Startsidan Blogg Gästbok Debatt Om mig Logga in
Ti On To Fr
<<
April (2017)
>>


Jag tänkte på en sak...

...jo jag tänkte på en sak, har säkert bloggat om det förut men gör det igen. För det irriterar mig lite. Just i dag tillåter jag mig själv att irritera mig lite för jag blir på riktigt lite förbannad.
Titt som tätt får jag brev i brevlådan. En del i kuvert från polisen. De innehåller oftast utdrag ur belastningsregistret. Dvs det register där det står om jag är straffad eller misstänkt för nått.
De här utdragen måste jag lämna in till min arbetsgivare för att de ska se att jag inte håller på med nått fuffens. Det är bra tycker jag. Det finns de som anser att det är lite "storebror ser dej" över det hela men jag tycker att det är bra. Ordning och reda- har inget att dölja så det stör mig inte att jag måste lämna in de där registren. Men det kan störa mig lite att de måste lägga det i ett kuvert med polisens logga på. (Heter det förresten logga när det är myndigheter- jo det gör det va- eller- äh skötsamma).
Likaså de där breven som kommer från kronfogden titt som tätt eftersom jag har ett ärende där alltså kvinnan som fortfarande är skyldig mig pengar för sången på hennes mammas begravning som jag så gärna hade sjungit gratis OM hon hade varit ärlig och berättat att hon
inte hade pengar men ändå gärna ville ha sång.
Varje gång den kvinnan får en ny skuld och - ja det händer titt som tätt att det ramlar på ett nytt ärende. Hyresskulder, csn-skulder, bilreparationer, tv-licenser och lite av varje.
När de breven kommer i loggade kuvert från kronfogdemyndigheten så känns det lite orättvist.
Jag tänker att posten som delar ut breven från polisen och kronofogdemyndigheten måste undra- eller jag vet att de undrar- de och grannen som råkade få min post en dag- just en sån dag när det kom meddelande om att kvinnan fått nya skulder. Skulle man inte kunna tänka sig att bara logga de kuvert som ska till de som ÄR skyldiga pengar inte till oss andra som driver ärendena. Löjligt ja-kankse. Som sagt jag har inget att dölja och jag tänker att det där med registerkontroll kanske inte är så dumt ändå.
Att liksom kolla upp innan man anlitar. Vissa företag gör så på rutin att de kollar upp gör upplysningar på den som ska faktureras. Helt okej med mej. Jag tänker att det kanske skulle vara mera så vill någon anordna nått projekt som involverar hantering av pengar så kanske man som arrangör ska kräva att få se insättningskvitton för insamlade pengar, sålda biljetter mm.
Är det orimligt?
Man kanske till och med skulle kolla upp personen i fråga. Är han eller hon med i Intrum Justicia eller ligger ite pyrt till på allabolag.se så kanske han eller hon i alla fall inte ska ha penga-ansvaret - eller?!
Så sitter jag och tänker jag i dag en dag när solen skiner i smyg bakom molnen jag går igenom ett par stycken påminnelsemail jag har skickat till folk som inte har betalat och gjort rätt för sig och jag tänker att det kanske är dax att aktivera ytterligare ett ärende för indrivning, det sitter jag och tänker här i soffan när jag sitter och ser bilder i flöden på sociala medier om nya bilar, renoveringar i huset, dyra prylar och utlandsresor som köps och görs trots att jag tidigare i veckan läste om dem i just intrum justicia. Som sagt det kan irritera mig men nu har jag irriterat mig färdig och ska ta med mig hunden ut i solen och även denna dag välja glädjen tänker jag och jag tror ta mig fan att jag ska passa på att känna mig lite tacksam också över att jag inte är med i intrum justicia- så det så!
28 Februari 2016  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
TACKSAM X FLERA

I går kväll när jag sittandes i soffan fiffilurade lite över livet i stort och smått så insåg jag att det var väldigt länge sedan jag skrev ett TACKSAM blogg inlägg så nu gör jag det!
Jag är oerhört tacksam över att få vakna på morgonen.
Att kylskåpet dagen innan lön ändå är relativt skapligt välfyllt. Ja, osten var slut, men det fanns både smör och mjölk och bröd- bara en sån sak.
Ja en sån liten sak glömmer jag ofta att vara tacksam över.
Jag är tacksam över att jag har ett- nä flera olika jobb som jag trivs med.
Jag är tacksam över att jag har bra kollegor- bara en sån sak- i går hade vi planeringsdag bara en sån sak!
Jag är tacksam över att få dela mitt liv med min familj, mina barn och med nytillskottet Uno-X.
Jag är tacksam över att jag 43 år gammal har kommit på den där grejen med att älska den jag är det jag gör och de jag lever nära det är jag tacksam över idag-och så är jag tacksam över att det bara är att trycka på knappen på kaffemaskinen så kommer det mer kaffe- så det så!
25 Februari 2016  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
UNO-X NEWS

Dagarna går och jag växer så det knakar. I torsdags fick jag min andra vaccinationsspruta. Jag har fått en ny kompis till. Harry en labrador hane- mycket trevlig och glad och lekfull. Men först var han lite rädd för mig- hallå för mig- jag som är världens sötaste lilla hårboll, ja det är det många som säger.
Det var ett par som kom och gick och jag blev lite nyfiken på dem men matte sa att jag inte skulle bry mej om dem. Då sa gubben: Åh vilken gullig liten hårboll- klart att han ska få hälsa. Matte sa stopp och frågade gubben om han är lika intresserad av att hälsa på mig när jag väger 50-60 kg och kommer springandes utan förvarning. Det var inte gubben så då blev det inget hälsat. De mumlade lite när de gick i väg jag tror att de tyckte matte var en surkärring.
Men det ligger ju nått i det hon säger för hur ska jag kunna lära mig hur jag ska hälsa på folk om inte hon hjälper mig?
I går när vi var på promenad i Vadstena så var det en sådan där promenad som matte kallar för miljöträning. Jag fattar inte riktigt varför jag tycker mest det är mysigt att vara med.
Hon och jag liksom utforskar världen tillsammans. Gick omkring, tränade på att sitta stilla och stanna kvar, komma när hon ropade. Kände på vattnet med tassarna, hon sa att man kan bada jag tittade på henne och sa- yeah right! Det sa jag härom morgonen också när jag låg i sängen och myste med husse. Matte påminde om att husse har sagt att hunden INTE ska va i sängen- yeah right liksom!
Vi tittade på änder också- de fick man inte heller jaga.
Så nu vet jag att jag inte ska jag kaniner och änder eller hästar.
Så gick vi runt i en stor park där det var en massa andra hundar. Jag tyckte det var jättespännande och först försökte jag dra lite i kopplet för att få med mig kärringen (matte) i andra änden men hon stod bara still och såg helt nollställd ut så efter ett par tre ryck gav jag upp- det har jag lärt mig att när hon står så där så är det liksom upp till mig att ta kontakt med henne annars kommer det aldrig att hända nått skoj mer och tassen på hjärtat hur roliga var de där andra hundarna egentligen om man jämför med matte när hon får stolleryck börjar hoppa ock skutta, klappar mig och ger mig godis?
Sedan åkte vi hem till moster Kajsa och hennes familj, i dag var katten Älvis hemma. Jag blev jätteglad jag har ju haft en egen katt där jag föddes hos tanten på Enet så jag sprang fram och ville nosa men den här katten ville inte bli min kompis, han fräste lite så jag backade. Sedan låg Älvis på soffan och glodde på mig- ilsket. Jag rörde honom inte- jag tom ignorerade honom. Matte försökte klappa honom då fräste han åt henne också. Han gillar inte henne eftersom hon har för vana att släpa hem hundar dit berättades det.
Enda gången Älvis har visat lite tillgivenhet till min matte var när hon kom dit första gången efter att min föregångare Bazzen dött.
Då strök sig Älvis kring hennes ben och spann och så låg han bredvid henne på golvet.

I bland är vi fyra i min flock i bland är det bara storhusse och matte kvar hemma för småhussarna har en annan flock, en pappa flock.
I går kom de hem igen och jag blev överlycklig, jag pussade dem och gosade med dem massor, för åh vad jag har saknat dem.
Innan vi träffades igen så var matte och jag på stationen och gjorde sån där miljöträning igen.
Tydligen så har jag nu åkt hiss och så har jag tittat på tåg och så har jag övat mig på att bara kunna vara lite passiv fast det rör sig en massa människor runt omkring mig. Just det där sista är jag så himla bra på. Jag bara lägger mig ner och så ligger jag där. I bland blundar jag lite och passar på att ta en tupplur. Det är helt ok, jag har bra flockledare- de har koll- jag behöver inte ha det- jag litar på dem!
Jag har fått låna en bur också av han den nye kompisen Harry. Lite småmysigt faktiskt. Buren står i husses bil- det vara visst nått med oro för inredningen att jag skulle gnaga på den.
Vaddå jag gnaga? Jag gnager väl inte mer än på mina egna grejer och en och annan sko som jag springer i hallen. Det är en väldigt rolig lek. Jag hämtar och matte eller hussarna bär tillbaka- en väldigt rolig lek. Nähä nu ramlar det ner mer sånt där vitt- snö tror jag det heter så nu ska jag se till att matte följer med mej ut och leker- för jag behöver nog pinka lite också, det ska man visst helst göra BARA utomhus, jag trodde att man kunde pinka lite varsom helst men de blir mycket glada varje gång jag pinkar eller bajjar ute, i bland får jag godis när jag har gjort det i bland leker vi en stund. När jag pinkar inne händer inget kul- då är de så där nollställda igen och bara torkar upp och går och sätter sig i soffan eller vid köksbordet igen så roligast för alla blir det om man pinkar och bajjar ute.
Jag har faktiskt gjort det nu fyra dagar i sträck- ja med ett undantag då hemma hos mormor och morfar- men det var faktiskt inte mitt fel. Jag borde fått vara ute en stund innan vi gick in hemma hos dem- just saying!
22 Februari 2016  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
UNO-X SPEAKING...

Att va hund här i Mjölby är helt okej! Nu har jag varit här i min nya familj i två HELA veckor. Jag har koll på hur hela huset ser ut. Det är liksom i två delar med en jävla hinderbana i mitten som kallas trapp. Alltså det är inte min grej, det är liksom nått med mina ben- de är lite för korta. Matte säger att hon har samma problem som jag, men hallå i hela huvvet hon har två jag har fyra skänker att hålla reda på.
Jag har koll på var jag bor alltså vilket hus på gatan som är mitt.
Det är det med flest bollar i trädgården!
Oskar-pojken som också är lillebrodern han är en sån där fotbollsspelare- det kanske jag också ska bli när jag blir större. Det verkar skoj. Springa efter bollar och så är det folk som hejar på en och klappar händer.
Jag har ju lärt mig en massa saker som det där med att titta matte i ögonen för att få godis. Hon har visst anmält mig till nån kurs som börjar i morrn också. Valpkurs hette det visst.
Jag vet ju inte så mycket om kurser- men jag trodde att man gick på kurser för att lära sig saker. Men hon och jag har redan tränat på en massa olika grejer som att gå fint i det där designade snöret som hon har köpt för flera hundra som förresten är skitroligt att leka med och bita i, fast det får jag inte när vi är ute och går då tar hon fram det där surfejset och argrösten och så säger hon "NEJ" med stora bokstäver. Jag brukar bli lite förvånad och släppa taget då och då blir hon så där löjligt glad och ger mig godis och säger snälla saker- hon är ruggigt enkel att styra över den där matten. Man tittar henne lite i ögonen och så får man godis, vid ytterdörrn´ eller när det kommer andra hundar eller människor. En blick och så får man godis- skitenkelt! Jag har fått lära mig att jag ska sitta när hon säger sitt och i bland säger hon stanna kvar och då ska jag sitta där och dumglo mitt i pälsen tills hon kommer tillbaka. De första gångerna följde jag efter- för hon brukar bli så där löjligt glad när jag kommer till henne. Då föste hon tillbaka mig till platsen där hon lämnade mig och började om. Hur tröttsamt som helst. Så nu har jag fattat att när hon säger stanna kvar. Då vill hon INTE att jag följer efter. Men jag får inte ligga och vila utan jag ska bara sitta där och glo. Det är jättelätt inne. Men ute- fatta hur svårt det är att bara sitta görstilla när det blåser förbi ett litet löv eller det åker en cykel utanför häcken. Det blir liksom en massa spring i benen, men jag klarar det oftast, att sitta kvar och om ni visste vad glad hon blir då matte.
Sånna saker säger hon att jag ska lära mig på kursen- ehe hallå i hela huvvet- jag har ju redan tränat på det. Jag ger mig tusan på att hon, min matte är en sån där som städar innan städhjälpen kommer också!

I bland får jag följa med henne till jobbet som i dag tex. Då kan jag få träffa människor, men jag får inte hälsa på alla utan hon talar om när jag får hälsa och när jag bara ska gå förbi,precis som när vi möter hundar, jag måste fråga henne innan om jag får hälsa, i bland glömmer jag, då brukar hon vifta med en godis framför näsan på mig så jag glömmer bort att jag var på väg att hälsa på en annan hund och så tittar jag på henne i stället och hon blir så glad och då blir jag glad när hon blir glad och så står vi där i hop och är glada och så får jag godis och hon blir stolt och så får jag fortsätta gå på promenader på olika platser, jag går runt i nya inomhusmiljöer, idag fick jag testa att gå i designsnöret bredvid nått som kallas rullstol och rullator. Det är bra för mig att jag kan sånt säger hon. Det är rätt enkelt. Jag går där liksom lite lugnt och sansat, tittar på matte då och då och så får jag godisar- skitenkelt!

Som sagt det är bra här i Mjölby jag har två grannar också Nova och Atlas de är "softisar" säger de, Atlas verkar rätt hårt för att av soft tycker jag men ändå rättvis och cool.

I går var jag på kalas. Det var skoj - jag fick titta på nått som kallas kaniner. De skulle man inte leka med utan jag fick ligga och titta lite på dem där de fjuttade runt i sin bur. Det hade varit roligt att få känna lite på dem...med munnen. Men jag förstod på mattes kroppspråk att jag inte fick röra dem eller jaga dem runt runt och så blev hon så där löjligt glad när jag valde att lägga mig ner lite på avstånd och titta på dem och om det är allt som behövs för att få lite godis- tja då kan jag ligga kvar lite så där på avstånd och titta på dem - den här gången i alla fall.

Nä nu ska jag smaska i mig det sista på grisörat och sedan ska jag nog knyta mig. Kurs i morrn så då behöver jag vara utvilad.
Vi hörs igen då! / Uno-X


8 Februari 2016  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
UNO-X HAR ORDET

...att vara valp är verkligen fantastiskt!
Alla säger att jag är gullig. Många vill klappa mig- men alla får inte det för mamma Ingela för i bland säger hon nej för att jag behöver träna mig på att inte springa fram till alla.
Jag fattar inte varför men hon har bestämt sig att jag ska lära mig ett "hälsa-kommando".
Det går till så här att när nån kommer och springer mot mig, och det gör de ibland och så vrålar de: Nämen åh så söt - då får jag INTE gå fram till dem. Men om jag tittar mamma-Ingela i ögonen och hon säger "varsågod hälsa" då går det bra.
Hon påstår att det där är bra för mig att kunna när jag blir större. Hon påstår även att jag inom ett år kommer att väga 5 gånger så mycket mer än vad jag väger nu - 10 kg och att folk kanske inte kommer tycka att jag är så söt då om jag rusar fram till dem.
Hur kan hon veta det undrar jag?
Hon har en hel del "fåter" för sig Ingela. Bland annat ska jag följa efter henne om vi går ute i skogen och jag springer lös, men jag ska också följa efter henne om hon har satt på mig det där dyra design-snöret som hon visst betalade flera hundra för. Då ska jag också följa med. Det är ett fasligt sjå och hålla reda på henne. Vet ni häromdagen var vi ute i skogen och jag hittade värsta goaste fläcken som jag var tvungen att lukta på- läääänge, alltså det var en sån där jättebra fläck så jag luktade och luktade åsså när jag tittade upp då var hon borta. Ingela var puts väck. Stackars henne och bara gå vilse så där huxflux. Det kändes inte helt bra ska jag erkänna- fast det får ni inte säga till Ingela. Så jag skyndade mig på att försöka leta reda på henne. Jag hittade henne bakom ett träd?! Ehe- hur korkad är hon inte hon kunde ju bara kommit fram bakom trädet så hade hon ju sett mig...men...
Nu ska jag erkänna en annan sak oc det är att jag tyckte det var skönt att hitta henne också.
Hon blev som vanligt så där tok-glad som hon blir i bland när jag gör bra saker. Hon pratade med duktigahundl-rösten och så fick jag godis och vi kelade massor. Det var riktigt trevligt. Så efter det höll jag lite bättre koll på henne, man vet ju aldrig när hon liksom bara blir så där puts väck igen. Det är roligare när hon gömmer godis. Jag börjar bli ganska bra på att leta reda på det. Jag är bra på många saker. Jag kan tex sitta när hon säger till och så kan jag bajsa på golvet. Ja det är väl det jag är bäst på.
Men snart ska jag bli ännu bättre på jättemånga saker. Jag ska gå på kurs med mamman och hussen det ska bli roligt!
I dag har jag gått lite i det där snöret,jag har fortsatt på att träna att gå i trappen och i kväll testade jag att gå upp helt själv utan sällskap. Upp går bra- ner är fortfarande lite läbbigt.
Så har jag varit i stallet och kollat lite närmre på hästarna-fina och stora och lite läskiga ska jag erkänna. Men det funkade att somna i stallet också när jag blev trött.
På tal om trött nu ska jag sova lite så jag kan växa och bli stor och kolla om hon har rätt mamma Ingela i att jag kommer sluta vara söt när jag blir stor- jag tror nämligen att hon har fel!
2 Februari 2016  | Länk | EN NY DAG | 2 kommentarer


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Ingela Svensson                                             Skaffa en gratis hemsida