Startsidan Blogg Gästbok Debatt Om mig Logga in
Ti On To Fr
<<
April (2017)
>>


PLAY HIT OCH DIT

Till en början tyckte jag att de här olika playkanalerna var helt fantastiska.
För en spottsyver i månaden serverades jag mina favorit TV-serier när helst jag vill.
Missar jag ett kan jag enkelt "titta i fatt". Fantastisk uppfinning eftersom jag i bland blev stressad av att missa ett avsnitt av favvo-serien. Ja jag vet det är inte vackert att vara så beroende av Dr MC Dreamy i Greys att man får hamsterpuls om det råkar ligga ett föräldramöte på den helga Grey-tiden.
Så lyckan var i det närmaste total när de olika inlogg och lösenorden införskaffades till de många olika play. sidorna. Kanal 5, 9 och 11. Svt play, netflix, viaplay osv.
Nackdelarna då- de finns ju alltid. Så även här.
Det som var tanken att det skulle minska stresspåslaget och ge mig mer fritid har nu krympt mitt levnadsutrymme.
Jag är helt sönderstressad av det faktum att jag på vissa sidor bara kan kolla en vecka i förväg. EN vecka- ja ni hör ju, det är ju orimligt!
Stresspåslaget blir än större när serierna tar paus. Men va fan varför då?
What´s with the fucking paus?
Lägg ut hela jävla serien på en gång- vad är problemet.
Så nu en helt vanlig måndag sitter jag här som på nålar och har gjort sedan kl 21.00 för att snart kunna förhandstitta på avsnitt 6 av nya favvoserien Secrets and Lies.
För avsnittet som sänds på ordinarie sändningstid, det har jag redan sett. I afton är det ren och skär upprepning av förr veckans scenario. Ett glas rose´på altan jag sitter här och intalar mig att jag är lugn och harmonisk i den svenska sommarkvällen. I själva verket har jag en jävla hamsterpuls, tunnelseende och vågar inte ens gå på dass så jag är dessutom pinknödig.
Men play det är bra skit det- så det så!
29 Juni 2015  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
SOMMARTIDER HEJ HEJ!

What´s with the post undrar jag idag?!
I dag fick jag den en god stund innan lunchen.
Bra post var det också. En bok som jag har längtat efter sedan i januari när jag läste ut
boken innan i serien.
Just innehållet i posten var det inte tanken att detta inlägg skulle handla om utan mer tiden för när själva utdelandet sker.
Så här är det nämligen hos oss på Kaprifolen.
Varje dag året om vår, höst och vinter så får vi posten på eftermiddagen. Sällan före 14.
Nu är det återigen semestertider och posten kommer MYCKET tidigare... alltså vi pratar inte kvartar hit eller dit eller halvtimmar vi pratar timmar. TIMMAR.
I min värld så tänker jag att det borde vara svårare för en vikarie som kommer att
hitta och göra rätt än de som kör posten alltid.
Men så verkar det inte riktigt vara här. Troligtvis finns det nån jättebra förklaring att distrikten minskas under sommaren eller så annars vet jag inte riktigt hur det fungerar- så det så!
24 Juni 2015  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
PÅ RIKTIGT...

...undrar jag i bland hur en del personer är funtade.
Vad var det som hände?
Vad var det som gjorde att de väljer att se allt i svart och eller mörkgrått och möjligen i ljusgrått men aldrig i riktigt ljusa färger.
Vad är det som gör att en del gnäller på allt- hela tiden och letar fel hos allt och alla.

Någon sa att det har med självkänslan att göra någon annan med självförtroendet, en tredje påstår att det har att göra med arvet det genetiska andra påstår att det är miljön där man växer upp som gör det.

Oavsett vilket så är det oerhört sorgligt tänker jag att det finns människor som är sådana.
Människor som aldrig ser nått positivt med något.
Människor som letar fel, ja gratängen var god MEN salladen var ju inte så rolig.
Vädret är för varmt eller för kallt eller för blåsigt eller för kvavt.
Inget vi kan påverka. Däremot påverkar våra negativa tankar oss- tror jag.
Går jag omkring en hel dag och retar mig på att vädret är piss så är det inte så troligt att jag känner mig så där genomlycklig.

Tänker jag aldrig negativa tankar - johå då! Det gör jag! Inte ofta men det händer.
Skillnaden är kanske att jag de gånger jag tänker dem inte nödvändigtvis skriker dem rakt ut, eller ens säger dem.
Gör jag aldrig det? Säger eller skriker? Jodå det händer men oftast har jag det där postivia-filtret påkopplat som gör att jag hinner tänka efter innan jag sprider negativ skit omkring mig.
Oftast sa jag - inte alltid.
Jag kan också hänga upp mig på saker som andra säger men oftast så lämnar jag det med tanken: "bara för att jag kan så måste jag inte".
Så även när jag utsätts för andras negativa "påhopp" oftast tänker jag "bara för att jag kan så måste jag inte".
Det är ganska tillfredsställande att veta att här och nu skulle jag på riktigt kunna "spy" ur mig all skit som jag retar mig på i den ena eller andra situationen.
Men känslan att kunna hantera det och inte göra det är så mycket skönare än den andra känslan av att ha gjort det.
Den otillfredsställande känslan av att ha spridit negativ dynga omkring mig och ändå stå där och må lite tjuvtjockt (fränt ord tjuvtjockt) när jag inser att det inte hjälpte ett skit.
Det blir inte sol för att jag är förbannad på vädret och står och svär och tjurar.
Prova om ni inte tror mig.
Är det nått du retar dig på fundera över om du kan påverka det.
OM du KAN påverka det, fråga dej HUR du ska påverka det och OM du kommer att bli nöjd när du HAR påverkat.
Vill du inte testa det där så lägg ner. Let go. Släpp och gå vidare. Det är liksom inte värt det då.
"Spyr" jag aldrig ur mig?
Johå då det klart att jag gör. Men jag gör det till några få som jag vet hanterar det och mig på det sätt som jag vill bli hanterad.
Letar jag aldrig fel hos det ena och andra eller den ena eller andra som gör och säger och skriver saker.
Nä inte längre. Det fanns en tid i mitt liv när jag gjorde det.
Usch och fy fan vad tid och energi det tog och vad ledde det till?
Inte ett skit! På riktigt- inte ett skit.
Det var ju inte så att det jag retade mig på och upplyste andra om blev till det bättre
bara för att jag tog mig friheten och påtala hur "helt åt helvete" de tänkte eller gjorde.
Snarare tvärtom! På riktigt!
Åter till det där vad det kommer i från det negativa så vet jag inte säkert om det är arv, miljö eller nått annat. Men jag är helt säker på att det ligger nått i det där med att "man blir som man umgås". Ett kvitto på det fick jag häromdagen.
Yngste sonen uttryckte i en situation att: Ja ja det kunde varit värre. Jag är nöjd som det är!
Sedan tittade han på mig och så sa han: Jaha å mitt i allt det här står jag och duger!
Det kändes lite gött.
Han har fattat det där med att lägga krutet där det ger mest liksom.

Så nu är det återigen upp till var och en som läser att välja vad det är man läser.
Antingen så ser man ett sammanhang och har förståelsen för att det som skrivs och sägs här i bloggen är mina tankar om livet mitt eget och livet i stort.
I dag handlade det om valet att tänka positivt eller negativt.
Antingen så kopplar man grejen här- eller å bryter man ut en mening ur hela sammanhanget. Hänger upp sig på den och väljer att lägga energi på att skriva eller säga något negativt om det.
Valet är ditt.
Mitt val i livet är att tänka och tanka positivt det gör det så mycket enklare att hantera det negativa när det väl kommer. Jag behöver ju inte springa runt och leta elände varken hos andra eller det de gör eller i händelser jag kommer att utsättas för- så det så!
23 Juni 2015  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
MIDSOMMAR COME AND GONE

I dag är det många som vaknar upp och undrar vad som hände i går.
Jag är inte en av dem i år heller.
Midsommar firades som sig bör med grodor, grill, hundar, ungar, sång och musik, tipspromenad god mat, sill-såklart- fast jag ätert inte!
Det är inte på nått sätt ett ställningstagande att vara nykter just på midsommar eller jo kanske förresten. Jag är inte känd för att spotta i glaset. Jag dricker gärna vin, drack gärna öl men det var på min "storhets-tid" numer strejkar magen över humlen och malten.
Men midsommar liksom jul och andra högtider är barnens dagar.
Nej, jag har inget emot att andra tar sig en snaps eller en grogg inte alls.
Men även i år valde jag att köra hem.
Dels för att det regnade men jag hade troligtvis gjort det ändå.
Det finns nått oerhört tillfredsställande i att dansa fågeldansen med ett gäng ungar i varierade ålder. Det finns en tjusning i att hoppa grodor med 0 i promillehalt.
Som sagt det var mitt val i går.
Jag respekterar andras val och är glad att mitt val respekteras.
I dag väljer jag ett glas rött här på altanen tillsammans med Orange is the new black- sista avsnittet på 3:e säsongen sittandes under min vita filt.
Många olika färger blir det alltså, rött, orange, svart och vitt- och jag, jag gillar olika.
Jag gillar olika människor och i går på midsommarfirandet var vi jättemånga olika människor i olika former och olika åldrar men alla med samma mål att fira midsommar tillsammans.
Vi gjordet. I poolen, i tältet , på gräsmattan runt stången, vid grillen, rabarberpajen och ja lite varstans i syrrans och hennes gubbes palats. En fantastisk dag och kväll som kan sammanfattas med ett enda ord: LYCKLIGHET - så det så!
20 Juni 2015  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
TRE ÅRS DAG - NY DAG NY KROPP NYTT LIV

Hej !
Jag heter Ingela.
Min 3-års dag är i dag!
Tre år sedan jag tog ett livsavgörande beslut.
Ett fruktansvärt otäckt,fränt, och spännande beslut.
Tre år sedan det nya livet började.
Tre år sedan och jag har inte ångrat det en dag.
Ett nytt liv och en ny kropp.
MEN…det har inte varit "glass och ballonger" under hela resan.
Lite oväntat tappade jag helt självförtroendet när människor omkring mig började säga att jag BLIVIT snygg.
Jag började tvivla på mig själv och min person(lighet).
Jag uppfattade aldrig mig själv som ful när jag var stor.
Jag vantrivdes inte som stor har alltid gillat mig själv därför kändes det märkligt när okända människor kom fram på stan och sa att jag BLIVIT snygg.
Va fan tänkte jag jag har väl alltid varit snygg?! Eller var jag ful innan när jag var tjock- vad menar de???
Att vara stor var inget hinder för mig på scenen.
Snarare var det så att min storlek på scenen var en tillgång.
Som en kollega i branschen uttryckte det:
"Det finns massa snygga smala tjejer som sjunger bra. Men inte så många som Du."
Som STOR blev jag utsedd till Årets Östgöte 2011.
Jag opererade mig för att kroppen sa i från, höger knä ska bytas ut pga flera års felbelastning efter en förvärvad skada i tidiga tonåren.
Övervikten har självklart bidraget till att knät numer är helt trasigt det finns de som tycker det är rätt åt mej. Jag borde ha vetat bättre än att ha tryckt i mig sötsaker.
För att få ett nytt knä var jag "tvungen" att gå ner i vikt.

Det finns de som tror att det är enkelt. Man ringer 1177 och säger:
-Hej jag vil bli smal men jag orkar inte banta så ni får operera mig.
Riktigt så går det inte till. Det vet vi som har gjort det här. Ni andra har ingen aning om vadNi pratar om. Jag kan inte veta hur det var för de "alla andra" som har gjort samma operation som jag men jag vet hur det var för mig.
År av misslyckade viktnedgångar. År av "uppmuntrationer" som: Du kanske borde röra på dej? Har du provat viktväktarna, nutrilett, allevo.
Ja för helvete. Jag har provat ALLT flera gånger.
Som tjock är det inte så att jag inte visste hur man skulle gå ner i vikt. Snarare är det nog så att jag skulle vilja kalla mig expert på området. Finns inte många dieter jag inte har provat.
Till slut återstod endast operation som alternativ. Och den karamellen sög jag på i flera år innan jag tog mod till mig och bokade tid på vårdcentralen för konsultation som jag hoppades skulle sluta med remiss.
Det gjorde det inte. Läkaren vägrade operera mig. Hon förklarade att jag trots att jag vägde en nästan 110 pannor inte var sjukligt tjock bara lite osmakligt fet och att jag kunde äta lite mindre och springa lite mer så skulle det lösa sig. Jo, hon sa så. På riktigt!
Självklart blev jag förbannad och när jag kom hem gick jag med i viktväktarna en sista gång.

Jag började gå ner i vikt och några månader senare trampade jag snett i en trapp och vred till knät så pass att jag hamnade på akuten. En ortopedspecialist hade av någon märklig anledning jouren och han tittade på knät och konstaterade att det nu inte bara var halvtrasigt utan trasigt på riktigt och att det var tvunget att åtgärdas, ny knäled, ja trots mina unga år var symptomen och smärtan så stor att det är det enda som återstår. Ny knäled.
Han såg på mig med allvarlig min så började han:
-Men innan... där avbröt jag honom vrålade och tjöt jag och sa: Säg för helvete inte att jag måste försöka gå ner i vikt för det har jag gjort och jag kan inte själv! Jag har tillochmed försökt få remiss för en tjockisoperation men läkaren ville inte skriva den.
-Med det vill jag, självklart ska vi HJÄLPA dej!
Där var det det där tillfället i livet de där som kommer i bland. Rätt man på rätt plats.

Sagt och gjort. 13 juni 2012 tjockis-opererades jag i Kristianstad i Skåne.
Helt plötsligt var allt det "trygga jaget" borta, kvar var en liten kropp och en förvirrad självkänsla. Det som tidigare varit självklart att gå ut och "ställa skåpet på plats på scenen" blev plötsligt fruktansvärt läskigt.
Jag såg annorlunda ut och jag lät annorlunda- rösten ändrades en hel del av viktminskningen.
Samma kollega som sa att det fanns många smala snygga sa när jag gått ner -43 kg: " Ja du nu har du en del att bevisa för nu är du en av dem, en av de smala och snygga".
(Han menade inte att jag varit ful innan- vill jag poängtera!)

I dag tre år senare mår jag bra både på insidan och utsidan de flesta dagar i alla fall.
Det har varit en resa och jag har haft ett fantastiskt resesällskap i min sambo som jag träffade som stor men som under hela resan har bedyrat att kärleken har blivit större fast jag har blivit mindre.
Jag minns när miin minsta son höll om mig när jag hade gått ner i vikt och utbrast glatt:
Mamma jag når runt med båda armarna! Lycklighet!
Jag äter allt men inte alltid och i lagom mängd.
Godis och vin- jajamen LAGOM mycket!

Den nya kroppen hjälper mig att göra val som jag mår bra av.
För mycket av nått så mår jag dåligt. Bra verktyg. Det är liksom ingen höjdare att trycka i sig en kexchoklad när man har hjärtklappning, kallsvettas och sitter på holken med diarré.

Självförtroendet (på scenen) har sakta kommit tillbaka. Jag har fortfarande svackor.
Dagar när jag inte vill sjunga mer- nånsin. Det är de dagarna jag uppfattas som tjurig, trälig, bökig och besvärlig. Det är de dagarna jag inte behöver berätta för de som står mig allra närmast att jag har en "tjockis-dag" de som vet och känner mig på riktigt fattar att det är det de handlar om. De andra fortsätter att sucka och himla med ögonen och tycker att det är okej att kalla mig för surkärring det får så gärna vara så.

I går på min tre-års dag gjorde jag en av de sakerna jag lovade mig själv innan jag rullades in i operationssalen.
Att jag någon gång inom 3 år skulle gå upp på scenen i en läderkorsett.
Jag gjordet! I går på en privatfest- så nu är det klart! Check på den liksom!
Många komplimanger och några som såg förfärade ut. Men jag bryr mig inte.
Det kommer alltid att vara så att många har åsikter om mig, vem jag är, vad jag gör vad jag har på mig. Det som gör ont är när de som utger sig för att vara mina vänner.
Säger snorkiga saker. Jag får kämpa med det Pollackska tänket och försöker allt jag kan att tänka "så intressant" när de där kommentarerna kommer.

Det har tagit sin tid att hitta "hem" i mig själv på scenen.
Jag fick höra efter första julshowen som smal- att: "ja du sjöng ju bra men du var fan roligare när du var tjock"…?! Ehe!?
En annan kvinna kom och höll om mig med tårar i ögonen sa att jag blivit fin och att det måste vara skönt att äntligen se normal ut.
Vad svarar man på det liksom?!

Det tog ett tag att jobba med de kommentarens och andra.
De allra flesta säger inte sånna saker.
De allra flesta är uppmuntrande och peppar och berättar att de är imponerade.
De allra flesta är glada för min skull. Inte alla men de flesta.
Några frågar om undrar då de själva har funderingar på att be om hjälp.
Några tackar i efterhand, de har i smyg följt blogg och Facebook och läst om vad jag gjort och har haft och har mig som förebild. Det är jag tacksam för.
I huvudet är jag fortfarande stor på utsidan. Kommer nog alltid att vara.
Trots att sjukvården nu ännu en gång har hjälpt mig att bli av med 1,4 kg överskottshud som blev över på magen så känner jag mig fortfarande stor.
Inte heller var det beslutet att tacka ja till det självklart.
Inte heller den operationen har gått obemärkt förbi de som kastar gliringar.
"En del kan operera sig till en platt mage och vi andra får träna".
I mitt stilla sinne tänker jag. Om det bara hade varit det faktum att magen blir platt ja.
Det är såklart en del av syftet. Hud går liksom inte att träna bort. Fett kan man träna bort men inte hud. En annan del av syftet skulle kunna vara att slippa svamp och eksem och klåda och dålig lukt ifrån underlivet när det blir varmt och magen hänger för. Det skulle kunna vara därför jag gjorde bukplastiken och för att ta bort gammal ärrvävnad som blivit kvar sedan de andra 6 bukoperationerna som har gjorts. Det skulle kunna vara därför. Eller så är jag bara lat och inte vill träna. I bland funderar jag på om inte de där som säger de där sakerna bara kunde be om några agraffer eller suturer och sy igen truten så det blev tyst.

Tillbaka till korsetten då.
Visst kände jag mig lite halvfrän i korsetten i går. I bland kom tjockis-tänket över mig och jag ville springa ut och klä om. Men flest minuter på kvällen kände jag mig frän!

Jag känner en stor tacksamhet över att ha fått chansen till ett "nytt" liv även om allt inte varit självklart under resans gång.
- 43 kg och jag är glad att jag tog chansen när jag fick den.
Vi är alla fantastiska och duger precis sådana som vi är.
Vi har alla olika historier som har tagit oss dit vi är i dag.
Stora eller små- långa eller korta.
Vi som är gbp opererade har mindre magar men kanske med större livserfarenhet än många andra.
Jag är glad att jag fick chansen och att jag tog den.
Nu är det upp till mig att hålla min del av "avtalet".
Alltså det avtal som många anser är fusk.
Jag fick en tjockisoperation- det är fusk.
Jag ser det som att jag fick verktygen av kirurgen- nu måste jag själv göra jobbet - så det så!
13 Juni 2015  | Länk | EN NY DAG | 2 kommentarer
TYPISKT JUVSSONS

Den här familjen är inte som andra familjer tack och lov. Den här ombildade lilla familjen består av mamman- det är då jag! Bonuspappan det är han gotlänningen som jag delar huslånet med och som jag ämnar att leva hela mitt liv med. Det är de två sorkarna 14 och 11 år gamla och så hunden den 10 åriga blandrasen som är 50 % golden och 50 % bernersennen
och 100% kelig.
I den här familjen är det högt till tak, ja alltså inte rent fysiskt att det är högt till tak inomhus men det är högt till tak vad gäller rättigheter och skyldigheter. Vi har familjeregler som vi gemensamt går igenom med jämna mellanrum. Vi har en del rutiner såsom läggtider och månadspeng, städdagar mm. Det fungerar bra.
Ungarna är för det mesta mycket hjälpsamma och oftast behöver jag inte längre påminna om sånna där saker som att hunden som springer omkring med benen i kors behöver få komma ut på en promenix eller att mjölken inte mår så bra av att stå på diskbänken en hel dag.
Jag behöver oftast inte påminna om att innan läggdax är väskpackar och klädhögsdax.
Troligtvis inte för att det här är några av våra dagliga rutiner.
Härom morgonen vaknade jag av att Herr 14 år hade fixat frukost. Mamman blev så innerligt glad att hon instagramade det hela, för det ska man göra när man är stolt har jag sett.
Dagen där på hade Herr 11 gjort samma sak. Frukosten stod framdukad.
Självklart fick barnen beröm för tilltaget.
Dag 3 samma sak frukosten var framme när mamman hasade sig ner.
Stolta barn som fick beröm och en glad mamma.
Nu var inte detta första gångerna det här hände, det gör liksom det med jämna mellanrum och har gjort så sedan de var väldigt små. Då som 6 och åringar fick mamman vackert äta digestion kex och dricka outspädd blandsaft och låtsas att det var gott för att sedan komplettera med några fler delar ur kostcirkeln.
Det jag vill komma till är just det där att det man får uppmärksamhet för oavsett om det som det här är bra eller andra saker som inte är så bra- det gör man mer av.
Jag tycker oftast att mina barn resonerar sunt och har koll på saker och ting och jag är oerhört stolt, glad, tacksam och känner en oändlig lycklighet över att få vara mamma till just de här två sorkarna.
Men somlige dagar är det liksom liiiiiite svårare att känna den där oändliga lyckligheten somlige dagar som idag tex.
Idag = Morgonen efter i går när vi var och handlade fika till ena ungens utflykt i dag och mamman passade på att köpa en säck med färdiga isbitar (för att jag tycker att det är så jävla träligt att trycka ur dem ur istärningsfacket- det gör mig förbannad på riktigt) i alla fall. Det finns ju små issäckar för en skaplig peng runt 30 kr. Ja jag vet- 30 kr för vatten som jag har i kranen. Ja ja. Men jag gillar att köpa is. Vi handlar. Ungarna hjälper till att bära in kassarna och så blir det kväller. I morse vaknar mamman av ett illvrål. Sonen som bar in kassarna vrålar.
-Va fan. La inte DU in isen i frysen i går?
Mamman:
-Nä du bar in kassarna jag trodde du packade in dem i skåpet.
-Bar in dem ja...gah!
Mamman lite i smyg:
-Suck!
Sonen:
-Menar du att JAG skulle lagt IN I FRYSEN OCKSÅ! (upprörd med höjda ögonbryn)
Mamman
-Ja...eller åtminstone sagt till att du INTE packade in i kyl och frys.
Sonen:
-Det sa du aldrig att jag skulle säga- förresten....Det var ju din is!
Där gav mamman upp. Tittade på sonen som nu hittat sin fika påse med yoggi och grejer som stod på golvet i hallen och hade stått där över natten.
-Va fan. La du inte in den här i kylen?
Mamman: Nä (med spelad upprördhet och ett försök till höjda ögonbryn)
Sonen:
-Varför inte det?
Mamman:
De var ju din yoggi...häpp raggadish!
Summerar man slutet av detta blogginlägget kommer man såldes att finna att Juvssons i går köpte is för 30 kr. Alltså fryst vatten i affären. Som de tog hem, tinade upp och hällde ut.
Tro fan att semesterkassan möjligen bara räcker till Gränna i år- så det så!
9 Juni 2015  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
Så går ännu en dag...

...ifrån vår tid och kommer aldrig åter.
Det är lite motigt nu- fast ändå medvind på nått sätt.
Beslut hit och dit. Vad blir bra vad blir mindre bra? Ja just det jag ska välja också med hjärtat och med hjärnan. Gulp how to do that?
För och nackdelar. Det känns som om senaste veckan är ett långt MI samtal med mig själv.
Å ena sidan, å andra sidan. Du känner dig hedrad? Du känner dej tveksam?
Nu tänker jag att det blir som det är tänkt oavsett hur det blir ja det var väl bara det jag ville säga i kväll - så det så!
8 Juni 2015  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar
KOM I HÅG!

1. Du kommer att få en kropp. Oavsett om du tycker om den eller inte kommer den att vara din under resten av ditt liv
2. Du kommer att få läxor. Hela perioden är en skola på heltid - den kallas livet. Varje skoldag ger dig möjlighet att lära. Vare sig du tycker att lektionerna är bra eller intressanta
3. Att växa är att pröva sig fram med hjälp av försök och misstag. Varje misstag ger nya kunskaper.
4. Du kommer att få samma läxa tills du har lärt dig. Den kommer att erbjudas i ständigt nya former tills den sitter. Sedan kan du gå vidare till nästa - så där håller det på sen!
5. Skolan tar aldrig slut. Det finns ingen del av livet som är fritt från lektioner. Du lär så länge du lever. Eller om man är lärare så lär man så länge man har elever.
6. "Där" är inte bättre än "här". Så fort du kommit dit kommer du att se ett nytt "där". Som, återigen, kommer att verka bättre än "här".
7. Andra människor är dina speglar. När du älskar eller hatar något hos en annan återspeglar det bara något som du älskar eller hatar hos dig själv - den där här är inte rolig men inte desto mindre sann!
8. Livet är vad du själv gör det till. Du har alla medel och resurser som behövs och du är fri att använda dem som du vill. Valet är hela tiden ditt.
9. Du har själv svaret på alla livets frågor. Du behöver bara se, lyssna och ha tillit bara gört liksom!
10. Du kommer att glömma alla dessa regler så klipp ut och spara- ta fram läs igenom- så det så!
6 Juni 2015  | Länk | EN NY DAG | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Ingela Svensson                                             Skaffa en gratis hemsida