror som jag la i en påse och som jag såklart sedan inte hittade. Så jag gjorde ytterligare en typisk Ingela Svenssonsk grej jag gick in på nätet och beställde nya, ja först letade jag NOGA på Ingela Svenssons vis, i bilen och i kassarna och ja lite varstans där de små rackarna skulle kunna tänkas att ha hamnat. Men inga siffror- som bortblåsta. Putts väck bara. Så då när jag hade letat NOGA gick jag in på nätet och beställde, i butiken där jag köpte dem kostade de 79 kr på nätet kostade de också 79 kr MEN så tillkom frakt och annat skit så slutpriset blev 138 kr, jo men då si att näsa för affärer det har jag INTE.
Så nu har alltså de förbannade glassiffrorna kostat 138 +79 kr - mohahahah!
Nöjd och glad när jag klickat på KÖP knappen så åker jag i väg till Norrköping och ska
repa lite, halvvägs till Mantorp ringer Morgansson och säger: Letade du mitt i bilen - i kofferten?! För där låg de - sifforna! Ja som man brukar säga när Ingela Svensson letar blir inte en siffra rätt- moahahah! Så det så!
21 November 2012  | Länk | EN NY DAG | 2 kommentarer
DEJT - KÄNSLIGA LÄSARE VARNAS!

Nu har vi gjort det- på riktigt! Det som man ska göra, såsom det ska göras! Vi har varit på dejt jag och Morgansson. En riktigt dejt, med mat, hålla handen och tända ljus. Jo så är det nästan exakt två år sedan vi började smygpippa (det var det här ordet känlsiga läsare skulle varnas för). Vi har ju liksom gjort saker i fel ordning hela tiden, vi började ligga lite (här gäller varningen också) åsså flyttade vi hop, helt oplanerat, det liksom bara blev så, så bodde vi ihop i ett halvår lite drygt sedan köpte vi ett hus och nu två år senare har vi alltså varit på dejt.
Med levande ljus och allt och libanesisk mat, det var en liten bubblare kanske, men vi tänkte att eftersom vi gjort allt annat lite annorlunda så kan vi ju fortsätta på den inslagna banan.
Så libanesiskt it was! Mycket gott, många smårätter, "konstiga" rätter som man förmodligen aldrig skulle ha varken lagat eller ätet annars om de stod serverade på ett buffébord.
Paprika pasta med valnötter tex, hur ofta har man tänkt att idag ska vi fredagsmysa till det lite med paprika pasta- jag har aldrig tänkt tanken. Kul med nya smaker och nya rätter.
Åsså sällskapet då, en snygg man mittemot, som dessutom har lite innanför pannbenet som det går att prata med om allt, livet, känslor, tankar om framtid, planer ja om allt. Hux flux var klockan dags att gå och lägga sig och den snygge artige mannen som bjudit mig på dejten bjöd mig även på en taxi hem till dörren- ja det är ju hans dörr också- jag fick en godnatt puss-men inget sex- för man ska inte "ligga" på första dejten för då är man lite slampig- han har bjudit ut mig på en ny dejt redan i kväll, bio, då kanske vi kan smyghångla lite så där som man gör på bio- så det så!
17 November 2012  | Länk | EN NY DAG | 2 kommentarer
UNDERBARA UNGAR

...igår hade jag förmånen att få umgås en hel eftermiddag och kväll med min ene son, vi bakade och gjorde pannbiff, eller rättare sagt han bakade hålkakor, jag coachade och han gjorde pannbiff och jag coachade. Han är duktig och intresserad, noggrann och flitig.
Kul med hjälp i köket. Under tiden hinner man diskutera det mesta, skola, kompisar, jul, pappa-familjen, mamma-familjen, tankar om framtiden ja allt mellan himmel och jord hinns med. En härlig stund som resulterade i ett gott bröd och en fantastisk kvällsmat, pannbiff det är grejer det- så det så!
15 November 2012  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
UNDERBARA UNGAR

...igår hade jag förmånen att få umgås en hel eftermiddag och kväll med min ene son, vi bakade och gjorde pannbiff, eller rättare sagt han bakade hålkakor, jag coachade och han gjorde pannbiff och jag coachade. Han är duktig och intresserad, noggrann och flitig.
Kul med hjälp i köket. Under tiden hinner man diskutera det mesta, skola, kompisar, jul, pappa-familjen, mamma-familjen, tankar om framtiden ja allt mellan himmel och jord hinns med. En härlig stund som resulterade i ett gott bröd och en fantastisk kvällsmat, pannbiff det är grejer det- så det så!
15 November 2012  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
DJUPT VATTEN DEL 2

...näää det känns inte bättre- inte nånstans. Däremot så har jag gjort en liten lista på vad som är det värsta som kan hända. Jo, att jag sjunger fel, att jag inte kan texten, att jag inte räcker till rent röstmässigt och att tidningarna skriver elaka saker för att jag var asdålig ( och inte förtjänade bättre kritik) det är det värsta som kan hända. Troligen kommer jag inte att dö på kuppen, troligen blir jag inte skadad så jag får men för livet, troligen kommer jag att få en och annan förfrågan igen om att sjunga nånstans, troligen kommer livet att gå vidare. Alltså är det inte så farligt att göra det här. Går det åt helvete har jag ju nån vecka på mig att repa in Torsten Flinks "Jag reser mig igen" ...ja det blir nog bra det här, herrugud som om inte 40-årskrisen vore nog! Nu ska vi har en CoE kris också och därtill lägger vi nu att Tysklands projeketet i sommar visst ska börja styras upp nu...ja vad är det man säger, en ångestattack kommer sällan ensam- så det så!
14 November 2012  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
DJUPT VATTEN

...men simmar mot ytan. Simmar som fan rent ut sagt!
Kalla det ett artistiskt magplask, en vad gäller självförtroendet rejäl djupdykning, hal is eller djupt vatten. Kontroll har jag i alla fall inte- inte alls nånstans.

Det känns precis så illa som jag befarade att det skulle göra. Befinner mig just nu i ett av de skeenden i livet när man borde sagt tre boktstäver i stället för två. NEJ i stället för JA! Då hade allt varit så mycket enklare.
Mitt i repandet av musikalkonserten Children of Eden- och jag känner för första gången sedan vil skulle sjunga Barcelona låten jag och Steff på en idrottsgala för hundra år sedan (nåja 4 kanske) ångest- ren och skär ångest och ingen ångesthantering alls funkar- inte nånstans funkar det.
Jag är inte bekväm i det som ska göras- inte alls, det känns som skoskav fast på insidan.
Uppmaningen är: Gör det på ditt sätt- med din röst! Jo jag tackar ja, no shit Sherlock, det funkar ju så där, när skiten är skriven för nån mezzosopran som dessutom råkar vara född neger. Det är inte jag. Min pondus som sångerska försvann nånstans mellan kamel 20-25 nu 37,1 kameler senare är mycket av det självklara på scenen som satt förmodligen då satt i arslet borta, eftersom arslet också är borta.

Just nu vill jag verkligen bara hoppa av och skita i alltihop- men det är man ju såklart åt helvete för lojal för att göra. För så gör man inte...
I kväll ska det repas igen- om det inte känns bättre efter det repet- då hoppar jag av! För allas skull, min, familjens, och framförallt produktionens, bättre att de hinner sätta in nån annan på två veckor som vill göra rollen och känner för sångerna och som kan leverera det som förväntas- det kan inte jag- inte här och i det här forumet- jag borde ha lyssnat på första känslan jag hade där och då- NO DO NOT DO IT... men ändå sa jag JA och tänkte att det här kan nog va nyttigt och framförallt skojigt att prova på.
Nu känns det inte särskilt nyttigt, hamsterpuls och tunnelseende sedan i går efter det fruktansvärda repet, och det känns definitivt inte så roligt...
Fast så får man inte skriva för i bloggar och på facebook ska ju allt va så jävla sockersött och rosenskimrande för det sa de på Solsidan i går.
Men nu har jag satt grisen i båten och får ro som fan...eller hur det nu är man säger!
Så det så!
12 November 2012  | Länk | EN NY DAG | 1 kommentar
S P Ö K F E S T och FARS DAG

...en liten tradition vi har systrarna med familjer och barn. Utklädda så klart - om man vill! God mat trevlig sällskap, massa med godis och så lekar barn och vuxna tillsammans. Ungarna hade önskat tipspromenad och limbo dans. Stor lycka hos yngste sonen när han var en av två som hade alla 12 rätt, på inte helt lätta frågor- han har huvudet på skaft den ungen.
En massa underbara ungar i olika kostymer, en stålman, en elefant, en prinsessa, en häxa, tre porslinsdockor och tre fångar var det bland annat som var med på festen. Vi vuxna körde stad berg och land, ett kul spel som garanterat ger upphov till diskussioner och flygande ändringar i regel verket. Det var i går det...

I dag är det fars dag. Ungarna ville gärna ge Morgan nått för han är bästa bonuspappan.
Kalsonger som sig bör och så en parfym. Vi tror han blev glad för det skrev han på facebook.
Och det vet ju alla att står det på facebook så är det sant. Min egen lilla pappa han fick en kokbok av Per Moberg och hans vin, Mobergs alltså- eller ja nu är det ju pappas eftersom han har fått det. Å det är han värd slabbtrattsgubbstruttprutt pappan som allltid ställer upp.
Han är världens bästaste pappa och Morgan är världens bästa bonuspappa och jag känner dem båda och är faktiskt mycket glad för det- så det så!

11 November 2012  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
KLOKA BARN

...jag är så stolt och så lycklig över mina båda grabbar. Små människor med stora tankar. I dag fick jag ett smärre frispel när jag här hemma mitt i allt "bråttomande" för att som vanligt hinna med så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt for runt och letade som en tok efter ett nothäfte som jag förberett till musikalkonserten som jag ska vara med i.
Naturligtvis hittade jag inte häftet, jag misstänker nu att det ligger i sambons bil- för det var där jag hade det senast- tror och hoppas jag. I alla fall jag var väl inte så trevlig och kan väl inte skryta med att jag just då hade en av mina bästa stunder som mamma. Svor och levde fan helt enkelt. Samtidigt som jag sprang runt här hemma sönderstressad av både tidsbrist och det faktum att hela musikalprojektet är ett sånt där "utmana mig själv projekt" som jag helst skulle vilja hoppa av- ja jo jag vet att jag skulle ångra mig då- men just nu vill jag bara inte göra det alls, tycker inte att det är roligt och har helt tappat tron på min egen förmåga att klara av det, eller vi kan ta det ett steg ännu längre, just nu är jag inte ens säker på att jag kommer överleva premiären på det.
Så när jag kommer hem efter ett totalt misslyckat rep där jag blivit ännu mer övertygad om att jag BORDE sagt nej...när jag hade chansen, när jag har åkt bygden runt och samlat i hop mina barn kände jag att jag var skyldig dem en ursäkt över att jag var så hemsk innan vi kom i väg på förmiddagen. Jag förklarade att jag är ledsen för att jag var otrevlig och att det inte var deras fel, att jag helt enkelt är skitnervös för den här musikalkonserten och att jag inte tror att jag kommer klara av det. Min store son sa med glimteni ögat, det var väl inte så farligt, det var väl som vanligt och så ler han ett snett leende.
Så kommer min lille unge och kramar mig så säger han:
Du vet väl mamma att det som är lite klurigt är också väldigt nyttigt!
Det säger hans fröken ofta och visst är det så: Det som är klurigt är också väldigt nyttigt. Och om jag överlever musikalkonserten ska jag höja hans veckopeng- Så det så!
11 November 2012  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
SEX SEX SEX

ÄNTLIGEN!
Nu är den där, prydligt och fint- 6:an som startsiffra i vikten!
Med god marginal dessutom. Häromdagens invägning där 6:an så äntligen stod först i viktisiffran har jag väntat på- sedan gymnasiet- jo faktiskt. Första gången jag gick med i viktväktarna vägde jag 70-nått och behövde enligt gympafröken gå ner i vikt för att få en 3:a i gympa. Jag fick aldrig nån 6:a först, ett skadat självförtroende och en knäckt självkänsla kom dock som ett brev på posten när jag för första men inte sista gången misslyckades med en viktiminskning. Jag har lyckats många gånger- jorå- jag har också lyckats gå upp allt jag har gått ner igen. Det finns nog inte ett pulver inte ett piller inte en metod som jag inte har provat, det enda som har funkat för stunden dock aldrig över tid var just viktväktarna, som kirurgen sa, ett smart tänk, ät allt men inte alltid. Låter lätt men var faan så mycket svårare när kroppen aldrig jag säger det IGEN AAAAALDRIG var nöjd oavsett hur mycket hur lite hur rätt hur ofta jag åt. Nu är den det. Kroppen hjälper mig. Eller rättare sagt kirurgen har hjälpt min kropp att hjälpa mitt huvud att säga att NU är det dax att äta, och framföralt NU är det dax att sluta äta. Detta är nyttigt och detta är mindre nyttigt!
Sammanlagt sedan jag tog beslutet om att låta operera mig har jag gått ner 37,1 kilo. Japp så är det 37,1 kameljävlar är nu borta och jag vill aldrig nånsin ha tillbaka dem.
Vad jag saknar? Att kunna dricka ett stort glas kallt vatten när jag är törstig. Det går inte, på samma sätt som det rent fysiskt inte går att äta en stor bit kladdkaka. Ett par cm kladdkaka jo men det funkar- det är dock inte särskilt gott. Några godisar funkar men det är inte heller särskilt gott. Keso däremot som jag ALDRIG ätit förut i hela mitt liv- det smakar fint, grönsaker och surdegs knäcke- i bland tror jag att de krötade runt i skallen på mig också eftersom jag numer väljer sundare. Magen är mindre där får det plats betydligt mindre mängd mat en omkoppling av tarmsysstemet gör att det passerar kortare del av tarmen som tar upp näringen vilket också bidrar till viktminskingen. Jag rör mig mer- för att jag måste och för att jag vill men framförallt för ATT JAG KAN och ORKAR! Det här är förutom mina barn det absolut bästa jag har gjort. Jag hoppas och önskar att fler tar chansen om de får den- att lägga sig under kniven var inget lätt beslut- men jag tog chansen- eller risken vilket man nu väljer att se det som och lät mig opereras. Så det så!
8 November 2012  | Länk | EN NY DAG | 6 kommentarer
Äpplet faller inte långt...

...sägs det! I bland faller det rusktigt nära faktiskt. Jag ser så mycket av mig själv i min yngste son, hans beslutsamhet, hans tro ( ibland övertro) på sig själv och sin egen förmåga. Hans sätt att problemlösa- hela handen principen- snabbt och enkelt. Hans rättvisetänkande och så hans (förbannade) envishet. I går satte han återigen de vuxna i hans närhet på prov.
Att han är uthållig och har ett pokerface som får självaste Lady Gaga avundsjuk är vida känt i familjen och närmaste vännerna.
I går uppförde sig den unge herrn på ett icke önskvärt sätt vid kvällsmaten. Efter en uppmaning om att beteendet förväntades upphöra, en påminnelse om vad vi vuxna förväntade oss så fortsatte han i godan ro att syssla med det som han enligt oss vuxna inte skulle. Dessutom hånflinade han åt oss när vi berättade vad konsekvensen av hans uppförande skulle bli. Då flinandet fortsattes utökades "straffet" och var till slut uppe i 1,5 timmes kvarsittning ( det började med 10 minuter- så man kan säga att han drog det hyfsat långt).
Straffkommenderingen började och efter dryga timmen passerade hans mamma sonen som fortfarande förvisso satt kvar vid köksbordet i enlighet med straff-föreläggandet. dock hade han nu vänt upp och ner på sig lite ala "Pippi Långstrump" och placerat fötterna där man normalt har huvudet när man sitter- ja titta på bilden så fattar ni.
Mamman som tyckte sig höra en snyftning under bordet, frågar honom med vän röst ( villig att förkorta straffet om en ursäkt spontant hade givits henne) hon frågar honom: Det här blev ju inte så bra Örvil, hur tycker du att det går?!
Ungen svarar flämtandes under bordet:
Jo tack det går bra- jag yogar lite här...

R I D Å!

Nu är mamman på väg till avdelning 8 på psyket- hälsa gärna på mig där!
Över änd ut! Så det så!
6 November 2012  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
BRA DAG

...läggs till samlingen. Senaste året- eller åren har egentligen varit en följetong av bra dagar, men så i bland så kommer det en sån här bubblare som är ännu lite bättre. Inte för att det händer nått särskilt eller för att man har åkt långt eller för att man har köpt nått man länge trånat efter utan för att det har varit en bra dag helt enkelt. En i all enkelhet bra dag. Fina människor omkring mig, lagom mycket att göra i ett lagom bra tempo. Vi tar det från början. Sovmorron, eller nåja nästintill - check!
Frukost/brunch med kusin och moster och Ester- en riktig goding- check!
Promenad med ovan nämnda sällskap till "kvarterskrogen" där jag blev bjuden på lunch- check!
En sväng på Ingers blommor - en affär med alldeles för många "must have:s" - check!
Halloween sminkat lilla Sara ( som inte längre är så liten) - check!
Jobba- gillar mitt jobb - så check på den!
En sväng till mamma och pappa och en syster yster och hennes ungar som förvisso sov i kapp med pappan till barnen- göddig pratstund- check!
Vin- check!
Ja ni här ju en helt vanlig dag som i alla enkelhet blir den sjuhelvetes tankning av energiförråden! Jag gillart bigtajm- så det så!
2 November 2012  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Ingela Svensson                                             Skaffa en gratis hemsida