Startsidan Blogg Gästbok Debatt Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
27
28
29
30
31
<<
Oktober (2017)
>>


Desiderata- favorit i repris!

Desiderata
Vandra lugnt i brådskan och larmet — minns vilken frid det kan finnas i tystnaden.
Lev i sämja med andra människor, så långt det är möjligt, utan att förneka dig själv.
Hävda din sanning lugnt och högt; lyssna också till vad andra säger, även dårar och ignoranter har sin berättelse.
Undvik bullersamma och stridslystna människor, för sådana är en plåga för sinnet.

Om du jämför dig med andra, kan du bli bitter eller inbilsk, ty det kommer alltid att finnas någon som är bättre eller sämre än du.
Gläds åt det du uppnått och de planer du gör upp.
Gör det du gör med hjärtat, hur oansenligt ditt arbete än är.
När lyckan skiftar är det ett beständigt värde.
Var försiktigt i dina företag, ty världen är full av svek.
Men låt inte detta skymma den sanna dygden, många strävar efter höga ideal och livet är fullt av hjältemod. Var dig själv och trotsa framför allt inte känslan: var inte cynisk inför kärleken, ty i jämförelse med all strävhet, kyla och alla besvikelser är hon evig som gräset.

Mottag sorglöst vad åldern bär med sig, uppge utan bitterhet ungdomens attribut.
Utveckla din själsstyrka, så den kan bli ditt värn vid en plötslig olycka.
Men plågas inte av fantasifoster.
Mycken ängslan föds ur ensamhet och leda.
Behåll en sund disciplin men var mild mot dig själv.
Du är ett barn av världsalltet, liksom stjärnorna och träden har du rätt att vara här.
Oavsett om det står klart för dig eller ej, betvivla ej att världsalltet är sådant som det borde vara.

Förbli således i fred med Gud, vad du än tror om hans existens, vad du än upptas av och vad du än åstundar. I gatularmet, i livets förvirring, förbli i fred med dig själv.
Med all sin förljugenhet, sin möda och sina skingrade drömmar är denna värld alltjämt härlig.

Var aktsam, försök vara lycklig.

Den här texten kallas för ”Desiderata”, och skrevs 1927 av en karl som hette Max Ehrmann (1872—1945). Det är de bästa livsråd jag någonsin har läst - så det så!
28 December 2014  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
Så många luckor i kalendern...

…är längesedan jag hade!
Flera dagar som har varit och är helt "rena" skönt för själen, kroppen och oss, det som är "vi" jag och Morgansson.
Grabbarna är hos sin pappa-familj och även fast jag saknar dem massor så uppskattar jag tiden vi får helt själva.
Sova hur länge vi vill det gör vi iofs annars också eftersom grabbarna oftast sover liiiite längre än oss.
Men bara det där "bara varandet". Med varandra och andra om vi får lust - inte för att vi måste utan för att vi vill.
Äta när vi vill och vad vi vill- det gör vi väl iofs annars också det är ju inte så att mina ungar har vuxit upp på nån slags specialkost.
Det som har stått på bordet har varit det som har serverats- inga alternativ för att den ene tycker bättre om makroner som ser ut som skruvar och den andra tycker bättre om fjärilar. Nä sånt lafs tror jag straffar sig i längden. Visst kan man ha önskekost- det tycker jag absolut att man ska ha men att stå och larva och göra särskilt mat till en unge för att han eller hon hellre äter det. Ja jo det blir nog bra när du som förälder sedan får stå på systemet och köpa ut renat för att ungen hellre dricker det än folköl.
Men det var ju inte det jag skulle blogga om i dag.

I dag var det kalendern som stod på agendan.

Eller rättare sagt luckorna i kalendern.
På tal om luckor i kalendern ja.
Jag hittade de förbannade fotbollsjulkalendrarna som ena ungen var tvungen att sälja = mamman var tvungen att köpa lagret av när de han fick sålt till andra blev över dvs ett gäng!
Ett gäng med 24 luckor i varje som ska rättas- för det kan ju va nån liten vinst på.
Nu har det öppnats och lästs och lästs igen och inte en endaste lite vinst…inte oväntat men det kändes ändå lite snöppligt.
Nått litet jäkla kaffepaket eller Nobless-choklad borde man väl ha vunnit tänker jag.
När jag ändå håller på och rättar så kör vi vidare med uppesittarkvällens bingolotter.
Inte en endaste liten Mexico vinst på de heller! Inte ens en ny lott vann vi. Dessutom var inte programet ens roligt- sade hon bittert! Mycket bittert!
Morgansson däremot han har minsann vunnit högsta vinsten.
Nä jag menar inte att han fick mig- det är jag mycket medveten om att det finns de som tycker alldeles förskräckligt synd om honom som har hamnat i samma "bo" som Mjölbys största skata.
Just i dag har han dock vunnit högsta vinsten- S N Ö N!
Det är snö ute och han får röja med sin lille fyrhjuling och sin plog.
Det är högsta vinsten minsann…om man är gotlänning och har en fyrhjuling och en liten plog i garaget och det har han! Så nu "leker" han i kring ute i den dm djupa snön.

Skönt att det är en lucka i kalendern i dag så han kan röja snö.
Jag tycker också att det är skönt med de här luckorna.
Så skönt att jag på allvar funderar på att jag borde skapa mig fler sådana luckor.
För att skapa dessa måste jag dock boka in några möten i kalendern och sammankalla berörda parter och meddela att…phu…där blev det jobbigt känner jag.
Att det ska behöva ta tid för att skapa tid- ogillart- så det så!
27 December 2014  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
JULAFTON och andra grejer...

Här är han. En av tomtejävlarna, de där fula som jag bloggade om häromdagen.
Morsan hade dem kvar.
inte alla med ett par stycken som hängde i kökslampan.
Blev lite så där gråtmild och nostalgisk. Trodde nog nästan att de små kräken hade firat sin sista jul redan för nått sekel sedan. Men inte då. De hängde där i taklampan så fint…eller fint…de hängde där.
Julafton kom och gick. Ännu ett år. Mat, tomte, glögg, glädje, förväntan, massa papper överallt. Skratt, stim, stoj, mer glögg och skumtomtar. En helt vanlig julafton alltså.
I dag är det juldagen och i morrn är det en annan dag.
I dag har vi liksom ytterligare 76% av Mjölbys befolkning varit ute på den obligatoriska juldagspromenaden. Skönt. De få flingor som föll i går låg kvar i dag och det blev liksom någon promille julkänsla under promenaden- så det så!
25 December 2014  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
Det blir jul ändå...

…jovars så är det allt!
Hur jag vet det? Jo för att i år har jag varken bakat lussebular eller pepparkakor.
Jag har inte gjort någon knäck eller någon rockyroad.
Jag har heller inte putsat fönstren- så noga.
Jag har modifierat den stora julstädningen som brukar innebära allt från skura avlopp till frosta av frysen till att torka lister till en helt vanlig grovasanering.
Jag har alltså plockat undan eller rättare sagt tryck in i skåpen så inte skiten syns.
Dammsug så långt sladden räckte och så blaskade jag av golven i de sk. fartlederna.
Trots detta så är det julafton- i morrn!
Han hade fan rätt Kamprad i den nya IKEA kampanjen som rullar på TV:N #detblirjuländå.

Julklapparna har jag i år köpt lite pö om pö och trots att det skulle bli betydligt mindre i år eftersom vi har beställt en resa och åker strax efter jul,
trots det så är säcken välfylld.
Med det ena och det andra till oss själva och varandra.
Så visst blev det jul i år ändå.
Jag anadet men ja visstet inte.
Tänk att det skulle ta 41 år och en viss utfasning de sista åren för att släppa alla prestationskrav kring detta med jul.
Jag menar att jag ens har tänkt tanken att jag är en sämre mamma för att jag inte gjorde knäck i går när jag hade ett par timmar över?
Borde jag gjort det?
Vet ni vad jag gjorde i stället? Nä det kan ni ju inte veta eller jo om ni har instagram eller facebook.
Jag spelade monopol med mina barn- i flera timmar.
Två dagar eller rättare sagt kvällar i rad nu har vi spelat och det är så roligt.
Jag kommer i håg första gången jag spelade monopol med min pappa.
Det var runt jul. Jag satt i kökssoffan… nä förresten där satt pappa- han satt ju alltid där- troligtvis hade han morgonrock på sig- just det minns jag inte men jag minns att det var juligt och fint - som det alltid var när vi "julade" när vi var små.
Smällkarameller i dörrposterna.
Den förbannat fula plasttomte-ansiktet hängde på en dörr.
På kylskåpen satt plastbilder urklippta från ICA kassarna uppkletade.
Vi hade några fula jävla magra tomtar med stora huvuden som man klämde fast i kökslampan eller i ljusstaken med de färgade glasbitarna. Ja ni hör ju- allt var väldigt vackert. Det tyckte ofta kompisar som kom hem till oss att vårt hem var så hemtrevligt och juligt. Det hände vid ett par tillfällen att andra firade jul med oss för att de inte hade nåp annanstans att fira.

I alla fall Monopolet med farsan då. Jo där satt vi han och jag och spelade. Mina systrar sov redan - eller? I alla fall var de inte med.
Det var han och jag och harn "dukade upp" och förklarade reglerna och sedan utklassade han mig fullkomligt. Vi hade tom skuldsedel block och han var fruktansvärt dålig på att dölja sin glädje över att jag blev fullkomligt barskrapad när jag hamnade på hans gator.
Jag minns att han (innan han gjorde mig bankrutt- annars hade det ju varit elakt på riktigt) sa att han hade längtat efter den dagen då han skulle kunna spela monopol med oss barn.
Nu förstår jag vad han menade och hans känsla där.
Det var så jag kände nu också när vi satt där och spelade Monopol jag och mina älskade ungar. Likt min far så spelade jag skjortan av dem och förmodligen dolde jag det lika illa.
Men känslan var densamma som jag hade som barn fast jag nu var vuxen. En känsla runt Monopolet av samhörigthet, gemenskap, glädje och helt stressfritt trots att det kostar 40 000 kr att hamna på ena ungens gata med hotell.
Inga telefoner, bara familjemys- älskart!

I dag är det dan´före dan´ och uppestittarkväll den enda kvällen på året då vi spelar bingolotto- det har vi gjort varje år sedan ungarna blev stora nog att dutta själva på sin lott.
"Förr i tiden" var det all in med julgröt, marschaller och hembakat bröd till skinkmackan och hemlagat julgodis. Komplett kaos över felduttade rader. Gråt och tandagnisslan över missade vinster och så ett jävla tjat om att få öppna julklappar.
I år får alla äta innan hemma innan de kommer hit.
Det blir must och skumtomtar och möjligen fem-minuters kola. Ljuslyktorna utanför huset ska jag fjutta på om jag orkar, förmodligen blir det samma kaos med felduttade rader och gråt och tandagnisslan och en viss känsla av missunnsamhet mot de som vinner färgfemman även i är men det hör väl liksom till tänker jag för vet ni- det blir jul ändå- så det så!


23 December 2014  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
MEN DÅ...

…nu är det så där svårt att komma i gång igen. Inte för att det inte har hänt saker som man skulle kunna blogga om. För det har det (såklart) det har varit två intensiva dagar.
Två dagar där ärlighet och härlighet har stått i fokus.
Ren och skär julglädje när den är som bäst. Ett gäng med en oändlig massa svårigheter men som ändå bestitter den fantastiska förmågan att se möjligheterna!

Härligt har det varit. Underbart! Så många skratt men också så många tårar.
Jag fick en liten julklapp av en tjej i gänget med klappen följde ett kort.
Hon har skrivit vad jag har betytt för henne och det rörde mig inte bara till tårar.
Söndertjuten är en bättre beskrivning.

Hennes ord om vad jag och mitt arbete har betytt för henne betyder oerhört mycket för mig.
Att läsa hennes egna ord om att hon känner att hon har vuxit och hur hon upplever att hon blir sedd och bekräftat av mig för den hon är det värmer något oerhört!
Det finns inga applåder i världen som kan mätas med de orden!
Jag tänker det är ju precis så vi måste möta varandra.
Inte som de vi önskar att någon skulle vara utan precis sådana de är.
Jag gör ju bara som jag gör för att jag är den jag är ovh för att det är det här jag innerligt tror på- att alla har rätt att få vara det de är och göra det det de vill och att ingen ska döma innan man har provat.
"Bara gört" alltså" testa först utvärdera sen…gör om gör på nått annat sätt eller gläds åt att det blev rätt!
Alla kan verkligen inte göra allt, men alla, alla är bra på något och i ett sammanhang är man lika viktig som någon annan.

Det känns bra att få ett sånt där kort, med en bekräftelse ett slags kvitto på att det man gör
går fram att det når ut och att det förändrar!
Men det är oerhört jobbigt att läsa- jag blir som jag skrev inte bara berörd utan helt söndertjuten och just där och då tänker jag att det hade varit lättare om hon bara hade sett mig som övriga världen gör alltemellanåt som elak och besvärlig - så det så!

18 December 2014  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
KILL YOUR DARLING

…nu så "nu är skiten över" för i år.
Julshowerna är färdigspelade. Fullsatta salonger, glada människor, muntra tillrop, god mat fin service och hotellfrukostar vad mer kan man önska sig?

En del av mig svarar- ingenting. Den andra delen av mig är redan i november 2015 planerar och funderar. Tur att den man lever med är lika galen och tänker i samma banor. Vi vill hela tiden lite mer, lite bättre, lite proffsigare. Nytänkande eller gamla tradiditoner?! Ja det är frågan. Jag har ju nästan ett helt år att fundera men ler lite i smyg åt mig själv och det faktum att hjärnan drar i gång redan efter premiären på pågående projekt.
Ja va fan, det gäller ju att passa på snart är man gammal på riktigt. Det blir på nått sätt så påtagligt när man efterfestar med personalen som är nästan 20 år yngre än man själv.
Hur jag tänker då?
Jo nästa år är det dax att göra en riktigt "kill your darling" dvs ta bort nått man egentligen tycker om för att helheten kommer att tjäna på det. Man tar inte bort det för att man inte tycker om det längre alltså utan för att allt annat kommer att bli så mycket braigare. Enkelt? Nä inte särskilt! Men det är sånt som måste göras i bland. För några år sedan var allt sånt jättejobbigt det var lätt att projicera fel och lägga fokus på fel sammanhang och sak. Svårt att skilja sak och person. Däremot lätt att tänka att det var mig det var fel på att jag inte gjorde nått tillräckligt bra om det skulle bort, svårt att se hollisitiskt. Det har jag inte längre- inte lika mycket i alla fall.
Kill your darlings är inte alltid lätt men den här gången är det det!
Säger som Brasse- en ska bort!
Det finns ju liksom fler julsånger att välja på .
Den där gamla "trasan" är färdigsjungen nu!
Jag tänker att man faktiskt gör så med andra saker i livet också. Väljer bort och väljer till.
Som jag brukar säga:
You meet a person for a reason season or a lifetime och Those who wish to sing always finds a song. Jag tänker det kanske är likadant med sånger som med vänner som med andra saker i livet att de finns där för en stund eller för alltid. Jag tänker också att saker, vänner, situationer kan komma åter. En del finns där alltid alltid och gör en aldrig besviken. Det är äkta genuint och helt på riktigt. En sån vän dök upp i lördags på sista föreställningen. FinaFina B och hennes man M. Härliga, ärliga människor. Lika vackra på utsidan som insidan.
Jag saknar dem oerhört. De bort långt bort. Inte jättelångt bort men långt bort och vi umgås alldeles för sällan.
B & M är lifetimers- jag vet det jag kännert och har alltid känt det.
Så finns det de som man på riktigt trodde var lifetimers som visade sig passa bättre in i en annan kategori, lite ledsamt det är väl liksom så det är.
Det finns en sång eller en vän för olika tillfällen i livet en del finns där för alltid andra kommer och går och det är väl inte mer med det- så det så!

14 December 2014  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
Febriga barn och andra grejer...

Så kom han hem då den ena ungen och däckade. Han släpade sig verkligen i väg till skolan den dagen han sedan kom hem och var sjuk på riktigt. Han trälade sig i väg för att han absolut ville göra ett läxförhör eftersom han befarade att han annars skulle få "nått surt" efteråt.
Mamman som redan är på krigsstigen vad det gäller den aktuella skolan och hur de hanterar bekymringar eller rättare sagt deras oförmåga att inte kunna hantera bekymringar tar et djupt andetag. Antecknar återigen, händelse tid och plats, dokumetation helt enkelt.
Kan var bra att ha…så småningom.
När inte samtal leder nån vart då kan man skriva för att förtydliga men när inte ens det hjälper får man fiffilura över nästa steg. Medlare kankse?! Sade hon och kunde knapp hålla sig för skratt- så det så!
Nu ska den sjuke ungen kramas lite innan han får åka till pappa och fortsätta vara sjuk där för den här hemska mamman ska spela julshow- så det så!
12 December 2014  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
Allting har ett slut...

…utom korven som har två!
Slut på kontot! När kommer de förbannade skattepengarna egentligen?
Slut på hårsprej- ja det kostar ju en hel del att se så billig ut som jag gör.
Var för är det så att alla grejer tar slut samtidigt?
Kolla kylskåpet tex det är sällan som bara "nått" är slut oftast är det många saker.
Lika så i sminkväskan. Mascaran tar slut samtidigt som underlagskrämen, den förbannade antiwrinkelkrämen (som så uppenbart inte fungerar - men lik väl fylls på).
Enkelt säger nån - för att du köper alla dessa grejer samtidigt.
Fast så är det ju inte. Jag väljer ofta att bara köpa det ena eller det mest viktiga- så grejerna kommer hem lite random, efter det skriande behovet eller för att inköpen helst bör matcha tillgången på kontot. (När jag skriver det där så tänker jag- oups och bootsen för nästan 4000 kr som är på väg hem på posten- hur väl gjordes den matchningen mellan tillgång och kommande utgifter egentligen?!)
Det jag vill komma till är att det i bland är i osynk hur jag än bär mig åt.
Nåväl allting har ju ett slut utom korven då som har två - så det så!




11 December 2014  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
M I S S B R U K

I dag har jag å jobbets vägnar varit i Norrköping på en fantastiskt tänkvärd föreläsning om missbruk.
Kemiska substanser, sex, mat, spel ja-den täckte väl in allt skulle man kunna säga.
Mycket tänkvärda saker, många tankeställare, många aha-uppleverlser.
Många självupplevda berättelser som jag och de andra åhörarna fick ta del av.
Mycket bra helt enkelt! Mycket mycket bra helt enkelt!
Jag fiffilurar nu såklart nu i afton i termer som missbruk, beroende, riskbruk.
Vad är vad och när blir vad vad?
Allt kan missbrukas, godis, sex, spel, pengar, förtroenden, ja i princip allt.
Kickar söks på olika sätt…genom just mat, sex, sprit, knark mm.
Lögner som blir till sanningar.
Efterkonstruktioner som blir till nutidens dåtid.
Fantastisk- skrämmande- förtjusande och hemskt på samma gång.
Förblindelsen (är det ens ett ord?!) i allt det spännande och farliga- tunnelseendent.
Spänningen i att undvika att bli påkommen och upptäckt.
Märkligt det där att det finns de som utsätter sig själva och andra för det gång på gång på gång!

Mannen som föreläste väckte mitt intresse tidigt men det var inte förrens en bit in i föreläsningen som han berättade att han hade två missbrukande söner.
Det hade jag i ofs anat långt tidigare. Hans engagemang gjorde att jag funderade över - vad det var som gjorde att han brann så just för det här!

I dag har jag lärt mig mycket-om både det ena och det andra- så det så!
9 December 2014  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
…andra advent och andra grejer!

…nu ramlar de på dagarna. En efter en. Dagar blir till veckor och snart är det jul!
De flesta julklapparna är klara. Inslaget och färdigt. Ska komplettera nått litet här och nått litet där.
I helgen har vi spelat andra julshowshelgen, så snart är "skiten" över!
Jag kommer sitta där och undra vad som kunde gjorts bättre hur det kan förnyas och jag kommer såklart att känna den där lilla sorgsenheten över att "skiten" är över.
Det är ju på nått sätt den här "skiten" jag lever för. Det är det jag kan.

I lördags precis innan föreställningen så försvann rösten igen.
Jag hostade några gånger och så poff bara borta. Av röstens hela register fanns kanske 10 % kvar. Några toner i mellan registret som med en enorm kraft ansträngning funkade- skapligt.
Fick frågan av en av mina finaste vänner nu i kväll. En sån där vän som har ett hjärta så stort att man inte förstår hur det får plats några andra organ inne i hennes kropp.
Hon frågade hur det var med halsen. Jag svarade som det är att det är skit. På riktigt skit.
Hon frågade hur det var med resten av mig. Jag svarade som det är. Att resten av Ingelan blir nedstämd och tappar modet helt och hållet när rösten försvinner. Jag mår rent ut sagt piss.
Hon skrev så klokt att det är märkligt hur stor del av rösten ens personlighet är. Hon har själv haft problem med rösten och är som jag beroende av den för att kunna utföra delar av sitt arbete. En sångerska till en annan liksom.
Jag tänker så här, utan min röst är jag egentligen inget annat än ett för stort hår i en för liten skinnklänning på scenen.
Tror att det är svårt för andra som inte sjunger eller insatta i "branschen" att förstå hur det känns.
Jag brukar värdera braiga saker i mitt liv med "lycklighet" men det här är verkligen raka motsatsen. När rösten strular är det ren och skär olycklighet på riktigt.
När det dessutom råkar sammanstråla med årets viktigaste veckor sångmässigt så känns det orättvist och rent ut sagt överjävligt.
På riktigt gjorde det ont i hjärtat att se när det filmas under lördagens föreställning när jag fick använda alla muskler i hela magen för att pressa luft genom stämbanden för att få dem att vibrera och bilda toner. Det gjorde ont i halsen och i hjärtat. Varför sitta och filma skiten liksom…ledsamt!
En dam i publiken kom fram efteråt, höll om mig och bad mig vara rädd om rösten.
Det värmde nått oerhört. Hon sjöng själv i kör och berömde mig för att jag överhuvudtaget gick upp på scenen men hon förmanade mig samtidigt att vara rädd om mig.
Ja svarade jag- ställa in gör jag inte i första taget. Tror jag kan räkna tillfällena på min ena hand under min sk. sångkarriär när det har hänt. En gång låg jag i en ambulans en annan gång låg jag på ett operationsbord och nån gång har jag haft maginfluensa…möjligen har nått sjukt barn nån gång gjort att jag valt att stanna hemma. Men det är väl det hele skulle jag tro!

Det var extra skönt att åka till stationen i kväll och möta mina ungar som kom med tåget efter en halv pappa helg. De bodde med oss på hotellet mellan fre-lör innan de åkte. Mysigt!
Det var skönt att hämta hem dem för, för dem är jag ändå alltid mamma.
Oavsett om jag är hes eller inte. Glad eller arg.
Kvällen har vi tillsammans ägnat i soffan med andra adventsljuset tänt.
Vi har druckit glögg och ätit taco dock inte samtidigt.
Vi tittade på filmen Forest Gump tillsammans.
En av mina favoritfilmer.
I vinjetten tittar den ene sonen på sin hesa i soffan nedbäddade mamma och säger:
Jaha är det här en sån där, "mamma gråter film" - ridå!
Så det så!

7 December 2014  | Länk | EN NY DAG | 1 kommentar
Lär dig livet stora gåta...

…älska, glömma och förlåta!
Såg de orden på en broderad väggbonad i dag. En sån där gammeldags sak som någon har lagt ner hela sitt hjärta och själ i. Knepat och knåpat. Tålmodigt.
Jag kan avundas det. Att sitta där och "terapi" med ett handarbete.

Orden fick mig att tänk lite på det där som stod där.
I mitt ena jobb, jobbar vi mycket med att lista ut "huret" i olika situtationer.
Dvs hur saker ska göras, dvs man vet vad som ska göra det och vem som ska göra det men inte alltid "hur".
Det där är lite knivigt. (Varför säger man så och inte gaffligt?!)
I bland är det svårt att veta vem som ska göra vad också.
Det som är ännu viktigare kan vara "när" det ska vara klart.
Vi tar ett exempel.
Vad ska göras? Svar: Ett rum ska målas om.
Vem ska göra det? Svar: Målaren!
När ska det göras? Svar: På torsdag
Hur ska det göras? Svar: Med roller och pensel!

Tänk om allt var lika lätt att svara på när frågorna om hur, vem, vad, när dyker upp?
Det vore ju rena drömmen.
Om jag i stället försöker applicera det på talesättet som stod på vägggbonaden då?
Då måste jag ju först ta reda på vem som ska älskas, vem som ska förlåtas och vad som ska glömmas eller hur?!
Jag utgår från mig själv igen då - som jag gör i alla blogginlägg!
Jag måste lära mig älska mig själv. Glömma det som gjort mig ont eller när jag gjort mig själv illa eller någon annan illa och för att inte fastna så måste jag förlåta andra och i bland mig själv - eller?!
Det är vad jag ska göra- vi bestämmer det att det är så. Då kommer nästa fråga.
När ska jag göra det då?
Ja det där med att älska sig själv är viktigt att komma underfund med tidigt tänker jag. Att på riktigt känna att man duger som den man är- hela den prylen liksom. "Glömmeriet" då när ska man göra det- i vilka situtationer? Handbok? Ja tack! Förlåtandet då? Handbok? Ja tack! PT- ja tack, jag tar två!
De grejerna är ju inte helt enkla.
Det vore ju rena drömmen om man alltid kunde älska hela världen villkorslöst och oändligt. Hela tiden 24-7.
Det vore ju rena drömmen om man kunde glömma alla oförrätter som man utsatts för men också som man utsatt andra för genom åren.
Det vore ju helt fantastiskt om man bara kunde förlåta och så gå vidare.
Som sagt rena drömmen!
Men jag tänker att det finns situationer i livet som blir rena rama mardrömmen.
När ingen av de frågorna kan besvaras på ett enkelt sätt.
Ingen vet vem som ska göra vad eller när och framförallt inte hur varken med älskandet, glömandet eller förlåtandet.
Eller när man vet vad som borde älskas, glömmas och förlåtas men man vet inte hur det ska göras och definitivt inte när. Eller ännu värre kanske när alla andra vet vad eller vem man borde älska, vad man borde glömma och hur och när man ska förlåta man borde göra.
Världen är full av "förståsigpåare". Jag är en av dem. Att säga nått annat vore att ljuga och ljuga är inte okej! Det har mamma sagt!
Det är alltid mycket lättare att se vad andra borde göra än att våga titta på sig själv och sin egen situation. Att stanna upp reflektera och våga se inåt är svårt.
Oändligt svårt.
Men nyttigt och med lite träning så kan man bli riktigt bra på det.
Jag tränar fortfarande på det.
Jag vill bli ännu bättre på det så jag tränar varje dag på att försöka se på mig själv med andras ögon.
Det är jävlar i mej ingen vacker syn alltimellanåt - så det så!

Jag har koll på vilka jag älskar, jag vet vad jag önskar att jag hade glömt, men förlåtandet kan sitta jävligt långt inne i bland och jag tänker: Måste man verkligen förlåta allt?
Förgörs man annars?
Förtärs man liksom inifrån då eller hur funkar det?
Ska och kan man inte bara gå vidare och skita i det?
Eller har man misslyckats med den där stora gåtan då? Livets gåta?
När? När vet man att det är dax att glömma och förlåta- handbok? Ja tack!
Finns det tidsbetämmelser likt straffskalan i det svenska rättsysytemet på hur länge man kan eller ska vänta innan något förlåts?
Eller är det som så att man känner när det är dax?
När det är dax att förlåta och gå vidare eller helt enkelt bara gå vidare?
Kan förlåtet komma retroaktivt och hur långt efter?
Jag tänker lite på det där med 12-stegs programmen som finns. Där finns det ett steg om förlåtelse att man ska be alla dem man har gjort illa om förlåtelse utom i de fall man kan göra dem mer skada. Där kommer det förbannade "huret" in igen fast på ett annat sätt. HUR vet man om det kommer att göra mer skada än nytta?
Jag tror inte man med säkerhet kan veta det i bland måste man chansa.
Häromdagen fick jag ett sms med en ursäkt i från någon som sagt och gjort saker mot och om mig, jag förstår att det som sades, sades i en stund av ilska och bedrövelse och frustration över ett kaos någon annan har skapat och dragit in oss båda i men jag blev ändå glad över att få den där ursäkten.
Hederligt kändes det på något sätt.
Jag tänker att det nog kanske är precis så enkelt men också så svårt att be om förlåtelse och att ge förlåtelse. Inte kunde personen som skickade den till mig veta hur jag skulle ta emot den. Självklart accepterade jag den, ursäkten alltså!
Å jag kände att jag kommit ännu ett kapitel i den där boken om livets svåra gåta.
Älska, glömma och förlåta.
Jag älskar den jag är, det jag gör och de jag lever nära- det är allt.
Jag förlät och det kändes bra. Jag kommer troligtvis att glömma bort det som föranledde ursäkten men ursäkten kommer jag att komma i håg-så det så!




3 December 2014  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
Traditioner rutiner och andra fiffiluringar.

I dag är det första advent och däremed inleds den Juvssonska frukost vid TV traditionen.
Varför? Jo för att adventskalendern börjar. Så här har vi gjort alla år som vi har varit ett "vi".
Annars är det ganska begränsat med tillstånd att äta frukost vid TV:n i den här familjen. Nån gång i bland på helgen när det är lite "mys" då ere okej.
Frukost är annars nått som äts i köket och den ska ätas- det är liksom inte förhandlingsbart.
Man äter frukost- punkt! Tradition? Nä sunt förnuft.
I den här familjen äter vi tillsammans.
Åtminstone en vuxen sitter med vid bordet OCH äter.
Det funkar liksom inte att som vuxen sitta med telefonen och pilla och dricka en slät kopp kaffe och sedan tro att ungarna ska äta.
Det funkar inte så.
De gör som vi gör inte som vi säger att de BÖR göra.
Hur ofta hör man inte, "jag är ingen frukostmänniska".
Det är samma dåliga ursäkt som "jag är ingen träningsmänniska".
Bullshit!
Det handlar om rutiner och vanor.
Nähä- tänker Ni. Joho säger jag!
Min lille sambo Morgansson var en sån där ickeätande frukostmänniska när vi träffades.
På sin höjd klippte han en banan eller en torr macka i farten och så var det en bensin-macks-kaffe i bilen.
Smart?! Nä inte särkilt! Dålig vana?! Ja det vill jag påstå.
Numer äter han frukost alltid! Även de dagar han är stressad har försovit sig och ska i väg så äter han frukost.
Varför? Jo förmodligen för att han har insett att han mår bättre och för att det är en vana.
Så visst fan går det att lägga om sina rutiner och "bli en frukost människa".
Mina ungar har aldrig någonsin ifrågasatt frukost.
Jag har heller inte behövt tjata på dem att de ska äta.
Det är liksom nått man gör. Man sätter sig vid bordet och så äter man- tillsammans. Alla behöver inte äta samma frukost, men alla äter något. Inga konstigheter alls!
Barn är flexibla och har lättare att anpassa sig efter nya situationer och rutiner än vad vi vuxna har. Ofta lägger vi vuxenvärderingar på dessa små fantastiska individer och vi TROR att bara för att vi tycker att nått är svårt så kommer barnen automatiskt att tycka det också.
Så är det inte. De anpassar sig och deras verklighet är inte alltid densamma som vår.
Att göra samma sak vid några få tillfällen i en följd kan mycket väl för ett barn uppfattas som en ny rutin. Men vi brukar ju få…(då har man fått äta i spelrummet en gång - liksom).
Men det är klart att om man alltid som barn får höra en förälder säga:
Han eller hon är ingen frukostmänninska så blir det ju en sanning. För min trygghet, min vuxenperson som jag litar på säger ju att jag är sån här så då är det väl så.
Jag tycker inte om att äta frukost, det är en rätt pissig situartion jag sitter där med min macka och min trygga vuxen är stressad, kollar mobilen, säger att jag ska skynda mig och…ja ni fattar va? Det blir ju inte direkt nån frukostfrämjande situation att få höra allt det där.
Du måste…Skynda på nu…
Bryt beteendena genom att ändra på rutinerna. Lätt? Nä inte först. Det är det aldrig när man ska ändra på nått.
Men med det precis som med allt annat så får man bestämma sig. Efter ett par dagar blir det en ny vana.
Ett nytt "så här brukar det vara" för barnen och för föräldrarna som de anpassar sig efter.

Det har hänt att den här mamman inte har handlat på kvällen och att kylskåpet därför gapar tomt på morronkvisten. Det hände vid ett tillfälle.
Olyckligtvis råkade ett av dessa tillfällen falla samman med att yngste sonen skulle ha ett hälsosamtal hos skolsyster.
Den mycket dåliga rock ´n´roll larvande låtsasartistmamman hade varit ute och spelat kommit hem sent på kvällen.
Helt hade hon den självupptagna applådtorsken missat den där lilla detaljen att fylla på kyskåpet till frukosten morgonen därpå.
Så när det var dax att slänga fram lite frulle till de små liven så fanns det inte så mycket mer än frysta hamburgerbröd som tinades i micron med smör och ett glas saft att erbjuda.
Åsså i väg till skolan.
Väl i skolan frågar skolsysyter vad den lille sonen brukar äta till frukost.
Han svarar artigt: -Jag BRUKAR äta hamburgerbröd med smör och saft.
Mamman: Gulp!
Skolsyster tittar med onda ögat på den då på den tiden ganska tjocka mamman och jag ser hur hon tänker i kostcirklar.
Mamman skäms som en liten hund och i det läget spelar det ju liksom ingen roll vad som sägs. Jag är dömd för all tid och evighet!
I dag har det lilla barnet namnsdag och det betyder kladdkaka.
Det är sån där liten tradidition vi har. Vet inte riktigt i vilken kostcirkel den får plats. Men det skiter jag högaktiningsfullt i - så det så!






1 December 2014  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Ingela Svensson                                             Skaffa en gratis hemsida